I trettonde sammanhängande prosastycken berättar Mare Kandre om en flickas barndom. Men hon gör det inte med en vuxens perspektiv. I stället återskapar hon den rika och hemlighetsfulla värld som finns innan vi börjar strukturera och förklara verkligheten. Barndomen framstår just som ett annat land.
Mare Kandre was a Swedish writer of Estonian descent. She was born on May 27, 1962 in Söderala, a small place in mid-Sweden and grew up in Gothenburg and Stockholm. Between 1967 and 1969, she lived with her family in British Columbia, Canada, a period which made a very deep impression on her and later in life had an impact on her writing. She died on 24 March 2005 of a prescription drugs overdose, aged 42.
Mare Kandre achieved considerable acclaim in Scandinavia and her works have been translated into more than eight languages. Her novels, short stories and prose poetry often deals with children's, in particular girls', development to adulthood; women's roles; and marginalized and traumatized individuals who opt to break with society's expectations.
Mare Kandre's stories have a marked metaphysical dimension which is strengthened by her poetical language and representation, with existential themes paired with contemporary social issues. In her writing she often returns to issues like the expectations placed on women, how alienation develops, and the significance of instincts. Several of her books were influenced by Gothic fiction.
Before Mare Kandre entered onto the path of writing, she was the frontwoman for the music group Global Infantilists (1983).
Det märks att Mare Kandre älskade sin barndom. I de här texterna fångar hon barndomens vackraste: en tid, eller för all del ett land, där allt är direkt och nytt och därför sagolikt. Hon lyckas till och med smitta av sig lite av det där på hur jag ser mina egna barndomsminnen, eller sila fram guldkornen.
Språket är mycket vackert men tyngs en aning av att vara så späckat av betydelse. Det är lite som att hon valt varje ord på liv och död.
Tyckte mycket om. Hur allt var besjälat och främlingsgjort, men också hur språket hela tiden överraskade och tog vändningar man aldrig kunde förutse. En bok man vill läsa långsamt <3
svårt att fatta att detta var hennes debut?? sällan att rösten är så klar och formen så ren?? om barndom utan att vara gjort. läste första delen när jag vandrade, det blev så starkt då. ett skifte i de senaste delarna, ett åldrande? måste läsa mer av kandre!!
Intressant men ovan textform. Skulle förmodligen behövt läsa den fler gånger för att verkligen förstå och kanske uppskatta den mer. Lämnar mycket utrymme till läsaren att reflektera om och tolka, vilket jag uppskattar.
Det känns nästan orättvist att ge den här boken ett betyg, för det är så tydligt att hon inte skrivit den för någon annan än sig själv.
Men med mig gjorde den inte så mycket. Inget som fastnade riktigt. Jag ger den endå fyra stjärnor på grund av hennes nördiga kärlek till skrivarkonsten, hennes barnsliga lustfyllda språk.
”Gubbarnas trynen är skorviga och smutsiga, ögonen insjunkna av starr och gråt. Ändå anar de vår närvaro. Känner vår lukt och rädsla. Lurar överallt som troll i sten.”
”Astrid sover, men jag måste in i det sista dröja mig kvar: i förbund med djuret, natten, landet och månen i mig.”