Allt är berättelsen om förstapersonen M och andrapersonerna. Om metallhjärtan, rödvinshjärtan, dandyhjärtan och tigerhjärtan. Om STJÄRNOR & HJÄRTAN. Mest hjärtar M bästisarna Nya ordhandboken och Svenska Akademiens Ordlista. När hon inte läser dem från A till Ö jagar hon sländor, stickar jumprar och hoppar av psykologlinjen för att bilda skola. Själv bildar hon sig på Kungliga Biblioteket, konditori Valand och rue de Fleurus 27. Allt medan 2003 blir till 2006, 19-åring till 22-åring, dagbok till roman.
Att läsa den här är en kamp mot sig själv. Man tänker, det här är briljant! Man tänker, det här är allvarligt talat ren skit.
Nej, det är inte direkt innovativt för att det skrevs av en "ungdom" på "internet". Det är inte intressant för att det ställer på ända vad en dagboksroman kan vara. Det har inte mer värde för att det är skrivet av en person som lever och andas böcker. Det är inte ens en roman (i den traditionella bemärkelsen).
Men visst, det är unikt. Så ändå undrar man, är det inte lite bra ändå? Är inte detta vad Litteratur är och kan vara?
Skulle det givits ut och marknadsförts som poesi? Eller varit något slags kollage? Målade citat på en vägg? Att det till ytan har formen av dagboksroman gör att man luras till att förvänta sig någon slags progression, men det är bara mer av samma. Lekar med ord. Små texter. Dockor som pratar. Författaren/tänkaren/ordvrängaren si och så. Gärdet, Cinemateket, böcker böcker böcker. Lappar om bortsprungna katter. 628 sidor igen och igen och igen.
Blev arg varje gång jag läste i boken och kan inte ens säga varför.
Jag kom till sidan 184 av 628. Sen gav jag upp. Lånetiden på bibblan går ut idag. Ett ostrukturerat sammelsurium av surrealistiska infall med citat och fakta, listor, parafraser på välkända psalmer, visor, dikter. Ska jag lägga mer tid på detta? Nope!
Allt. Phew. A quarter into this thick swedish debut Novel by Martina Lowden I thought I was reading the most brilliant book I read so far. Her form of writing is eloquent and witty, and just the beauty of the words themselves, even the obsessive recounting of objects on her desk is a pure pleasure to read. There is a self biographical narrative that is broken repetitiously by experimental passages. The story of the book follows the authors struggle to become an author and her fragile state of mind. However by half the book the writing styles was starting to exhaust me and my sympathies with the storyteller vaned some. That could have been a case of my own attention span limits and I would recommend the book for those that are interested in forms of literature.
Nej, denna var inget vidare. Vackra formuleringar på många ställen men boken i sig var osammanhängande och jag pallar inte detta moderna författarstuk där indie-ideal gång på gång på gång på gång uttrycks. Går tillbaka till 40-tals litteratur nu, 2000-talet är inget att ha
Didn't finish the book actually, I liked it but then nothing happened, it was all the same. Really liked the language, some parts are precious little pearls to me, being a language nerd.