Jag går och lever

by Mirja Unge

Tove bor på landet med farsan, en opålitlig skiftarbetare, syrran som flyttat hem igen, är arbetslös och orkeslös och mest bara ligger på sitt rum och onanerar. Mamman har dragit. Tove rör sig liksom viljelöst mellan den fasansfulla högstadiemiljön som präglas av övergrepp, kaos och pennalism, hemmafester hos skitiga killar i skitiga hus med bedövande sprit, och hemmet, som hon vill vara i så lite som möjligt. I byn bor de samhällsfrånvända, dårarna och andra udda existenser.

Hur ska man gå genom dagarna? Hur kommer man någonsin härifrån? Går det att tro att några av alla händer kan vara kärleksfulla? Jag går och lever är en fruktansvärd käftsmäll, skoningslös, det är så hårt i den här världen, och fult och våldsamt och hopplöst. Men Tove har en styrka och Unges säregna röst och stil mejslar fram hennes väg genom dagarna som går, och visar på en livsnerv genom hela skiten. Och en öm blick växer fram utefter sidorna och bokens dikesrenar.

205 pages, Hardcover

Published January 1, 2018

About the author

Mirja Unge, född 1973, har hyllats för sin särpräglade berättarstil och fått flera prestigefyllda priser för sina böcker. Hon debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom, och har sedan dess givit ut romanerna Järnnätter (2000) och Motsols (2005) samt novellsamlingen Brorsan är mätt (2007).

Utmärkelser:
Katapultpriset 1999
Tidningen Vi:s litteraturpris, 2005
Aftonbladets litteraturpris, 2007

Reviews

[Anja Hildén · Rating 5 out of 5]

Extremt tät och hård bok. Helt eget språk som gränsar till poesi. En vidrig beskrivning av en ungdomstid utan nästan något ljus alls. Det är inte en bok för alla att läsa, men det borde vara det.

[Ellafribyter · Rating 5 out of 5]

Love it! Fastnade för otroligt köttigt och rått språk. Skildrar mörk å absurd tonårstid på svensk landsbygd. Även stundtals relaterbart för en äkta bonde som mig. Mirja tänjer på gränserna och drar många situationer långt förbi sin spets, där hittar jag också humorn i all misär. Pluspoäng för en bunt märkliga karaktärer som är hemska å älskvärda på samma gång.

[Alva Eriksson · Rating 3 out of 5]

Mycket intressant skriven. Språket var som art kliva rätt in i en 15-årings hjärna. Många händelser var så hemska att jag inte ville titta men kunde inte heller sluta läsa...

[Lena · Rating 4 out of 5]

Ett säreget språk. Sära människor.
Alldeles särdeles hemskt.

[Lova · Rating 5 out of 5]

Otrolig. Rå och riktig. Rolig. Liksom situationer som för mig är orimliga men som i textens form är det mest rimliga och riktiga nånsin.

”Matti sitter där framme inte lite fulla dom är kan knappt prata men köra kan han ju Sigge, inte vet jag vart men jävligt skönt att nån kommer bara och flyttar på en från det där dårstället och byter plats och ändrar och kör iväg så man får se nåt annat behöver vidga vyerna och intrycken behöver man vidga ut.”
- s. 39.

[Masoud Vatankhah · Rating 5 out of 5]

Herrejävlar vilken bok. Häftig. Jobbig. Och ändå kunde jag inte lägga ner den.
Har aldrig deltagit i en chiliprovning men tänker kan vara en jämförbar handling och upplevelse.
Och det finns stunder av svalka planterade i denna poetiska prosa som håller läsaren upprätt igenom boken.

[Maja Svensson · Rating 2 out of 5]

Absolut att hon har ett eget språk men för mig var det bara ett rörigt språk. Vissa stycken kunde jag se poesin i medan andra stycken fick jag läsa om för jag fattade inte. Kände att språket svalde karaktärerna för de omöjligt för mig att skilja på vem som sa vad och vem som var vem.

[MOBProduktion · Rating 4 out of 5]

Mirja Unge har en unik språkdräkt som gör att man flyttar in i personerna hon beskriver.

[Lovis · Rating 1 out of 5]

Det bästa med boken var omslaget och det är bara snyggt om man blundar.

[Merkurius · Rating 3 out of 5]

Vacker prosa men språkstilistiken, som var flödande och nästintill helt utan skiljetecken, drog ned på läsupplevelsen. Blev dock nyfiken på att läsa mer av Unge.

[Elin Haraldsson · Rating 4 out of 5]

Tung skildring om tonårsuppväxt i ett samhälle med dårar och opålitliga vuxna. Vackert språk som får fram all tyngd.

[Tony · Rating 2 out of 5]

En deppig berättelse med svårläst grammatik eftersom grammatiken inte är korrekt. Språket är mer pratsamt. Intressant men inte så bra.

[Liselotte Howard · Rating 2 out of 5]

Den här boken läste jag om som tips från någon i någon tidning. Minns mest att personen inte läst boken, men såg fram emot den, för att Unges språk och värld var så säregen. Sånt måste ju testas.
Och nu när jag testat förstår jag poängen, det gör jag. Språket är unikt - inte så mycket orden, men flödet - nästan helt utan skiljetecken. Det tar ett tag, sedan flyter en med, in i den där världen.
Men, med risk för att låta tjatig: Jag orkar inte med den här typen av världar. Det är svart, det är skitigt, det är hopplöst. Jag anser mig inte särskilt naiv, och jag är medveten om vilken tur jag hade genom min uppväxt (familj, skola, släkt, bostad o.s.v.) - men att det skulle vara så här genom-hemskt, för så många...? Det blir för mig inte trovärdigt. Hela orten är uppgiven, hela klassen är full av mobbare, hela vuxenvärlden är inkompetent. Dagliga övergrepp, grava missbruk, rått våld, psykisk ohälsa... Och så smutsen: allt känns SKITIGT. Och där är jag inte bara naiv; där blir jag äcklad. Ingen härlig prosa i världen får mig att vilja läsa om sådan misär, inte bara för misärens skull i alla fall.
Men okej, boken, precis som språket, växer på en. Jag följer Tove och hennes överlevnad. Jag ser hur hon "går och lever". Och jag ser en poäng där någonstans. Mitt i misären.