Vuosisadan rakkaussota

by Ebba Witt-Brattström, Jaana Nikula (Translator)

Märta Tikkanen kirjoitti klassikkoteoksensa Vuosisadan rakkaustarinan vuonna 1978, Ebba Witt-Brattström lähes 40 vuotta myöhemmin Vuosisadan rakkaussodan.

Näkökulmaromaanissa vaihtelee puoli elämää yhdessä olleen naisen ja miehen tarina. Suru, viha ja pettymys paistavat heidän dialogistaan. Mikä kerran oli suuri rakkaus, on muuttunut uuvuttavaksi taisteluksi. Vuosisadan rakkaussota ilmentää pettymystä myös sukupuoliroolien ja asenteiden jähmeyteen.

Yksi surullisimmista rakkaustarinoista, jonka olen lukenut.
– Expressen

Ebba Witt-Brattström on hämmästyttävän hyvä.
– Dagens Nyheter

Genres: Poetry, Feminism, Fiction, Swedish Literature, Literary Fiction, Contemporary, Scandinavian Literature

173 pages, Hardcover

First published March 16, 2016

About the author

Ebba Witt-Brattström (born 1953) is a Swedish scholar in comparative literature. She is Professor of Literature and head of department at Södertörn University outside Stockholm, and a well-known feminist. In the 1970s she was a member of the feminist organisation Grupp 8, and in 2005 she was one of the founders of the feminist political organisation and party Feministiskt Initiativ, although she later distanced herself from the organisation and criticized its alleged strong left-wing tendencies.

Reviews

[Tina · Rating 3 out of 5]

Det slår mig att det som de flesta andra tyckt varit negativt med denna bok är precis det som jag tycker är bokens styrka. Det är riktig skjutjärnspoesi utan några ursäkter. För ovanlighetens skull är hela verket en enda sammanhängande dialog mellan en hon och en han. Det är en aktuell dialog sett till dagens feminism och hur diskussionen kring den förs på olika forum.

Givetvis är det svårt att läsa boken utan att ha författaren och dennes äktenskap i baktanke, vilket verkar ha fått många andra recensenter att uttrycka misstro mot bokens innehåll och "gu va hon är taskig". Helt ärligt? Jag har läst äktenskapsskildringar där äkta män dissat sina före detta partners betydligt värre än detta. Om boken är en direkt summering av författarens äktenskap, kan jag också starkt ifrågasätta vem som egentligen är den "taskige". Den som skrev boken eller den som utsatte sin partner psykisk/fysisk misshandel. (Och varför den första reaktionen på en kvinnas berättelse alltid är misstro).

Med allt det sagt ger jag inte boken full pott, för det krävs nog en betydligt mer klassiskt bildad individ än jag för att uppskatta denna bok. En hel del intertextuella referenser snappar jag upp, men långt ifrån alla och långt ifrån på originalspråk.

[Caroline · Rating 1 out of 5]

Orkar inte läsa om folk som briljerar i elakheter.

[Peter · Rating 5 out of 5]

Fantastisk på det där sättet som en del böcker är när dom lämnar en med känslan av att ha kommit livet och dess outhärdliga villkor lite närmare

[Linda · Rating 4 out of 5]

It is a fastidious novel with polished sentences about when love and marriage becomes destructive and dysfunctional. The novel is inspired by Märta Tikkanen's The Love Story of a Century and August Strindberg's The Dance of Death. It is a fragmentary lyrical prose, containing exquisite expressions on display, a contest of argumentation and a dance of death. It is a verbal war between two people, He and She. (He says that the most important is perseverance, and waiting for the opponent to make a serious mistake.) There are many references to literature, everything from Emily Brontë’s Wuthering Heights to Simone de Beauvoir’s The Second Sex.

The book is fiction, but to some extent it resembles the author's own marriage. She divorced her husband before writing the novel. They are both professors in the Nordic Literature. Ebba Witt-Brattström is a feminist and was involved in starting FI, the feminist political party. Horace Engdahl is a member and former permanent secretary of the Swedish Academy, that hands out the Nobel Prize in literature. The similarities in the book are striking. "She" works at the Ministry of Gender and "He" sits on the Board.

How do two people that eloquent, belonging to the culture elite, fight?

He is sneering, condescending, reduces and defies her. She is tired of being the subject of all mistreatment. She wants to try couple therapy. He does not believe in therapy and think it only works because both believe that their partner has retreated. "War must be won or lost", He says. He thinks the emancipation put ideas in the heads of women. He despises feminism.
She thinks He is distorting her words and that "He is a phrase machine". She thinks that He can only think in terms of superiority and inferiority, that her success threatens him and that he only knows how to rival. He claims he does not compete with women. He claims that her intellectual vanity was greater than her goodness. She thinks he's a psychoanalytic meltdown.
She wonders if their love was "only props from her illusion chamber". She thinks the purpose of their alliance was to "give legitimacy to the branding concept: The man of the elite with a feminist hostage". She feels guilty for having "deceived many of her sisters".
He wonders why she must always express herself with more words than he, and She responds that "the person with power is able to keep silent in mean game". He wonders why they need to have the same opinions. She answers that they don’t, but they have to respect each other.


They try to reconcile, but fall back into their roles that, according to them themselves, in fact are the misunderstood and the oppressed, but in each others eyes become the oppressor and the crazy person. The man who despises and likes mansplaining, and the woman who reacts with coldness. The man who beats the woman, and the woman who tries to protect herself. This is serious. Is the author accusing her former husband of abuse? She does not want to reveal what is autobiographical and not. It is difficult to determine whether the abuse has happened or is simply a way to clarify the balance of power in a relationship. He may be a kind of Schrödinger's cat, either guilty or innocent, or both, until we have the facts. It is irresponsible if it is not true, because we think about the author's relationship. It is impossible to resist.

There are many themes in the book. The man has the lead role and the woman is basically an extra, according to them both. He sees it as a matter of course to be dominant. Despite her having saved him from destruction in some way, and alone having provided for the family sometimes, he views himself as the superior, dominant part. It probably reflects something deeper: The structures of society. Everyone has a relation to it. It's difficult to divorce society. In this way, the novel may be an allegory of power structures in society. Only a thought.

Another theme is the woman's guilt. She feels she has betrayed her sisters. She does not practice what she preach. As a feminist, she feels schizophrenic. The man she loved turned out to be an opponent in disguise. She is disappointed that she thought he was on her side when they married. In a way, perhaps the worst disappointment for her is that she has let herself down.

There is another interesting observation. Despite their immense vocabulary, the man can’t resist using insults about gender and the female genitalia, trying to offend his wife, not because of her opinions, but because of her sex. (The woman doesn’t do that to the same extent.) As if that is relevant. That is counterproductive because it shows his lack of arguments. It's interesting to think about. Most people claim they want to treat people the same, regarless of their sex, and so did probably He, but in the heat of the moment the true nature emerges, and He, the most eloquent man, ended up on the level of a child.

All in all, it is a fascinating novel, carefully written with a certain style, like poetry, which is exciting. It sometimes gets a little repetitive, but fights in a relationship often are. It's not Strindberg, but he was in a class of his own.

[Malin · Rating 3 out of 5]

Var den tråkig? Ja, helt klart, formatet blev lite gammalt halvvägs genom boken. Men av någon anledning gillar jag den väldigt mycket ändå. Det måste vara utmattande att gräla på en akademisk nivå, så jag hoppas att den inte ligger alltför nära verkligheten (av den och andra anledningar).

Hade det inte funnits ett index över alla intertextuella referenser längst bak så hade de flesta gått över huvudet på mig. (Kanske kul att notera: den första och sista referensen är båda översättninngar gjorda av Horace Engdahl.)

[Lovis · Rating 5 out of 5]

Är verkligen förvånad över hur bra jag tycker den här är eftersom jag sällan uppskattar poesi. Det tog några sidor innan jag kom in i det men sen så var jag helt fast. Witt-Brattström är verkligen rakt på sak, man verkligen känner hatet mellan de två parterna. Dessutom är den fullpackad med lysande formuleringar. Kommer förmodligen läsa om!

[Karin Bengtsson · Rating 2 out of 5]

Mitt val till bokcirkeln, och det skäms jag lite över. Jag hade aldrig läst klart den om inte för att vi skulle diskutera den.

Först: det känns mest som en krypterad berättelse. Punktromanen tillför inget. Saker blir vaga och obegripliga. Jag blir så orimligt glad när texten, vid enstaka tillfällen, jordas ner av en färg eller en plats.

Också: att Han och Hon måste slå varandra i huvudet med hur bildade de är. Tröttsamt. "Det är Södergran, och du trodde du var bildad". Det är också en slags lättnad med "jävla fitta", då är det iaf en rakare dialog.

Han slår å andra sidan Henne i huvudet inte bara bildligt. Det får man ju inte. Men hon är för jävla tjatig och repetetiv och självgod.

Tror inte att den här kommit ut om den varit ett manus av en okänd författare.

[Laura · Rating 2 out of 5]

Olen onnellinen siitä, etten ole tämän teoksen kohderyhmää.

[Hedda · Rating 3 out of 5]

heterosexuality is fucked

[Jenny · Rating 1 out of 5]

Vad var det här?

Det kändes pretentiöst och jag fick tvinga mig igenom texten trots dess enkla form. De var dock många fraser på andra språk, vilket jag tyckte störde snarare än att ge något till berättelsen.

Jag blev snarare stressad i min läsning p.g.a. textens utformning. Det var verkligen inget för mig.

Det är verkligen inte en bok som jag skulle rekommendera.

[Aleksandra Pasek · Rating 4 out of 5]

Sama nie wiem. Dużo prawdy w tym jest, ale i momentami jakiegoś rozdmuchania stereotypów. Wspaniale, że forma jest do granic minimalistyczna - dramat rozpisany na dwa głosy. I nic poza tym.

[Helena Nord · Rating 3 out of 5]

Förstår egentligen inte vad som ens var problemet i detta äktenskap. I vilket fall som helst hade det nog varit lättare att lösa om de varit mindre elaka och använt sig av färre ovidkommande litterära hänvisningar och citat, i kommunikationen.

[Kirja Vieköön! · Rating 4 out of 5]

Erään avioliiton ruma loppunäytös runollisessa dialogimuodossa. Vuosisadan rakkaussodassa Ebba Witt-Brattström purskauttaa ilmoille vuosien vihan ja katkeruuden ex puolisoaan kohtaan - tosin, tämäkin on julkistanut oman vastineensa asiasta.

Tekstinä ja säkeinä miehen ja naisen sananvaihto laukoo terävästi papattaen kuin konekivääri. Kaunoja ja katkeruuksia on kertynyt vuosikaudet, niiden varanto on loputon. Rivien välistä paljastuu miehen puolelta väkivaltaa ja pahoinpitelyä, myös seksuaalista; vaimon puolelta pelkoa ja ahdistusta. Ihmetyttää, että sivistynyt ja menestynyt Witt-Brattström on tähän kaikkeen vuosikaudet alistunut, mutta toki manipuloiva narsisti osaa pyörittää - ja katua - kunnes taas räjähtää. Vuosisadan rakkaussota on koston manifesti, hyytävä ja hileinen. Teos on erittäin hyvä kyynisessä lajissaan, joskaan ei tämä syyttely ja realismi mitenkään mieltäni ylentänyt.

[zandrama · Rating 5 out of 5]

En fantastisk lyrik. Fantastiskt språk. Ebba Witt-Brattström levererar århundradets litteratur.

Teorier finns om att det handlar om Ebba Witt-Brattströms och Horace Engdahls äktenskap, vilket inte alls verkar osannolikt, särskilt inte om en betänker Engdahls bok "Den sista grisen" som knappast kan tolkas som annat än ett direkt svar på "Århundradets kärlekskrig".

Hela boken är skriven på lyrik, i en konstant dialog mellan Hon och Han, strösslat med litterära referenser på fem språk (tyska, franska, engelska, latin och svenska). Det är svart, svart, svart. Det är svart humor, det är fysisk och psykisk misshandel. Det är försoningar, sorg, längtan och uppgörelser. Det är rörande, sorgligt, vackert och fruktansvärt.

Läs den!

[Billie · Rating 2 out of 5]

1,5

[Sadie Slater · Rating 5 out of 5]

The book I went to the launch party for on Friday was Love/War (original title Århundradets kärlekskrig) by the Swedish feminist and Professor of Nordic Literature at the University of Helsinki Ebba Witt-Brattström. It takes the form of a dialogue between an unnamed couple whose 30-year marriage is unravelling, messily and bitterly, fragments of conversations as they fight and attack one another with words, almost reconcile and then pull apart again. It's sharp and witty and vitriolic, peppered with literary and musical references, and written as fragments of free verse. The characters emerge clearly even though we only see them through their words; she is a feminist academic, made bitter by emotional neglect and physical abuse, he is both condescending and needy. Unnamed, their arguments have a universality that might be lost if they were given names; everywoman versus everyman*.

I really enjoyed this; it's beautifully written (and beautifully translated**), thoughtful and thought-provoking but also very funny in places. I'm very glad that Nordisk Books decided to produce an English translation and will be keeping an eye on their future output.

*Well, not exactly everywoman and everyman; happily I don't recognise my own marriage in their arguments, though I see resonances of many conversations about relationships I've had with many friends over the years.

**for which I am very grateful, given that I only know one phrase in Swedish, and that is the Swedish for "Has anyone seen my moose?". Oddly enough, that doesn't appear to have figured in this book.

[Nadia · Rating 5 out of 5]

Love/War is a short story written as a free verse poem and structured as a dialogue between a husband and wife who are separated and now on the verge of divorce. As the story opens the voices of this unnamed couple quickly tip into anger and frustration. But just when violence emerges both spouses begin to be speak in tender, introspective, and conciliatory tones to each other. And then one voice uncovers itself and emerges as a profoundly dark and manipulative force.

I was struck by how disturbing these voices became when the abuse became explicitly articulated. Ebba Witt-Brattstrom herself underwent a divorce, and her female character shares many of her personal traits (a scholar, feminist, a writer, a mother, who divorces after a long marriage).

I loved the simplicity and intensity with which Ebba Witt-Brattstrom made the dysfunctional elements of this relationship appear. These exchanges were also so amusing in places.

The translation from the Swedish by Kate Lambert is beautifully fluid. There are no descriptions here, only voices, with silences that follow deeply hurtful words and memories. Love/War is a beautifully told story about an abusive marriage that comes to an end.

[Marion · Rating 5 out of 5]

Han sa: ...
Hon sa: ...

Det är nu något år sedan jag läste Århundradets Kärlekskrig. Lyssnandet (til ljudboken) flöt fram. Jag blev stundom chockerad och lyssnade om på någon passus. Jag erkänner att jag plockade upp boken under den pågående Svenska Akademi-skandalen i 2018 och ljuset den kastade på "honom", och också henne ibland, var avklädande. Jag kände, tyckte jag, en mycket berättigad harm, som kvinna. Men århundradets kärlekskrig skrevs före DN's expose över de arton kvinnorna versus hans vän kulturprofilen. Före det infamösa 1786-uttalandet om Danius av "honom", och före knytblusupproret. Boken är mer tidlös än som så. Den är poetisk, klok, sorglig och brutal. - Mänsklig! Jag tyckte mycket om den.

Witt-Brattström har vunnit en ny läsare i mig, och de ämnen hon avhandlar (kvinnohistoria, feminism) är jag hur som helst mycket intresserad i.

[Annika Kronberg · Rating 2 out of 5]

Jag skulle nog snarare kalla detta en diktsamling i kapitelform. Flera av dikterna är vackra, men berättelsen är ganska ointressant. Jag kan inte bestämma mig för om de insprängda litterära referenserna känns professionella och givande eller pretentiösa och ansträngda.

[Jenny Kangasvuo · Rating 5 out of 5]

Erittäin taidokkaasti kirjoitettu, ristiriitainen, haastava ja repiväkin teos. Pompöösi ylätyyli, Goethe ja Shakespeare -viittaukset lomittuvat törkeyksien ja matalamielisyyksien kanssa. Tarinan ihmiset ovat täysin jumissa, ja lopun viimeiset sanat "Nainen sanoo: Tervetuloa kotiin, minä sanon itselleni" antavat lukijalle mahdollisuuden vihdoin huokaista helpotuksesta.

Olen lukenut tästä arvioita, jossa sitä on kuvattu paljastusteoksena ruotsalaisten kulttuuripiirien kohuerosta, mutta itse näen tämän pikemminkin puhetapojen ja diskurssien rinnastuksina, ristiinpuhumisen ruumiinavauksena. Teos on enemmän kuin puhetta yhdestä erosta, pikemminkin se on yhden eron ja avioliiton kautta repliikein esitetty läpileikkaus siitä, miten rakkaudesta, parisuhteesta ja sukupuolesta puhutaan, ja millaisilla tavoilla puhetavat piintyvät ihmisten kokemuksiin ja identiteetteihin.

Huomaa kyllä, että kirjoittaja tuntee kirjallisuushistorian, kirjoittamisen keinot ja tehokeinot.

Sivu- ja tekstimäärällisesti kirja on lyhyt, ja hyvä niin, pitempään tätä kahden hukkuvan ihmisen välistä dialogia ei voisikaan kestää. Luultavasti käytin kirjan lukemiseen vähemmän aikaa kuin sen miettimiseen ja siitä keskustelemiseen lukemisen jälkeen.

[Anna Lorentzon · Rating 4 out of 5]

Köpte boken för 20kr på loppis eftersom jag älskar Witt-Brattströms avhandling om Moa Martinson och verkligen gillade stå i bredd. Var redigt trött på de offentliga turerna runt hennes ex (som verkar väldigt jobbig att ha att göra med) när det begav sig, så det har gjort att jag inte aktivt sökt upp denna bok att läsa tidigare. Men, som sagt, det låga priset, fina skicket och att det jag läst av henne tidigare gjorde att jag slog till (vill annars köpa nya exemplar av beundrade levande författare). Öppnade boken och blev ännu mer tveksam när jag dåg formatet, var det lyrik? Jaja, jag läser väl lite iaf. Det gick snabbt och lätt att läsa ut den samma dag. Jag gillade de litterära referenserna, ett sätt att få in ännu mer mening i de få orden (och det finns en referenslista längst bak). Läsningen var sorglig, en kvinna som kämpat utan att få tillbaka det hon behövde. En man som tog det han behövde från henne tills han kunde uppnå en maktposition karriärsmässigt. Känner igen många känslor och är på ett rent personligt plan lättad över att jag inte befinner mig i en uppbrottssituation. Det är en bra bok.

[Heidi · Rating 4 out of 5]

Osittain rakastin, osittain vihasin. Innoittaja (Märta Tikkasen Vuosisadan rakkaustarina) on läsnä. Läsnä on myös ikävä toisinto siitä, että vuodet kuluttaa rakkautta, että miehellä on miehen mieli ja naisella naisen kieli (muka). Hieno teksti, hieno Jaana Nikulan suomennos. Toivottavasti 40 vuoden kuluttua joku kirjoittaa "kolmannen osan" vuosisadan rakkaudesta, toivottavasti se on silloin muun kuin katkeruuden, halun ja vihan kertomus. Toivottavasti silloin olemme päässeet sukupuoli- ja parisuhderooleistamme toteuttamaan itseämme sen roolin sijaan.

[Izabelle · Rating 3 out of 5]

Väldigt svår att sätta betyg på. Å ena sidan ganska så tråkig. Men å andra sidan intressant problematik i en relation där kvinnan inser att sin man nog inte är så feministisk och stöttande som hon utgick från i början av relationen. En del i det hela är också såklart att båda parter förändrats under relationens gång, även deras inställning till varandra.

Kanske skulle jag ha fått ut mer av boken om jag läst Märta Tikkanens Århundrandets kärlekssaga? Titeln måste helt klart vara en referens till den boken.

[Lana Thulander · Rating 2 out of 5]

Boken är som ett enda långt parterapisamtal med Ebba och Horace. Alla mina fördomar om deras relation besannas. Inget nytillkommet i genrern: hur ett långt äktenskap imploderas.

Enligt författaren är boken tydligen en fiktion och det är det som gör berättelsen ännu mer tråkig och förutsägbar. Ändå eloge till det poetiska språket.

[Moa Wikén · Rating 4 out of 5]

Vackert språk, rikligt med referenser till andra litterära verk som både folkbildar och berikar. Även förbaskat jävla obehaglig skildring av en kvinnomisshandlare och dess offer, hur kvinnan ständigt skuldbeläggs för sin egen olycka, kvinnohat och normaliseringsprocess. Hur vanligt det är striden drabbade upprätthåller en fasad utåt. Gör ont när huvudpersonen frågar sig hur många systrar hon har lurat.

[Maja Svensson · Rating 4 out of 5]

Intressant format, somliga stycken är både vackra och klyftiga. Gillade hur deras relation också blev något större som gick utifrån dem själva

[Henna | j a t k a l u k e m i s t a · Rating 2 out of 5]

Surullinen pariskunta :(

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

Så jäkla bra!! Så underfundigt och ändå rakt på. Så ärligt hon vågar möta både kärleken, hatet, längtan, sårbarheten och samtidigt avslöja sin man som största praktbluffen.

[Linda Nordgren · Rating 4 out of 5]

Hypnotisk läsning!

[Klaudia · Rating 5 out of 5]

Tak książka została spisana z dosłownych cytatów, które usłyszałam w swoim życiu. Nic fajnego. Doskonała książka.