Erlend et Krumme, des parents débordés, s'efforcent de travailler dans l'espoir de vivre heureux à Copenhague. En pleine quête spirituelle, Mardigo se confronte aux changements de la société. Torunn, qui se lasse de l'infidélité de Christer, retourne dans sa terre natale. Mais ses lâchetés d'autrefois la rattrapent.
Norwegian author Anne B. Ragde (b 1957) made her literary debut in 1986 with the children’s book HALLO! HER ER JO! Since then, she has written several books for children and young adults, among them a biography about Sigrid Undset, for which she was awarded the Brage Prize. Her first novel for adults, EN TIGER FOR EN ENGEL was published in 1990. She has since written several novels, crime novels and short story collections. Her novel BERLIN POPLARS received a warm welcome from both readers and critics, and has so far sold more than 250 000 copies in Norway, and is translated to more than 15 languages. It was reviewed favorably by the Financial Times on April 28, 2008. The sequels HERMIT CRABS and PASTURES GREEN were a no lesser success. The trilogy has been made into a TV series, which had more than 1 million viewers when showed on Norwegian Television.
Dette er et plaster for å blidgjøre alle som satt med tårer i øynene etter å ha lest trilogien om Neshov-familien. Lite driv, og lange utbrodreringer om uvesentligheter som barneoppdragelse og gårdsrydding.
Alt i alt mener jeg Ragde har svekket sitt eget mesterverk med denne boken. Trilogiens styrke ligger i det tragiske - hvor alt smuldrer. Ikke i at alt plutselig ordner seg så forbausende lett.
Neshovi pere lugu läheb edasi. Torunn ei ole ikkagi oma eluga rahul ja otsib oma elu mõtet. Erlend ja Raasuke kasvatavad oma kolme last. Margido püüab ajaga kaasas käia. Näiliselt ei juhtu nagu midagi erilist, kuid samas on raamat nii kirjutatud, et raske on käest panna. Soovitan kogu sarja! Loodetavasti tõlgitakse ka viies osa varsti eesti keelde. :)
Neshovi saaga neljas raamat. Kolm aastat elas Torunn koerakasvatajat Christeriga, kuid see oli vale. Puudus armastus, oli vaid töö ja voodielu. Torunn võttis ühel päeval end kokku ning kaasa võttes ühe koerapoja kolis tagasi Neshovile. Asus tööle onu Margido matusebüroosse, korrastas talu ja tunneb rõõmu elu üle. Vanaisa (onu) külastused vanadekodus paneb süvitsi mõtlema elu ja surma teemadel. Ilus järelehüüe: "Me peidame sind oma põue, sügavasse südamesoppi. Seal elad sa rahus edasi-kui soe ja kallis mälestus."
This entire review has been hidden because of spoilers.
Doskonały sposób budowania świata, w którym życie nieustannie splata się ze śmiercią, gdzie człowiek jest zmuszony do dokonywania wyborów, nie zawsze takich, do jakich był przyzwyczajony. Anne Regde pięknie pisze o sztuce tracenia, uświadamiając czytelnikowi, że kiedy tracisz jedno, zwykle odnajdujesz coś innego. Życie nie znosi próżni i zawsze jest czas na przebaczenie, choć w pierwszej kolejności trzeba wybaczyć sobie
Luin uudestaan trilogian ennen neljättä osaa ja byhyy mikä pettymys olikaan tämä. Varsinkin trilogian kaksi ekaa on niin hyviä, ettei tämä yltänyt lähellekään niitä. Oikein mitään ei tapahtunut ja loppu oli sellainen, että jatkoa tähänkin saattaa olla luvassa. Tietty kiva oli saada vastauksia Neshovin tilan tulevaisuudesta, jotka jäi aikoinaan niin avoimeksi. Mutmut olisin niin halunnut tykätä tästä uudesta paljon enemmän.
Konstigt med denna serie är, att böckerna tycks bara bli bättre och mera intressanta. I denna del följer vi Torunn och hennes beslut att återvändä till Neshov, samt följer med den danska regnbågsfamiljens vardag. Nu kan jag inte låta bli att lyssna till resten av serien direkt, först tänkte jag att jag sparar de sista delarna till senare, men det går inte, jag vill genast veta vad som händer näst.
Saga Anne B. Ragde jest jak oglądanie serialu, dobrego serialu. Norweżka potrafi zaskoczyć zwrotami akcji, równocześnie ujmując portretami psychologicznymi konkretnych postaci. W trzecim tomie Torunn jest najważniejsza - to ona walczy o utrzymanie gospodarstwa, opiekuje się dziadkiem, stanowi środek rodziny. Ona scala rodzinę, której członkinią nigdy nie była. To dziwna rola - bracia, którzy nie utrzymywali kontaktu przez tyle lat liczą, że to właśnie ona stworzy coś na kształt ogniska domowego. Dla Torunn to niezwykle trudne zadanie - opiekuje się ludźmi, którzy dotychczas byli jej całkowicie obcy, spada na nią odpowiedzialność za hodowlę świń, porządek, posiłki itd. Ta codzienność jest już przytłaczająca, tymczasem kobieta miała swoje życie, własne rozterki i problemy, zmaga się z poczuciem winy - teraz zmęczenie fizyczne i psychiczne nie pozwalają jej na spokojne rozważenie i postanowienie o swojej przyszłości. Co więcej Erlend zaskakuje ją pomysłem wybudowania na terenie gospodarstwa luksusowego domu letniskowego, gdzie mogłaby się spotykać cała rodzina, a zwłaszcza jego - powiększona o dzieci. Wszystkie te emocje kulminują podczas wspólnego obiadu w Neshov.
Kolejny tom rozpoczyna się trzy lata później - Torunn znowu stoi na rozdrożu, ponieważ droga, którą wybrała po opuszczeniu gospodarstwa okazała się być tymczasowa. Kobieta planuje wielkie zmiany i wraca do Neshov, gdzie zbliża się do Margida, który rozpoczął szeroko zakrojoną modernizację swojego zakładu pogrzebowego, i stopniowo odkrywa tajemnice życia dziadka. Erlend i Krumme natomiast zajęci są swoim życiem - opieką nad trójką dzieci.
Den här boken, Det finns alltid förlåtelse, är den fjärde boken i serien om den norska familjen från gården Neshov. Jag läste dom tre första böckerna i serien för nio år sedan, och jag tyckte att alla tre var helt fantastiskt bra. Här är länkarna till mina recensioner av dom: Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna, och Vila på gröna ängar.
Nu, nästan tio år senare, så har författaren äntligen skrivit en fortsättning. Jag minns ju inte riktigt allt från när jag läste dom tre tidigare böckerna, men mycket kommer jag ihåg, för det var såna böcker som har stannat kvar i hjärtat och minnet, trots att jag har läst hundratals böcker efter dom.
Och jag tycker att den här fjärde boken har samma anda som dom tidigare böckerna. Det är personporträtt som griper tag och människor som engagerar. Det är vemodigt, berörande, småroligt, gripande och mycket välskrivet.
Man kan nog läsa den här boken fristående, men har ni inte läst dom första tre böckerna, så har ni verkligen missat helt fantastiska böcker, och jag tycker absolut att dom ska läsas först.
Så jag rekommenderar hela bokserien, och jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker i serien. Jag skulle gärna vilja följa släkten Neshov mera.
Voi ihanaa, jatko-osa! Berliininpoppelit tuntuikin jäävän vähän kesken, tämä kirja täydentää sarjan hienosti. Ragde sekoittaa kauniisti viihdettä ja vakavaa. Norjassa ihmiset ja tapahtumat ovat "oikeita", ihmisiä saattaa ajaa ahdistus suru tai pelko. Tanskassa asuva homopari on jonkinlainen subrettipari; hekin pelkäävät ja sairastuvat, mutta jotenkin oudon hilpeissä merkeissä aina. Eipä haittaa, nauroin ääneen lukiessani heidän huushollistaan. Torunnin ja norjalaisten sukulaisten vaiheista lukeminen lämmitti sydäntä. Esimerkiksi Margidon hahmo kuvataan todella sympaattisesti ja hänen uskonnollisuutensa saa poikkeuksellisen kauniin kappaleen. Edellisissä osissa oli todella rankkoja ja ahdistavia asioita, tämä kirja on pehmeämpi, norjankieltä osaamatta tulkitsen että kirjan alkukielinen nimi on 'Aina on anteeksianto'. Ragde kertoo perusteellisesti arkisista asioista meidän ajassamme, kuten vaikka miksi kahvinkeittimen ovat nykyään halpoja, ( koska George Clooney ). Torunnin siivoamisesta kirja kertoi sivukaupalla, mielelläni olisin eläytyvää kuvausta lukenut vieläkin enemmän. Tietenkin arkiset asiat usein nousevat myös henkilöiden mielenliikkeiden ja kohtaloiden vertauskuviksi. Nautin tästä kirjasta todella! Kirja toiminee irrallisena mutta ehdottomasti suosittelen lukemaan ensin aikaisemmat osat.
Denne boken tilfører ikke mye til historien om familien Neshov, men det var likevel en herlig gjensyn med en familie jeg har blitt glad i gjennom de tre første bøkene. Måten Erlend og Krumme snakker sammen på fikk meg til å le høyt, og de siste sidene i boken ga meg noen tårer i øyekroken. Det var rett og slett bare en koselig opplevelse.
This book does not add much to the story of the Neshov family, but it was nevertheless a wonderful revisit to a family I have grown fond of through the first three books. The way Erlend and Krumme talks together made me laugh out loud, and the last pages of the book gave me some tears in my eyes. It was simply just a lovely experience.
Itse kerronta oli hyväa ja eteenpäin kulkevaa, ihan mielenkiintoisia tarinoita päähenkilöistä, jotka ovat tuttuja jo aikaisemmista sarjan osista. Kuitenkin tila, joka yhdistää henkilöt toisiinsa oli sivuosassa kun aikaisemmissa osissa pääosa tapahtumista on ollut juuri siellä. Ihan loppua lukuunottamatta koko tilaa ei edes mainittu kuin sivumennen ja ihmettelin sitä lukiessani että miksi näin ja minkä takia kirjan nimi oli nimenomaan Perintötila vaikkei sitä ole otettu mukaan tarinaan millään lailla. Jollain tavoin tarinat olivat ehkä juuri tästä johtuen kovin irrallisia keskenään ja jäivät vähän latteiksi. Mielestäni sarjan isoimpia plussia on ollut juuri tila ja siihen liittyvien henkilöiden tapaamiset ja kohtaamiset siellä. Nyt sellainen uupui kokonaan.
Olipas ihana palata Neshovin suvun pariin. Hiukkasen alkuun haittasi lukukokemusta se, että trilogian lukemisesta on jo aikaa - henkilöt eivät olleet ihan tuoreessa muistissa, eikä tässä neljännessä osassa juurikaan selitelty menneitä asioita. Oikea hyvän mielen kirja, hauska, humaani ja jotenkin sydämellinen. Viides osa pääsee heti toivelistalle.
3.5Autorka chyba nie umiała zostawić rodziny Neshow i po latach powraca z 4 już odsłoną - czy potrzebną? To już do oceny indywidualnej. Trylogia była w swej gorzkiej odsłonie skończoną całością. Ale muszę przyznać, że Ragde potrafi mówić o codzienności jak nikt.
Nok en bok i neshov serien jeg egentlig ikke hadde tenkt til å lese med det første, men skjebnen ville det annerledes og jeg fant bok nr 4 i bruktbutikk, som jeg gjorde med de tre foregående også. Litt flaks skal man ha i livet. Neshov serien holder stand og dette er merkelig nok kanskje favoritt boka i serien så langt. (Margido fortjener verden). Jaggu må jeg nok ha kloa i de resterende to bøkene. alternativer er nok et bruktsted, bokhandelen, biblioteket eller tyveri.
Weirdly uneven. I would have liked this to be more balanced between Torunn, Margido and Erlend/Krumme. This focused too much on Torunn. The last 100 pages were all about her, with Margido as a side character. Erlend and Krumme were hardly mentioned. I don't particularly like this series, but I still want to finish it to see what becomes of them. Maybe 2.5 stars.
Endelig en verdig avslutning! Jeg var så uendelig skuffet etter "Ligge i grønne enger" at jeg knapt visste hva jeg skulle gjøre av meg. Den var så krampaktig skrevet og sluttet så vondt. Med "Alltid tilgivelse" erklærer jeg Anne B. Radge for tilgitt. Dette var veldig bra og jeg spurte magien fra "Berlinerpoplene", den første boka, igjen.
I den her boken får vi være med når Erlend og Krumme blir foreldrer. Vi blir også med Margido, som prøver å lære opp en helt odugelig etterfølger. Torunn går til slutt lei av sin notorisk utroe Christer og bestemmer seg for å flytte hjem til Neshov igjen. Hurra! En varm og ærlig fortelling med gamle velkjente karakterer. En nytelse fra begynnelse til slutt. Anbefales til alle som allerede lest de tre første, også til de som var skuffet etter tredje bind.
Neshovite peresaaga 4. osa. 2.-4. osa kokkuvõtteks saab öelda, et tiba hakkab venima ja ka ennast kordama, kuid siiski on nii haarav, et käest panna ei saa ja kui 4. osa sai loetud, võtsin non-stop kohe 5.osa käsile. Ja ette on juba kahjutunne, et veel on vaid 6. osa ja siis tuleb Neshovitega hüvasti jätta.
Denne går ikke inn som min favoritt av Ragde, men et etterlengtet gjensyn med Neshov-familien var det. Kommer til å lese siste bok i serien når den kommer.
Minęły prawie cztery lata od wydarzeń kończących poprzedni tom. Trójka trzylatków, których rodzicami są Edler, Krumme, Jytte i Lizzie, jest rozkoszna, a opisy pojawienia się dzieciaków na świecie i ich relacji z tatusiami iskrzą humorem. Tak to zwykle bywa w literackich opowieściach na podobne tematy. Edlera i jego życiowego partnera spotykają też inne niespodzianki, miłe i mniej przyjemne. Magrido czuje, że się starzeje, nie nadąża za cywilizacyjnymi nowinkami, bez których jego firma pogrzebowa może nie sprostać konkurencji. Główną bohaterką całej drugiej części powieści jest Torunn. Po nieudanej reaktywacji romansu z Christerem wraca do Neshov, rodzinnego gospodarstwa, którego formalnie rzecz biorąc jest jedyną właścicielką.
W czwartej części sagi następuje przesunięcie akcentów w przedstawianiu losów i odczuć bohaterów. Najwyraźniej widać to w przypadku Magrida, kiedyś małomównego sztywniaka, teraz wylewnego w rozmowach z Torunn, dzielącego się z nią nie tylko tajnikami swego fachu, również emocjami. Także Torunn analizując swoje życiowe porażki jest bardziej dosłowna niż poprzednio. Rośnie w tym tomie rola najstarszego z rodu, Tormoda Neshova, obecnie mieszkańca domu opieki.
Trochę mi żal zagubienia wyjątkowej atmosfery, niedomówień i dystansu bohaterów do siebie i do świata, jakie rządziły poprzednimi częściami. Może lepiej byłoby, gdyby historia rodziny Neshov zamknięta została w trylogii? Można odnieść wrażenie, ze Anne Ragde uległa presji zasłużonej popularności pierwszych tomów i postanowiła kontynuować cykl. Nie ona jedna. Zdarza się to z wieloma serialami, literackimi i filmowymi, których nowe odsłony są na ogół coraz słabsze.
Olen ehkä kauan kauan sitten lukenut Berliininpoppelit (koska se on minulla kirjahyllyssä), mutta mitään en siitä muista, ja muita osia en varmasti ole lukenut. En tiedä oliko se nyt sitten hyvä lähtökohta tarttua tähän sarjan myöhempään osaan. Ehkä menetin jotain, kun henkilöiden taustat eivät olleet niin tuttuja, mutta kyllä tämä ihan menetteli irrallisenakin romaanina.
Hankaluuksia aiheutti norjalaiset etunimet, joista en hetialkuun osannut päätellä puhutaanko miehestä vai naisesta. Jossain kohtaa sitten selkisi, että olin kuvitellut sukupuolen väärin - ärsyttävää,
Kirjassa kuvataan tarkkanäköisesti Kööpenhaminassa asuvan homoparin hektistä lapsiperhearkea, hautaustoimistoyrittäjän tylsähköä yksinäistä elämää, hoitokodissa asuvan vaarin hiljaisia päiviä sekä maatilan perineen tyttären elämän käännekohtaa.
Aika tylsä, en oikein jaksanut kiinnostua. Olisin halunnut kuulla enemmän homojen lapsiarjesta sekä hautaustoimiston asiakkaista.
En kyllä ihmettele ettei siitä sarjan ensimmäisestä osastakaan ole jäänyt mitään mieleen.
Ja, jag fortsätter att vara i Norge jag. Eller, pendlar mellan Trondheim och Köpenhamn faktiskt. Mysigt. Peppigare bok det här, än nummer tre i serien.
""Det handlar om Putin", sa Erlend. "Nu begriper jag allt! Varför han lider av storhetsvansinne. Varför han vill invadera än här än där. [- - -] Varför han kör och domderar med folk och länder, sina egna landsmän inräknade." "Och skälet är?" "Han är vara en och sextiotre lång! Det förklarar allt.""
"Till slut valde han en variant som hette Sport Pluss och var en naturlig källa till protein. Bilden visade mörkbruna, gropiga knäckebrödsskivor med gurkskivor på. De såg inte goda ut, så då var de säkert nyttiga. Och namnet Sport Pluss var bra eftersom han rörde så lite på sig och inte ens följde sporten på nyheterna."
"Så sluter vi dig i vårt hjärta in och gömmer dig längst där inne. Där ska du fridfullt få bo i vårt sinne, som ett kärt och dyrbart minne."