Ur

by Agnes Lidbeck

Vad kommer vi ur? I Agnes Lidbecks poesidebut kretsar dikterna kring arv, skrivande, självständighet och skuld. Diktjaget rör sig bakåt i släktleden – där finns skogen och havet, kaptenshustrun och flamsk­vävnaderna – och framåt mot en självvald ensamhet. Däremellan kommer ­barnen.

I tystnaden föll steg bredvid mina

tunga steg under spända bukar

bredvid mig i badet låg deras kroppar i vattnet

som durken under seglet

jag förtöjde mig i dem, i arvet

som de förtöjt sig, med barn i buken som en köl

Genres: Poetry

59 pages, Paperback

Published April 1, 2018

Reviews

[Sebastian Lönnlöv · Rating 4 out of 5]

Påminner ibland om "Finna sig", men med en helt annan energi och öppenhet än Lidbecks romaner.

Tystnad kan sökas målmedvetet
som frälsning kan sökas
men är svårare att finna

Om det är tystnaden jag söker
om det inte är att tystna

[Bgcrtice · Rating 4 out of 5]

4.3⭐️

Zbirka pesama "Odakle", izdavač Treći Trg

[Lena]

...
I frånvaron tar bröden form av öar, öarna tar form av språk
i frånvaron uppstår märken i bordsskivan, brända kontinenter av distraktion
i frånvaron ligger havet i botten av kastrullen och kokar bort
i frånvaron tänds ett nödbloss, ett ljus på fönsterbrädet
i skenet rör sig någon som lever i frånvaron
ur frånvaron skapas en mån av mättnad
och ur mättnaden en stund av ro
och ur ron en plats för ord
och ur orden jord
för skog

[Karenina (Nina Ruthström)]

”Man bäddar sängar, man torkar bord
man spänner plasten över osten och leendet över tänderna...”

och

” Under jaget är jag bunden av min kropp
som min kropp är bunden till min rygg
under kroppen är jag bunden till tiden
som tiden är bunden av tiden som gått”

Tjusigt!

[Systerbettty · Rating 4 out of 5]

Om arvet, det vi kommer ur och det som fortsätter med oss. Tyckte mycket om hur många av dikterna går i cykler, hakar i varandra, precis som släktled. Läste den långsamt, jag ville inte att det skulle gå för snabbt, det är en diktsamling som kräver sin tid.

[Johan Thilander]

Blev glad över att detta så tydligt är Agnes Lidbeck: det vardagsrealistiska (Handla blodpudding! Handla köttfärs! Handla rå kyckling!), det pragmatiska (det är inte längtan bort som fyller seglen / det är vind) och det knivskarpa (För kaptenhustruns väderprognoser gjuts inga socklar / av kavlar byggs inga flaggskepp).

En bra - om än inte halsbrytande - lyrikdebut, i vacker formgivning.

[Helena Reinedahl · Rating 4 out of 5]

Diktdebut av Agnes Lidbeck med några riktigt starka partier som griper an i mig. I koncentrationen av ord blir innebörden desto starkare, och djupet av allvar i sentenserna mörkare. Och påverkan mer distinkt.

[Monica · Rating 4 out of 5]

Otroligt gripande lyrik. Det vardagsnära blir skådeplats för livets mysterium. Köket blir alltings mitt. Lidbeck är verkligen skicklig!

[Anna · Rating 4 out of 5]

En helt fantastisk debut. Språkets gränser tänjs och räcker inte men räcker ändå en bit. Tillräckligt. Så många känslor och tankar. Amodal förträfflighet.

[Fiktiviteter · Rating 3 out of 5]

Läs min recension på bloggen: http://www.fiktiviteter.se/2018/07/21...

[Bskee · Rating 3 out of 5]

Svårt att betygsätta poesi. Efter vilka mått lyckas eller misslyckas en dikt?

Poesi är lite som när man tar en ren ton i duschen och hela rummet vibrerar. Eller som när man låter en stämgaffel ljuda mot ett bord, och de instrument som är stämda i samma tonart börjar sjunga med. På ett känslomässigt plan var Ur min stämgaffel och jag instrumentet. Men språket var mestadels utom räckhåll för mig, som att det gömdes något viktigt bakom de naturromantiska stereotyperna, men att jag inte fick tillgång till det där viktiga.

Jag grät till Ur på tåget. Det är väl min recension.