Ditt lilla mörker i ljuset

by Andrev Walden

2015 lämnade Andrev Walden ett undanskymt jobb som AD och började skriva. Idag, tre år senare, betraktas han av många som landets bästa krönikör. Hösten 2017 blev han också den första krönikören att nomineras till Stora Journalistpriset.

"Ingen klär av vår snåriga tids oklokhet som Andrev Walden."
- Fredrik Wikingsson

"Jag älskar honom."
-Nina Hemmingsson

"Om jag säger något smart vid ett middagsbord har jag nästan alltid stulit tanken av Andrev Walden."
- Alex Schulman

"Jag älskar när Andrev Walden skriver om rymden!!!!"
- Isobel Hadley-Kamptz

Genres: Nonfiction, Essays, Audiobook, Swedish Literature

197 pages, Paperback

First published April 27, 2018

About the author

Andrev Igor Walden, född 14 maj 1976 i Mariefred, Södermanlands län, är en svensk författare, journalist och illustratör. Han skriver för Dagens Nyheter. Walden tilldelades Augustpriset 2023 för sin romandebut Jävla karlar, som också blev det årets bäst säljande svenska roman.

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström)]

Behovet av att ventilera det mörka och jobbiga i livet är större än behovet att prata om det som är lätt och ljust, för mig, för Andrew Walden, därför handlar krönikesamlingen Ditt lilla mörker i ljuset mest om det som skaver och oroar och som till syvende och sist mynnar ut i undergång.

Men han börjar med småbarnsåren, hur det för honom som pappa är en tid av ständig februari. Jag har lagt de åren bakom mig och det som jag inte trodde skulle hända har hänt – jag har glömt hur jobbigt det var. Min nutida ängslan handlar om att barnen blivit stora och snart kommer att flytta och jag kommer då att ångra – precis som de äldre sa – att jag inte njutit mer. Men nu kastar sig Walden på golvet och skriker, han grimaserar över sin onda rygg, suckar högt över att han inte joggat på sju år och jag minns plötsligt, som det var igår, hur f r u k t a n s v ä r t jobbigt det var med små barn. Ska det vara så här? tänkte man. Igen och igen.

”Och alla dessa leksaker, var kommer de ens ifrån? Innan du fick barn äcklades du av uppgiften att svenska barn i åldern tre till fem år har i sitt 538 leksaker. Nu vågar du inte räkna längre. Du har tappat kontrollen. Du städar och hittar leksaker du aldrig har sett förut. Det är som att leksakerna ligger med varandra, att de liksom förökar sig nattetid”

Med sin formidabla formuleringsförmåga och humor visar Walden att han är kolumnernas mästare. Kanske kommer någon tycka att det blir tjatigt med krönika efter krönika, som bokformatet medför, men man kan å andra sidan inte begära mer av en bok med samlade krönikor. De är nämligen som oftast av det perfekta slaget; underhållande, språkligen imponerande, intressanta, utbildande, välbalanserade när det kommer till mjuka och hårda värden, personligt och filosofi, politik och rymden.

”Den som på riktigt tror att ingen kränktes av bögskämt på sjuttiotalet har förmodligen bara aldrig varit bög på sjuttiotalet.”

Jag känner att livet är trevligare och liksom lättare att leva för att Andrew Walden finns. Han ogillar att sova eftersom det är att blöda livstid (jag med). Han är konflikträdd och fräck, neurotisk och modig samt hypokondrisk. Han vill inte skratta åt fyrtiotalisterna som aldrig pratar om klimathotet men vars miljöpåverkan är mycket låg. Han eftersträvar en sömlös tillvänjning till mörkret för sina barn (mjuktraumatisering) och där kommer Astrid Lindgren väl till pass. Han argumenterar väl för varför så kallade ”godhetsapostlar” ska vara stolta över att sträva efter anständighet och godhet. Och gubbarna som tjatar om lättkränkthet får svar på tal. Walden bjuder på mindfuck-fulness och kosmologiska kallsupar när han fördjupar sig i diskursen där filosofin möter fysiken i svarta hål, stjärnor och singulariteten. Jag älskar det!

”När jag var barn gick tiden alltid för sakta. Nu går den alltid för snabbt. Jag tänker att jag måste ha passerat en brytpunkt på vägen hit där tiden rörde sig alldeles lagom.”

Han skriver om människor som tigger och om de som pryder Masterminds omslag. I hans mest älskade och hatade kolumn analyserar han filmen Lejonkungen och hur den kungör fascism och riskerna med att sakna perspektiv.

”Friheten att inte behöva tänka sig för har aldrig varit demokratisk fördelad, den är bara på väg att bli det.”

[Mikaela]

Stundtals väldigt roligt men för mycket om hans sabla barn och misären i föräldraskapet (som är helt frivilligt förstås). Har också en gås att plocka med Walden sedan jag hörde att han hatar på alla oss DINC's och tycker att "vi inte ska komma undan", men är för upptagen med att äta ost och spela rollspel.

[Albin Yngve]

Den typen av bok som går rakt in på listan över framtida gå-bort-presenter.

[Emma Hedkvist]

Verkligen en samling med tänkvärda, humoristiska, träffsäkra krönikor. Han har en väldigt unik röst som han får fram i alla krönikor och jag älskar det.

4⭐

[Anders Demitz-Helin]

Well written and fun essays on this and that, but mostly on space and parenthood.

[Nora Mårtensson]

Kunde inte slita mig från den här novellsamlingen!! Genialisk beskrivning av livet, människan, relationer och planeten!! Toppenstart 2025! 4+/5

[Daniel]

”Frasen “gillar inte utmaningar” ger en enda träff på LinkedIn: Andrev Walden.
Det är inte bara ironi. Jag gillar inte utmaningar.”

[Maja]

I början av boken finns krönikorna om konflikträdsla och hur dåliga barn är på att leka och då är det en solklar femma, jag läser den senare tre gånger för att perfektionisten i mig läker av att det finns ord på det man behöver stå ut med när man leker med små barn. Det är Walden när han är som bäst, språktrollkarl med en förmåga att få mig att känna igen mig även i situationer jag aldrig varit med om och i egenskaper jag inte delar. Men sen gör jag inte det längre, jag upplever krönikorna vara redogörande och aktualiteten daterad. Det är ju risken med en samling krönikor. Det glimmar till igen i En tjurig liten muskel och Fasicmen är underbar men femman har sammantaget omvandlats till en 3.5. Tror att jag delar de bästa krönikorna istället för att köpa en massa böcker och ge bort till höger och vänster, som jag först trodde att jag skulle göra.

[Anneli Waara]

Underfundig humor, insiktsfull analys av samtiden och det tilltagande mörkret. Jag älskar verkligen dessa krönikor. Man bli gladare och smartare. Hans säregna sätt att bena ut samtiden och se och fascineras av udda detaljer är bra för själen.

[Herman Källå]

Gillar verkligen Andrev och hans sätt att skriva och tänka om vår omvärld. Just denna skulle jag kanske inte rekommendera att läsa i ett sträck (som jag). Passar nog bättre att läsa en krönika då och då för att få något att fundera vidare på. Rekommenderas varmt.

[Sanna B]

Jag älskar dessa krönikor, urvalet som har en röd tråd av småbarnsår, konflikträdsla och hur man håller sig vaken om nätterna. Kort och fint. Jag blir ömsom glad och fundersam. Andrev fångar så många små känslor som flyger runt, så speciella ämnen. Tillåtande men med en nypa normala fördomar. Känns så mänsklig.

[Tage Harby Samuelsson]

Väldigt härlig, sugen på att läsa jävla karlar

[Eartones]

Många kloka och roligt formulerade krönikor. Dessutom inlästa av författaren själv med efterföljande kommentarer. Kul lyssning!

[Hilma]

Finurlig och intressant! En hel del fniss

[Annika]

Njuter av att ta del av Waldens tankar om fysik och vardagsproblem.

[Alexia Nilsson Theliander]

Så jävla bra att läsa medans man jobbar på Göteborg wok

[Lucas Grzechnik]

Slående relaterbara krönikor som en spegling ifrån ett vardagsliv

[Aida Hodzic]

Aldrig läst ut en bok så snabbt - har skrattat hela vägen. Waldens sätt att skriva och förklara saker är helt otroligt. Perfekt för oss som ligger vakna och grubblar på havet, rymden och allt däremellan. Som att läsa en riktigt bra Reddittråd eller fastna i en Wikipedia-loop.

[Wiktoria Klos]

Andrev Walden hade kunnat skriva 250 sidor om en sten och jag hade läst det med nöje.

[David Lindvall]

”Sitter på sängkanten och prövar golvet. Det gungar lite. Som om världen inte riktigt håller för att gå på i dag. Jag borde ha sovit mer förstås. Det borde jag nästan alltid. Men då hade jag inte vetat hur stor natten är.”

”Motorvägar är bra. Där behöver man inte ens anstränga sig, förr eller senare kommer tanken och tar dig: att varje hudfärgad fläck i den mötande trafiken är förtöjd i en historia som sträcker sig bakåt och framåt från ögonblicket där ni passerade varandra för första och sista gången.”

”Ramlade hemåt med ringande öron och vinläppar när jag råkade få syn på rymden. Det var inte meningen att se den men plötsligt gjorde jag det. Den syns bra när man ligger på rygg i gräset.”

”Ovädersnatt. Pannan mot fönstret. Under varje lykta hänger en kjol av regn och där nere på botten: gator av svart glas. Det är väl egentligen allt men jag kan inte slita mig.”

[Julia Eriksson]

Andrev Walden är en otroligt bra krönikör, det råder det inga tvivel om. Men det är just krönikeformatet som är hans starka sida; att på veckobasis leverera en personlig, kort och kärnfull text om ett engagerande ämne. I bokform när alla krönikor samlas på rad blir det lätt ganska mastigt, en smula upprepande och inte alls lika berörande. Tyvärr.

[Henrik Warne]

En riktigt bra samling krönikor. Mycket är fantastiskt roligt, speciellt när han skriver om att vara småbarnsförälder. Även flera intressanta och bra texter om rymden och existentiella frågor. Och mot slutet också flera tänkvärda krönikor om flyktingar och fascism. Rekommenderas.

[Ellen]

Mycket samma som från sommarpratet men uppskattade! Sättet Walden skriver på är verkligen EXAKT i min smak. Älskar hans formuleringar, liknelser och referenser.

”… kan tolkas som ett tecken på allmän moralpanik av någon som samtidigt ser tecken på allmänt moraliskt förfall i att man plötsligt får skriva ”dom”. Det spelar mindre roll om moralen skärps eller mjukas upp för en varelse som besväras av själva förändringen.”

”Det är lätt att skratta åt den inofficiella svenska statsreligionen ’jag tror inte på Gud men jag tror på något’, ett slags existentiell e-cigg som nästan varannan medborgare unnar sig”

”Jag vet att det finns många där ute som kan stå under en stjärnhimmel utan att se den. Som aldrig undrar. Det ger mig nästan panikkänslor. Jag tänker att det är lite som att växa upp i Stockholm men aldrig fråga sig vad som finns bortom Frihamnen eller hur människan kom dit.”

[Emelie Bäckelin]

Det är något med Andrev Waldens röst som får mig att slappna av. Lugnet i hans berättande, den precisa humorn, orden som träffar så exakt.

Boken är en samling av hans tidiga krönikor, med knivskarpa iakttagelser ur vardagen och en god portion av både ödmjukhet och humor. Igenkännande (och bubblande roliga, jag går runt och fnissar för mig själv när jag lyssnar) scener från föräldraskapet. Och om universum, om tiden. Han förklarar relativitetsteorin så att den landar på riktigt. Svarta hål, tidsdilatation – allt känns självklart. (Jag är lite rymdnörd så jag älskar det.) Det blir filosofiskt och existentiellt och vetenskapligt teoretiskt. Sådant jag aldrig tröttnar på.

Om du gillar Andrevs texter, tankar och uttryck kan jag varmt rekommendera den här boken. Om du, som jag, gillar podden ”Helvetet” så är det inte helt fel att lyssna heller.

[Britt-Marie Kullin]

Betyg: 4 av 5 - Häromdagen så läste jag Andrev Waldens självbiografiska roman som kom ut nyligen. Den heter Jävla karlar, och den var mycket bra. Nu har jag läst hans första bok, som kom ut för ett par år sedan, och som innehåller ett urval av hans krönikor. Jag har läst hans senare krönikor förut, i tidningar på nätet, men dom här tidigare hade jag inte läst, så det var kul att få läsa dom också. Visste inte att dom fanns i bokform. Kan absolut rekommendera Andrev Waldens krönikor. Lyssnade på boken, som var inläst av författaren själv.

[Tobias]

Han är ju stundtals ett geni Andrev. Här samlas en hoper krönikor som behandlar högt och lågt (ofta samtidigt, vilket är en av hans styrkor - att hitta det stora skeendet i det lilla).
Jag rekommenderar att inte läsa allt i ett sträck utan hellre pytsa ut det över tid, då får krönikorna stå mer för sig själva.
Och han har ju blivit ännu bättre med åren, det här är krönikor från kanske 2017-2018.
Med dessa texter som sällskap har jag legat och skrockat och förundrats om kvällarna.
Ser fram emot att läsa hans debutroman Jävla Karlar

[Lisa Westerberg]

Bra skribent! Samling av krönikor med intressanta teman såsom rymden (mums), livet som småbarnsförälder och fascism. Tyckte det var en stark första del, men många teman hade jag redan hört typ exakt likadant formulerat i Waldens sommarprat och N-ordet var med typ fem (!!) gånger av oklar anledning (eller inte helt oklar det skulle agera exempel i imitationer av hur ANNAT folk kunde resonera - att han citerar äldre, mer trångsynta - men hur många såna bomber ska tålas innan man kan dra slutsatser om skribenten?) vilket helt ärligt drog ner min upplevelse.

[Jonatan Falk]

Short essays, mostly covering observations and topics from Andrevs life. Sometimes makes you start thinking, always makes you laugh.

Perfect if you like me are in your "small kids-years" (one of the most frequent topics in the book).

After reading first half of the book, the laughs start to wear off a bit since many essays are quite similar in style.

All in all, great read.

[Daniel Kvick]

Längesen jag läste Andrev Waldens texter. Jag minns dock att jag alltid uppskattade dem på den tiden jag läste DN på nätet. I den här boken finns alla hans bästa, smartaste och mest tankeväckande krönikor tillsammans med bra efterord till varje text för att ge texten ännu lite mer kontext.

Mycket bra läsning!

[Clara Trogen Pahlén]

En unik röst i medielandskapet! Älskar svärtan, humorn, ärligheten och det orädda i att avslöja sin osäkerhet, sina osympatiska tankar och sin galopperande konflikträdsla. Och så är det så smart! Jag vill lära mig mer om fysik efter att ha läst den här och den impulsen har jag nog aldrig känt förut. Kosmisk kallsup tack!