I denna självbiografiska roman berättar Annelie Babitz om sin tid inom striptease. Efter sin journalistexamen stod hon utan jobb och hamnade i en bransch som i mångas ögon ar underlig och till och med smutsig. På klubben mötte hon tjejerna Mo, Vinter, Kitten, Orchid, Peppermint.
"Bakom den nakna huden" är ett både humoristiskt och tragiskt porträtt av ett gäng kvinnor med vitt skilda bakgrunder som under en tid förenas i systerskap, kärlek och lojalitet. Och den är ett närgånget porträtt av männen som kom till klubben och som här blir mer avklädda än tjejerna.
"Som nyutexaminerad journalist med knackig frilanskarriär hamnar Babitz på strippklubben K, lika mycket driven av nyfikenhet som av ekonomisk nöd, verkar det som. Resultatet är fantastisk arbetsplatsskildring. En sorts strippens The Office eller SOS Gute." Aftonbladet
"I början var jag ytterst skeptisk till hur Babitz skulle lyckas skriva 300 sidor fulla med strippande, men jag kan garantera att det inte finns en enda ointressant sida." Litteraturmagazinet
Senast jag hade såhär svårt att ta mig igenom en bok var när jag försökte läsa Bibeln, som till skillnad från denna åtminstone hade någonting att säga.
Den är dåligt skriven, med fåniga klyschor, ologiska metaforer och tourettesliknande upprepningar av könord utan att egentligen säga någonting. För att inte tala om alla engelska inslag. Den enda anledningen till att jag inte kastade den här boken i papperskorgen (inte bokstavligt då jag lyssnade på den som ljudbok...) var att jag ville få reda på vad huvudpersonens motivation var för att jobba på ett sådant ställe. Det är uppenbart att hon avskyr det, men varför stanna kvar? Varför fortsätta ligga med en karl som helt uppenbart är ett as? Varför dessa dåliga val? Jag vet att alla gör dåliga val, men jag vill åtminstone få några skäl till varför. Inga förklaringar ges.
I stället framstår bokens jag som osympatisk. Inga av de andra karaktärerna lockar heller. Vid bokens slut vet jag fortfarande inte vilka de är. De är bara tomma namn.
Vad vill den här boken säga? Det är en sådan viktig värld som porträtteras och så många viktiga – inte minst feministiska – frågor som ställs (om ens det) men aldrig besvaras. Det enda jag får med mig vid bokens slut är en näve halvintressanta, äckliga anekdoter. Bättre än inget antar jag.
Jätteintressant med en inblick i strip teasevärlden, men samtidigt gillade jag inte skrivandet. Det märks att författaren kan skriva, bara att stilen inte var något för mig. Vidare kändes den stundom både för utdragen och hopklämd, och underliggande faktorer till händelser stundtals bortglömda; saker hände utan emotionell koppling. Effektivt, men det gör texten ganska platt.