What do you think?
Rate this book
Polisen i Strömstad #10
Polisen och den oförfalskade ondskan
En ung kvinna, dotter till en framgångsrik affärsman, kidnappas. Dottern blir misstänkt för att ha iscensatt kidnappningen för att försöka lura sina föräldrar på pengar. Polischef Gustav Jörgensson och hans team ställs inför ett fall där hårt arbete, intuition och lite tur leder fram till en spännande upplösning.
Audiobook
Published July 1, 2017
3 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
March 22, 2018
Är det jag som har vant mig vid berättarstilen eller är den här boken bättre än #11 och #15 (som jag läste först)?
Något som slog mig, är att Unefäldt har återanvänt om inte exakt samma, så åtminstone snarlika passager i fråga om karaktärsbeskrivningarna av de återkommande karaktärerna. Jag skulle tippa att de verkligen är urklippta och inklistrade i nästföljande bok, bara för att påminna läsaren om vilka figurerna är. Just de här bitarna är så pass långa att det är omöjligt att inte lägga märke till det. Kunde ha gjorts lite smidigare, tycker jag.
I övrigt var boken faktiskt riktigt spännande. Det är större fokus på utredningsgruppen än på offren här. Jag jämför nu med de två ovannämnda böckerna i serien. Jag tycker är trevligt, eftersom det trots allt är därför jag läser böckerna. Fast jag kan inte låta bli att bli irriterad på framförallt Pernilla Bitén eftersom hon här verkar vara ute efter att bråka över småsaker, trots att hon rimligtvis måste veta att de andra poliserna inte menar t.ex. att mördarens beteende är försvarbart, utan bara förklarligt. Unefäldt har även förälskat sig i uttrycket att "det hettade till på halsen" när Bitén känner sig förolämpad eller förbisedd. Något som tycks hända alldeles för ofta. Och trots att Kronborg lär ska vara den enda personen med fotografiskt minne bland huvudkaraktärerna, uppvisar i princip hela poliskåren en ganska märklig förmåga att minnas och i detalj redogöra för ovidkommande fakta. De tillåts dessutom i de flesta fall av åhöraren (oavsett vem det är) att tala till punkt, även om de egentligen har betydligt viktigare saker att tala om.
Men, som sagt tycker jag ändå att den här boken är riktigt underhållande. Det händer faktiskt någonting. Det är ombyte i miljöerna när de är ute för bilolyckor på vägarna, draggar lik eller jagar kidnappare i ensligt belägna stugor. Särskilt finalen är verkligt spännande, när kåren äntligen har hunnit ifatt kidnapparna och en liten eldstrid blir uppgörelsen. Ett förvirrat och oplanerat kaos uppstår, och det finns definitivt någonting som står på spel även för de annars så säkra poliserna. Då är det som bäst, tycker jag.
Något som slog mig, är att Unefäldt har återanvänt om inte exakt samma, så åtminstone snarlika passager i fråga om karaktärsbeskrivningarna av de återkommande karaktärerna. Jag skulle tippa att de verkligen är urklippta och inklistrade i nästföljande bok, bara för att påminna läsaren om vilka figurerna är. Just de här bitarna är så pass långa att det är omöjligt att inte lägga märke till det. Kunde ha gjorts lite smidigare, tycker jag.
I övrigt var boken faktiskt riktigt spännande. Det är större fokus på utredningsgruppen än på offren här. Jag jämför nu med de två ovannämnda böckerna i serien. Jag tycker är trevligt, eftersom det trots allt är därför jag läser böckerna. Fast jag kan inte låta bli att bli irriterad på framförallt Pernilla Bitén eftersom hon här verkar vara ute efter att bråka över småsaker, trots att hon rimligtvis måste veta att de andra poliserna inte menar t.ex. att mördarens beteende är försvarbart, utan bara förklarligt. Unefäldt har även förälskat sig i uttrycket att "det hettade till på halsen" när Bitén känner sig förolämpad eller förbisedd. Något som tycks hända alldeles för ofta. Och trots att Kronborg lär ska vara den enda personen med fotografiskt minne bland huvudkaraktärerna, uppvisar i princip hela poliskåren en ganska märklig förmåga att minnas och i detalj redogöra för ovidkommande fakta. De tillåts dessutom i de flesta fall av åhöraren (oavsett vem det är) att tala till punkt, även om de egentligen har betydligt viktigare saker att tala om.
Men, som sagt tycker jag ändå att den här boken är riktigt underhållande. Det händer faktiskt någonting. Det är ombyte i miljöerna när de är ute för bilolyckor på vägarna, draggar lik eller jagar kidnappare i ensligt belägna stugor. Särskilt finalen är verkligt spännande, när kåren äntligen har hunnit ifatt kidnapparna och en liten eldstrid blir uppgörelsen. Ett förvirrat och oplanerat kaos uppstår, och det finns definitivt någonting som står på spel även för de annars så säkra poliserna. Då är det som bäst, tycker jag.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Displaying 1 of 1 review