Jeanette begraver sin förolyckade man och känner sig framför allt lättad. Nu behöver hon inte ta tag i pappersarbetet och bodelningen som den planerade skilsmässan skulle innebära. Men knappt är maken i graven förrän Jeanettes besvärliga svärmor kräver att få flytta in i huset. Jeanette flyr då upp till husets vind, som behöver rensas ut. Där gör hon ett oväntat fynd något som för henne samman med ett gripande livsöde i slutet av 1800-talet.
Lånat silver och krossat glas är en varm och charmig roman om livets oväntade vändningar, och om två kvinnors liv som vävs samman av en slump. Ewa Klingberg har tidigare skrivit den populära romanen Manglade dukar och vikta servetter.
Ewa Klingberg skriver romaner i genren feelgood, historiskt och romance. Hon är välkänd bland de svenska veckotidningsläsarna för sina omtyckta noveller och följetonger. På fritiden läser hon massor, fixar med mat och bak när andan faller på, gillar att lägga pussel, släktforska och sticka. Hon tackar inte heller nej till ett pass på gymmet eller en god fika.
Jag fastnade för karaktärerna i Huskvarnasviten och fortsatte att lyssna vidare på andra delen i Ewa Klingbergs serie. I ”Lånat silver och krossat glas” får vi lära känna nya karaktärer samtidigt som vi återser Felicia och några andra från den första delen. Företagsamma kvinnor, besvärliga svärmödrar, oväntade vändningar och kungliga bekantskaper är bara något av innehållet.
I denna bok utforskas olika platser såsom Huskvarna, Rogberga Värnamo och Huseby bruk. Jag gillar växlingen mellan den nutida och dåtida historien och fångas av båda historierna, men mest av Matildas del som visar kvinnors situation i slutet på 1800-talet. Matilda är både modig och nyfiken och vågar gå sin egna väg även om det inte är helt enkelt.
En bok om starka kvinnor som värmer hjärtat och som lär oss om historien, samtidigt som den underhåller och charmar.
En väldigt mysig feelgood som består av två delar som utspelar sig i nutid och en annan del under 1800-talet. Det är en fin och charmig mix mellan det nutida och 1800-talet, växlar på ett bra sätt mellan de olika historierna. Charmig och välskriven historia, de båda vävs skickligt samman.
Jag är mest förtjust i Mathildas historia, det känns verkligen som att hon är en kvinna före sin tid och det var den tråden jag fann mest intressant att läsa även om jag uppskattade även nutidstråden. Mathilda är självständig, driftig, går sin egna väg, vilket måste ha varit svårt och ovanligt i slutet av 1800-talet som kvinna.
Jeanette är jag inte säker på vad jag ska tycka om, visst är hon också lätt att tycka om men jag tycker allt att hon var lite väl mesig i situationen med sin svärmor, och hon reagerar lite konstigt i många situationer. Roligt att återse bekanta från "Manglade dukar och vikta servetter", bla Felicia.
Detta är en serie jag verkligen kommer att fortsätta läsa.
Förra året läste jag den första delen i den här, vad det verkar, löst sammanhållna serien. Den boken blev en väldigt trevlig överraskning och läsupplevelse, vilket gjorde att jag genast började längta efter den här andra delen. Som vanligt är det lite nervöst att börja läsa en bok som man har höga förväntningar på, men jag hade inte behövt vara orolig. Alls. Läs mer på min blogg
När första delen i Ewa Klingbergs Huskvarnaserie, Manglade dukar och vikta servetter, kom ut dök den hela tiden upp i mitt Instagramflöde hos personer som läst den. Jag blev nyfiken på både berättelsen och upplägget, då författaren väver samman en äldre historia med en nutida, men jag fick aldrig tid att läsa den. Nu har jag läst den andra och fristående delen i serien, Lånat silver och krossat glas, och här är upplägget detsamma.
Det börjar under en begravningsceremoni. Jeanettes man har omkommit i en olycka och hon sitter i kyrkan och tycker synd om sig själv. Inte för att maken har dött, utan för att tidpunkten för olyckan kom så olägligt. Om de bara hade hunnit skicka in skilsmässopapperen hade skilsmässan hunnit träda i kraft och hon hade inte behövt närvara vid begravningen. Inte heller hade hon behövt rensa ut makens alla saker, flyttstäda och sköta försäljningen av huset. Hon hade kunnat fokusera på att flytta från huset och börja sitt nya liv. Under flyttstädningen upptäcker Jeanette en dörr till ett rum hon inte visste fanns på vinden i huset. Där finns allt som kunde behövas för att driva en fotoateljé under slutet av 1800-talet.
Jag följde gärna med Jeanette på hennes väg vidare i livet, med återuppväckta intressen, nya mål och nya relationer, men allra mest tyckte jag om de delar som utspelade sig på 1800-talet och som handlade om bonddottern Mathilda och hennes liv och öden, och också hur de två kvinnornas liv var sammanvävda med varandra utan att någon visste om det.
Ibland blir det litet för detaljerat för min smak om sådant som inte har direkt betydelse för handlingen. Som exempel kan jag nämna en beskrivning av hur Jeanette klär av sig sina dammiga jeans och slänger dem i tvättkorgen, drar på sig ett par rena, bättrar på mascaran och ser fram emot att äta älgisterband med stuvad potatis. Jag hade hellre anat att Jeanette såg fram emot middagen, än att få det så utförligt berättat för mig. Istället hade jag gärna läst mer om de stora och omvälvande händelser som både Jeanette och Mathilda upplever, de hade gärna fått större djup och utrymme.
Det här är en både finstämd och fängslande feelgoodroman. Omslaget, som formgivits av Emma Graves (min intervju med henne kan du läsa här), med penslarna, den gamla kameran och de sepiafärgade fotografierna förmedlar bokens känsla väldigt väl. Jag tyckte mycket om den.
Sølvtøj og sød musik er en hjertevarm og opslugende historisk feel-good roman. Bogen byder på en skøn og charmerende blanding af nutiden og det 19. århundrede. Der skiftes på en god måde mellem de forskellige historier, og de væves meget vellykket sammen til sidst.
Det var den historiske del der fangede mig mest. Mathilda blev fremstillet som uafhængig og initiativrig – en kvinde, der vælger at gå sin egen vej. Det kan ikke have været nemt som enlig kvinde i slutningen af det 19. århundrede at bryde tidens normer.
Karaktertegningen af både Jeanette og Mathilda var rigtig vellykket, så de begge fremstod levende og realistiske. Og så var det et sjovt lille tvist, at der er et gensyn med bl.a. Felicity fra den første bog.
Allerede forsiden signalerer at du her får en feel-good bog. Læsningen går glat grundet det flydende sprog, og den rigtige stemning indfinder sig hurtigt. Handlingen er velskrevet og finjusteret, og efterlader læseren med et skønt indblik i to kvinders liv.
Blandingen af fortid og nutid fungerer så perfekt, at selv læsere der normalt holder sig væk fra historisk fiktion sandsynligvis vil anse Ewas bøger som meget læsevenlige. Man transporteres til en anden tid, hvor de store sociale skel betød mere end i dag, og hvor de tidstypiske karakterer vækkes smukt til live.
En hyggelig roman om det at finde sig selv og kærligheden. En varm og charmerende historie – og det kan vi vel alle trænge til i disse tider.
Lånat silver och krossat glas är en välskriven och finstämd roman. Läsningen flyter obehindrat, och den ”rätta” stämningen infinner sig fort. Berättelsen i nutid är fin och modern, men jag är mest förtjust i Mathildas historia. Det känns som om hon är en kvinna före sin tid. Jag gillar hur Ewa Klingberg blandar den historiska romanen med feelgood. För mig som är en något skeptisk läsare av historiska romaner (fråga mig inte varför!) fungerar detta alldeles utmärkt. Bra feelgood ska innehålla ett visst mått av svärta och tänkvärda saker att bryta mot känslan att det finns hopp i världen – det har Lånat silver och krossat glas.
Karaktärsteckningen är bra, i synnerhet kvinnorna, som ju också står i centrum för historien. Jeanette reagerar konstigt i många situationer och jag har svårt att komma henne in på livet. Det är nästan som jag kan känna mer sympati för Gun. Min favorit är, som jag redan skrivit, Mathilda.
En sak jag reagerar på i Lånat silver och krossat glas är Jeanettes reaktion, eller snarare brist på reaktion, när Kjell dör. Har man en gång älskat varandra så är min erfarenhet att just ett dödsfall innebär att man tänker och sörjer, även om man inte varit ett par på många år. Här är de precis uppe i processen. Givetvis kan alla sörja på olika sätt, men det är svårt att se Jeanettes sorg i berättelsen. Sen undrar jag vem som sköter allt det praktiska som måste göras när någon dör – det är oerhört många beslut som måste fattas och byråkrati som måste skötas.
Jag ser till min glädje att nästa bok i den här serien, Vaxade juveler och brända hjärtan, kommer i oktober. Den står redan på ”måstelistan” för hösten!
Omdöme: Välskriven och finstämd feelgood med historiska inslag Betyg: 4+
En hyggelig roman om det at finde sig selv og kærligheden. Vi følger to tråde: nutiden og fortiden. Nutiden i skikkelse af Jeanette der netop er blevet enke og fortiden i skikkelse af Mathilda der løber væk natten før hun skal giftes med en meget ældre mand.
Begge søger efter noget - et liv, et livsværk og måske også kærligheden. Og begge finde de (naturligvis) det de søger.
Må dog sige at jeg ikke helt tror på, at Mathilda i 1870’ernes Sverige helt kan leve det liv vi får fortalt. Ugift mor, samlevende uden ægteskab og med egen virksomhed. Det lyder næsten for godt til at være sandt. Frie, uafhængige kvinder i 1800-tallet? Nej, lige en tand for kvindefrigørende. Men historien er god
Denna del är lite bättre än den första, här händer det saker hela tiden. Men sedan har jag i denna bok svårt att få ihop den historiska delen med den nutida. Eller ja, den går ju faktiskt inte riktigt ihop, det finns en del lösa trådar. Det tycker jag också det finns i själva nutida delen. Det är så många olika parallella historier och de blir lite på hälft. Författaren nosar på mycket, men fördjupar inte riktigt. Jag vet ju också här att det finns flera delar, men ser inte riktigt hur vissa lösa trådar i denna del kunde knytas ihop i delar framöver, men det återstår att se. 3,5 stjärnor, så en svag 4:a.
Småtrevlig bok om Jeanette vars man dör innan de hunnit skicka in skilsmässoansökan och som sen får svärmor boende i gårdshuset. När Jeanette rensar huset hittar hon en massa gamla bilder som på ett oväntat sätt för henne och svärmodern närmare varandra. Kul eftersom jag känner igen omgivningarna som beskrivs i boken.
Här var det den historiska berättelsen som var bäst. Hur Mathilda blir fotograf och vi får skvaller och gör besök i Huseby. Nutiden med Jeanette får jag inte lika bra grepp om. Rekommenderas för den som är intresserad av kvinnohistoria.
Jag gillar upplägget att väva ihop dåtid och nutid men jag tyckte mer om den första boken i serien och den här berättelsen blev än överdriven och än mellanmjölk.
Mysig, trevlig. Gillar denna serien. Gillar att människorna kommer igen fast man får en ny historia. Gillar också att den berättar två historier samtidigt.
Skøn og hjertevarm feelgood roman. Glæder mig til at læse de andre bøger i serien, der består af selvstændige bind. Intet der, for mit vedkommende, har noget at sige 🥰
Jeanette är änka. Istället för frånskild. Hon som skulle flytta från maken och deras hus (och har rensat och packat för det), blir nu tvungen att rensa och packa även Kents saker. Och ta hand om svärmor som ramlar och skadar sig. I rensningen hittar hon gamla glasplåtar från en fotoateljé. Och i slutändan även vänskap och kärlek. I en parallell berättelse - som utspelar sig drygt 100 år tidigare - följer vi Mathilda vars far tycker att hon ska bli piga hos (och gifta sig med) bonden i Rogstad. Det vill inte Mathilda och hon rymmer - med bondens silver... Hon hamnar hos Berta, som driver fotoateljé, och blir kvar. *** En trevlig feelgood-historia som växlar mellan de olika historierna på ett bra sätt. Och det är roligt att återse bekanta från "Manglade dukar och vikta servetter". 🤗 En bok som passar bra på stranden eller i hängmattan nu i sommar. 🙂