Nina Hemmingssons är mest känd som serieskapare. Hon har alltid ett skissblock till hands för att få ur sig tankar, infall och idéer. År 2017 kom boken "På a svarar jag hejdå" som samlade bilderna ur skissboken. Denna bok är en fristående forttsättning på samma tema. Bilderna har bland annat publicerats i Aftonbladet.
Om På a svarar jag hejdå: "Att läsa är som att trilla ner i en avgrund och ligga på botten och flämta av skratt, för vad kan man annat göra där nere än skratta åt sin belägenhet? [...] Finn tröst i att det finns humor även i ångesten. För det är det som gör Hemmingsson briljant: skrattet i natten och de fulvackra teckningarna som ofta visar på diskrepansen mellan inuti och utanpå." - Maria Friedner, Tranås Tidning
Som alltid blir jag lite ställd av Nina Hemmingssons bilder. Kanske inte som enskilda verk, men i följd. Ska jag skratta? Gråta? Ska bilderna komplettera varandra, eller är det som enskilda verk jag ska uppleva dem? Dock älskar jag att skrattgråta och gråtskratta, och att jag får fundera en stund på vad denna totalt instruktionslösa bok går ut på, eller hur jag ska läsa den, adderar faktiskt nåt till upplevelsen. En känsla av famlande som hela boken på sätt och vis uttrycker. Bekräftelse för delen av jaget som är en abstrakt småläskig röra man inte gärna kikar i annars. Som en meditation. Och vissa vill jag sätta upp på väggen (cowboyen som säger "prata med mig, jag är redo").
Jag har följt Nina Hemmingsson på insta i flera år nu. Älskar hennes illustrationer som oftast är drabbande, asroliga och ganska svarta. Älskar stilen också. Har varit ett nöje att också fått se henne i författarpanelen i Babel i höst. Livet, ditt as kom ut 2018 och gör ingen besviken.❤️