Glem meg

by Alex Schulman, Inge Ulrik Gundersen (Translator)

Gripende skildring av et vaklende forhold mellom mor og sønn, men også en selvutleverende beretning om medavhengighet og fornektelse. Det er sommer. Alex Schulman kommer til morens landsted for å overtale henne til å la seg legge inn til avrusing. Det er nok nå. Han vil ha tilbake den glade, kjærlige og nærværende mammaen han husker fra barndommen. Hva var det egentlig som gikk galt? Gjennom Alex' dyptloddende og smertelige tilbakeblikk får leserne følge det revnende forholdet mellom mor og sønn, og siden - da avstanden mellom dem synes størst - den voksne fortellerens desperate streben etter forsoning.

Genres: Nonfiction, Audiobook, Biography, Swedish Literature, Contemporary, Sweden, Memoir

219 pages, Mass Market Paperback

First published October 3, 2016

About the author

Carl Magnus Alexander Schulman (born 17 February 1976 in Hemmesdynge) is a Swedish author, journalist, blogger and television and radio personality.

Reviews

[Sarah · Rating 4 out of 5]

"Alex Schulman skriver bättre böcker än vad man tror!" - Alla som någonsin läst Alex Schulmans böcker

(Är beredd att hålla med)

[Fanny ✨ · Rating 3 out of 5]

jag störde mig otroligt länge på alex schulman. egentligen väldigt ogrundat, eftersom jag bara lyssnat på två avsnitt av hans och sigge eklunds podcast. dessutom ville jag väl inte befatta mig med sådant som alla andra tokhyllade (fånigt nog).

men ändå sipprade alex schulman långsamt in i mitt liv - genom någon artikel i en tidning, vänner som pratade om hans böcker, om hans föreställningar, jag såg honom på bokmässan i göteborg, lyssnade på någon podcastintervju här och såg nåt youtubeklipp där. och sedan fann jag den här boken i min mammas bokhylla.
"är den bra?" frågade jag.
"jättefin. men sorglig." svarade hon.

jag läste hela juldagen. läste tills sent på natten. jag vill inte säga att den "ändrade min bild av alex schulman", för det låter ju så himla dumt, men absolut så bidrog den till att jag fattar. fattar grejen med honom. och känner en ömhet.

jag är dessutom rätt känslig mot memoarer eftersom jag ofta tycker att de känns platta och dåligt skrivna, trots att ödet ofta är gripande. men denna. en sådan stark historia, skriven med ett enkelt och finstämt språk. kände så starkt med och för alex.

så ja - jag ska aldrig avfärda någon utifrån två avsnitt av en podd igen.

[Anna · Rating 5 out of 5]

Fruktansvärt hemsk och fantastiskt välskriven.

[Lisa · Rating 4 out of 5]

Den här boken träffar mig helt oväntat som ett slag i maggropen, och det måste jag säga på mitt modersmål, språket jag känner med.

Mitt modersmål. Min moders mål. Kanske är det kompassen ett barn växer upp med? Vi kämpar för att läsa av våra mödrars ambitioner och planer och för att se till att navigera skeppet livet åt det önskvärda hållet?

Men vad gör man som barn till en mor med en trasig kompass? En kompass som snurrar runt, runt, och som styr från storm till stiltje och tillbaka rakt in i stormens öga?

Det är lugnt i stormens öga, och det vet alla barn som har mödrar med trasig kompass. Man sitter tyst och avvaktar och rör sig så litet som möjligt, för inne i stormens öga är det visserligen tryggt för ögonblicket, men varje rörelse kan katapultera en ut i katastrofen, den vilda oceanen ...

Att hitta land är vad den här boken försöker göra. Helst fastland!

[Mai Laakso · Rating 5 out of 5]

Ruotsalaisen Alex Schulmanin Unohda minut teos on raadollinen kuvaus hienosta kulttuuriperheestä useammassa polvessa, jossa varsinkin perheen äidin juominen on riistäytynyt käsistä ja hallitsee voimakkaasti koko perheen elämää. Äiti hoitaa työnsä hyvin, mutta avioliitto, perhe ja lapset kärsivät hänen kiukunpuuskistaan, humalahakuisesta juomisesta ja lasten ja aviomiehen kiusaamisesta humalassa tai krapulassa.
Alex ja hänen veljensä haistelivat ensimmäisenä äitinsä hengitystä, kun tapasivat tämän. Äiti juopui ja käyttäytyi huonosti. Välillä poikien sietokyky katkesi ja puhumattomuutta kesti pitkään. Ollessaan ilkeimmillään poikien puhelimet täyttyivät ilkeistä tekstiviesteistä ja itsemurhauhkailuista. Äiti pyöritti mielihalujensa mukaan omia poikiaan miten halusi pelolla, ilkeilyllä, hiljaisuudella, uhkailulla, väkivallalla.
Alex toivoi veljineen raitista äitiä, joka rakastaisi heitä. Ilkeä humalainen raivotar ei ollut heidän äitinsä. Mutta pojat eivät voineet jättää äitiä oman onnensa nojaan. Lopulta seinä tuli vastaan, mutta oliko se liian myöhään.

[Helena · Rating 5 out of 5]

Erinomainen kirja! Koskettava ja tarkkanäköinen kuvaus pojan kasvusta alkoholiongelmaisen äidin perheessä. Kirjoittaja ei sorru musta-valkoisuuteen tai paatoksellisuuteen, vaan kuvaa hyvin aidon oloisesti niin positiivisia kuin negatiivisia tunteitaankin liittyen äitiin, muistaa kaiken kokemansa karmeuden lisäksi myös hyvät hetket äidin kanssa. Kuuntelin tämän äänikirjana, mutta haluaisin ehkä lukea uudelleen paperimuotoisena kirjana, hitaammin makustellen.

[Maria Strale · Rating 3 out of 5]

Jag blev övertalad att läsa den här boken. Jag har aldrig uppskattat Alex Schulman, varken i podd eller som författare. Han verkar arrogant och självupptagen. Självklart är detta mina egna fördomar. Och det är bra att bli av med sådana.
Boken är välskriven. Hans medberoende och ständiga oro för sin mamma beskrivs så bra. Det är lätt att identifiera sig med honom. Det är en rund bok. Den är strukturerad och har kronologisk början, mitten och slut. Jag var med tills slutet som jag tyckte kunde ha utvecklats mycket, mycket mer. Det blev lite abrupt. Likaså saknade jag fler reflektioner kring hur hans trasiga och eländiga barndom påverkat honom som far och make. Hans familj är väldigt marginell.
Jag vet inte om jag blev av med alla fördomarna om Schulman men jag har dock större förståelse för honom som person. Och jag har läst en rätt bra bok. Helt ok således.

[Annika Kronberg · Rating 4 out of 5]

Jaha. Det där gick ju fort. Kanske lite för fort.

Glöm mig är språkligt inget litterärt mästerverk, men formuleringarna är vackra och berörande. Jag tycker om både miljö- och personbeskrivningarna. Det finaste med den här boken är att det är så ärligt och rakt, men samtidigt så verkligt. Och sorgligt. Jag får en väldigt mycket mer mänsklig bild av Alex Schulman, och han skildrar psykisk ohälsa på ett fantastiskt sätt (framförallt sett till manlig psykisk ohälsa, som ofta inte får så mycket uppmärksamhet i litteraturen). Jag tycker också att relationerna är så fint skildrade, Alex relation till sin mamma givetvis, men också relationen till bröderna och till Amanda.

Jag kommer att ta med mig den här boken och definitivt rekommendera den till människor som vill läsa om (och lära sig om?) att våga vara sårbar, rädslan inför sina föräldrar, alkoholism och kärlek. Mycket fint.

[Moa · Rating 4 out of 5]

Ljudbok.

Gör en genomlyssning av Schulmans böcker just nu. "Glöm mig" gjorde inte ont i mig på samma sätt som "Skynda att älska", åtminstone inte förrän mot slutet. Det är svårt att ta in det Schulman skriver om sin mamma och hur hon varit under hans uppväxt och inte ..jamen, känna ogillande. Den känslan dök aldrig upp hos mig när han berättar om sin pappa. Rätt igenom är det dock en fängslande berättelse och jag tycker det är riktigt sorgligt att hans mamma gick bort så pass tidigt.

[Johanna Lundin · Rating 3 out of 5]

Svag trea. Svårt att ta det som roman när den för mig så uppenbart är en självbiografi.

[Nellie Billgren · Rating 5 out of 5]

Väldigt välskriven och kom in i den bra, perfekt blandning mellan det fina och det tragiska, rekommenderar!!!

[Emma Palm · Rating 4 out of 5]

då har man fastnat i Schulman-träsket

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

Det här handlar om Alex Schulmans mamma om barndomen, deras förhållande, om familjelivet och att vara medberoende. Den går rakt in i hjärtat. Det lilla barnet som alltid är ett litet barn i förhållande till sina föräldrar när relationen blivit stukad på något sätt. Om förhållandet till en mamma som man vill lita på, som man är rädd om, som man älskar, men som i sitt sjukdomstillstånd sårar så djupt. Det är intressant med medberoendemekanismer och jag tycker att Alex berättar på ett rakt och ärligt sätt om något som är svårt - när man blir förälder till sin förälder och om barn som bli experter på att känna av sinnesstämningar och nyanser hos sina föräldrar. Mycket bra skriven och jag kan rekommendera den till alla.

[Linn Ålund Thorgren · Rating 3 out of 5]

Gripande berättelse i sig men Alex Schulmans problem är att han inte vet hur man skriver skönlitterärt, vilket gör att Glöm mig till största delen har en stil eller ett berättande som påminner om ett sommarprat eller en poddprata eller något sorts essäformat. Det påverkar hela läsningen av boken och drar ner betyget.

[Arja-täti · Rating 5 out of 5]

Tästä kirjailijasta tuli heti ensimmäisellä kirjalla suosikkini. Luin tietysti "väärässä" järjestyksessä, joten tätä lukiessa aloin pohtia, mitä seuraavassa kirjassa tästä aiheesta sanottiinkaan.

Näissä kirjoissa on sellainen (ahdistava) tunnelma, mikä on juuri mun makuuni.

[Otto Lundin · Rating 2 out of 5]

Det var aldrig jobbigt att börja läsa den, men den gav inte så mycket. Ganska övertydlig. Stackars Alex Schulman iallafall!

[Johanna Ilen · Rating 5 out of 5]

Alcoholism and its effect on family and especially children is the heart of this book. The thoughts of a little boy, a slightly older boy and finally a grown son are described with heartbreaking honesty. It is very sad but at the same time, Alex reads so calmly. I cried only once.

This is also a gigantic love story, of the love between a son and a mother. Alex is unbelievably forgiving and loving even after all the mishandling he faces. I thought only young children had that kind of unconditional love in them, and parents.

Another important topic is the difficulty to communicate the most important things in life with our closest ones when we are afraid of hurting them. Even when it is the only thing that can heal us, it is so hard to force ourselves to do it.

Listening to this in Swedish, read by the author, made it an intimate experience and definitely effected my rating. I respect the writer for his open approach. Recommend!

[Ville Verkkapuro · Rating 5 out of 5]

Very, very good. A heartbreaking, sincere, pure and raw depiction of the relationship of a mother and a grown-up child, of alcoholism and relationships between people in general.
This topic is very close to my heart. Alcohol, mother-son relationship, anger. Still, this had a perspective I have not experienced: wit, (lower) upper class, loneliness, the setting of Sweden (which in my opinion plays a big part).
This was very sensitive, vulnerable. Written by a person who has observed others all his life, looked at life and people in it with a magnifying glass. Very precise and clear psychological notes all the way. Kept me on my toes though I knew what it was about.
Schulman has become a new favourite of mine.

[Marlene Bentsen (Boggrippen) · Rating 4 out of 5]

Her er første forsøg på at gøre mig klar til mit allerførste besøg på Louisiana Litteraturfestival 2022😃

Alex Shulman er en svensk forfatter, der har haft stor succes med sine tre autofiktive historier - Overleverne (2016), Glem Mig (2021) og Brænd Alle Mine Breve (2022).

Den første historie handler om barndomsminder, den midterste om forholdet til en alkoholiseret mor og den sidste handler om uforklarlig raseri.

Jeg fik aldrig læst Overleverne, men bøgerne behøves ikke at læses i rækkefølge, så jeg begav mig i kast med Glem Mig, som jeg havde herhjemme.

I bogen forsøger Alex at reparere forholdet til sin alkoholiserede mor.

Sikke en mavepuster, altså! Den her bog var hjerteskærende og Schulman formåede simpelthen at trække mig med helt ind i hans egen smerte med tomhed, skyldfølelser og skam. Man er som læser med i hver en overvejelse og tanke han gør sig. Alle tanker - for og i mod hvornår han skal sige hvad.

Moderens druk har altid været tabu, så hvordan får man taget hul på emnet uden at ødelægge forholdet helt? Det er så ægte skrevet, at jeg blev revet helt ud af kurs følelsesmæssigt. Det er en fremragende fortælling om en søn, der så gerne vil have den mor tilbage, som han husker brudstykker af fra barndommen.

Historien skifter frem og tilbage i tid hele tiden, hvilket godt kunne forvirre mig lidt til tider, men det gjorde ikke så meget.

Schulman skriver rigtig godt og Glem Mig er altså en bog man har læst på ingen tid. Jeg var mest opslugt af historiens første del, der fuldstændigt overrumplede mig.

En klar anbefaling herfra😊👍

[Elina Mäntylammi · Rating 5 out of 5]

Alex Schilman osaa kirjoittaa viiltävän koskettavasti ilman koukeroita tai alleviivausta. Hän vain toteaa asiat ja saa lukijan tuntemaan ne luissaan ja ytimissään.

Unohda minut kertoo äidin alkoholismista ja pojan lapsuudesta ja elämästä, jota äiti edelleen monella tavalla hallitsee. Rakkaus on vaikea laji.

[Della fuckboi · Rating 5 out of 5]

Ett ord som beskriver boken: Hjärtskärande.

Schumans sätt att skriva är vackert, sentimentalt och brutalt. I all sorg lyckas han beskriva de fina stunderna som han hade med sin mamma, men samtidigt ligger det något melankoliskt över dem.

”Glöm mig” är definitivt värd att läsa, så läs den, även om Schulman är AIK:are…

[Rebecca Fröidh · Rating 4 out of 5]

En bok som gör ont, som känns hela vägen in i magen. Om ett barns oro, sorg och ovisshet inför vad som sker, vad man kan göra för att hjälpa och också hur barn bara anpassar sig för att undvika konflikter i ett konfliktfyllt hem. Kände enormt tacksamhet för att jag vuxit upp med min mamma när jag läste denna. Men det finns en dubbelhet när man växer upp med missbruk i nära relationer: hur mycket ska man hjälpa, hur många chanser ska en människa få, vari ligger mitt ansvar som barn till en missbrukande förälder, som trots allt är en förälder med ett ansvar gentemot sina barn? Och hur/när vet man om man gjort tillräckligt? Bottnar i en enorm hjälplöshet.

[Sofia · Rating 4 out of 5]

En vackert skriven berättelse om ett känsligt och problematiskt förhållande mellan mor och son. Både glimten av hopp och konstanta känslan av osäkerhet beskrivs noggrant.

[Lavinia]

Officially a fan of Schulman’s autobiographical novels.

[saschi · Rating 4 out of 5]

lässt sich gut runterlesen. hält (bis aufs ende ausgenommen – was war das für eine sinnlich-feige gefühlssümpfelei?) eine respektable balance zwischen betrachtung & hingabe, vergangenheit & gegenwart, anklage & versöhnung. teils waren die mommyissues echt belustigend - evtl. etwas polemisiert, aber falls das noch wer so interpretieren würde, würde mich interessieren.

[Sarah · Rating 4 out of 5]

Emosjonelt og sårt om familiedynamikk, og en mor som drikker.

[Christian Schultz · Rating 5 out of 5]

Tror ikke jeg har haft en så stærk læseoplevelse før. I hvert fald ikke på den her måde. Jeg har lyst til at skrive, at den er fantastisk. Men det føles forkert at gøre med en bog, der er så hjerteskærende.

[Nellie Hjorth · Rating 4 out of 5]

Boken som avslutar mitt 2024, väldigt sorglig 💔

[Camilla · Rating 4 out of 5]

En sorglig, gripande och välskriven berättelse om Alex Schulmans relation till sin mamma. Man får en beskrivning av en komplicerad relation som ständigt präglas av en stark ihärdig doft av alkohol och en längtan att bli sedd och älskad. Man drabbas av den insikten att ens föräldrars bekräftelse är något så enormt viktigt, så grundläggande, så vitalt att dess avsaknad kan ifrågasätta ens hela existens. Känns som att man kommer närmare Alex Schulman, förstår mer om vilka sår från de förflutna kan förklara nutidens beteenden. Vi bär med oss och avspeglar förra generationers problem och trauman, och här blir det otroligt påtagligt.

[Mika · Rating 4 out of 5]

Ein sehr schwermütiges Buch, das mich stellenweise ziemlich mitgenommen hat. Keine leichte Kost und irgendwie war es das erste Mal, dass mich eine Geschichte von dem Autor nicht komplett gecatcht hat. Vielleicht weil es so traurig und schwer war. Trotzdem auch immer mal wieder schöne Stellen.