What do you think?
Rate this book
Morden i Lerviken #1
Ögonvittnet
Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?
Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson.
Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson.
403 pages, Hardcover
First published April 5, 2018
11 people are currently reading
295 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 81 reviews
July 10, 2019
Me gusta mucho la novela nórdica, últimamente me he dado cuenta que no he leído ningún libro de un autor de esa parte del mundo que me haya disgustado.
Este no es un libro de novela negra, realmente no, es demasiado ligero para considerarlo de esa manera, es un thriller entretenido y creo que para quienes aman el género negro este libro podría resultarles algo decepcionante.
Me ha recordado mucho el estilo de Camilla Lackberg, thriller muy ligero donde es tan importante el caso que se trata como la vida personal de los protagonistas, aunque también tengo que decir que el estilo narrativo me ha recordado a Lackberg, casi desde que lo comencé no pude evitar pensar en la serie de esta autora, tal vez por lo ligero de la narrativa y lo mucho que se habla de la vida personal de la protagonista.
Para ser el primer libro publicado me ha parecido bastante bueno y además la autora nos ha dejado muy claro que este será el primero de una serie, pienso leer el segundo en cuanto salga, la verdad es que he disfrutado la lectura.
También tengo que ser honesta y poner aquí que hay muchas cosas que no me han gustado tanto, el libro es algo predecible, creo que la autora ha sido algo ingenua a la hora de plantar toda la historia, de alguna manera era como verla intentando explicar cada cosa para que encajara al final, no era necesario y se ha notado la inexperiencia de la escritora a la hora de meter el suspense, ha puesto escenas demasiado obvias para el lector al que le gusta ser sorprendido, de ahí que se va convirtiendo en un libro predecible.
Le ha faltado un buen asesino, que al final del día es de lo que más gusta en este tipo de libros, pero bueno, aunque apretado, aunque algo apresurado y de alguna manera se las ingenio para que el hecho de conocer al asesino no fuera lo más importante del final ya que le dio importancia a otros temas de la historia, pues con todo eso me ha gustado.
Este no es un libro de novela negra, realmente no, es demasiado ligero para considerarlo de esa manera, es un thriller entretenido y creo que para quienes aman el género negro este libro podría resultarles algo decepcionante.
Me ha recordado mucho el estilo de Camilla Lackberg, thriller muy ligero donde es tan importante el caso que se trata como la vida personal de los protagonistas, aunque también tengo que decir que el estilo narrativo me ha recordado a Lackberg, casi desde que lo comencé no pude evitar pensar en la serie de esta autora, tal vez por lo ligero de la narrativa y lo mucho que se habla de la vida personal de la protagonista.
Para ser el primer libro publicado me ha parecido bastante bueno y además la autora nos ha dejado muy claro que este será el primero de una serie, pienso leer el segundo en cuanto salga, la verdad es que he disfrutado la lectura.
También tengo que ser honesta y poner aquí que hay muchas cosas que no me han gustado tanto, el libro es algo predecible, creo que la autora ha sido algo ingenua a la hora de plantar toda la historia, de alguna manera era como verla intentando explicar cada cosa para que encajara al final, no era necesario y se ha notado la inexperiencia de la escritora a la hora de meter el suspense, ha puesto escenas demasiado obvias para el lector al que le gusta ser sorprendido, de ahí que se va convirtiendo en un libro predecible.
Le ha faltado un buen asesino, que al final del día es de lo que más gusta en este tipo de libros, pero bueno, aunque apretado, aunque algo apresurado y de alguna manera se las ingenio para que el hecho de conocer al asesino no fuera lo más importante del final ya que le dio importancia a otros temas de la historia, pues con todo eso me ha gustado.
July 30, 2019
Con lo que me gusta a mí disfrutar de una buena novela nórdica, suelo tener altas expectativas, pero en este caso no ha terminado de funcionar.
La primera parte es un poco dispersa, no terminaba de engancharme, hace algunas pinceladas sobre el papel de una investigadora civil y los posibles prejuicios de integración con los investigadores policiales, pero carece de la crítica social que caracteriza la novela negra nórdica. Nos va presentando unos personajes -el fiscal y su jefa- que se me van atragantando, incluso en el caso de Harriet no me termina de convencer como lo hace.
En la segunda parte, conforme avanza la trama y se va centrando en la investigación y otros personajes, mejora, pero en su conjunto le ha faltado algo de destreza para desarrollar un argumento que me ha gustado.
Tampoco me ha gustado ciertas "conversaciones" mantenidas con su amiga, creo que aportan poco a esta novela, salvo el posible papel que pueda jugar en las siguientes.
También comentar que hay algunos fallos de traducción y de edición que no han sido revisados por la editorial. Este no es un libro autopublicado, debería cuidarse más ese aspecto.
Es la primera novela de esta autora. Antes me gustaba ver la evolución de los autores, pero cada vez tengo menos tiempo y solo tenemos esta traducida. No sé si le dejaré el beneficio de la duda.
Por todo ello:
Valoración: 5,5/10
Lectura: Julio 2019
La primera parte es un poco dispersa, no terminaba de engancharme, hace algunas pinceladas sobre el papel de una investigadora civil y los posibles prejuicios de integración con los investigadores policiales, pero carece de la crítica social que caracteriza la novela negra nórdica. Nos va presentando unos personajes -el fiscal y su jefa- que se me van atragantando, incluso en el caso de Harriet no me termina de convencer como lo hace.
En la segunda parte, conforme avanza la trama y se va centrando en la investigación y otros personajes, mejora, pero en su conjunto le ha faltado algo de destreza para desarrollar un argumento que me ha gustado.
Tampoco me ha gustado ciertas "conversaciones" mantenidas con su amiga, creo que aportan poco a esta novela, salvo el posible papel que pueda jugar en las siguientes.
También comentar que hay algunos fallos de traducción y de edición que no han sido revisados por la editorial. Este no es un libro autopublicado, debería cuidarse más ese aspecto.
Es la primera novela de esta autora. Antes me gustaba ver la evolución de los autores, pero cada vez tengo menos tiempo y solo tenemos esta traducida. No sé si le dejaré el beneficio de la duda.
Por todo ello:
Valoración: 5,5/10
Lectura: Julio 2019
March 21, 2025
A krimik alapvetése, hogy az emberben lakik egy szörny, kiben kisebb, kiben nagyobb. Ami bizonyos körülmények között előmászik, és lőn, a bűncselekmény el van követve. No most a krimiszerzők egy részét a szörny érdekli, azon van, hogy minél nagyobbat teremtsen, hogy aztán - mint egy horgász - felkiáltson: "Nézzétek, mekkora démont fogtam!" És vannak krimiszerzők, akiket meg az ember érdekel. Őket olvasva az ember néha el is felejti, melyik zsánerben van. Ez speciel egy ilyen eset.
Harriet Vesterberg hazatér szűkebb pártiájába, Dél-Svédországba, hogy egyfelől közel legyen egyre rozogább édesapjához, másfelől meg civil nyomozóként* segítse a helyi, meglehetősen létszámhiányos rendőrség munkáját. És rögtön bele is csöppen egy gyilkosság kellős közepébe. No most Harriet egyfajta Bridget Jones, csak zsaruban. Egyetlen olyan tulajdonsága sincs, ami arra predesztinálná, hogy nyomozó akarjon lenni: nincsenek csodálatos szürke agysejtjei, elképesztő intuitív meglátásai, nem morfinista, és hát ugye stukkere sincs - cserébe viszont vannak magánéleti zűrjei és önértékelési gondjai dögivel. A bűnügy sem olyasmi, amit az ügyeletes Bűn Napóleonja ötölt ki - "csak" egy brutális emberölés, amire előbb-utóbb úgyis fény derül, feltéve ha a hatóság nem tosz el semmit, és van türelme órákig ülni a komputer előtt mobiltelefon-híváslistákat böngészve. Így aztán van idő Harrietre, aki szemmel láthatóan sokkal jobban foglalkoztatja Bågstamot, mint a "whodunnit". Hogyan boldogul egy olyan munkahelyi környezetben, ahol őt szemmel láthatóan másodrendű dolgozónak tekintik? Hogyan küzdi ki a neki járó elismerést? És nem utolsósorban: hogyan dolgozza fel, amikor rájön, hogy a bűntény sokkal közelebbről érinti őt annál, mint ami még egészségesnek mondható? És ez nem is baj - szimpatikus az olyan szerző, akit az élők jobban érdekelnek, mint a hullák.
Megjegyz.1.: érdekes, milyen kellemes mellékíze van mostanában a skandináv krimiknek nálam. Úgy értem, ezek a rendőrök ha ügyetlenek is, ha hibáznak is, azért csak azon munkálkodnak, hogy megvédjék az embereket a bűnözőktől. Ellentétben azon országokkal, ahol a rendőr elsődleges feladata az, hogy a bűnözőket megvédje az emberektől.
Megjegyz.2.: Különben meg pofátlan egy függővége van. Én szóltam.
* A civil nyomozó intézménye valami skandináv sajátosság lehet - sajnos magyar nyelven nem találtam róla információt. Olyan rendőri képesítéssel nem rendelkező egyént értünk alatta, aki végez ugyan nyomozói munkát, ám bizonyos feladatkörökhöz (ha jól értem) nincs jogosultsága. És hát jegyezzük meg, fegyvert sem viselhet, ami rendkívül behatárolja Harriet akciórádiuszát.
Harriet Vesterberg hazatér szűkebb pártiájába, Dél-Svédországba, hogy egyfelől közel legyen egyre rozogább édesapjához, másfelől meg civil nyomozóként* segítse a helyi, meglehetősen létszámhiányos rendőrség munkáját. És rögtön bele is csöppen egy gyilkosság kellős közepébe. No most Harriet egyfajta Bridget Jones, csak zsaruban. Egyetlen olyan tulajdonsága sincs, ami arra predesztinálná, hogy nyomozó akarjon lenni: nincsenek csodálatos szürke agysejtjei, elképesztő intuitív meglátásai, nem morfinista, és hát ugye stukkere sincs - cserébe viszont vannak magánéleti zűrjei és önértékelési gondjai dögivel. A bűnügy sem olyasmi, amit az ügyeletes Bűn Napóleonja ötölt ki - "csak" egy brutális emberölés, amire előbb-utóbb úgyis fény derül, feltéve ha a hatóság nem tosz el semmit, és van türelme órákig ülni a komputer előtt mobiltelefon-híváslistákat böngészve. Így aztán van idő Harrietre, aki szemmel láthatóan sokkal jobban foglalkoztatja Bågstamot, mint a "whodunnit". Hogyan boldogul egy olyan munkahelyi környezetben, ahol őt szemmel láthatóan másodrendű dolgozónak tekintik? Hogyan küzdi ki a neki járó elismerést? És nem utolsósorban: hogyan dolgozza fel, amikor rájön, hogy a bűntény sokkal közelebbről érinti őt annál, mint ami még egészségesnek mondható? És ez nem is baj - szimpatikus az olyan szerző, akit az élők jobban érdekelnek, mint a hullák.
Megjegyz.1.: érdekes, milyen kellemes mellékíze van mostanában a skandináv krimiknek nálam. Úgy értem, ezek a rendőrök ha ügyetlenek is, ha hibáznak is, azért csak azon munkálkodnak, hogy megvédjék az embereket a bűnözőktől. Ellentétben azon országokkal, ahol a rendőr elsődleges feladata az, hogy a bűnözőket megvédje az emberektől.
Megjegyz.2.: Különben meg pofátlan egy függővége van. Én szóltam.
* A civil nyomozó intézménye valami skandináv sajátosság lehet - sajnos magyar nyelven nem találtam róla információt. Olyan rendőri képesítéssel nem rendelkező egyént értünk alatta, aki végez ugyan nyomozói munkát, ám bizonyos feladatkörökhöz (ha jól értem) nincs jogosultsága. És hát jegyezzük meg, fegyvert sem viselhet, ami rendkívül behatárolja Harriet akciórádiuszát.
December 5, 2020
Det är inte jätteofta jag läser deckare, och ännu mer sällan som jag faktiskt läser ut dem eftersom jag tröttnar rätt fort.
Och jag erkänner: det är tack vare att författaren och jag är med i samma youtubepodcast (Vad vi pratar om när vi pratar om böcker - finns där poddar och videos finns) som jag ens tittade åt den den här.
Men vet ni, jag gillade den. Och det säger jag inte på grund av ovanstående i information. Jag drogs in i den redan på första sidan, och sen försökte jag lista ut vad som var dimridåer och var som inte var det. Jag hade både rätt och fel, mest fel. Och slutet! Vilken SJUK cliffhanger! Nu måste jag ju läsa nästa. Lika mycket för att jag vill se hur det går med Harriet och hennes eventuella love interest.
Story:
Harriet är brottsutredare och återvänder från Stockholm till sin barndomsort Lerviken i Skåne, där det skett ett fruktansvärt mord.
Ju mer Harriet gräver i fallet desto konstigare blir det, för bevisen verkar peka åt ett håll men hennes chef drar åt ett annat.
Och jag erkänner: det är tack vare att författaren och jag är med i samma youtubepodcast (Vad vi pratar om när vi pratar om böcker - finns där poddar och videos finns) som jag ens tittade åt den den här.
Men vet ni, jag gillade den. Och det säger jag inte på grund av ovanstående i information. Jag drogs in i den redan på första sidan, och sen försökte jag lista ut vad som var dimridåer och var som inte var det. Jag hade både rätt och fel, mest fel. Och slutet! Vilken SJUK cliffhanger! Nu måste jag ju läsa nästa. Lika mycket för att jag vill se hur det går med Harriet och hennes eventuella love interest.
Story:
Harriet är brottsutredare och återvänder från Stockholm till sin barndomsort Lerviken i Skåne, där det skett ett fruktansvärt mord.
Ju mer Harriet gräver i fallet desto konstigare blir det, för bevisen verkar peka åt ett håll men hennes chef drar åt ett annat.
July 9, 2019
2,5. Uno más del montón, no tiene nada que enganche. No me gustó mucho Harriet (comete unos errores de principiante que no se justifican) y el equipo policial me ha dejado indiferente, prácticamente todo lo descubre ella (que no es ni policía...)
August 10, 2019
Un libro que aparentemente tiene todas las cartas para ser una gran lectura, sobre todo para mí que me encanta la novela negra. La sinopsis prometía mucho. Pero en eso se quedó. Me ha parecido lento, aburrido, con una protagonista cansina, quejica, y que casi encontraba pistas no por investigar sino por casualidad. Me he pasado medio libro leyendo cómo mandaba mensajes a su amiga quejándose de su jefa, y esperando que al menos se equivocara de número y se lo mandara a la jefa para ver si así cambiaban algo las tornas.
Una pena porque la historia prometía.
Una pena porque la historia prometía.
July 6, 2019
Nada nuevo. Flojo para los aficionados al género.
April 5, 2021
”Ögonvittnet” är den första delen i Anna Bågstams serie om Harriet Vesterberg i Lerviken. Jag började ju med att läsa ”Mörkermannen” innan jag insåg att det var tredje delen. Såklart ville jag läsa fler böcker i serien, följa Harriet och blev nyfiken på att veta mer om hur Harriet hamnade i Lerviken.
Jag fastnar direkt för storyn och ömmar för Harriet som kämpar på och aldrig ger upp, trots att hon motarbetas. Hon utsätts för en hel del prövningar. Spänningen trappas upp och till slut måste man läsa klart för att få veta hur allt hänger ihop. Jag gillar miljön som handlingen är förlagd till och kontrasten mellan det mörka och den pittoreska idyllen.
Jag brukar vilja läsa en serie i rätt ordning, men det gick alldeles utmärkt att läsa så här också. Nu har jag lånat hem och ska läsa andra delen snart.
Jag fastnar direkt för storyn och ömmar för Harriet som kämpar på och aldrig ger upp, trots att hon motarbetas. Hon utsätts för en hel del prövningar. Spänningen trappas upp och till slut måste man läsa klart för att få veta hur allt hänger ihop. Jag gillar miljön som handlingen är förlagd till och kontrasten mellan det mörka och den pittoreska idyllen.
Jag brukar vilja läsa en serie i rätt ordning, men det gick alldeles utmärkt att läsa så här också. Nu har jag lånat hem och ska läsa andra delen snart.
January 24, 2020
Novela típica del nordic-noir, ambientada en Suecia. Trata de la investigación de una serie de asesinatos, pero como es habitual en este tipo de libros, también nos narra la vida y relaciones de los protagonistas. En este caso, una investigadora de Estocolmo que se traslada a un pequeño pueblo costero para estar con su padre.
Recomendable si te gusta el género.
Recomendable si te gusta el género.
April 25, 2020
Слабовато. И напрягает при чтении. Не рекомендую.
April 23, 2018
Betyg: 4 av 5.
”Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson.” Så står det om boken på bokförlagets hemsida, och det tycker jag är en mycket bra beskrivning av boken.
Boken är lättläst, spännande, inte helt förutsägbar, och har en del humor i sig. Jag gillar huvudpersonen, och läser gärna fler böcker om henne.
Ögonvittnet är en avslutad historia, men det finns ändå en liten cliffhanger i slutet, som gör att jag verkligen ser fram emot nästa bok i serien om Harriet Vesterberg, som jobbar som utredare inom polisen i Landskrona.
Rekommenderas.
”Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson.” Så står det om boken på bokförlagets hemsida, och det tycker jag är en mycket bra beskrivning av boken.
Boken är lättläst, spännande, inte helt förutsägbar, och har en del humor i sig. Jag gillar huvudpersonen, och läser gärna fler böcker om henne.
Ögonvittnet är en avslutad historia, men det finns ändå en liten cliffhanger i slutet, som gör att jag verkligen ser fram emot nästa bok i serien om Harriet Vesterberg, som jobbar som utredare inom polisen i Landskrona.
Rekommenderas.
December 15, 2018
Ögonvittnet är en lättläst deckare med högt och bra tempo. Spänningen är hög, och det finns gott om överraskningar i berättelsen. Jag hade inte kunnat förutsäga upplösningen av mysteriet, vilket är ett plus i deckargenren. Cliffhangern på slutet heter duga vilket gör att det finns goda chanser till en andra bok om Harriet.
Tyvärr så kommer huvudpersonen Harriet och jag på kant omedelbart. Så händer det ibland, och om jag ska likna det vid något så irriterar jag mig på Harriet lika mycket som jag irriterar mig på Erika Falck, om än av andra skäl. Kanske beror detta på att såväl Harriet som hennes chef har utmejslade drag på gränsen till klichéer.
I början av boken så börjar Harriet på nytt jobb och det är i den miljön som jag tycker hon beter sig både irriterande och oprofessionellt. På väldigt små händelser så målar hon för sig själv och sin vän Lisa en nidbild av sin chef som får stå oemotsagd ända till slutet av boken när man förstår mer om Margareta. Hon tar inte saken i egna händer, utan klagar bara på de andra på jobbet. Allt är de andras fel och hon läser in väldigt mycket i allas agerande de allra första dagarna. Omoget och också då och då fördomsfullt. Ibland så känns det som om Harriet inte är en vuxen och välutbildad kvinna. Naturligtvis så kan man bli mobbad/utesluten på arbetsplatsen, men jag tycker att Harriet läser in väldigt mycket i en dels agerande. Tonen i Harriets berättande är också naiv, och jag tycker hon springer iväg på ett tjurigt sätt på egen hand utan att prata med sina arbetskamrater. Oprofessionellt och ibland farligt (och därav liknelsen med Erika). Givetvis så behöver man som läsare inte tycka om karaktärerna för att gilla en bok, men i det här fallet påverkar det hur jag tycker fallet hanteras.
Det finns andra saker med Harriet som jag gillar, t.ex. att hennes ätande och medföljande skuldkänslor får ta plats, eller hennes funderingar kring familj och vänner. Harriets privata situation med sin pappa som verkar förvirrad slår an en sträng hos mig. Den berör och känns äkta. Jag gillar också miljön i Ögonvittnet. Även om jag inte har någon direkt relation till Landskrona med omnejd så får jag som läsare en känsla för natur och klimat.
Trots att min irritation på Harriet och agerande som framstår som slarvigt och ogenomtänkt, så är jag nyfiken på vad som kommer att hända med henne härnäst – inte minst utifrån cliffhangern. Och kanske hon rent utav mognar i nästa bok. Tempo lär det bli om man ska utgå från Ögonvittnet.
Omdöme: Svensk deckare med högt tempo
Betyg: 3+
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
Tyvärr så kommer huvudpersonen Harriet och jag på kant omedelbart. Så händer det ibland, och om jag ska likna det vid något så irriterar jag mig på Harriet lika mycket som jag irriterar mig på Erika Falck, om än av andra skäl. Kanske beror detta på att såväl Harriet som hennes chef har utmejslade drag på gränsen till klichéer.
I början av boken så börjar Harriet på nytt jobb och det är i den miljön som jag tycker hon beter sig både irriterande och oprofessionellt. På väldigt små händelser så målar hon för sig själv och sin vän Lisa en nidbild av sin chef som får stå oemotsagd ända till slutet av boken när man förstår mer om Margareta. Hon tar inte saken i egna händer, utan klagar bara på de andra på jobbet. Allt är de andras fel och hon läser in väldigt mycket i allas agerande de allra första dagarna. Omoget och också då och då fördomsfullt. Ibland så känns det som om Harriet inte är en vuxen och välutbildad kvinna. Naturligtvis så kan man bli mobbad/utesluten på arbetsplatsen, men jag tycker att Harriet läser in väldigt mycket i en dels agerande. Tonen i Harriets berättande är också naiv, och jag tycker hon springer iväg på ett tjurigt sätt på egen hand utan att prata med sina arbetskamrater. Oprofessionellt och ibland farligt (och därav liknelsen med Erika). Givetvis så behöver man som läsare inte tycka om karaktärerna för att gilla en bok, men i det här fallet påverkar det hur jag tycker fallet hanteras.
Det finns andra saker med Harriet som jag gillar, t.ex. att hennes ätande och medföljande skuldkänslor får ta plats, eller hennes funderingar kring familj och vänner. Harriets privata situation med sin pappa som verkar förvirrad slår an en sträng hos mig. Den berör och känns äkta. Jag gillar också miljön i Ögonvittnet. Även om jag inte har någon direkt relation till Landskrona med omnejd så får jag som läsare en känsla för natur och klimat.
Trots att min irritation på Harriet och agerande som framstår som slarvigt och ogenomtänkt, så är jag nyfiken på vad som kommer att hända med henne härnäst – inte minst utifrån cliffhangern. Och kanske hon rent utav mognar i nästa bok. Tempo lär det bli om man ska utgå från Ögonvittnet.
Omdöme: Svensk deckare med högt tempo
Betyg: 3+
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
February 28, 2019
En himla trevlig spänningsroman där jag gärna vill följa både brottsutredningen och karaktärernas privatliv i den lilla byn Lerviken, men allt jag kan tänka på nu är den jobbiga cliffhangern som levererades alldeles i slutet!!
February 17, 2023
Kui sa oled juhtunud telekast nägema mingisugust põhjamaade seriaali, kus keegi lahendab mõrvu, siis see on suhteliselt sama asi raamatu kujul. Peategelane on hästi "erinev" ja "omamoodi", mis on vaid üks asi mitmest, mis minu jaoks selles raamatus on natuke klišee. Sellest hoolimata oli sisu (mõrvajuhtumi lahendamine) huvitav ja igati kaasahaarav. Kui krimkad peale lähevad, siis tõenäoliselt läheb see ka.
July 5, 2021
Harriet on 29-aastane, ta asub tööle krimiuurijana Lõuna-Rootsi väiksesse maakohta oma lapsepõlvekodu lähedal. Varasemalt on naine tegelenud sotsiaaltööga ja politseitaust tal puudub, seetõttu tunneb ta end esialgu uuel ametikohal veidi võõrana, kaasa ei aita ka külma suhtumisega karm ülemus Margareta. Oma ebakindlust ja närvilisust püüab naine vähendada ohtrate maiustuste söömise ja suitsetamisega - see oli ka kindlasti meeldejäävaim osa selle tegelase kirjelduste juures.
Ilma pikema sissejuhatuseta tuleb Harrietil hakata kohe koos uute kolleegidega lahendama julma mõrvajuhtumit - rikka mehe invaliidist abikaasa on kohutaval moel nende kodutalu laudas tapetud ning mees ise kadunud.
Ühe salapärase vihje kaudu saab Harriet teada, et mõrvaööl oli laudas kohal ka üks pealtnägija, ent peagi tapetakse ka tema. Uurimist juhtiv Margareta on veendunud, et kohutava teo on tome pannud hiljaaegu külla kolinud paadunud kurjategija, kuid Harrieti intuitsioon ütleb muud. Omal käel juhtumit uurides saab noor naine omajagu vihjeid. Üha enam tekitab kahtlusi aga Harrieti venna jutt, kes väidetavalt peaks puhkama Balil..aga kas ta ikka viibib teiselpool maakera või on vend oma õele valetanud?
Lisaks politeitöö keerukusele tuleb Harrietil tegeleda ka oma vana isaga, kes kipub asju unustama ning veidralt käituma.
Peamisteks märksõnadeks võikski tuua välja õdede-vendade ja nende vanemate vahelised suhted, üksik ja ebakindel naispeategelane, uute kolleegide ja ametikohaga kohanemine.
Loo lahenduses polnud tegelikult midagi väga unikaalset, sarnaseid lahendusi on pakkunud ka teised autorid, kuid siiski oli see väga haarav lugemine, kõik vajalikud otsad said kokku seotud ja küsimused vastused. No välja arvatud see päris lõpp, mis jättis just vajalikud asjad õhku, et ikka järgmise osa kallale põnevusega asuda tahaks!
Ilma pikema sissejuhatuseta tuleb Harrietil hakata kohe koos uute kolleegidega lahendama julma mõrvajuhtumit - rikka mehe invaliidist abikaasa on kohutaval moel nende kodutalu laudas tapetud ning mees ise kadunud.
Ühe salapärase vihje kaudu saab Harriet teada, et mõrvaööl oli laudas kohal ka üks pealtnägija, ent peagi tapetakse ka tema. Uurimist juhtiv Margareta on veendunud, et kohutava teo on tome pannud hiljaaegu külla kolinud paadunud kurjategija, kuid Harrieti intuitsioon ütleb muud. Omal käel juhtumit uurides saab noor naine omajagu vihjeid. Üha enam tekitab kahtlusi aga Harrieti venna jutt, kes väidetavalt peaks puhkama Balil..aga kas ta ikka viibib teiselpool maakera või on vend oma õele valetanud?
Lisaks politeitöö keerukusele tuleb Harrietil tegeleda ka oma vana isaga, kes kipub asju unustama ning veidralt käituma.
Peamisteks märksõnadeks võikski tuua välja õdede-vendade ja nende vanemate vahelised suhted, üksik ja ebakindel naispeategelane, uute kolleegide ja ametikohaga kohanemine.
Loo lahenduses polnud tegelikult midagi väga unikaalset, sarnaseid lahendusi on pakkunud ka teised autorid, kuid siiski oli see väga haarav lugemine, kõik vajalikud otsad said kokku seotud ja küsimused vastused. No välja arvatud see päris lõpp, mis jättis just vajalikud asjad õhku, et ikka järgmise osa kallale põnevusega asuda tahaks!
July 27, 2019
De un tiempo a esta parte, había tenido encuentros agradables con novelas nórdicas, algunas me las leí y otras las disfruté llevadas a la pantalla por Netflix, así que ya había creado un perfil de lo que mínimamente esperaba.
Debo añadir que esta lectura no es mala, pero no logró engancharme al inicio y en consecuencia terminé leyendo de a pequeñas mordidas sumando eso algo de desconexión e inconexitud, pero por otro lado la introducción de algunos personajes hacia el final lograron subir un poco el nivel de suspense, dándome un empujoncito para agilizar la lectura.
No es mala, pero podría ser mejor.
Debo añadir que esta lectura no es mala, pero no logró engancharme al inicio y en consecuencia terminé leyendo de a pequeñas mordidas sumando eso algo de desconexión e inconexitud, pero por otro lado la introducción de algunos personajes hacia el final lograron subir un poco el nivel de suspense, dándome un empujoncito para agilizar la lectura.
No es mala, pero podría ser mejor.
June 9, 2018
Avslappnande med lite mord och silvertejp nu i slutet av läsåret. Jag lyssnar på @storytel.
Margareta är en karaktär som väcker min uppmärksamhet. Vad har hon för behov? Vad har hon varit med om?
Angela Kovács har en trevlig och passande berättarröst.
Jag gillar Harriets mänsklighet med alla intressanta beslut som hon fattar. Jag hoppas detta blir en serie.
Margareta är en karaktär som väcker min uppmärksamhet. Vad har hon för behov? Vad har hon varit med om?
Angela Kovács har en trevlig och passande berättarröst.
Jag gillar Harriets mänsklighet med alla intressanta beslut som hon fattar. Jag hoppas detta blir en serie.
August 8, 2019
Det finns många goda exempel på den nya generationens Skånedeckare : Mattias Edvardsson (Lund), Anders de la Motte (norra Skåne) och nu också Anna Bågstam, som förlagt sin deckarserie till Landskrona-trakten. Ögonvittnet är den perfekta sommardeckaren; sommarkänslan i det fiktiva, kustnära Lerviken är påtaglig, Bågstam har skapat en huvudperson som man sympatiserar med, är skärpt och högst mänsklig med stundtals sviktande självförtroende, språket och dialogen flyter lekande lätt och håller uppe intresset hela vägen till det dramatiska slutet. Och det inbjuder minst sagt till att vilja fortsätta på del två i serien: Skuggspelet! Jag kommer absolut att vilja läsa mer om Harriet Vesterberg.
May 13, 2018
Bladvändare som lovar uppföljning, och jag läser gärna mer om Harriet.
December 17, 2021
Melko jännittävä, mutta jännittävät kohtaukset loppuivat heti alkuunsa, mikä oli ärsyttävää. Jokseenkin kliseistä poliisitoimintaa, mutta juoni pääsi yllättämään.
January 27, 2021
Lite typisk nordisk deckare, Bra förutom sista sidan.
August 17, 2021
4,3 Spennandi bók og skemmtilegt að lesa um þessi litlu þorp á Skáni. Mér finnst aðalsöguhetjan, Helena, dálítil rola en það hlýtur að lagast. Það truflaði mig að vísu örlítið hvað lögreglustjórinn var ekki samkvæm sjálfri sér. Annað hvort hafði hún enga trú á Helenu eða hún vildi ólm draga hana inn í allt. Sveiflaðist eins og klukka.
June 21, 2018
tyckte bara att slutet var kasst . kändes som man bara hade slängt ihop ett slut för att bli klar med boken. annars var den spännande !
November 21, 2022
Lectura entretenida. Va de menos a más.
Me ha gustado bastante a pesar que ya se intuye por dónde van los tiros a mitad de libro. A pesar de ello hay alguna sorpresa y con un final que te pide continuar la serie
Me ha gustado bastante a pesar que ya se intuye por dónde van los tiros a mitad de libro. A pesar de ello hay alguna sorpresa y con un final que te pide continuar la serie
May 16, 2020
Nej, öda inte er tid på denna kriminalroman, det finns så många bättre. Snabbläst och lättläst underhållning, som denna typ av böcker ska vara och brukar vara, men både personbeskrivningarna och händelseförloppet lämnar mycket övrigt att önska. Huvudpersonen är alltför enkelspårig, och romansen med en annan huvudperson känns krystad och meningslös. Varför tycker så många kriminalförfattare att de måste kasta in en plötslig kärlekshistoria också?
Därutöver är jag fortfarande – vilket jag skriver i alltför många recensioner – så trött på den vänskap som många enkelspåriga böcker bygger på: den där enda väninnan som alla vuxna kvinnor i böcker har där de delar aallt eller har delat aallt och är ledsna över att de inte längre gör det. Att de inte har haft så mycket kontakt på länge gör ingenting, kaboom, återvänder de in i varandras liv och hörs av hela tiden igen.
Det försök till cliffhanger som boken avslutas med känns billigt, påhängt och krystat. Är det verkligen många som blir så nyfikna på vad ett mystiskt telefonsamtal på de sista sidorna kan handla om att de kastar sig iväg för att köpa nästa bok? Författare som litar mer på sin talang att skriva behöver inte använda sig av så billiga trick.
Därutöver är jag fortfarande – vilket jag skriver i alltför många recensioner – så trött på den vänskap som många enkelspåriga böcker bygger på: den där enda väninnan som alla vuxna kvinnor i böcker har där de delar aallt eller har delat aallt och är ledsna över att de inte längre gör det. Att de inte har haft så mycket kontakt på länge gör ingenting, kaboom, återvänder de in i varandras liv och hörs av hela tiden igen.
Det försök till cliffhanger som boken avslutas med känns billigt, påhängt och krystat. Är det verkligen många som blir så nyfikna på vad ett mystiskt telefonsamtal på de sista sidorna kan handla om att de kastar sig iväg för att köpa nästa bok? Författare som litar mer på sin talang att skriva behöver inte använda sig av så billiga trick.
August 3, 2019
2'5 ⭐
El hilo conductor me parecía bueno pero el desarrollo de la historia no ha terminado de convencerme.
Harriet me ha parecido uno de esos personajes que va cometiendo errores de principiante constantemente. A pesar de que en realidad el caso se resuelve en unos pocos días la narracion me ha parecido lenta. Pasa de todo pero no termina de pasar nada que haga avanzar.
En cuanto a los personajes, aparecen demasiados para mi gusto. De una manera u otra los enlaza entre sí pero aún así me sobraban en la historia.
El hilo conductor me parecía bueno pero el desarrollo de la historia no ha terminado de convencerme.
Harriet me ha parecido uno de esos personajes que va cometiendo errores de principiante constantemente. A pesar de que en realidad el caso se resuelve en unos pocos días la narracion me ha parecido lenta. Pasa de todo pero no termina de pasar nada que haga avanzar.
En cuanto a los personajes, aparecen demasiados para mi gusto. De una manera u otra los enlaza entre sí pero aún así me sobraban en la historia.
January 7, 2020
Øyevitnet er første bok i en ny serie av svenske Anna Bågstam, "Mordene i Lerviken".
Handlingen forgår i Sverige ved et lite tettsted Lerviken i Öresund, hvor sivil-etterforsker Harriet Vesterberg brukte store deler av barndommen sin, men Lerviken har forandret seg fra en idyllisk havneby til et sted man ikkje lenger føler seg trygg. Harriet har begynt i ny jobb ved politiet i Skåne og har litt problemer med å føle seg velkommen i teamet. Hun flyttet også inn til sin far som har begynt å bli litt glemsk. Harriet er en karakter du faller for fort. Hun er litt vimsete eller klumsete, kanskje litt naiv og uten selvtilitt, og en smug røyker, hun er rett og slett en karakter man kan kjenne seg igjen i. Men hun er også ikkje redd for å gå over streken når det trengs.
I sin første dag i ny jobb blir en kvinne funnet brutalt drept, og Harriet etter å ikkje bli tatt på alvor av de andre kollegaene, begynner å gå sin egen vei i etterforskningen som leder henne inn på et spor som hun fort kommer til å angre på. Kan morderen være en hun kjenner ?
Denne boken var vanskelig å legge fra seg siden den var så spennende og ikkje minst nervepirrende. Du hadde aldri helt taket på hvem som var den skyldig. Det var ikkje en typisk "treg" midtdel hvor det egentlig ikkje skjer noe, men det var hele tiden twists and turns og uforutsigbare hendelser, hvem er det som lyger og hvem kan man egentlig stole på?
Den var absolutt underholdende, eg tok meg selv i å fnise et par ganger også, nettopp fordi Harriet er så gjenkjennelig som person. " Hun skulle ønske at hun ble møtt av et myndigere ansikt, men det er det ingenting å gjøre noe med. Snart 29 år, og fortsatt med tenårenes smilehull i kinnene og på låret".
Og den Cliffhangeren!!! Er veldig glad for at eg hadde bok 2 for hånd! Men den også slutter med en cliffhanger....
Kan absolutt anbefale denne boken hvis du liker litt fartsfylt krim uten så mye politikk i bilde. Er en av de beste krim bøkene eg har lest på lenge!
Handlingen forgår i Sverige ved et lite tettsted Lerviken i Öresund, hvor sivil-etterforsker Harriet Vesterberg brukte store deler av barndommen sin, men Lerviken har forandret seg fra en idyllisk havneby til et sted man ikkje lenger føler seg trygg. Harriet har begynt i ny jobb ved politiet i Skåne og har litt problemer med å føle seg velkommen i teamet. Hun flyttet også inn til sin far som har begynt å bli litt glemsk. Harriet er en karakter du faller for fort. Hun er litt vimsete eller klumsete, kanskje litt naiv og uten selvtilitt, og en smug røyker, hun er rett og slett en karakter man kan kjenne seg igjen i. Men hun er også ikkje redd for å gå over streken når det trengs.
I sin første dag i ny jobb blir en kvinne funnet brutalt drept, og Harriet etter å ikkje bli tatt på alvor av de andre kollegaene, begynner å gå sin egen vei i etterforskningen som leder henne inn på et spor som hun fort kommer til å angre på. Kan morderen være en hun kjenner ?
Denne boken var vanskelig å legge fra seg siden den var så spennende og ikkje minst nervepirrende. Du hadde aldri helt taket på hvem som var den skyldig. Det var ikkje en typisk "treg" midtdel hvor det egentlig ikkje skjer noe, men det var hele tiden twists and turns og uforutsigbare hendelser, hvem er det som lyger og hvem kan man egentlig stole på?
Den var absolutt underholdende, eg tok meg selv i å fnise et par ganger også, nettopp fordi Harriet er så gjenkjennelig som person. " Hun skulle ønske at hun ble møtt av et myndigere ansikt, men det er det ingenting å gjøre noe med. Snart 29 år, og fortsatt med tenårenes smilehull i kinnene og på låret".
Og den Cliffhangeren!!! Er veldig glad for at eg hadde bok 2 for hånd! Men den også slutter med en cliffhanger....
Kan absolutt anbefale denne boken hvis du liker litt fartsfylt krim uten så mye politikk i bilde. Er en av de beste krim bøkene eg har lest på lenge!
April 20, 2025
Detta är den första delen i serien Morden i Lerviken, denna kom ut 2018.
Vi möter här Harriet Vesterberg, som är en civilutredare, som är, om jag inte fått det om bakfoten, en person som jobbar för polisen utan att den har en polisutbildning. Av privata skäl så har hon lämnat Stockholm för att jobba för polisen i Landskrona.
Hon är en kvinna med skin på näsan och vågar visa sina framfötter genom att komma med sina åsikter i det fall som hon dras in i. Något som inte alla på polisstationen uppskattar, det är lite av motvind att komma in i gänget utan att gått den vanliga linjen genom en polisutbildning.
Harriet är lite av en frisk vind bland utredningarna, en sak jag gillar med henne är att hon inte är perfekt, hon gör fel saker och tänker fel. Men hjärtat är absolut på rätt ställe, hon vill gå till botten med fallet och driva fram förövaren.
Det är spännande samtidigt som det finns stänk av humor och värme i berättelsen. Ett behagligt språk som gör att läsningen flyter på. Vi följer mest Harriet och hennes liv samt utredning, vi får verkligen en bra bild över vem hon är.
När det kommer till gåtan vem som gjorde det så måste jag säga att här svänger misstankarna fram och tillbaka flertalet gånger. När man tror att man har hela bilden klar för sig så visar författaren oss något annat. Man anar saker men är aldrig helt säker.
Jag vill inte avslöja något om slutet, men jag kan säga att jag är glad att jag inte har börjar på denna serie fören nu, när alla delarna finns utgivna. För när sista sidan är slutläst vill man inte vänta tills nästa bok kommer, vilket brukar vara i alla fall ett år om boken är helt ny.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare som bjuder på en färgstark karaktär i centrum samt spänning och en klurig deckargåta.
https://hakanshylla.blogspot.com/
Vi möter här Harriet Vesterberg, som är en civilutredare, som är, om jag inte fått det om bakfoten, en person som jobbar för polisen utan att den har en polisutbildning. Av privata skäl så har hon lämnat Stockholm för att jobba för polisen i Landskrona.
Hon är en kvinna med skin på näsan och vågar visa sina framfötter genom att komma med sina åsikter i det fall som hon dras in i. Något som inte alla på polisstationen uppskattar, det är lite av motvind att komma in i gänget utan att gått den vanliga linjen genom en polisutbildning.
Harriet är lite av en frisk vind bland utredningarna, en sak jag gillar med henne är att hon inte är perfekt, hon gör fel saker och tänker fel. Men hjärtat är absolut på rätt ställe, hon vill gå till botten med fallet och driva fram förövaren.
Det är spännande samtidigt som det finns stänk av humor och värme i berättelsen. Ett behagligt språk som gör att läsningen flyter på. Vi följer mest Harriet och hennes liv samt utredning, vi får verkligen en bra bild över vem hon är.
När det kommer till gåtan vem som gjorde det så måste jag säga att här svänger misstankarna fram och tillbaka flertalet gånger. När man tror att man har hela bilden klar för sig så visar författaren oss något annat. Man anar saker men är aldrig helt säker.
Jag vill inte avslöja något om slutet, men jag kan säga att jag är glad att jag inte har börjar på denna serie fören nu, när alla delarna finns utgivna. För när sista sidan är slutläst vill man inte vänta tills nästa bok kommer, vilket brukar vara i alla fall ett år om boken är helt ny.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare som bjuder på en färgstark karaktär i centrum samt spänning och en klurig deckargåta.
https://hakanshylla.blogspot.com/
Displaying 1 - 30 of 81 reviews