Hjortronlandet

by Sara Lidman

Bara sällan – en gång vart sjunde eller tionde år – är vädret sådant att hjortronen kan mogna på myrarna runt Ön uppe i Västerbottens vildmark. Då täcker bären i milsvida mattor den jord som annars knappt bär gräs åt fåren. I lika utarmad grund spirar Öns människor, men romanen om deras öden har ändå blivit en rik, ibland munter, ibland hjärtskärande bok, där livet pulserar i varje rad och varje ord blir en protest, lågmäld eller lågande, mot människans villkor.

Bara sällan förmår en roman att som Hjortronlandet genast föra läsaren in i sin värld och låta honom träffa alltigenom levande människor. Franz, Claudette, Marit, Robert, Nordmarks och Skrattars — de är inga litterära symboler utan mångskiftande mänskliga varelser, uppbyggda av ont och gott, av ynkedom och ibland något litet storhet.

Genres: Fiction, Classics, Swedish Literature

274 pages, Hardcover

First published January 1, 1955

About the author

Lidman was raised in the Västerbotten region of northern Sweden. She studied at the University of Uppsala where her studies were interrupted by her receiving tuberculosis. She achieved her first great success with the novel Tjärdalen (The Tar Still). In this novel and in Hjortronlandet she depicts themes like alienation and loneliness. In this and her following three novels, she described the difficult conditions for poor farmers in the northern Swedish province Västerbotten during the nineteenth century.

Her innovative style was influenced by dialects and biblical language.

In connection with her first four novels, she wrote a number of texts with strong political content. She engaged in protest against the Vietnam War (including traveling to North Vietnam and participating in the Russell Tribunal) and apartheid in South Africa. She also supported the miners strikes in North Sweden and was active in the Communist movement and after that in the environmentalist movement. After 1977, she wrote five additional novels that dealt with the colonization of northern Sweden.

She was awarded a number of prizes, including the Nordic Council's Literature Prize for her work Vredens barn.

Reviews

[Anja Hildén · Rating 5 out of 5]

ATT det går att skriva så här! Sara Lidman skapar ett helt universum bestående av kanske tio personer, några torp och en dialekt som ingen begriper. Det borde vara obligatorisk läsning för varje svensk.

[Rebecka · Rating 4 out of 5]

This was not quite what I expected. First of all, this book looks really slim, so I thought it would be a quick read. Secondly, I was certainly expecting a book about hard living conditions, but I had thought it would be more... flat. These Swedish worker's novels from the first half of the 20th century often strike me as a bit too focused on their cause, at expense of the emotional aspect. Hjortronlandet is almost like that; the focus is definitely on living conditions and not so much on individual people, whose task it is to illustrate something, but there's so much brilliant insight spread out throughout the book to make up for that. Very little of it is suitable for quoting, because it's usually a question of half page or multiple page passages.

This is a book written in relatively ordinary Swedish, but with dialogues in dialect. Even the speakers of the dialect refer to their language as not being Swedish, and to rare visitors (travelers, salespeople, authorities) as speaking "Swedish". And they have a point. The dialogue in this book was more difficult for me to read than the dialogue in Hellemyrsfolket 1: Sjur Gabriel by Amalie Skram, and that's despite 1) me not even being Norwegian, and 2) the dialect in Hjortronlandet being the dialect of my grandparents! I remember understanding everything they said when I was a child, then all of a sudden when I was 15 it was getting muddier and muddier. And then they died and I had no more exposure to it. This book should definitely come with a glossary at the end.

All in all, this was a great story, even though (with all the characters/families) it was sometimes confusing to remember who was whose wife/husband and who was a daughter and not a wife. It's also a surprising piece of literature considering how much it manages to cover in such a slim volume. I feel like I've read a 500 page book, not a mere 160 or so one! It's a tale about how unpleasant life can be in a small place (it's a stretch to call it a village) in the north, where everyone has a constant cold and is more or less always hungry, but also about how people don't always behave as shittily as you would expect. It also features one of the best depictions of disillusionment I've ever read (the school teacher), and a surprising take on morals.

[Missnöjd Konfirmand · Rating 4 out of 5]

En upplevelse!

[Matilda Schulz]

Skummade igenom sista halvan pga orkade inte med den nå mer. Den var väl egentligen inte jättedålig var bara inte i mindset för den!

[Nils Eklund]

När lärarinnan Vera drömmer sig bort från bylivets kalla och hårda vardag till kontinentens sydligare delar formulerar Lidman det fint tycker jag.
"En bilfärd genom ett land där livet hade dimensioner och fattigdomen var pittoresk."

Överlag en riktig banger.

[Tobias Robinson · Rating 3 out of 5]

Jösses vilka deprimerande liv. Eländig fattigdom och lönlös strävan. Och inte är de så där härligt stolta i sin fattigdom och lojala mot varandra i sin jämmerdal som det brukar vara i böcker och filmer: De är missunsamma mot varandra, de sviker varandra, de mobbar varandra. Både fattigdomen och elakheten känns tyvärr väldigt rimliga. Den här boken började jag läsa i november, men det går inte att genomlida både Lidman och brunvinter samtidigt, så jag fick lägga den åt sidan och vänta tills det var dags och sluta mata vildfåglarna.

Men det är en bra bok, bra skriven och ett viktigt budskap, även om jag föredrar Moa Martinssons skildringar av fattig-Sverige. Eftersom jag skriver själv uppskattar jag särskilt att Lidman skiter fullständigt i alla "regler" som man får till sig av lektörer: Hon skriver dialekt med stavningsregler hon ändrar lite allteftersom, hon hoppar mellan perspektivpersoner hit och dit, hon skriver obegripligt ibland så att man inte vet om det är någon som säger något eller tänker något eller om det är författarens egna reflektioner, hon låter tiden gå olika fort för olika skeenden. Osv osv. Är det det som är finlitteratur - att strunta i nervösa regler?

[Love Lagercrantz · Rating 4 out of 5]

Mustigt språk och mustiga karaktärer i denna ovanliga berättelse om ett nu avlägset fattigsverige. Språket tar ett tag att komma in i, i början känns det som att läsa en bok på utrikiska, många ord som är obegripliga, men efterhand erövrar man även dessa bit för bit. Boken beskriver ofattbar fattigdom, armod, kyla och evigt mörker. Men värmen i berättelsen och de små ljusglimtarna gör att man inte kan låta bli att läsa vidare. Det finns ett berättardriv som gör att den aldrig blir långtråkig trots personernas monotona liv.

[Alvinda Hall · Rating 5 out of 5]

Människorna stiger fram genom språket. Så nära och ändå i en annan tid. En resa till fattiglivet som våra förfäder levt.

[Louis Bendix · Rating 3 out of 5]

God nok

[Prince Mendax · Rating 3 out of 5]

vad lång tid det tog för mig att läsa den här

[ola k · Rating 3 out of 5]

märit BOSS

[Linn Rystad · Rating 3 out of 5]

Kul att den är skriven på dialekt, även om det gör den lite svårläst.

[Kristin Malmqvist · Rating 4 out of 5]

En sådan fin bok, skildringarna av den lilla människans strävan, umbäranden och omtanke om varandra gör mig rörd. Västerbottniskan bidrar med en helt särpräglad karaktär som jag tycker mycket om.

[Hjortronhyllan · Rating 3 out of 5]

På en ö omgiven av myrmark i västerbotten möter vi Claudette, även känd som "kladdan". Ett namn som starkt ifrågasattes av hennes far efter dopet, “vad är det för ett grisnamn du har satt på dotra min?”, frågar han sin kvinna. Här tycker jag Lidman sätter tonen med sin mörka humor och väver den samman med det hårda och karga livet på torpen. Familjerna på ön har alla sina karaktärer och särdrag, vilket ofta förekommer i äldre prosa. Det kliver över lite åt det “Morbergska hållet” i vissa
stycken men som helhet ger boken en bra inblick i livet på 30-talet, där staten försöker försörja de fattiga landsmännen med arbetsbidrag.

Lidman lyckas porträttera rikedom i fattigdom, från barnens små bus, drömmar om framtiden till arga män som dikar
nätterna långa. Dialogerna, skrivna med dialekt, träffar på en speciell plats i mitt hjärta, och jag hör ofta meningar som mina äldre släktingar använde när jag växte upp. Till och med min farmor har skrattat åt mina försök att göra palt med mina små händer. Med detta bevisar Lindman att man kan nå läsare genom att använda språkligt skickliga medel. Fungerar det även om man inte har några kopplingar till Norrland?
- Int vet ja däh

Rekommenderas, den håller fortfarande.

[David Karlsson]

Fattigt och bittert värre är det för torparna på Ön. Går det någonsin att undfly armodet? Svaret tycks ofta vara nej, men så kommer små stråk av ljusning här och där och en svart humor som är svår att motstå.

Trots att det är en rätt tunn bok tog den sin tid att ta sig igenom, den rymmer med än vad den först ger sken av. Inte lika direkt som Tjärdalen och inte samma stora anslag som Jernbanan, men kanske med en annan slags djup. Känns som en bok som kommer stanna kvar i tankarna ett bra tag.

Och omslaget! Ett av de finare i Delfinserien.

(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)

[Marcus Månsson · Rating 3 out of 5]

Lidman är Lidman. 🌟

[Joel · Rating 4 out of 5]

en bra enna

[Anne · Rating 2 out of 5]

2,5

[Simon · Rating 4 out of 5]

Det tog lite tid att vänjas vid dialekten i boken och jag förstod väl det mesta men inte allt mot slutet. Men väldigt bra och intressant roman. Som ett tidsdokument.

[Vera Lundqvist · Rating 5 out of 5]

Fan vad bra.

[Sofi · Rating 3 out of 5]

Tyckte bättre om tjärdalen faktiskt. Den var bra, men blev ändå lite besviken.

[Anna · Rating 4 out of 5]

https://www.svtplay.se/video/KRozy17/...

[Natalia · Rating 5 out of 5]

Rolig, viktig, fin, klok, originell, lärorik, välskriven osv osv

[Matilda Ka · Rating 4 out of 5]

Skratt och gråt. Insyn i torparlivet. Härlig bok om livsöden.

[Eva · Rating 4 out of 5]

Sara Lidmans språk är underbart poetiskt. I början kände jag historien som luddig, som om texten smög runt med en liten hemlig kamera, bland granarna, kikade in i torp efter torp, tills torparnas historia växer fram. Ett stycke bygd är huvudperson. Först är myren, naturen, tidlös, det som sker kan ha skett närsom, ända tills Claudetta fyller 15 år och året plötsligt är 1939 och cyklar och elektriskt ljus träder in på scenen. Då klarnar bilden.

Orten heter Ecksträsk, ska väl utläsas X-träsk, en generalisering, och talar om människors livsvillkor, såväl i förhållande till naturen som till den mänskliga omgivningen, den tidlösa byn, där det varit möjligt att bara se det positiva, leva 'i god tro'. Men plötsligt inför moderniteten blir allt skört, begränsningar medvetandegörs. Klasskillnader dömer folk på förhand. Smärtan när de egna sköra valmöjligheterna krossa mot omgivande murar.

[Joseph Sverker]

This is an interesting novel concerning the hard and difficult life of the early farmers in the north of Sweden. It is somewhat fragmented though and quite difficult to detect the common thread even though there are not that many characters. It would be improved if there was one more worked out story that we could follow.

[Torill Revheim · Rating 5 out of 5]

Dette er en morsom naturalistisk roman der vi får bli kjent med disse enkle menneskene. Mange følelser blir aktivert under lesningen, småhumring, irritasjon over hvordan barn og kvinner blir behandlet. En stor leseropplevelse.

[Ida Karenina · Rating 5 out of 5]

ett fantastiskt språk, att det går att skriva så!