Världen är full av gränser, öppna och slutna, våldsamma eller rentav dödliga.
År 1918 uppstod en dödlig gräns mellan det revolutionära Ryssland och det självständiga Finland.Över den gränsen tar sig en ung man som vill återfinna sitt hus på Karelska näset. Men i huset bor sedan en tid en ung kvinna, Anna.
Blod är tunnare än vatten beskriver på ett både poetiskt och sakligt sätt en bortträngd konflikt med många återklanger in i dagens oroshärdar.
Jörn Johan Donner (born 5 February 1933 in Helsinki, Finland) is a Finnish writer, film director, actor, producer, politician, member of the Donner family and founder of Finnish Film Archive. He has been associated with several different political parties, and has at different times been a member both of the Finnish parliament and the European Parliament. As of 2007 he was again a member of the Finnish parliament for a short while, after Eva Biaudet resigned to take a position at the OSCE. Jörn Donner has also for long periods lived and worked in Sweden, and has, among other things, served as director of the Swedish Film Institute. His novel Far och son (Father and Son) won him the Finlandia Prize in 1985. In 1979, he was a member of the jury at the 29th Berlin International Film Festival.
Kummallisen kiehtova kirja, joka kuitenkin herätti enemmän kysymyksiä kuin antoi vastauksia. Kirja on paljon muutakin kuin takakannen lupaama rakkaustarina - melkeinpä kaikkea muuta kuin sitä (vaikka sitäkin). Tosimaailman lainaukset tuntuvat irrallisilta ja päälleliimatuilta, vaikka toisaalta auttavatkin luomaan kuvaa vuoden 1918 rajaseudun sekasorrosta. Kummallinen sekoitus faktaa ja fiktiota saa pohtimaan sitä, mihin ja kehen voi luottaa, tai kuka on (ollut) oikeasti se joka sanoo olevansa, ja kuka kukin todellisuudessa on - ja sehän on totuudenmukaista kuin mikä! Tässä kirjassa asiakirjat puhuvat ihmisiä väkevämmin.
En intressant berättelse om den svåra tiden på gränsen mellan det fria Finland (självständigt 6 dec 1917) och det nyblivna Sovjetunionen. De vita under Mannerheim har besegrat de röda kommunisterna under stor grymhet från bägge sidor. En ond tid i Finlands historia som man inte alltid tänker på.
Terijoki sisällissodan viime päivinä ja vuonna 1919. Kuvankauniin Annan ja venäjänjuutalaisen Alexanderin rakkaustarina sykki intohimoisesti muutaman kuukauden noina sekasortoisina aikoina. Tavanomaisen onnellista loppua tarinalla ei ollut. Juristiksi opiskellut venäjänjuutalainen Alexander päätyi ensialkuun ironisesti Berliiniin, jossa hän auttoi venäläisiä emigrantteja:
'Tämä diaspora kasvaa jatkuvasti ja siinä elää lähes 400 000 henkilöä. Minua huvittaa todeta, että meitä on enemmän kuin pääkaupungissasi Helsingissä on asukkaita. Täällä me olemme tervetulleita, myös juutalaisina. Täällä ei kysellä uskontokuntaa.'
Ingår i min bokhandels läseklubb och det är enda anledningen till att jag började läsa romanen. Den är mycket svårläst eftersom berättarperspektivet ofta ändras. Miljön och handlingen är förstås inte så ljus heller.
Förra året (2017) firade broderlandet Finland 100 år som självständig nation. Jag har varit mycket i Finland och har etablerat vänskap och affärsrelationer med finnar. Det föll mig naturligt att läsa om det finska inbördeskriget, och jag beslutade mig för att läsa Jörn Donners bok Blod är tunnare än vatten. Jag tycker inte riktigt om Donners sätt att skriva, åtminstone inte denna bok. Jag har inte läst något annat av denne namnkunnige författare. Historien är dock mycket jordnära och utgår från ett antal individer som funnits i verkligheten (boken är baserad på material som Donner fann i sin fars stuga). Med jordnära menar jag också simpel. Denna bok är ett lysande exempel på "less is more". Det tog inte många timmar för mig att läsa färdigt den...jag var mycket intresserad av att få reda på vad som hände med huvudpersonerna, ett intresse som blev starkare allteftersom jag kom mot slutet av boken. Jag rekommenderar den varmt.