What do you think?
Rate this book
Kattlundsdeckare #1
Eldskytten : Botulf Kattlunds första fall : en medeltidsdeckare från Visby och invasionen 1361
Allt går fel för den motvillige mördaren. Ändå försvinner liket spårlöst. Ingen förstår ens att ett mord har skett.
Under en alltför blöt kväll på krogen i Lübeck råkar Visbys stadsfogde Botulf Kattlund slå ner en mäktig man - det kungliga sändebudet Bo Jonsson Grip. Slokörad skickas Botulf tillbaka till Visby och räknar med avsked.
På vägen hem träffar Botulf på ett ilandflutet lik. En drunknad sjöman? Inte heller den här gången inser någon att ett mord har begåtts. Åtminstone inte till en början...
När Botulf väl står inför Visbys borgmästare får han inte sparken, utan blir befordrad. Nu börjar en dramatisk mördarjakt. Den döde i havet visar sig vara en eldskytt, denna tids namn på de som skjuter med den eldsprutande nymodigheten: Stångbössan.
Att Valdemar Atterdag mitt i alltihop invaderar Gotland gör inte Botulf Kattlunds mordutredning enklare.
Under en alltför blöt kväll på krogen i Lübeck råkar Visbys stadsfogde Botulf Kattlund slå ner en mäktig man - det kungliga sändebudet Bo Jonsson Grip. Slokörad skickas Botulf tillbaka till Visby och räknar med avsked.
På vägen hem träffar Botulf på ett ilandflutet lik. En drunknad sjöman? Inte heller den här gången inser någon att ett mord har begåtts. Åtminstone inte till en början...
När Botulf väl står inför Visbys borgmästare får han inte sparken, utan blir befordrad. Nu börjar en dramatisk mördarjakt. Den döde i havet visar sig vara en eldskytt, denna tids namn på de som skjuter med den eldsprutande nymodigheten: Stångbössan.
Att Valdemar Atterdag mitt i alltihop invaderar Gotland gör inte Botulf Kattlunds mordutredning enklare.
320 pages, Hardcover
First published February 20, 2016
2 people are currently reading
21 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 4 of 4 reviews
March 12, 2018
Författaren beskriver själv boken som en medeltidsdeckare från Visby och invasionen 1361, vilket är ganska precis vad det är. Det är en detektivhistoria som utspelar sig under svensk medeltid när Hansan styr över Visby och andra städer runt Östersjön.
Att jämföra med Umberto Ecos Rosens Namn är stort men det här är en bok i precis samma anda. Morden. Mysterierna. Utredningen. Och samtidigt de stora politiska skeenden som hela tiden påverkar berättelsen och personerna i den. Till skillnad ifrån Rosens Namn så det här en bok med flyt. Med fart. Och glädje. Blomström har ett talande och inlevelsefullt språk som engagerar utan att bli pretentiöst.
Det är en spännande historia och personerna känns äkta, både skeenden och personer är "så som det skulle kunna ha varit". En hel del av personerna har funnits på riktigt, men kanske med andra yrken och vid andra tidpunkter. De större politiska händelserna är korrekt beskrivna så som vi känner till dem. Detektivhistorian i sig är ren dikt. Författaren beskriver själv i efterordet vad i berättelsen som är belagda fakta, det vi tror skedde, och vad som är ren fiktion.
Detta är en period i svensk historia som sällan beskrivs, än mindre skönlitterärt på detta sätt. Det är vågat att blanda fakta och fiktion på detta sätt men genom att vara helt öppen med vad som är vad så fungerar det utmärkt. Eldskytten är en generellt sett bra och väl läsvärd berättelse. För den historieintresserade är den ett absolut måste.
Att jämföra med Umberto Ecos Rosens Namn är stort men det här är en bok i precis samma anda. Morden. Mysterierna. Utredningen. Och samtidigt de stora politiska skeenden som hela tiden påverkar berättelsen och personerna i den. Till skillnad ifrån Rosens Namn så det här en bok med flyt. Med fart. Och glädje. Blomström har ett talande och inlevelsefullt språk som engagerar utan att bli pretentiöst.
Det är en spännande historia och personerna känns äkta, både skeenden och personer är "så som det skulle kunna ha varit". En hel del av personerna har funnits på riktigt, men kanske med andra yrken och vid andra tidpunkter. De större politiska händelserna är korrekt beskrivna så som vi känner till dem. Detektivhistorian i sig är ren dikt. Författaren beskriver själv i efterordet vad i berättelsen som är belagda fakta, det vi tror skedde, och vad som är ren fiktion.
Detta är en period i svensk historia som sällan beskrivs, än mindre skönlitterärt på detta sätt. Det är vågat att blanda fakta och fiktion på detta sätt men genom att vara helt öppen med vad som är vad så fungerar det utmärkt. Eldskytten är en generellt sett bra och väl läsvärd berättelse. För den historieintresserade är den ett absolut måste.
July 27, 2023
Den här boken var riktigt kul, tycker jag. Den är lite sprättig, den hoppar från person till person, från stad till stad, till och med framåt och bakåt i tiden, men den är aldrig svår att följa och läsaren får vara med om mycket. Kollar man upp åren 1361-1363 i Wikipedia så hittar man de händelserna som återges mera personligt i boken. Några av dessa kända jag igen, andra inte alls. Historien lämnar inte alltid spår, inte i den fysiska världen.
Huvuddramat består i att stadsfogden i Visby, Botulf Kattlund och hans närmaste medarbetare Knarre, Silas, och Gotfred, jagar en mördare. Mordet är dramatiskt och det finns några spår men motiv saknas och tidslinjen är oklar. Offret har också betett sig besynnerligt. Det första mordet följs av flera, alla ganska besynnerliga; ett statsråd sticks ner, likaså en torgmadam, och en ung kvinna blir halshuggen.
Det är Hansans tid och våra huvudpersoner far härs och tvärs: till Stralsund, till Kampen, Brandenburg, Magdeburg, Rostock, Lübeck, Helsingborg, Kalmar, södra Gotland, men oftast hänger de i Visby. Läsaren är sällan närvarande på resorna, ute till havs, och besöken är ibland endast relaterade eller ihågkomna. Medeltidsvärlden är ganska stor och läsaren får trampa många gator och besöka många värdshus. Man får även besöka, nästan, Rungholt som inte kan hittas på Google maps.
Om jag skall klaga på något, och det är klart att jag skall, så är det för mycket politik. Jag vet att de historiska skeenden kräver en del kunskap; om man inte förstår vad som händer och varför kan man inte heller förstå varför folk gör som de gör. Samhällsskicken i Visby, på Gotland och i Hansaförbundet hade jag oxå gärna sluppit.
Förutom Botulf och hans kompanjoner och många fränder finns andra färgstarka personer av vilka Cissi Schwartze är min favorit. Hon är piratkapten (hon kallas kapare), men hon är också hovdam, arvinge, ädel, piga, våldtäktsoffer, hämnare och en osäker ung kvinna - om stark och modig - och dessutom kär.
Det finns flera starka kvinnor, den fagra och dugliga Rodwi, den trogna Halltjod och den passionerade Tyra för att nämna några. Som väl är finns ett personregister i slutet av boken.
Det är spännande tider nästan vart man kommer. Danskan invaderar Gotland, Hansan omringar Helsingborg, danskan omringar Kalmar, några svenskar erövrar Sverige från andra svenskar, fruktansvärda stormar slår till mot Friesland, de adliga och kungliga kämpar om makten medelst legosoldater och bondehärar. Och överallt har pesten lagt sin skugga. Efter det första fruktansvärda utbrottet, 1350, återkom den ungefär vart tredje år. Livet var mera av ett vågspel då än nu.
De första handeldvapnen har börjat tillverkas och särskilda soldater hanterar dem. De kallas eldskyttar och får mera betalt än armborstskyttar, t.ex., då det finns en inte obetydlig risk att de kommer att dödas av sina egna vapen.
Jakob Knarre berättar:
"Jag är född träl, uppvuxen på en storgård i Värmland. Det sägs att det inte längre finns några trälar, men det fanns det hos oss. Min mor fick många barn. Vem som är min far, det vet ingen. Inte ens min mor. Min mor var yngst av trälkonorna, blev lägrad av många..." s. 113
Fortsättningen av hans berättelse är ännu mera tragisk.
"Det fanns annat som var märkligare än att [biskop] Rudolph var där. Som det att alla vid bordet visste att Botulf var stadsfogde och skottherre i staden Visby, men det hölls det tyst om. Han hade istället blivit presenterad som settingsdomare och erfaren skiljeman, utsänd av gotländska Alltinget. Utsänd att medla mellan kung Valdemar och staden Rostock. Settingdomare? Utsänd medlare?... Ett sådant spel." s. 236
Ibland blir den stora mängden karaktärer närapå övermäktiga:
"Botulf hade räknat med att få hjälp av Henrik van Flanderens hustru Margarete Zobber. Henne kände han väl genom hennes mor Helenborg Wise i Visby, hon som var huvudägare till det handelshus som förestods av bröderna Simon Swerting i Lübeck och av Greger Swerting i Stralsund. Men Margarete hade stannat hemma i Visby. Inte heller hennes syster Hildegund Zobbler, som som var gift med lille Arnold Pleskow, hade varit med där på torget... " s. 273
Om inte alla namn är lika bekanta, framstår en del namn som betydelsefulla. Fast de kan vara fel namn? Det här är ju en deckare. Som sådan fungerar inte boken riktigt, tycker jag. Flera år hinner försvinna innan fallet blir löst. Det blir avbrott för resor, invasion, ännu mera resor, olika personer kommer till tals, nya uppdrag måste klaras av. Många villospår läggs ut och sanningen är inte så enkel som läsaren tror, trots att mördaren ibland får göra ett inpass och berätta om sin hat och sin kamp för rättvisa - eller hämnd. Men med detta sagt blev jag vilseförd flera gånger, trodde jag hade räknat ut den skyldige men icke.
Boken som helhet fungerar ändå, tycker jag, med den historiska bakgrunden och de många små historier - typ den som Knarre berättar - som håller intresset vid liv. Dessutom finns det strid man mot man, kärleksmöten, dryckeslag, stormfloder, och maktspel på alla nivåer.
Det är mycket i denna värld som påminner om den gamla kinesiska förbannelsen: "Må du leva i intressanta tider".
Huvuddramat består i att stadsfogden i Visby, Botulf Kattlund och hans närmaste medarbetare Knarre, Silas, och Gotfred, jagar en mördare. Mordet är dramatiskt och det finns några spår men motiv saknas och tidslinjen är oklar. Offret har också betett sig besynnerligt. Det första mordet följs av flera, alla ganska besynnerliga; ett statsråd sticks ner, likaså en torgmadam, och en ung kvinna blir halshuggen.
Det är Hansans tid och våra huvudpersoner far härs och tvärs: till Stralsund, till Kampen, Brandenburg, Magdeburg, Rostock, Lübeck, Helsingborg, Kalmar, södra Gotland, men oftast hänger de i Visby. Läsaren är sällan närvarande på resorna, ute till havs, och besöken är ibland endast relaterade eller ihågkomna. Medeltidsvärlden är ganska stor och läsaren får trampa många gator och besöka många värdshus. Man får även besöka, nästan, Rungholt som inte kan hittas på Google maps.
Om jag skall klaga på något, och det är klart att jag skall, så är det för mycket politik. Jag vet att de historiska skeenden kräver en del kunskap; om man inte förstår vad som händer och varför kan man inte heller förstå varför folk gör som de gör. Samhällsskicken i Visby, på Gotland och i Hansaförbundet hade jag oxå gärna sluppit.
Förutom Botulf och hans kompanjoner och många fränder finns andra färgstarka personer av vilka Cissi Schwartze är min favorit. Hon är piratkapten (hon kallas kapare), men hon är också hovdam, arvinge, ädel, piga, våldtäktsoffer, hämnare och en osäker ung kvinna - om stark och modig - och dessutom kär.
Det finns flera starka kvinnor, den fagra och dugliga Rodwi, den trogna Halltjod och den passionerade Tyra för att nämna några. Som väl är finns ett personregister i slutet av boken.
Det är spännande tider nästan vart man kommer. Danskan invaderar Gotland, Hansan omringar Helsingborg, danskan omringar Kalmar, några svenskar erövrar Sverige från andra svenskar, fruktansvärda stormar slår till mot Friesland, de adliga och kungliga kämpar om makten medelst legosoldater och bondehärar. Och överallt har pesten lagt sin skugga. Efter det första fruktansvärda utbrottet, 1350, återkom den ungefär vart tredje år. Livet var mera av ett vågspel då än nu.
De första handeldvapnen har börjat tillverkas och särskilda soldater hanterar dem. De kallas eldskyttar och får mera betalt än armborstskyttar, t.ex., då det finns en inte obetydlig risk att de kommer att dödas av sina egna vapen.
Jakob Knarre berättar:
"Jag är född träl, uppvuxen på en storgård i Värmland. Det sägs att det inte längre finns några trälar, men det fanns det hos oss. Min mor fick många barn. Vem som är min far, det vet ingen. Inte ens min mor. Min mor var yngst av trälkonorna, blev lägrad av många..." s. 113
Fortsättningen av hans berättelse är ännu mera tragisk.
"Det fanns annat som var märkligare än att [biskop] Rudolph var där. Som det att alla vid bordet visste att Botulf var stadsfogde och skottherre i staden Visby, men det hölls det tyst om. Han hade istället blivit presenterad som settingsdomare och erfaren skiljeman, utsänd av gotländska Alltinget. Utsänd att medla mellan kung Valdemar och staden Rostock. Settingdomare? Utsänd medlare?... Ett sådant spel." s. 236
Ibland blir den stora mängden karaktärer närapå övermäktiga:
"Botulf hade räknat med att få hjälp av Henrik van Flanderens hustru Margarete Zobber. Henne kände han väl genom hennes mor Helenborg Wise i Visby, hon som var huvudägare till det handelshus som förestods av bröderna Simon Swerting i Lübeck och av Greger Swerting i Stralsund. Men Margarete hade stannat hemma i Visby. Inte heller hennes syster Hildegund Zobbler, som som var gift med lille Arnold Pleskow, hade varit med där på torget... " s. 273
Om inte alla namn är lika bekanta, framstår en del namn som betydelsefulla. Fast de kan vara fel namn? Det här är ju en deckare. Som sådan fungerar inte boken riktigt, tycker jag. Flera år hinner försvinna innan fallet blir löst. Det blir avbrott för resor, invasion, ännu mera resor, olika personer kommer till tals, nya uppdrag måste klaras av. Många villospår läggs ut och sanningen är inte så enkel som läsaren tror, trots att mördaren ibland får göra ett inpass och berätta om sin hat och sin kamp för rättvisa - eller hämnd. Men med detta sagt blev jag vilseförd flera gånger, trodde jag hade räknat ut den skyldige men icke.
Boken som helhet fungerar ändå, tycker jag, med den historiska bakgrunden och de många små historier - typ den som Knarre berättar - som håller intresset vid liv. Dessutom finns det strid man mot man, kärleksmöten, dryckeslag, stormfloder, och maktspel på alla nivåer.
Det är mycket i denna värld som påminner om den gamla kinesiska förbannelsen: "Må du leva i intressanta tider".
July 2, 2018
Eldskytten är en mycket spännande deckare, men det som gör den extra speciell är att den är förlagd till Visby år 1361.
Intrigerna är många och släktbanden täta, och ovanför allt vardagligt ligger närheten till kriget.
Intrigerna är många och släktbanden täta, och ovanför allt vardagligt ligger närheten till kriget.
December 6, 2020
Dåligt flyt i meningarna, blev väldigt hackig läsning.
Mycket namn att hålla isär.
Skulle inte rekommendera den.
Mycket namn att hålla isär.
Skulle inte rekommendera den.
Displaying 1 - 4 of 4 reviews