Fukta din aska : C. M. Bellmans liv från början till slut

by Ernst Brunner

En roman om Carl Michael Bellman och hans tid, 1700-talet. Läsaren får följa honom från barndomen i Maria församling i Stockholm fram till 1795 då han dör i lungsot, utblottad.

Genres: Historical Fiction

484 pages, Paperback

First published January 1, 2002

Reviews

[Johan Malmgren · Rating 4 out of 5]

Va ba? Gu tår!

[Jack · Rating 3 out of 5]

"Den som kunde se mig gå till fots i blå fladdrande rock över vindbron vid Slussen mot staden skulle skåda en vandrande ung demon på väg mot sitt eget förverkligande, ett stycke skådespel på två ben av en sådan härlighet och en sådan tvingande vanmakt att det vore bilden av människan på jorden en gång för alla."

Öhm.. jomen såhär: Det känns som att sättet den är skriven på borde vara jobbigare än det är, lite sådär låtsas-gammaldags. Jag har ju ingen aning om hur Bellman lät eller var, men det känns liksom trovärdigt att det skulle vara såhär. Jag tycker den lyckas blanda fakta och berättelse på ett ok sätt, och jag gillar att det är Bellman som berättar men att det ibland sticks in lite mer än Bellman vet, det stör liksom inte. Och det är ju ett liv liksom.. mustigt. Fest, äckel, död osv. Känns som det lätt hade kunnat känts sjukt tillgjort alltihop, men jag tycker inte det blir så. Och Bellman blir levande, och det funkar bra att det är ur hans perspektiv, hans gnäll och skryt reflekterande hindrar att det bara blir något slags idolporträtt eller en hög skrönor. Lite väl mycket tjat om kungens olika vändor kanske, men det hör väl till.

"Flädermusen i kyrktornet hade endast tre droppar blod i sitt omlopp. Strök man dessa över ögat såg man i mörker. Bar man flädermushuvudet i en linneklut kunde man frammana sitt andra jag, sitt genius."

"Bellman kom över mig som en oväntad ilning av glädje, något främmande, häpnadsväckande. [...] Jag måste fråga mig om denne drickande, flåsande, skrockande Bellman som nu stod där i bryggare Pihlgrens salong [...] var den ofördärvade naturen Bellman eller var detta en annan?"

"Botemedlet mot fylleri som jag utprovade var utöver morgonsupar senapsfrö på fastande mage, brynta kolungor samt ett omslag av vitlöksgröt på testiklarna."

"'Låt honom dricka brännvin som varit i munnen på en död', hörde jag Schröderheim säga till Sergel en tidig morgon då jag överlastad forslades hem på vagn efter ett uppträde hos Noër, 'det kallas döingadricka och får honom att förlora lusten till spriten för all framtid.'"

[Kristoffer Roupé · Rating 3 out of 5]

I listened to this book. The narrator Torsten Wahlund made a good reading, but the recording was awful. Sounded like he was sitting in a closet with no mid tone and treble.
The story in itself is a valuable insight into the Stockholm that once was. Filthy, gritty and full with misery. You really get the feeling of how bad life was back then.
Unfortunately the story of Bellman, is told in a flat, non engaging manor. No spoilers needed, as there’s no crescendo in the story at all.
However, Ernst does a really good job in narrating the book as if Bellman wrote it himself. It’s packed with old words, sayings and a sentence can often stand by itself just by the share expression in it.
All in all, a good read if you are interested in Swedish history and the misery back then. I would have wanted the story to be more engaging and have a red thread (like the finishing of Fredmans Epistlar) or so.

[Per Lindahl · Rating 3 out of 5]

Mustigt är bara förnamnet. Lite många namn och händelser ibland men det är ju ett helt liv som skildras så det är väl som det ska. Bellman blir en levande och komplett människa, fantastisk på många sätt men också med många brister. Samtidigt som de uppenbart ägnade sig åt fest och underhållning är jag otroligt glad att jag inte levde i Stockholm på 1700-talet, så mycket vidrigheter. Men hade gärna varit med en kväll på Freden med Bellman i högform.
Gustav den tredje framstår som ett osympatiskt självupptaget barn med storhetsvansinne, inte så sällan tänker jag på Trump…

[Calle · Rating 5 out of 5]

Briljant språk som inte känns krystat. Ger verkligen liv åt 1700-talet. Språket gör dock att jag hade lite svårt att hänga med ibland men det kändes inte som att det gjorde så mycket.

[Johan Arndt · Rating 3 out of 5]

För de som gilla historia och Bellman -en fyra. Litterärt kanske en 3:a för mig. HÄrligt målande men kanske lite lång.