Maria Wern saa kutsun Lärbron pappilaan. Nuorta pappia Alvaa on uhkailtu, ja pappilan diakoni pelkää ettei Alva ota uhkauksia tosissaan. Wern havaitsee kuitenkin pian, että pappilan muurien taakse kätkeytyy synkkiä salaisuuksia. Seudulla huhutaan, että 1200-luvulla kirkossa tapettiin pappi ja että surmaaja vaeltaa lähistöllä yhä.
Samaan aikaan Wernin kollega, rikospoliisi Jesper Ek leijuu rakkauden huumassa. Hänen uusi rakastettunsa salaa kuitenkin jotakin. Mitä nainen jättää kertomatta? Kun Ekin naisystävän menneisyys vihdoin alkaa paljastua, on jo liian myöhäistä: Ek on satimessa, eivätkä edes hänen kollegansa voi auttaa.
Wernin tutkima tapaus näyttäytyy uudessa valossa, kun hän löytää leikekirjan täynnä Alvan kuvia. Mutta miten Gotlannissa kivikaudelta alkaen palvottu äitijumala liittyy vyyhtiin? Ja miksi Mariasta tuntuu, että juttu johtaa Jesper Ekin naisystävään?
Njae, serien om Maria Wern börjar ta slut. Sidokaraktärerna börjar likna parodier på sig själva. Själva storyn kändes rätt tunn med. Anna Jansson har expirementerat en del med andra karaktärer med, bland annat om en frisersalong som skapar öden. Jobba mer med det är mina 5 cent för skriva kan hon egentligen. Detta var första boken jag läste på Storytels egna platta med e-ink, och jag måste säga att det var mycket bättre upplevelse än jag vågat hoppas på. Helt rätt medier för e-böcker!
Kvinnan på bänken av Anna Jansson har recensiondatum idag, 26 mars 2018. Anna Jansson är sjuksköterska och debuterade 2000 med första delen i serien om Maria Wern och hennes kollegor, Stum sitter guden. Anna Jansson skriver också en Feelgoodserie om hårfrisörskan/äktenskapsmäklerskan Angelika Lagermark och en serie för barn om Maria Werns dotter Emil. Kvinnan på bänken är den nittonde boken i serien om Maria Wern.
Jag har läst alla delar i den här serien om Maria Wern och hennes kollegor, och fortsätter gärna att läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar, och det åkte direkt upp på läslistan.
Kvinnan på bänken är en lättläst svensk kriminalroman av typiskt Anna Jansson snitt. Här finns de välkända karaktärerna, med några nya tillfälliga tillskott. I serien har mitt intresse för huvudkaraktärerna gått lite upp och ner men i Kvinnan på bänken så intresserar de mig, i synnerhet Jarita. Även vid utläst bok så känner jag att jag definitivt inte är klara med dem. Maria Wern är relativt förutsägbar, men samtidigt så känns det som om hon mognat.
I vanlig ordning så väver Anna Jansson in trådar som handlar om något samhällsfenomen, något som är en styrka i hennes böcker. Den delen som handlar om kvinnomisshandel är välskriven och tänkvärd, men den andra tråden som är av mytologisk/historisk form fångar mig aldrig. Det blir också problemet med boken, att den aktuella tråden som allt vävs kring fångar aldrig mitt intresse. För en gångs skull så tycker jag också att språket är stolpigt och det haltar i en del beskrivningar.
Själva ”mysteriet” är invävt tillsammans med de aktuella trådarna och slutet blir lite väl mycket (det är många galningar som befolkar den svenska landsbygden). Jag är nyfiken på vem det kan vara, men har mina misstankar relativt tidigt, i alla fall vad gäller delar av upplösningen. Mer säger jag inte med risk för spoilers.
Trots att jag tycker att Kvinnan på bänken är långtifrån den starkaste i den här serien så vill jag definitivt fortsätta läsa den.
Omdöme: Lättläst svensk deckare om kvinnlig kraft. Betyg: 3+
Efter att ha läst två riktigt brutala och blodiga deckare kändes det skönt att få Anna Janssons senaste roman i sin hand, Kvinnan på bänken. Precis som vanligt i Anna Janssons romaner om Maria Wern är handlingen fokuserad på själva brottsutredningen och på relationer, en kombination som jag gillar. Även om de brott som begås är hemska, är det ingenting som författaren gottar sig i så som andra författare ibland har en tendens att göra.
Kvinnan på bänken heter Julia. Hon är en vacker kvinna med ett mörkt förflutet som jagar och plågar hennes samvete. Hon möter den unga prästen Alva och känner för första gången ett starkt behov av att berätta den hemska hemlighet hon burit på så länge. Men vilka hemligheter bär Alva själv på? Och diakonen Ragnar, som gör klippböcker om Alva, vad är hans hemligheter? Maria Wern kämpar som vanligt mot klockan för att nysta upp alla trådar och finna svaret på både nya och tidigare mord, samtidigt som hennes man tycks ha egna hemligheter som oroar henne. Upplagt för spänning med andra ord.
Huvudpersonerna i Anna Janssons deckare är inga superhjältar, utan ganska vanliga människor med vanliga problem, på både det privata planet och i arbetslivet. Personbeskrivningarna ger mig en klar bild av vilka de är utan att det är övertydligt. Varje person har en egen röst, ett eget sätt att agera och uttrycka sig på.
Ledtrådarna fanns där, och jag misstänkte än den ena än den andra, men jag var aldrig på helt rätt spår. Det är så en smart skriven intrig skall fungera. Som läsare vill jag bli ledd på villovägar, för att i slutet överraskas och inse hur självklart alla trådar har suttit ihop ända från början.
Kvinnan på bänken är en rafflande mordhistoria i kombination med småmysig läsning, nästan som en feelgood-historia trots mord och andra hemskheter. Precis en sådan historia som jag vill återvända till med jämna mellanrum för andrum och avkoppling.
🌺Anna Janssons böcker har en speciell plats i mitt hjärta då jag har följt henne från början och har alla böckerna om Maria Wern. Just den här fick jag av min dotter @sannareads när jag fyllde 50 år,gissa min lycka när jag öppnade boken och såg vad som var skrivet till mig!!😍
🌺På prästgården Lärbo har den unga prästen Alva blivit utsatt för hot i form av klotter och sms.Maria Wern kopplas in på fallet och hon inser snart att prästgården döljer fler hemligheter än hon kunnat ana. När prästen plötsligt är försvunnen inleds sökandet efter henne.Har hoten tagits ett steg längre?
🌺Jesper Ek har efter förlusten av sin kärlek Gloria äntligen fått upp ögonen för en ny kvinna. Julia är vacker och hemlighetsfull och berättar inte så mycket om sitt förflutna. Utan att förstå det dras den förälskade Jesper in i en fälla som verkar omöjlig att ta sig ur. Hans värsta mardröm utspelar sig och det är han som har huvudrollen.
🌺Ännu en spännande bladvändare av Anna Jansson. Vändningen i slutet av boken var inget jag förutsett,därför steg spänningen ytterligare en nivå och höll sig kvar till sista sidan. 5/5🌟
Några gånger per läsår behöver jag koppla av med en deckare. Anna Jansson leverar alltid något spännande, mixat med lite historia på min favorit ö i Sverige. Det är lätt att hänga med, hjärnan slappnar av och bara flyter med i handlingen. Kvinnan på bänken hamnar högt bland författarens alla böcker om Maria Wern, framförallt för den lär mig lite om polisens situation efter den stora (och underliga) omorganisationen som skedde för några år sedan.
Författaren lyfter också in Meeto-rörelsen och jag fortsätter förfasas över att män inte kan lära sig att ett Nej är ett nej. Jag grubblar hur man ska lyfta diskussionen när jag kör sex occh samlevnad med mina åttor om några veckor.
Anna Jansson är en av mina favoritförfattare och jag har läst de flesta av hennes böcker. Idag har jag lyssnat klart på boken ”Kvinnan på bänken” och jag blev inte besviken. Precis som i de andra böckerna om polisen Maria Wern var den spännande och välskriven. Jag gillar att man inte kan räkna ut vem som är mördare utan hela tiden ändrar riktning på sina misstankar.
I denna boken blir polisen Jesper Ek förälskad i en vacker kvinna som heter Julia. Han blir lurad in i en fälla och råkar riktigt illa ut. Inte ens hans närmsta kollegor kan hjälpa honom. Samtidigt blir Maria Wern kallad ut till prästgården i Lärbro där prästen Alva efter att ha blivit utsatt för hot försvunnit spårlöst.
Selles Gotlandi saare põnevikus on uurijatel kaks tegutsemissuunda, piinarikast koduvägivalda, uurijate mõnusat omavahelist läbikaimist ja üksteisest hoolimist, asjaolusid eirav juhtivinspektor (oi kui tüütu), häirivaid saladusi ning kirikuga seotud müstikat ja legende. Põnevust lisab kinnimüüritud maa-alune käik kiriku keldris ja iidvana raamat. Täitsa põnev lugemine.
Jag tyckte det var svårt att hålla isär alla namn, vilket kanske gjorde att jag inte hängde med helt hela tiden. Men den var lagom spännande, förutom de "historiska vingslagen", de är inget för mig.
Ei parasta Anna Janssonia, mutta... ihan luettava ja viihdyttävä kirja silti. Ja oli mukavaa viettää hetki vuosien varrella jo tutuksi tulleiden henkilöiden parissa.
Helmet-lukuhaaste 2020 Kohta 24: Kirja kirjailijalta, joka on kirjoittanut yli 20 kirjaa
Gotlannissa tapahtuvassa murhassa on melkoinen vyyhti selvitettävänä. Koko Marian kollegojen yhteisö on henkilökohtaisesti kosketuksissa rikokseen, kun Jasper Ekiä epäillään murhasta. Poliisi on nykyään aina niin sotkeutunut tapauksiin tässä sarjassa. Liika on liikaa. Sen sijaan haluaisin nähdä enemmän Marian ja lasten tavallista elämää. Ja poliisityötä. On tämä silti oikein näppärä deķkari.
Kuuntelin suomennoksen Storytelistä, lukijana muistaakseni Krista Putkonen-Örn. Hyvin toimii äänikirjana: silmät kiinni ja saareen. Ei ihan parasta Janssonia, ehkä vähän liikaa tavaraa yhteen romaanin, toisaalta myös jokunen ennalta arvattava kohta. Mutta omassa lajissaan ihan onnistunut teos.