Detective inspector Lenny Schwartz's investigation of a bizarre crime and cover-up takes him from New York's gay world to the inner sanctum of the Metropolitan Museum of Art
Kanske första och sista deckaren jag läser, men förvånansvärt kul upplevelse. ’Tailor’s dummy’s handling är väl inget att hänga upp i granen, en simpel detektiv story med en osannolik mördare vars motiv till en början är okänt. Dock tyckte jag att delar av boken kändes förvånansvärt progressiva för att vara en deckare på 70-talet, dels då den är skriven från en judisk polis perspektiv och då fallet till viss del kretsar kring homosexualitet, vilket beskrivs utan några fördomar eller fåniga stereotyper. Jag önskar dock att historien lutat in sig mer åt det ”rough homosexual underground” hållet som den först presenterade, och inte det väldigt ointressanta hållet om konstvärlden som boken sedan istället nästan enbart dedikerade sig till. Weinman visar sig också vara ett litet snuskigt troll, då delar av boken bara blir rentav pornografiska utan att ha något syfte för handlingen. Extra tydligt blir det när (spoiler, men vem fan kommer läsa denna?) mördaren kidnappar polisens fru, binder upp henne med kedjor på en säng (naken), PISKAR HENNE, våldtar henne och FRUN GILLAR DET PÅ NÅGOT SÄTT? Usch…