What do you think?
Rate this book
Det lilla landet som kunde
Den svenska integrationen är samtalsämnet på allas läppar. Är den världens bästa eller världens sämsta? Är Sverige norm eller extrem? Är vi goda eller onda? Hur gör man i andra länder? Vad säger Henrik Arnstad? Vad säger Jimmie Åkesson? Vad säger den konservativa feministen i Tokyo eller den progressive imamen i Bergsjön? Hur hanterar vi de låga förväntningarnas rasism? Och kanske viktigast av allt: vad gör vi med de som inte VILL integreras?
I Det Lilla Landet Som Kunde dyker Mustafa Panshiri och Jens Ganman huvudstupa in i samtidens mest kontroversiella ämne. I en uppgörelse med politisk korrekthet och egna fördomar, präglat av lika delar humor och allvar. Och sprudlande berättarglädje.
I Det Lilla Landet Som Kunde dyker Mustafa Panshiri och Jens Ganman huvudstupa in i samtidens mest kontroversiella ämne. I en uppgörelse med politisk korrekthet och egna fördomar, präglat av lika delar humor och allvar. Och sprudlande berättarglädje.
- GenresPoliticsNonfictionSweden
439 pages, Paperback
First published March 15, 2018
6 people are currently reading
171 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 22 of 22 reviews
November 11, 2018
På många sätt en rent fenomenal bok. Jag vet inte hur väl den står sig om tio år, men att 2018 sitta och i kronologisk ordning påminnas om de senaste tre-fyra årens debila jävelskaper i migrationsdebatten, uttalanden, artiklar och händelser som sjunkit undan ur närminnet men en och en dras ut i ljuset igen, är helt klart en upplevelse. Ganman och Panshiri målar en nattsvart bild av ett självmordsbenäget samhälle som tafatt famlar i självförvållat mörker, men de är inte redo att förkunna att det är klippt - en strimma hopp och en vilja att styra skutan rätt genomsyrar boken, vilket är klart hedervärt. Det är också en väldigt rolig bok, full av giftig galghumor. Under läsningen satt jag ofta och skrockade intensivt samtidigt som jag bubblade av ilska och hat. Får ni i framtiden frågan om var jag radikaliserades kan ni peka på den här boken. Bränn ner hela det ljugmedieindustriella komplexet och byt ut politikerståndet, omedelbart. Den enda delen av Det Lilla Landet Som Kunde som retade mig var att Jens Ganmans babblande stil kräver en bättre redaktör, texten ballar verkligen ur ibland.
July 3, 2018
Har precis läst "Det lilla landet som kunde" av Jens Ganman och Mustafa Panshiri. Rekommenderas varmt.
Känns skönt att slippa högljudda okunniga rasister, likaväl som naiva självutnämnda humanister, och istället läsa en insiktsfull, intelligent diskuterande och emellanåt tragiskt rolig bok med väl sammanställda fakta om problem i invandringens fotspår som alltför många alltför länge varit rädda att ta i.
Känns skönt att slippa högljudda okunniga rasister, likaväl som naiva självutnämnda humanister, och istället läsa en insiktsfull, intelligent diskuterande och emellanåt tragiskt rolig bok med väl sammanställda fakta om problem i invandringens fotspår som alltför många alltför länge varit rädda att ta i.
October 15, 2018
Jobbigt pratigt och stundtals hånfullt tilltal som kanske passat bättre för en pod eller en bloggpost. Mest uppseendeväckande var dock den stundtals ohederliga - eller okunniga - användning av källor; där författarna tex sätter en subjektiv ledarkrönika (någon tycker något) som källa på ett påstående som i texten uppfattas som objektiv fakta. Detta gör att jag snabbt förlorar förtroendet för boken som något annat än en partsinlaga. Märkligt, då det är just är den sortens subjektiva och icke verklighetsförankrade tyckande som författarna delvis menar sig vilja avslöja i boken.
Där boken dock närmar sig något intressant är de delar där Mustafa Panshiri beskriver sina möten med ensamkommande. De delarna rymmer en allvarligare, mer nyanserad beskrivning, som för mig känns mer trovärdig än resten av boken (Lite paradoxalt då detta är en den delen av boken som faktiskt också utger sig för att vara just en partsinlaga).
Där boken dock närmar sig något intressant är de delar där Mustafa Panshiri beskriver sina möten med ensamkommande. De delarna rymmer en allvarligare, mer nyanserad beskrivning, som för mig känns mer trovärdig än resten av boken (Lite paradoxalt då detta är en den delen av boken som faktiskt också utger sig för att vara just en partsinlaga).
January 31, 2022
Jag har lånat hem boken Det lilla landet som kunde i alla fall två gånger, men inte lyckats läsa den. Tredje gången gillt, för den här gången blev den faktiskt läst.
Boken kom ut 2018 och är en genomgång av Svensk integrationspolitik. Panshiri och Ganman åker till Japan eftersom de har västvärldens mest restriktiva asylpolitik, de intervjuar folk så olika som Victoria Kawesa och Jimmie Åkesson och frågar sig "vad var det som gick snett" (s. 10).
Fast 2018 är ganska nyss har det ändå hunnit hända en hel del sedan Det lilla landet som kunde kom ut. Oavsett vad man tycker om boken i övrigt så ger jag Panshiri och Ganman helt rätt i att debatten/diskussionen kring invandring har genomgått en enorm förändring sedan 2015 och fram till idag. Det som var otänkbart att skriva om för en fem-åtta år sedan skrivs nu på de stora dagstidningarnas framsidor. Panshiri och Ganman försöker sig på någon slags kronologi kring hur media rapporterat och redogör för flera personers helomvändningar, där en del bara plötsligt tycker tvärtom mot för vad de brukade medan andra erkänner öppet att de ändrat sig i frågan.
Jag har lyssnat till både Panshiri och Ganman i olika poddar och vet att Jens Ganman är extremt kritisk till public service (vilket han är även i den här boken). Jag vet också att han är cynisk och sarkastisk i sitt sätt att uttrycka sig och ofta är drastisk för att få igång andra. Det är en ganska stor skillnad på att lyssna till en sådan person och på att sätta den "stilen" på pränt. Man behöver absolut inte vara gravallvarlig i text, men ett tonfall ett stön eller annat som skulle ge oss ledtrådar via ljud finns inte i en svart text på vitt papper. Det gör sig inte lika bra och jag gillar inte den raljanta stilen i boken, även om jag ändå har chansen att fylla på med det jag redan vet om (främst) Ganman.
Det jag tar med mig från boken är egentligen det här med självbild kontra verklighet. Jag tycker Panshiri och Ganman verkligen sätter fingret på något här. Diskussionen får liksom aldrig handla om problemen, de hamnar alltid i en slags krock mellan självbild och verklighet. Jag tycker det känns igen från andra diskussioner i Sverige. I min egen bransch exempelvis. Åh nej det nya PISA resultatet visar att det är katastrof med barn- och ungdomars läsning, vad ska vi göra åt att de inte läser? Genast går x antal bibliotekarier ut och meddelar att ungdomar faktiskt visst läser. Visserligen inte böcker, men de läser när de spelar dataspel... och textremsor på TV... och på mjölkförpackningen... så det så! Så grundproblematiken bemöts inte, det ska bara pekpinnas att de som sa något så stick i stäv med självbilden (vi är ett utbildat, demokratisk och läsande folk) har fel. Tycker detta gäller sjukvården (politiker berättar hur utmärkt den är medan de som jobbar flyr därifrån, alternativt försöker beskriva den faktiska verkligheten via typ #sjukvårdsupproret) skolan och, ja faktiskt, invandringen. Det har länge varit extremt svårt att prata om de problem som finns, för gör det det är du ond OCH att antyda problem rubbar också självbilden av ett antirasistiskt gott land. Så locket på.
Det lilla landet som kunde är bitvis intressant läsning, men det känns som sagt som tiden redan sprungit från den lite. Den spretar och jag gillar som sagt inte det personliga/raljanta berättaranslaget. Vet man noll i ämnet (medias rapportering kring invandring/integration) kan det dock vara en bra introduktion.
Vad kommer då Panshiri och Ganman fram till? Vad gick snett? Tja de svarar väl egentligen aldrig på frågan men det kokar ner till att det är komplext, med väldigt många komponenter och för att någonsin komma tillrätta med någonting så måste vi först av allt kunna prata om det. Håller med.
Boken kom ut 2018 och är en genomgång av Svensk integrationspolitik. Panshiri och Ganman åker till Japan eftersom de har västvärldens mest restriktiva asylpolitik, de intervjuar folk så olika som Victoria Kawesa och Jimmie Åkesson och frågar sig "vad var det som gick snett" (s. 10).
Fast 2018 är ganska nyss har det ändå hunnit hända en hel del sedan Det lilla landet som kunde kom ut. Oavsett vad man tycker om boken i övrigt så ger jag Panshiri och Ganman helt rätt i att debatten/diskussionen kring invandring har genomgått en enorm förändring sedan 2015 och fram till idag. Det som var otänkbart att skriva om för en fem-åtta år sedan skrivs nu på de stora dagstidningarnas framsidor. Panshiri och Ganman försöker sig på någon slags kronologi kring hur media rapporterat och redogör för flera personers helomvändningar, där en del bara plötsligt tycker tvärtom mot för vad de brukade medan andra erkänner öppet att de ändrat sig i frågan.
Jag har lyssnat till både Panshiri och Ganman i olika poddar och vet att Jens Ganman är extremt kritisk till public service (vilket han är även i den här boken). Jag vet också att han är cynisk och sarkastisk i sitt sätt att uttrycka sig och ofta är drastisk för att få igång andra. Det är en ganska stor skillnad på att lyssna till en sådan person och på att sätta den "stilen" på pränt. Man behöver absolut inte vara gravallvarlig i text, men ett tonfall ett stön eller annat som skulle ge oss ledtrådar via ljud finns inte i en svart text på vitt papper. Det gör sig inte lika bra och jag gillar inte den raljanta stilen i boken, även om jag ändå har chansen att fylla på med det jag redan vet om (främst) Ganman.
Det jag tar med mig från boken är egentligen det här med självbild kontra verklighet. Jag tycker Panshiri och Ganman verkligen sätter fingret på något här. Diskussionen får liksom aldrig handla om problemen, de hamnar alltid i en slags krock mellan självbild och verklighet. Jag tycker det känns igen från andra diskussioner i Sverige. I min egen bransch exempelvis. Åh nej det nya PISA resultatet visar att det är katastrof med barn- och ungdomars läsning, vad ska vi göra åt att de inte läser? Genast går x antal bibliotekarier ut och meddelar att ungdomar faktiskt visst läser. Visserligen inte böcker, men de läser när de spelar dataspel... och textremsor på TV... och på mjölkförpackningen... så det så! Så grundproblematiken bemöts inte, det ska bara pekpinnas att de som sa något så stick i stäv med självbilden (vi är ett utbildat, demokratisk och läsande folk) har fel. Tycker detta gäller sjukvården (politiker berättar hur utmärkt den är medan de som jobbar flyr därifrån, alternativt försöker beskriva den faktiska verkligheten via typ #sjukvårdsupproret) skolan och, ja faktiskt, invandringen. Det har länge varit extremt svårt att prata om de problem som finns, för gör det det är du ond OCH att antyda problem rubbar också självbilden av ett antirasistiskt gott land. Så locket på.
Det lilla landet som kunde är bitvis intressant läsning, men det känns som sagt som tiden redan sprungit från den lite. Den spretar och jag gillar som sagt inte det personliga/raljanta berättaranslaget. Vet man noll i ämnet (medias rapportering kring invandring/integration) kan det dock vara en bra introduktion.
Vad kommer då Panshiri och Ganman fram till? Vad gick snett? Tja de svarar väl egentligen aldrig på frågan men det kokar ner till att det är komplext, med väldigt många komponenter och för att någonsin komma tillrätta med någonting så måste vi först av allt kunna prata om det. Håller med.
September 6, 2018
Tankespjärn. Måste smälta.
Kommer nog ett blogginlägg.
6SEP2018 tillägg
Det blev ett blogginlägg: https://herothecoach.com/2018/09/06/d...
Kommer nog ett blogginlägg.
6SEP2018 tillägg
Det blev ett blogginlägg: https://herothecoach.com/2018/09/06/d...
March 18, 2021
Jag har så svårt för hur man å ena sidan hävdar att man aldrig fått komma till tals, att andra varit blinda, att ingen pratar om de riktiga problemen - och sedan när man väl får ordet, 412 sidor, så raljerar man bara utan att själv bidra till vare sig lösning eller problemformulering.
Jag tror man gott hade klarat sig på att läsa slutreflektionen kring mötet med ensamkommande. Jag har stor respekt för Panshiri och gillar att lyssna på panelsamtal där han deltar. Den här boken var dock ingen höjdare och ingen läsning jag rekommenderar för den som faktiskt vill bli klokare på ämnet.
Jag tror man gott hade klarat sig på att läsa slutreflektionen kring mötet med ensamkommande. Jag har stor respekt för Panshiri och gillar att lyssna på panelsamtal där han deltar. Den här boken var dock ingen höjdare och ingen läsning jag rekommenderar för den som faktiskt vill bli klokare på ämnet.
April 24, 2018
Great book on the complicated question on migration/immigration to Sweden, its problem, the debate and the authors own views.
Occasionally hilarious despite the serious topic.
Occasionally hilarious despite the serious topic.
October 16, 2019
Intressant ögonblicksbild av Sverige.
October 19, 2018
This was an incredible book. But hard to describe. I LOVED it!!! So important to. To Sweden. And everyone living here.
This book deals with the debate about integration and segregation and the refugee crisis in Sweden. And it does so very VERY well! A heavy subject but Jens and Mustafa deals with it perfectly. Pointing out the bizarre things that has been said in media and by politicians, and comparing it with realitiy.
It's not a racist book. Far from it. (And the fact I have to point that out, is pretty crazy.) But it's a very realistic book. This is reality. Not what US news tells us, no. But not quite what the swedish news tells us either.
Read this book. It's an amazing eyeopener.
This book deals with the debate about integration and segregation and the refugee crisis in Sweden. And it does so very VERY well! A heavy subject but Jens and Mustafa deals with it perfectly. Pointing out the bizarre things that has been said in media and by politicians, and comparing it with realitiy.
It's not a racist book. Far from it. (And the fact I have to point that out, is pretty crazy.) But it's a very realistic book. This is reality. Not what US news tells us, no. But not quite what the swedish news tells us either.
Read this book. It's an amazing eyeopener.
January 4, 2020
Boken är till stor del skriven på ett humoristiskt och delvis raljant sätt. Detta är samtidigt nödvändigt eftersom många av de exempel som tas upp är mörka och djupt allvarliga. Intervjuerna är intressanta. Överlag är författarna duktiga på att påpeka saker som kanske inte är uppenbara för alla läsare. Boken bör läsas framför allt av de som står långt till vänster. Risken är tror jag att boken inte alls läses av de som verkligen borde ta del av informationen. Det var exempelvis väldigt svårt att hitta den i en fysisk bokhandel. Boken har inte fått den exponering som den förtjänar. Boken skulle mått bra av lite korrekturläsning då det förekommer stavfel här och var. Men allt som allt är det en välskriven bok som ger ett annat perspektiv än vad folk är vana vid.
September 10, 2021
Börjar riktigt intressant och har många goda bitar med ganska slående ärlighet och öppen genomgång. Roligt med start av ett test på olika uttalanden av svenska kända profiler. Upplysande på många sätt kring debatten.
Jag upplever däremot några av deras teser som ganska oärliga och dömande, t ex hur de valt att tolka Åsa Romsons uppmärksammade uttalande att om hon såg en människa i Stockholms tunnelbana så var den personen per automatik svensk för henne.
Boken är däremot inte egentligen så saklig som den delvis "påstår sig vara". När man läste vidare höll boken inte samma kvalitet/underhållningsvärde som i början tyckte jag. Oavsett är det en tydligt läsvärd och intressant bok.
Jag upplever däremot några av deras teser som ganska oärliga och dömande, t ex hur de valt att tolka Åsa Romsons uppmärksammade uttalande att om hon såg en människa i Stockholms tunnelbana så var den personen per automatik svensk för henne.
Boken är däremot inte egentligen så saklig som den delvis "påstår sig vara". När man läste vidare höll boken inte samma kvalitet/underhållningsvärde som i början tyckte jag. Oavsett är det en tydligt läsvärd och intressant bok.
September 15, 2018
Till stor del en intressant bok, men oj så pratig! Så mycket onödig text som hade kunnat tas bort utan att innehållet alls hade reducerats. Varför finns det så få skickliga redigerare/redaktörer längre? Därutöver är där en del skrivfel/stavfel - det borde vara så lätt att fixa till.
Kapitlena med intervjuer med Victoria Kawesa, Henrik Arnstad och Jimmie Åkesson var intressanta (men även de pratiga). Jag saknade mer reflektion och tankar om vad de tänkte/kände när de pratade med dem. Även sista kapitlet, med reflektioner från välkända debattörer var mycket läsvärd.
Kapitlena med intervjuer med Victoria Kawesa, Henrik Arnstad och Jimmie Åkesson var intressanta (men även de pratiga). Jag saknade mer reflektion och tankar om vad de tänkte/kände när de pratade med dem. Även sista kapitlet, med reflektioner från välkända debattörer var mycket läsvärd.
January 1, 2025
Pratig och babblig så det är svårt att följa tråden. Vad är det de vill säga? Vilken tes driver de? Känns som att de mest gnäller och klagar. Vad vill de få mig att se? Jag tror mig i boken uppfatta en generell aversion mot media och politiker, men hade hoppas på ett mer konstruktivt resonemang kring vad vi kan göra åt situationen med t ex en eskalerande brottslighet och polisens resursbrist.
Drygt fyrahundra sidor hade kunnat användas klokare.
Drygt fyrahundra sidor hade kunnat användas klokare.
March 28, 2019
Intervjuerna med olika och lite oväntade personer gav ett annat perspektiv på frågan och de kapitel som var mer faktabaserade. Gillade kemin mellan författarna och det gav mig känslan av att de hade väldigt kul tillsammans när de skrev boken.
May 7, 2019
En väldig bra, nyanserad bok av två mycket kloka personer. Innehåller både humor (främst av Ganman) och intressanta åsikter (framför allt av Mustafa). Intervjun men Kaweza var både det sämsta och det roligaste jag har läst.
December 23, 2018
Interesting and important book about the integration problems we have in Sweden.
February 27, 2019
Mycket bra, lättläst, rekommenderas
June 11, 2020
En brunråttas bekännelse
August 16, 2020
Sansad, nyanserad och saklig granskning/kritik av den berömda åsiktskorridoren. Läsvärd!
June 5, 2023
Lite spretig, mycket bra.
July 2, 2019
Underhållande, insiktsfullt, och personligt om frågor som ställdes med största försiktighet för fem år sedan - Vad är svenskt? När blir man svensk? Vad är det som är bra med mångkultur? Vad är rimliga migrationsvolymer? Förväntar sig samhället för lite av invandrare?
December 9, 2021
"Inte vill jag erkänna att den svenska invandringspolitiken bygger på förutsättningen att inte alltför många har den praktiska möjligheten att knacka på vår dörr."
Displaying 1 - 22 of 22 reviews