Rykten

Arvesynd #21

by Anne-Lise Boge

#21
När Laura väljer att avslöja att Harald är far till lille Ola Harald blir Malin både ursinnig och lättad. Ursinnig över Lauras likgiltighet för andras - i synnerhet Ola Haralds - känslor, och lättad över att pojken äntligen får veta sanningen.Visst tisslas och tasslas det i bygden, men Harald är inte den ende som har ett barn vid sidan om äktenskapet, och när det visar sig att Malin redan kände till hemligheten dör pratet ut. Allt tycks reda sig väl på Granlunda. Barnen och barnbarnen har det bra och Malins och Haralds gemenskap är lika stark som någonsin, trots hennes äventyr i USA. Men åren har lärt henne att aldrig ta någonting för givet. Ändå är hon inte beredd när ett nytt hot dyker upp i form av ett rykte som är värre än den värsta mardröm

Audiobook

First published January 1, 2003

About the author

Anne-Lise Boge (f. 1939) er født og oppvokst på Grünerløkka i Oslo. Etter å ha bodd på Bogerud i mange år, flyttet hun til Holmlia. Hun er utdannet lærer, og arbeidet i osloskolen i 25 år. Anne-Lise bruker mye tid på å skrive, men også på å lese. Hennes yndlingsforfatter er Sigrid Undseth. Skrivingen fungerer til tider som terapi, sier Anne-Lise, og hun har ingen planer om å «legge inn årene». Familien betyr mye for Anne-Lise Boge, som har to voksne barn og seks barnebarn.

Reviews

[Janina · Rating 3 out of 5]

åh nej

[Carola Paro · Rating 3 out of 5]

Ännu en charmig bok i serien. Ola Harald närmar sig på ett sätt familjen på Granlunda i och med att han nu, på papperet, är föräldralös. Malin och Harald är, på papperet, hans gudföräldrar. Och Harald är i verkligheten pojkens far. Men samtidigt har de som tidigare trodde sig vara hans farföräldrar beslutat sig för att se pojken som sin sonson, de behöver någon som tar över gården efter dem och Ola Harald är synnerligen väl lämpad för det. 
I serien är det många barn som föds in i förutbestämda roller. Egentligen är det väl bara Sivert som brutit sig loss, han har ju en annan talang som han kan leva på och som folk accepterar. Men jag undrar hur det skulle ha varit om det var en kvinna som vägrade gå med på att uppfylla kraven som föräldrarna ställde. Dorrid har väl försökt till viss del, men också hon har anpassat sig. Där kan det kanske faktiskt visa sig vara till hennes eget bästa längre fram, att hon anpassat sig. Hennes leverne innan hon bestämde sig för att ingå äktenskap var ju inte det bästa för vare sig hennes egen skull eller andras. Hon sårade människor och ärligt talat, hon var underhållande att läsa om men knappast en person man skulle orka med i längden.

Betyg: 6/10