Varför viker vissa sjalen tätt kring sitt ansikte? Och vad vet vi om kvinnan som slätar ut sin afro med lut och strykjärn? Varför har jag färgat mitt hår, och varför färgar du ditt?
Maria Antas egen hårhistoria börjar på 1960-talet, i ett Finland där det råder brist på stylingprodukter. I boken flätar hon ihop sitt hår med allt det som finns runtom: den globala hårkosmetikindustrin, löshårets väg från hinduistiska tempel till Hollywood, svenska popdrottningen Carolas försök att tämja en liten flickas afro, och pagen som symbol för kvinnornas befrielse.
En central fråga är vaför kvinnor för att upplevas vackra och sexiga måste ha långt hår? Antas ser den manliga schablonblicken överallt: i reklamen, i modeindustrin, i konsthistorien. Fokus ligger på kvinnanas hår men också männen får en behandling: från perukerna i Napoleons armé till punkarna i Sex Pistols.
Maria Antas skriver kunnigt, assosiationsrikt och personligt. På kort tid har hon blivit en av våra mest läsvärda essäister.
Kevyellä otteella kirjoitettu tutkielma hiusten kulttuurihistoriasta. Painotus on 1900-luvun naisten länsimaisessa hiusmuodissa, jota tarkastellaan erityisesti populaarikulttuurin ja kapina(yritysten) kautta, mutta pikaisia piipahduksia tehdään myös kauemmas historiassa ja maantieteessä. Omakohtaisuus tuo tekstiin keveyttä, kun Antas kertaa omia hiuskriisejään ja nuoruuden ihanteitaan. Hiusten historiasta löytyy paljon yllättävää, kiinnostavaa ja pientä feministiä suututtavaa.
Oikein sutjakka kevyt tietokirja/essee hiuksista ja niiden merkityksestä historiasta nykypäivään. Ei ehkä tarjoa sinänsä mitään uutta mullistavaa, mutta solmii hyvälle letille hiustrendejä ja trendien syitä, miten hiuksilla alistetaan ja normitetaan, minkälainen rooli hiuksilla on ollut erinäisissä vapausliikkeissä ja viihteessä.