Dikter

by Edith Södergran

Edith Södergran debuterade vid 24 års ålder med diktsamlingen Dikter (1916). Hon hann sammanlagt med att ge ut fyra diktsamlingar. Eftersom hon dog så ung, endast 31 år gammal, hann hon inte uppleva den uppskattning och berömmelse hennes poesi senare vann runtom i världen. Hon var en av de första modernisterna inom svensk litteratur,[4] påverkad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism. Tillsammans med Hagar Olsson ville Södergran introducera världen för ”den nya arten”. ”Men det innehåll hon lade in i sitt tal om” denna nya art skiftade dock snabbt: ”År 1918 var det grundat på Zarathustras skapare [Friedrich Nietzsche], året därpå var det ledstjärnan Rudolf Steiner, sedan försköts det mot Kristus och in i en lyrisk tystnad, som hävdes först året före hennes död.”[5]

(copied from Swedish wikipedia)

Genres: Poetry, Swedish Literature

101 pages, Paperback

First published January 1, 1916

About the author

Edith Irene Södergran was a Swedish-speaking Finnish poet.

Södergran was born in St Petersburg in 1892. In 1907 Edith's father died from tuberculosis, and in the following year Edith was also diagnosed with the disease. She was sent to a sanatorium, but did not feel at ease there. The feelings of captivity caused by the disease and the sanatorium are a recurring theme in her poetry.

In October 1911, Edith and her mother traveled to Arosa in Switzerland where Edith was examined by different doctors. After a few months, she was transferred to the Davos-Dorf sanatorium. In May 1912, her condition had improved enough for her to return home. Eventually, the disease returned and Edith Södergran died in 1923 in her home in Raivola. She was 31 years old.

Reviews

[Eddo · Rating 3 out of 5]

Kanske inte rätt tid för mig att ta emot denna diktsamling. Men vid sina höjdpunkter är den helt fantastisk. Älskar hur naturen blir karaktärer i sig, hur en eller två rader ibland kan summera flera år av en människas liv. Vid vissa delar kliade jag mig i bakhuvudet och bläddrade till nästa. Det fanns väldigt mycket att beundra i denna samling och en hel del som jag tror växer när jag läser om den!

[Benjamin Johansson · Rating 5 out of 5]

Jag visste inte att svenska kunde vara såhär vackert. Jag har sen länge föredragit engelska som skrivspråk men Edith har bevisat att det inte är språket som är det som egentligen är det som påverkar oss utan vilken penna det är som använder det. Hennes poesi är både lättillgänglig och djup, redo för att analyseras; både målande och träffsäker; både emotionell och tänkvärd; både SÅ HON som oss alla—hennes röst blir vår. Tänk att en poet som Edith Södergran har levt bland oss.


ORD

Varma ord, vackra ord, djupa ord…
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom dem lurar den tomma rymden…
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?

[Henning · Rating 5 out of 5]

Det här är en levande bok. Dikterna pendlar mellan djupaste sorg och glädje.

"Min själ älskar så de främmande länderna,
som hade den intet hemland.
I fjärran land stå de stora stenarna
på vilka mina tankar vila.
Det var en främling som skrev de sällsamma orden
på den hårda tavla, som heter min själ.
Dagar och nätter ligger jag och tänker
på saker som aldrig hänt:
min törstiga själ har engång fått dricka."

[Rebecca Von Martens · Rating 4 out of 5]

Vilken fin bok att avnjuta så här i slutet av året!

Egentligen helt sjukt att en bok skriven 1916 med det extremt intetsägande namnet "Dikter" kan vara så relaterbart över 100 år senare. Jaja cliché beskrivning. Men ändå...

De här har de saker jag gillar mest inom poesi: kärlek, döden, angst, bildspråk som gör att en ser dikterna, provokation

Så mina kära församlade, Edith Södergran! För alla som för evigt stannat i en edgy tonårsfas.

[David Högberg · Rating 4 out of 5]

Dikter om trotsande livslust. Kvinnlig individualitet, styrka, sexualitet. Falsk lycka, smärta.

Tycker det är lite ojämnt, men stundvis skarpt.

[Klissia · Rating 4 out of 5]

Edith,a última flor do outono.

[حسن · Rating 3 out of 5]

 
(We Women)
 
"We women, we are so close to the brown earth.
We ask the cuckoo what he expects of the spring,
we throw our arms around the bare pine tree,
we search in the sunset for signs and counsel.
Once I loved a man, he believed in nothing …
He came one cold day with empty eyes,
he went one heavy day with forgetfulness on his brow.
If my child does not live, it is his."


(Vierge Moderne)
 
"I am not a woman. I am a neuter.
I am a child, a page and a bold resolve,
I am a laughing stripe of a scarlet sun…
I am a net for all greedy fish,
I am a toast to the glory of all women,
I am a step towards hazard and ruin,
I am a leap into freedom and self …
I am the whisper of blood in the ear of the man,
I am the soul’s ague, the longing and refusal of the flesh,
I am an entrance sign to new paradises.."


 
(God)
 
"God is a resting bed, on which we lie outstretched in the universe
pure as angels, with saint-blue eyes replying to the greeting of the stars;
god is a pillow on which we lean our heads, god is a support for our feet;
god is a store of strength and a virgin darkness;
god is the immaculate soul of the unseen and the already decomposed body of that which has not yet been thought of;
god is the standing waters of the eternities;
god is the fertile seed of nothingness and a handful of ash
from the worlds that have been burned down;
god is the myriads of the insects and the ecstasy of the roses; god is an empty swing between nothing and all; god is a prison for all free souls;
god is a harp for the hand of the most violent anger; god is what longing can make come down to earth!"