Varför är det alltid sjukhuspersonal som begår morden i Unefäldts historier? Det börjar bli lite förutsägbart. Men i det här fallet är person- och motivbeskrivningarna faktiskt så pass bra att det inte irriterar mig alltför mycket att jag från början förstår vem som begått huvudmordet i boken. Bakgrundsbeskrivningarna kan bli långa och tidvis tjatiga, men bidrar ibland till att man förstår och tycker bättre om karaktärerna. Till största delen fungerar de bra i den här boken.
Jag tycker att Gustav Jörgensson används lite för sparsamt, eftersom premissen ändå från början är att han blir tvingad att stanna trots att han egentligen går i pension samma dag som händelserna sätts igång. På samma sätt byggs det upp hur Kronborg och Bitén på varsitt håll känner sig attraherade av någon annan - men det går aldrig så långt att det blir någon uppgörelse, eller ens ett egentligt problem. Flera konflikttrådar som påbörjas, nystas helt enkelt aldrig upp, utan försvinner bara ut i intet. Det stör mig.
I jämförelse med bok nr.15, "Den röda nyckeln" (som jag alltså läste först), så är den här betydligt bättre. Åtminstone för en berättelsemässigt rastlös person som jag, som vill att det ska hända något också. Fast det kunde gärna ha hänt lite mer...