Vad får en dikt att lyfta i läsarens ögon? Och hur kan du vässa dina egna dikter? I Skriva poesi. Om diktandets hantverk visar poeten och författaren Mats Söderlund hur du förvandlar en första tanke till en fullvärdig dikt. Här får du lära dig hur du slipar dina lyriska bilder, hittar tonen, använder rätt rytm och mejslar fram diktens smärtpunkt. Med inspirerande exempel från diktkonstens höjdpunkter analyserar boken också hur poeter som Karin Boye, Sapfo och Athena Farrokhzad trollbinder sin publik. Skriva poesi är en modern och lättillgänglig handbok. Den ger dig en metod som fungerar oavsett om du vill använda dig av klassiska versmått, dikta politiskt eller ställa dig på en poetry slam-scen.
En smittande insiktsbok som öppnar dörrarna till poesin. Fördjupar glädjen och sprider läslust. Trampar ned regler och förutfattade meningar på ett mycket befriande sätt.
Låt mig börja med att skriva att den här boken egentligen inte riktar sig till mig. Jag har ingen ambition att skriva dikter och håller mig hellre till att skriva noveller och romaner (gärna inom fantasy).
Dessutom upplever jag att boken har lite för mycket av "så här gör jag" tilltal. Det jag menar är när författaren ibland blandar ihop "det här fungerar för mig" med "det här fungerar för alla".
Men, det är en adekvat bok om att skriva poesi. Om du vill lära dig (eller "bara" bli bättre på) att skriva poesi så tycker jag att du kan läsa den här. Den finns dessutom på ganska många bibliotek, så prova att låna den först.
Om du är sugen på att läsa om skrivande av poesi så är boken snarare en fyra, men för mig blev det en trea.
Mats Söderlund bjuder in mig och ger mig en grundkurs i poesi. Förklarar vad assonans är i ögonblicket jag frågar. När sista sidan är läst saknar jag inget. Han går igenom delarna jag undrar över: uppbyggnad, klanger, teman och så vidare. Även den slutgiltiga processen kring utgivning, vilket känns som ett extranummer.
Jag läser råd från en vän, inte tung kurslitteratur. Du behöver inte kunna alla litteraturvetenskapliga termer, säger Söderlund. Okej. Axlarna sjunker ned lite. Du behöver inte följa reglerna, säger Söderlund. Okej. Axlarna sjunker ned lite till.
Vissa böcker är bra att låna, andra att äga. Den här boken bör definitivt bo på din bokhylla, om du vill lära dig poesi från grunden, som jag. Jag behöver gå tillbaka, läsa igen och öva. Dessutom finns mängder med insprängda lästips, en skatt för mig som inte läst särskilt många poeter. Jag kommer återgå till boken flera gånger.
I min mobil finns nu ett antal fragmentariska dikter som blivit till under tiden.
Lyssnade på den som talbok, ganska mycket i bakgrunden när jag gjorde annat, men tyckte ändå att det kändes inspirerande och fint. En del tips tar jag med mig, men överlag fungerade den här boken lite som ett avstamp för mitt skrivande, snarare än en vägledning. Det är möjligt att jag upplever den annorlunda nästa gång, för jag tror att jag kommer att återkomma till den.
Jag läser litteraturvetenskap på högskolenivå och fick då läsa denna. Egentligen kanske inte den här boken riktar sig till just mig, eftersom jag inte är så intresserad av poesi. Men jag fann den lättläst och kunde någorlunda förstå vad som menades.
Ja, lite flummig var den allt, och författaren kändes skrytig. Men det kan bero på att jag inte riktigt skriver den typ av dikter. Blev väl ändå inspirerad.