What do you think?
Rate this book
Kristina Vendel #3
Στο βλέμμα της
"Με έκπληξη είδε μια γυναίκα που της έμοιαζε. Θα μπορούσαν να είναι δίδυμες. Σήκωσε το πιστόλι ξέροντας ότι δε θα ήταν εύκολο να το χρησιμοποιήσει, θα ήταν σαν να πυροβολούσε τον εαυτό της."
Η Κριστίνα Βέντελ, η γοητευτική τριανταπεντάχρονη αστυνομικός, βρίσκεται στη δίνη του κυκλώνα προσπαθώντας να ανακαλύψει αυτούς που την εκβιάζουν, να αποδείξει την αθωότητά της σε μια δολοφονία και να προλάβει ένα νέο φόνο. Ταυτόχρονα, μετά από πολύ καιρό, ερωτεύεται με πάθος...
Ο Θοδωρής Καλλιφατίδης, με αφορμή τις αναζητήσεις της Κριστίνας, περιγράφει τις σχέσεις των σύγχρονων ανθρώπων με φόντο μια κοινωνία που συνεχώς αλλάζει και οδηγεί τα μέλη της στη μοναξιά. (Από την παρουσίαση στο οπισθόφυλλο του βιβλίου)
Η Κριστίνα Βέντελ, η γοητευτική τριανταπεντάχρονη αστυνομικός, βρίσκεται στη δίνη του κυκλώνα προσπαθώντας να ανακαλύψει αυτούς που την εκβιάζουν, να αποδείξει την αθωότητά της σε μια δολοφονία και να προλάβει ένα νέο φόνο. Ταυτόχρονα, μετά από πολύ καιρό, ερωτεύεται με πάθος...
Ο Θοδωρής Καλλιφατίδης, με αφορμή τις αναζητήσεις της Κριστίνας, περιγράφει τις σχέσεις των σύγχρονων ανθρώπων με φόντο μια κοινωνία που συνεχώς αλλάζει και οδηγεί τα μέλη της στη μοναξιά. (Από την παρουσίαση στο οπισθόφυλλο του βιβλίου)
291 pages, Paperback
First published August 27, 2004
21 people want to read
About the author
Theodor Kallifatides
61 books273 followersTheodor Kallifatides (Θοδωρής Καλλιφατίδης) is a Greek-born Swedish author.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 7 of 7 reviews
July 21, 2018
Ο Καλλιφατίδης είναι απόλαυση (τουλάχιστον για τους λάτρεις του) και εδώ δημιουργεί μια ακόμα κοινωνική αντίστιξη !! Μάλλον το διάβασα απνευστί !!
July 25, 2018
Γνώρισα τον Καλλιφατίδη πριν χρόνια μέσα από το ιστορικό μυθιστόρημά του "Τιμάνδρα". Έκτοτε έχω διαβάσει κάμποσα βιβλία του. Τώρα τον ξαναγνωρίζω μέσα από ένα αστυνομικό! Με εξέπληξε ευχάριστα!
April 25, 2018
Once again happened the same phenomenon. When I started reading this felt like a bit different kind of crime novel.
Ok, this was a bit different but just a bit. At the end of the day this was good, but not especially good. Fluently written story and good entertainment but all and all quite standard and in the end also more conventional than I expected for starters.
Before this I haven't read anything from Kallifatides but if I stumble on a another one I will read it too. As said this was fluent and entertaining. Excluding the last short summary chapter which was more or less childish and definitely unnecessary. Almost like in fairy tales "...and they lived happily ever after".
As Finland also Sweden is a small country where everybody is connected to everybody via a couple of links. But anyway the coincidences and interconnectednesses (what a word) were overwhelming. But reality is stranger than fiction. And fiction is even stranger :-)
Northern Noir, Stockholm style.
Rikos ruumiissani
LIKE 2006
February 16, 2017
En otrolig välskriven deckare som händer om kriminalkomissarie Kristina Vendel.
Psykologi och humor.
'Tiden ga fort. Bade den tid man har och den man inte har.'
'Herregud, om jag visste att livet blir sa mycket lättare med sma lögner skulle jag ljuga hela tiden.'
Visst!
Psykologi och humor.
'Tiden ga fort. Bade den tid man har och den man inte har.'
'Herregud, om jag visste att livet blir sa mycket lättare med sma lögner skulle jag ljuga hela tiden.'
Visst!
January 26, 2020
The weakest book of the series, it seems it was written just to put an end.
August 10, 2021
Deckare kanske inte är Kallifatides grej.
October 27, 2012
En svårbedömd bok. Jag älskar det poetiska språket, jämförelserna, beskrivningarna och livsöden. Jag hatar dock handlingen med inslag av orealistiska laissez-faire moment samt humaniseringen av en yrkesmördare.
Det största narrativa problemet med Kallifatides humanisering av yrkesmördaren Kemal är att man känner ingen sympati för karaktären, bara avsky. För att karaktären är förutom en yrkesmördare även en 'simpel' seriemördare då han känner behovet att förföra och avrätta oskyldiga kvinnor för att kunna göra sitt jobb. Spelar sedan ingen roll vilka behavioristiska beskrivningar av Kemals uppväxt Kallifatides målar upp för läsaren, jag känner ingen sympati för Kemal och finner inte heller någon glädje i att han senare i boken finner kärleken hos huvudkaraktären.
På tal om huvudkaraktären Kristina, för andra boken i rad så gör hon återigen ett störande tjänstefel som jag inte kan släppa. Hon låter helt enkelt Kemals syster, som är hjärnan bakom Kemals kontraktsjobb, gå helt fri i slutet. Det är förvisso något av ett återkommande tema, men i tidigare fall i böckerna så har man kunnat rättfärdiga det på något sätt. Här handlar det om medhjälp till mord samt medhjälp till mordförsök, med vilken motivering väljer Kristina att låta henne gå fri? För att hon är handikappad och har förlorat sin bror? Förvisso hävdar Kristina att det inte finns tillräckligt med bevis för att fälla systern, men jag finner det både overkligt samt grovt tjänstefel att inte ens pröva fallet. Hjälper inte min frustration heller att Kristina samt Kemals syster blir väninnor då de har ett gemensamt intresse i Kemal som var Kristinas älskare. Behöver jag åter påpeka att det här var en seriemördare som kallblodigt mördade oskyldiga kvinnor?
Kan lika väl även ta med ännu en orealistisk och frustrerande del av bokens handling. Kemals MO är att klä ut sig till kvinnorna han har förfört och dödat för att kunna komma närmare personen som han har fått i uppdrag att döda. Tydligen så har Kemal Jedi mind skills för han lyckas inte bara övertyga alla i sin omgivning att han är kvinnan i fråga, han lyckas även förföra ALLA män som verkar se en fotomodell i Kemal. Adamsäpplen och höga kindben verkar inte existera i den här bokens universum.
Så hur skall man summera den här boken? Resan är förförisk underbar med ständiga reflektioner men ändhållplatsen lämnar en bitter eftersmak och en förundran över hur man lyckades hamna här.
Det största narrativa problemet med Kallifatides humanisering av yrkesmördaren Kemal är att man känner ingen sympati för karaktären, bara avsky. För att karaktären är förutom en yrkesmördare även en 'simpel' seriemördare då han känner behovet att förföra och avrätta oskyldiga kvinnor för att kunna göra sitt jobb. Spelar sedan ingen roll vilka behavioristiska beskrivningar av Kemals uppväxt Kallifatides målar upp för läsaren, jag känner ingen sympati för Kemal och finner inte heller någon glädje i att han senare i boken finner kärleken hos huvudkaraktären.
På tal om huvudkaraktären Kristina, för andra boken i rad så gör hon återigen ett störande tjänstefel som jag inte kan släppa. Hon låter helt enkelt Kemals syster, som är hjärnan bakom Kemals kontraktsjobb, gå helt fri i slutet. Det är förvisso något av ett återkommande tema, men i tidigare fall i böckerna så har man kunnat rättfärdiga det på något sätt. Här handlar det om medhjälp till mord samt medhjälp till mordförsök, med vilken motivering väljer Kristina att låta henne gå fri? För att hon är handikappad och har förlorat sin bror? Förvisso hävdar Kristina att det inte finns tillräckligt med bevis för att fälla systern, men jag finner det både overkligt samt grovt tjänstefel att inte ens pröva fallet. Hjälper inte min frustration heller att Kristina samt Kemals syster blir väninnor då de har ett gemensamt intresse i Kemal som var Kristinas älskare. Behöver jag åter påpeka att det här var en seriemördare som kallblodigt mördade oskyldiga kvinnor?
Kan lika väl även ta med ännu en orealistisk och frustrerande del av bokens handling. Kemals MO är att klä ut sig till kvinnorna han har förfört och dödat för att kunna komma närmare personen som han har fått i uppdrag att döda. Tydligen så har Kemal Jedi mind skills för han lyckas inte bara övertyga alla i sin omgivning att han är kvinnan i fråga, han lyckas även förföra ALLA män som verkar se en fotomodell i Kemal. Adamsäpplen och höga kindben verkar inte existera i den här bokens universum.
Så hur skall man summera den här boken? Resan är förförisk underbar med ständiga reflektioner men ändhållplatsen lämnar en bitter eftersmak och en förundran över hur man lyckades hamna här.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Displaying 1 - 7 of 7 reviews