Bestiarium

by Mare Kandre

Bestiarium är en allegorisk saga som utspelar sig i 1800-talets England.

Den faderlöse Doré lever ett torftigt och instängt liv i London, skyndande mellan sitt otrivsamma hyresrum, kontoret och barndomshemmet. Där vakar han all sin lediga tid över den som en gång var hans mor; en medvetslös kvinna som fortfarande är centrum i hans liv. Hennes död utlöser en kris som får honom att bryta upp - av slumpen eller ett sinnrikt öde styrs han till sjödistriktets hedlandskap, där ett par gamla kvinnor tycks ha väntat på honom i sitt slott. Och i sjön väntar sjöodjuret, ett monster vars blick får oanade konsekvenser för Doré.

Mare Kandre räds inte inslag som kunde vara hämtade ur en gotisk skräckroman, och tar ut svängarna ordentligt i denna täta, mörka och mystiska historia.

Genres: Swedish Literature

341 pages, Paperback

First published January 1, 1999

About the author

Mare Kandre was a Swedish writer of Estonian descent. She was born on May 27, 1962 in Söderala, a small place in mid-Sweden and grew up in Gothenburg and Stockholm. Between 1967 and 1969, she lived with her family in British Columbia, Canada, a period which made a very deep impression on her and later in life had an impact on her writing. She died on 24 March 2005 of a prescription drugs overdose, aged 42.

Mare Kandre achieved considerable acclaim in Scandinavia and her works have been translated into more than eight languages. Her novels, short stories and prose poetry often deals with children's, in particular girls', development to adulthood; women's roles; and marginalized and traumatized individuals who opt to break with society's expectations.

Mare Kandre's stories have a marked metaphysical dimension which is strengthened by her poetical language and representation, with existential themes paired with contemporary social issues. In her writing she often returns to issues like the expectations placed on women, how alienation develops, and the significance of instincts. Several of her books were influenced by Gothic fiction.

Before Mare Kandre entered onto the path of writing, she was the frontwoman for the music group Global Infantilists (1983).

Reviews

[Marcus Regnander · Rating 2 out of 5]

Det skulle bli en guldläsning. En göteborsk punkare, känd för sitt poetiska språk, som skrivit en gotisk roman om en ung man som i sorgen efter sin avlidna mor hittar henne återfödd i ett sjöodjur. Omslaget är som synes fantastiskt, och Mare Kandre är dessutom född två mil ifrån där jag är uppväxt (hon från Söderala, jag från Norrala i Hälsingland). Det fanns alltså flera beröringspunkter mellan Kandre, mig och mitt läsande. 

Och det svider alltid, det här att innan en läsning ha bestämt sig för att gilla ett verk, och när sedan de första sidorna smular sönder förväntningarna. För, jag kissar kanske lite i kyrkan, men ”Bestiarium” funkade verkligen inte för mig.


  Boken är övertydlig och tungt övermättad av beskrivningar. Ingen dialog alls. Den inleds med en lång skildring av en dröm, ett berättargrepp som inte används igen under hela romanen, och knappast ens återkopplas till. Språket är överraskande klyschigt (tex. ”kort och gott”, ”i sista stund”) och repetitivt, den gestaltning som finns kommer flera gånger. Karaktärerna vrider på händerna och kör hälarna i backen. Gång på gång. Jag gäspar och gäspar.


  Jag förstår att Kandre ansträngt sig för en gotisk stil, mer deskriptiv än gestaltande, men hon hade inte behövt snedbalansera romanen på det vis hon gör? Vi får inte se hur huvudpersonen går in i sorg och missbruk efter moderns död, vi får kort veta att han gör det. Vi får tjugotalet gånger läsa om hur huvudpersonen mockar i buren, men när han mot slutet får en ny vän (central för avslutningen) så beskrivs det på två rader. Bokstavligen. Detsamma gäller avgiftningen tidigare. Och varför bränner han den hemliga boken? Och så vidare.


  Nä, det som ändå fick mig att läsa klart ”Bestiarium” är att grundhistorien är en bra idé, och jag närde hela läsningen en förhoppning om att romanen skulle ta sig. För den borde vara bra! En man som tar hand om ett sjöodjur som han är övertygad om att är sin återfödda mor. Och sidohistorien om den lilla pappan är också intressant, som idé. Ambivalenta känslor inför sin mor, att älska ett odjur, att ta hand om sin barnslige far, flera intressanta teman för en roman, går säkert att jobba psykoanalys på hela klabbet (varför är modern ett passivt odjur osv), men utförandet haltar så mycket att jag ändå inte vill rekommendera romanen. Siktar ni på gotik kan ni väl läsa ”Frankenstein” istället. Eller ”Munken” av Matthew Lewis, som jag just läst ut och med glädje snart kommer skriva om. (Och, värt att nämna är att folk som läser Kandre brukar rekommendera ”Bübins unge”, som jag inte läst men fortfarande kommer att ge en chans framöver.)

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

En sån märklig roman detta är, en manifestering av krisen av en moders död och en frånvarande faders existens, som ett delirium av laudanum sätter i spinn. Det är en saga, en skräckhistoria, ett samelsurium av sorg, med en intertextuell väv som förtätar hela berättelsen. De för mig tydligast framträdande är glimtar från en dickensk värld, Loch ness-myten, jag får känningar av Poe och Lovecraft, legenden om Sleepy Hollow, Pascal och Maria från Nedstörtad ängel gör ett gästspel, Förvandlingen av Kafka (de ruttna äpplen som kastas på modersmonstret), valen från Naturhistoriska gör sig påmind, och säkert tusen fler element jag inte kan identifiera eller ännu inte läst eller inte kommer på just nu. Jag tänker på Carnevale, men den fanns väl inte då denna skrevs. Vad är verkligt, vad är dröm och sorg? Det spelar förstås ingen roll, det är förstås allt sant, en litterär sanning.
När jag läste den här i ungdomen var jag uppenbarligen för oförberedd och för oläst, jag tyckte inte om berättelser som utspelade sig i historisk tid, förstod mig inte på de gotiska elementen, men det gör jag nu och uppskattar enormt. Det finns många obesvarade frågor, det är en överlastad berättelse full med referenser och symboler, som man skulle kunna diskutera oändligt med andra läsare. Känns som att avhanddlingar i litteraturvetenskap skulle kunna skrivas om denna, det kanske redan finns?
Jag reserverade mig från full pott för att det fortfarande finns frågor som känns som luckor i narrativet, som jag kan gå med på kan besvaras men som jag såg som just luckor i denna läsning, och det lite tråkiga i de stereotypa roller som den historiska romanen framkallar (ffa av könsroller). Som kanske måste vara så i den här litterära världen, som ju är en slags lek med dessa typiska element och måste spela med de reglerna. Så jag kan fortfarande övertygas, jag tror att en bokcirkeldiskussion skulle kunna bära den ända fram.

[Sofie · Rating 4 out of 5]

4,5 stjärnor, kanske en femma när den har fått sjunka in ett tag, vi får se.
Jag brukar inte dras till svensk litteratur eftersom att jag oftast tyckt att språket är kargt och stelt. Mare Kandre däremot skrev fantastiskt vackert, drömskt och konstigt. Jag kommer behöva se till att läsa hela hennes backlog eftersom att både Bestiarium och Aliide, Aliide var helt otroliga.

[Jasmina Suljanovic · Rating 4 out of 5]

Intressant och rolig!

[David Karlsson · Rating 4 out of 5]

Vilken märklig bok det här var. Drag av gotisk roman, mörk saga, bildningsroman och psykologisk berättelse på samma gång. Fick mig att tänka på både "Gormenghast-trilogin" och "Skuggan över Innsmouth", både i tematiken och berättandet. Liksom dem är den bitvis lite svårgenomtränglig, men samtidigt djupt fascinerande ju längre in man kommer och en bok som kommer att stanna kvar länge.

(Tidigare publicerad på Instagram.)