Ledmotivet i den tyske filosofen Axel Honneths försök att utveckla en kritisk samhällsteori är just kampen för erkännande som en specifik form av moraliskt motiverad konflikt och kamp. Grundtanken är att människor för att kunna utveckla en personlig identitet eller positiv relation till sig själva måste röna ett flerdimensionellt erkännande från andra, och att en positiv relation till sig själv i sin tur är en förutsättning för individuellt självförverkligande.» I Erkännande. Praktisk-filosofiska studier ger Honneth en presentation av sin teori om erkännande och relaterar den såväl till den kantianska moral-filosofiska traditionen och Habermas? diskursetik som till olika ansatser till en »postmodern etik» (Lyotard, Levinas och Derrida). Han tecknar konturerna av en socialfilosofisk tradition med rötter hos Rousseau vilken ser som sin uppgift att diagnosticera »sociala patologier» ? en tradition som Honneth själv försöker aktualisera med sin teori om erkännande; han diskuterar konsekvenserna av den filosofiska »kritiken av subjektet» för föreställningen om personers autonomi; och han utvecklar i anslutning till John Dewey en idé om »demokrati som reflexiv samverkan». Axel Honneth är professor i filosofi i Frankfurt am Main och föreståndare för det anrika Institut für Sozialforschung.
Axel Honneth (born July 18, 1949) is a professor of philosophy at both the University of Frankfurt and Columbia University. He is also director of the Institut für Sozialforschung (Institute for Social Research) in Frankfurt am Main, Germany.
Honneth's work focuses on social-political and moral philosophy, especially relations of power, recognition, and respect. One of his core arguments is for the priority of intersubjective relationships of recognition in understanding social relations. This includes non- and mis-recognition as a basis of social and interpersonal conflict. For instance, grievances regarding the distribution of goods in society are ultimately struggles for recognition.
One of the best introductions to social philosophy from Rousseau onwards. Written as if he is trying to communicate to a 21st century audience and not expecting a 21st century audience to have an erudite arousal with 18th century nits.
An interesting collection of essays by Axel Honneth summarizing what is unique about critical theory, and social philosophy. He's great at summarizing, but when he starts to diagnose and improvise his own ideas, the book goes downhill.