Hemman

by Magnus Dahlström

Några främmande personer anländer till en avlägsen trakt. Det är en sen eftermiddag. Deras fordon påträffas därefter till synes övergivet. En orolig rörelse börjar mellan de utspridda gårdarna, i vågor från långt tillbaka. Något omvälvande är på väg att ske.

407 pages, Hardcover

First published January 1, 2018

Reviews

[Therése Mellby · Rating 4 out of 5]

Det här är förmodligen den mest mystiska bok jag läst. Vi rör oss bland vanligt folk på landet, i deras vanliga liv i kök, ladugårdar och skog. Men något är inte som det ska, något mörkt sprider sig i trakten, något skevar. Han skriver urbra, Dahlström, det är enkelt och flytande och, som de säger på utrikiska: strangely compelling.

[Erika · Rating 2 out of 5]

Jag är så förvirrad av denna bok. Innehållet faller mig inte alls i smaken, ändå kunde jag inte lägga ner boken och sluta läsa. Kan inte heller riktigt greppa vad boken gick ut på?
110% förvirrad över bok, innehåll och varför jag inte kunde sluta läsa.

[Nadine · Rating 4 out of 5]

Hemman av Magnus Dahlström är en annorlunda och stark läsupplevelse, om än en mycket fin sådan. Jag förälskar mig i de fantastiska beskrivningarna av landskap och detaljer men skräms samtidigt av det mörka som gömmer sig under det. Människorna som passerar genom berättelsen är många och jag kommer på mig själv med att behöva läsa på ett annat sätt än jag är van, läsa långsammare. Berättelsen i sig är dock inte långsam, men tillvaron i bygden där berättelsen utspelar sig, är det. Underbar prosa där osäkerheten gör det hela till en thriller och framförallt till en riktigt bra bok.

[Johan Kronquist · Rating 4 out of 5]

Ingen skriver som Magnus Dahlström. Det var tydligt redan i debuten Papperskorg för över trettio år sedan och är ännu mer sant idag. Hans "comeback-trilogi" Spådom, Sken och Psykodrama tillhör det bästa som skrivits på det svenska språket och borde vara obligatorisk läsning.
På nittiotalet kallades hans litterära stil "skräckel". Det är fortfarande ett bra namn. Även om hotet, våldet, obehaget aldrig trycks upp i ansiktet på läsaren utan snarare växer fram organiskt, metafysiskt. En mardrömslik tillvaro och ett välsnidat, detaljrikt bildspråk som ger en känsla av obönhörlig närvaro i en aldrig någonsin helt trygg omgivning. En tvingande uppmärksamhet som tar alla sinnen i anspråk. Rostiga karosser, svart blod, skuggor i skogen, sjuka djur, en nyslipad yxa, svaveldoft.
I korta kapitel och med ett persongalleri som kan få en dostojevskijroman att likna en beckettpjäs driver Dahlström denna mystiska berättelse fram mot ett definitivt avgörande, en katastrof som tycks förutbestämd, lagbunden. Vem eller vad som egentligen bär ansvaret, var ondskan finns att söka, är svårt att säga. Människa, djur, natur, ting?
Som läsare söker man ständigt ledtrådar. I detaljer, bland alla familjenamn, i själva språket. Men det är ingen pusseldeckare, det är en existentiell dystopisk thriller där inga svar är givna och det är bara att torka svetten ur pannan med jämna mellanrum och åka med. Som i en skrämmande trovärdig mardröm är du deltagare och åskådare på samma gång och kan bara hjälplöst vänta tills du vaknar, på sidan 407.