Blixtra, spraka, blända!

by Jenny Jägerfeld

Penny Löwe var det litterära stjärnskottet som knappt hann lysa upp himlavalvet innan hon slocknade. Efter en hedonistisk vistelse i London, där hon bränner hela förskottet för nästa bok, kommer hon hem till Sverige utan några som helst idéer till romanen som borde varit klar för länge sen.


Men vännen Lola dyker upp med en lösning. Hon ska hjälpa Penny att hitta inspirationen igen. Tillsammans konstruerar de en lika okonventionell som livsfarlig plan. Vem är egentligen Lola – en skänk från ovan eller en musa från helvetet?

Genres: Fiction, Contemporary, Swedish Literature, Young Adult, Roman, Audiobook

519 pages, Hardcover

First published May 19, 2018

About the author

Jenny Jägerfeld made her literary debut in 2006 with a hole in my head. Her second novel, Me on the Floor, Bleeding, was in 2010 rewarded with The August Prize for best youth novel in Sweden. It’s her first novel translated to English.

Originally a child psychologist, she now runs her own psychologist practice in Stockholm. She also works for the Swedish national radio, in a radio show about psychological matters.

Reviews

[Bokbabbel · Rating 2 out of 5]

"Jag levde ett lugnt liv, jag levde ett bra liv.
Och sedan ringde du på min dörr.
Nästlade dig in som en trojansk My Little Pony."

Gillar Jägerfeld, och läste ju faktiskt ut denna trots att den var över 500 sidor. Så den är inte dålig-dålig, även om den nog är onödigt lång och tar sig först riktigt på slutet. Men lika mycket som jag älskar coming of age och skildringar av vänskapsrelationer i yngre (eller äldre!) år, lika mycket avskyr jag böckerna 20+-kvinnorna som bara dräller omkring på Stockholms gator och är allmänt oföretagsamma och destruktiva. "Alltings början", "Lollo" och nu denna. Varför kom jag inte ihåg det innan jag började läsa, heh?

[Stina Fernholm · Rating 5 out of 5]

Så otroligt bra. Bläddrar ivrigt fram, slukar boken, vill ha mer... Kanske min bästa läsupplevelse i år?!

[Anna · Rating 5 out of 5]

Jag är golvad! Så ruskigt bra.

[Erika · Rating 3 out of 5]

Det var ganska nära att jag slutade läsa den här boken redan i början. Jag tycker att det är galet ointressant att läsa om folks festande och knarkande. Nu är jag ändå nöjd med att jag läste vidare, för det kommer tack och lov in lite andra element i romanen så småningom och den här berättelsen har onekligen driv (även om den också är utrustad med en huvudperson som mer än en gång höll på att göra mig vansinnig).

[Naomi · Rating 4 out of 5]

Jenny Jägerfeld! Hon är skarp, smart, rolig, alltid med ett driv i berättandet, vulgär och verklighetstrogen. Älskar henne.

Boken följer den etablerade trenden 20-någonting tjej som vältrar sig så destruktivt som möjligt i meninslösheten och tomheten, knarkar, dricker, knullar, jag har läst ganska många såna, känner mig lite mättad. Ändå gör den något nytt, vet inte vad, men jag läste ut alla 500 sidor på några timmar, den är perfekt lättläst när det enda man vill är att försvinna in i något annat.

[Fanny · Rating 4 out of 5]

Penny Löwe debutroman slår ner som en bomb i litteratursverige. Kritiker hyllar boken, förlaget jublar, vi andra dödliga – njuter av den frispråkiga unga författaren och hennes provocerande fria språk och orädda persona.

Hon vinner Augustpriset och framtiden som aktad författare tycks vara självklar. Förlaget betalar således ut en ovanligt frikostigt förskott på hennes kommande roman. Ett förskott som hon, tillsammans med kompisen Lola, bränner på några månader med ”sex, drugs and rock n roll”. Hon återvänder så småningom till Sverige som en utbrunnen stjärna, en one hit wonder, en has-been. Och utan en rad skriven i någon framtida roman.

Läs hela recensionen här: https://litteraturkvalster.wordpress....

[Mindy Svenlin · Rating 3 out of 5]

En young adult roman om författarstjärnskottet Pennys hedonistiska liv, komplicerade relationer och (många) sammanbrott. I min läsning pendlar jag mellan fascination över det vackra, täta språket och irritation över karaktärernas brist på bondförnuft. Den första delen var lite väl mycket posh-life och festande, den senare delen var bättre men vägde inte helt upp för segheten i den tidigare delen. Hade den varit mer komprimerad hade jag gillar den bättre!

[Ellen Uggeldahl · Rating 5 out of 5]

Älskade! En bok heeelt i min smak.

[Karin Raneklint · Rating 5 out of 5]

Det här är det bästa jag läst på väldigt länge, den är lika direkt som ett knytnävsslag i solar plexus, man ser stjärnor!

Blixtra, spraka, blända! är allt vad Tove Schunnesson ville med Tripprapporter(som jag inte gillade) men inte riktigt fick till.

Språket är fantastiskt, jag älskar alla köttiga, målande beskrivningar som inte skäms för sig, tänker även på Våtmarker av Charlotte Roche. Det är matigt, och på gränsen till äckligt, fast det slår inte riktigt över.

En fantastisk läsupplevelse helt enkelt!

[Niklas Laninge · Rating 4 out of 5]

Fasiken vilken bra bok! Som en roligare, rappare och mindre artsy version av Tripprapporter (som också är en fyra). Väldigt skönt att läsa en bok vars huvudperson är en sån man ibland älskar, ibland hatar och oftast hejar på. Vill du läsa om fest, vänskap och ångest så är det här nog boken för dig.

[Emelie Rahmqvist · Rating 3 out of 5]

Min enda invändning till den här boken är att jag upplever den vara lite lång. Vissa passager gör mig otålig och får mig att tro att berättelsen som helhet skulle ha vunnit på att tajtas till.

Mycket är väldigt bra och boken är grymt inläst av Jenny Jägerfeld själv!!

[Even · Rating 5 out of 5]

Älskar denna bok! Minns inte senaste gången jag har läst så här mycket och inte kunnat slita mig. "Blixtra spraka blända" sveper in som en orkan och man vet inte vart den ska ta vägen. Man befinner sig i huvudkaraktärens konstanta kaos där alla händelser utvecklar sig på de mest nervkittlande oförutsägbara sätt.

Slutet var bra och jag har många frågor. Frågor som kanske inte borde besvaras. Mystiken är kittlande och visar på vilken otrolig författare Jenny Jägerfeldt är som lyckats komma på en historia som denna.

[Martin · Rating 4 out of 5]

Riktigt häftigt att låta sig dras med i denna provocerande historia. Befriande vulgärt, kaxigt självsäkert och uppfriskande oväntat. Kan tänka mig att många störs och provoceras av detta, själv njuter jag av en författare som har riktigt roligt när hon skriver. Häftigt som sagt!

[Ellen · Rating 1 out of 5]

Boken börjar bra men sedan är det alldeles för många sidor om precis ingenting. Historian hade kunnat berättas på hälften så många sidor och gjort sig dubbelt så bra. Men boken tog sig lite precis i slutet, och de sista 30 sidorna var läsvärda.

[Phoebe · Rating 4 out of 5]

Tråkig och långsam början men sen helt plötsligt kunde jag inte sluta läsa. Blev besatt, tänkte på den här boken hela tiden så fort jag la den ifrån mig. Även fast det egentligen inte finns en enda bra karaktär man tycker om var det så mycket jag kunde känna igen mig i. En genuin förståelse och genuina karaktärer. Existentiell!

[Maja · Rating 5 out of 5]

Läste ut de sista två/trehundra sidorna på rekordfart, bara plöjde igenom. Tyckte första halvan var lite segare, men den får ändå fem stjärnor för andra halvan var så bra och sveptes med så mycket. Pausade när jag bara hade sju sidor kvar för att gå och hämta vatten för ville dra ut på slutet. Fick personlig panik över alla dåliga beslut Penny tog och levde mig in i berättelsen nästan till överdrift ibland. Fick tillfälligt stänga ihop boken då saker kom upp till ytan trots att man ju visste att det skulle ske men ändå. Aja, rörig recension men bra bok tack och adjö.

[Tobias · Rating 4 out of 5]

En jäkla åktur! Med drag av Tärningsspelaren, Fight Club, Gone Girl och Thelma och Louise är det gasen i botten från sida ett. Djupt depravad, kicksökande och självupptagen huvudperson som ändå lyckas väcka ens sympatier i sin jakt på inspiration och väg i livet.
Jävligt obehagligt stundom men aldrig tråkigt.
Jägerfelds dagjobb som psykolog skiner igenom i kunskaperna om diagnoser, neuroser, undanflykter, överlevnadsstrategier. Välgjort!

[Liselotte Howard · Rating 4 out of 5]

Men va f-n?! Så här kan hon ju inte göra!
Jag hatar ju allt vad coming-of-age, kvinnlig-symbiotisk-vänskap, destruktiv-utlevande-ungdom-utan-mening, sexualitet-och-sex-beskrivningar och en-bild-av-Stockholm-i-modern-tid heter...?! Dessutom heter den kvinnliga vännen Lola, vilket minner om Fagerholms uppochner-variant (som visserligen är bra, men föregick för många bleka kopior) och Linna Johanssons Lollo (som jag var ensam i Sverige om att inte gilla).
*andas*
Jag hatar de detaljerna i den här boken också. Men mest för att jag älskar allt annat. Jag är galet svag för Jägerfeldts språk, fantasi och karaktärer (kanske inte just Lola, men det behöver/ska en inte). Dessutom borde jag ju ha fattat att hon inte skulle stanna vid den där dussin-storyn varje svensk debutant utanför deckargenren ägnat sig åt de senaste åren; det här är mer än "Två tjejer blir kompisar och driver poänglöst genom livet med löjliga känslor jag inte kan relatera till". Det ÄR visserligen två tjejer som driver genom livet med känslor jag inte kan relatera till, men det finns poänger överallt och inget är löjligt - om inte poängen är att det ska vara löjligt. För som vanligt finns här humor och galenskap, blandat med misären - som är sådär Jägefeld-misärig som en uppskattar. (Här får vi till och med lite thriller in i leken, love it!) Och känslorna blir trovärdiga både av språket och av det faktum att jag vet att Jenny jobbar som psykolog. Eller, nä - det blir trovärdigt för att jag - precis som med tidigare favoriterna Maja och Sasha - KÄNNER och BRYR MIG OM Penny. Även om hon är dum i huvudet regelbundet och hennes pappa-besattheten är überklyschig.
Äh. Läs själva. Min författar-crush var dömd att förvirra omdömet av den här boken redan på förhand. Men den är jättebra. Tillsammans med Katarina Wennstam och Kristina Ohlsson har Jägerfeld nu helt förstört fördomen om "bliv bli din läst" i meningen "fortsätt skriv för den åldersgrupp du börjat skriva för". Om det inte vore för att jag inte skulle vara helt bekväm med att döttrarna läste fullt så mycket om sex och droger är jag numera för att vi tar bort ålderetiketter helt. (Jag går för övrigt inte igång på att läsa om sex och fylla, men jag älskar hur Jägerfeld skriver om sex och fylla. Med tanke på att temat moral är så närvarande skriver hon perfekt omoraliserande kring de sedvanliga moral-grejerna.)
Och speaking om fördomar så brukar ju sällan metagrejen "författare skriver om författare" bli helt bra. Det märks inte ens här (och sen tvistar hon det temat - också - ett varv till, bara för att). Visserligen blir själva skrivkramp-grejen det minst art-imitating-life av allt; Jag har med denna läst 21 böcker utgivna 2018 under just 2018. Två av de bästa är skrivna av samma författare.
p.s. Titeln är älskvärd. Det är kapiteltitlarna också - läs! d.s.

[Eva-L · Rating 4 out of 5]

Så jävla jobbig. Så jävla bra.

[Nightrunner · Rating 1 out of 5]

Asså ... jag BRUKAR gilla Jägerfeld... Jag är ju så jävla easygoing är fantastisk och likaså Brorsan är kung, men ... vad ÄR detta? En hyfsat snygg twist på slutet, men så många saker saknar upplösning och jag känner mig fruktansvärt otillfredsställd. Dessutom hade jag behövt en Explicit Content-varning på boken. Visst, skriv om sex, men hur mycket blir egentligen kvar om man tar bort alla sexscener här? Inte mycket ... det hjälper inte att Penny är den sortens karaktär som man inte riktigt vill att det ska gå bra för, hon är så självisk och skadar sin omgivning gång på gång genom hur hon beter sig utan minsta hänsyn till andra.
Boken har Jägerfelds fantastiska, realistiska språk, men 13 timmar ljudbok är mer än vad handlingen egentligen kan bära upp. Det enda som jag genuint kan ge den här boken en tumme upp för är HBTQ-representationen, det är en av de första gångerna jag läser om en karaktär med gayföräldrar utan att det är ett problem, så ... det är ju bra ...

[Johanna · Rating 5 out of 5]

Årets läsupplevelse. Jag är helt slut. Boken är nästan lika omöjlig att lägga ifrån sig som huvudpersonen är att tycka om. Svindlande och träffsäkert om skam och nedåtspiralering, utblottande om allt som brukar vara förbjudet. Psykolog + författare är ett winning koncept.

[Mary Lennox · Rating 3 out of 5]

3.25/5.

[Bokida_ · Rating 5 out of 5]

En fängslande, uppriktig och rå roman!
.
Jag ångrar inte en sekund att jag utnämnde Jenny Jägerfeldt till årets författare 2019. ALLT jag läst av henne är sådana där böcker som fångar en från mening ett och sen håller ett grepp om en till sista sidan.
.
När jag började läsa hennes böcker var det någon som tipsade mig om att inte börja med denna. Inte för att den är dålig utan för den är annorlunda mot många av hennes andra.
.
Boken är rå, mörk och huvudpersonen är inte tonåring utan 20+. Vi får följa Penny Löwe. Hon är en virvelvind och vart hon än går blir det kaos, på ett eller annat sätt.
.
Hennes liv är så många gånger tragiskt och hon lever på ett så destruktivt sätt. Ibland blir jag irriterad på henne och tycker hon är långt ifrån min egen personlighet eller historia, men ändå. Huvudpersonen visar hur svårt det är att ändra på sig hålla sig på banan. Hon visar även problematiken med beroende och då syftar jag inte endast på droger för jag tycker hon lyfter hur man kan vara beroende av människor och att de kan vara minst lika farliga som vilken drog som helst.
.
Det är något med Jenny Jägerfeldts språk som jag fullkomligt älskar. Det är snabbt och varenda ord känns genomtänkt men inte överarbetat utan faller sig naturligt.
.
Detta är årets första femma, helt klart.🌟
.
Mitt betyg:📕📕📕📕📕

[Vera Tonell · Rating 4 out of 5]

Känner att jag läste denna med andan i halsen. Det händer så mycket och det går fort fort fort. Samtidigt matchar tempot historien och allt det kaosartade. Första typ tredjedelen är jag inte helt ett fan av, tycker att Penny är orimlig jobbig som karaktär och vill bara säga åt henne att rycka upp sig. Och relationen med Lola känns lite trött i början..? Lite som att jaja, man har läst om unga kvinnor som festar galet tidigare. Men efter ett tag när man läst inser man ju att det kommer nåt mer, och det blir plötsligt lite spännande och man har en aning om åt vilket håll allting barkar även om det dröjer innan man förstår vidden av det. Man slungas mellan att heja på Penny och tycka att hon är jävla dum o huvudet som får skylla sig själv, och det finns överhuvudtaget få karaktärer som man gillar. Vilket är något jag uppskattar i en bok!! Slutet är bra även om jag så så så gärna vill veta mer om Lola.

[Sandra Nilsen · Rating 4 out of 5]

Sex, dop og mangel på dårlig samvittighet. Penny er ikke en karakter man klarer å like så veldig godt. Hun ligger rundt, lyver til alle, gjør det slutt med kjæresten på valentinsdagen på hans favoritt sted i hele verden og gjør alt dette uten å egentlig bli et bedre menneske. Hun avslutter kanskje boken med å stå opp klokken åtte hver dag og faktisk arbeide for pengene istedenfor å "låne" av moren sin hver måned, men det er egentlig veldig lite i boken som får meg til å tro at denne perioden er noe som vil vare for henne. Men heldigvis klarer Jenny Jägerfeld å få meg til å faktisk bry meg om Penny. Jeg vil kanskje ikke at hun skal få alt hun vil ha (Ruben fortjener bedre), men etter hver side ville jeg se hva som skjedde videre. Sex, dop og mangel på dårlig samvittighet er ikke noe som bruker å fungere for meg, men Jägerfeld klarte å skape noe engasjerende.

[Mirella Hetekivi · Rating 2 out of 5]

Välskriven, lättsmält läsning med tydliga personporträtt i en genomtänkt förutsägbar dramaturgikurva.

Tyvärr varken en utmanande eller nytänkande läsning för dem som växt ifrån den veliga 20-årsidentiterssökarmentaliteten (och som föredrar att slippa bli påmind om den). Förmodiigen en slagkraftig bok och berättelse för personer som inte tröttnar på ett tröttsamt pepprande av repetetivt ytlig neuropsykiatrisk terminologi. För de som är insatta, erfarna och belästa inom områdena missbrukspsykologi, socialpsykologi och allmänpsykiatri väcker de frekventa inslagen av förkastligt verklighetsförvridna och romtantiserade medelklassgestaltningarna av substansanvändande bara irritation.

Allt som allt, en spännande bok för de som skräms av det okända.

[Rebecca Ahlbäck · Rating 3 out of 5]

Berättelsen hade driv och höll mig med, men blev nog lite för lång. Tänker att den fungerar bäst som semesterlitteratur, typ att sträckläsa i solen på någon dag.
Har överlag svårt med metagreppet bok om bok, men för det mesta distraherade handlingen mig från det.
Slutet var helt okej, befarade ibland att det skulle knytas ihop riktigt lamt. Men det var i alla fall okej. De allra sista kapitlen lämnade mig med tanken att Penny led av bipolär sjukdom och att Lola var en förkroppsligad skugga av hypermaniska skov. (Tänker på minikapitlet "litium" och att Lola var så spårlös.) Eller är det bara jag?

[Maria Strale · Rating 3 out of 5]

Det blev lite väl tätt inpå efter att ha läst The Year of Rest and Relaxation precis. Ganska mycket piller och droger men, nåväl...
Jägerfeld överraskade mig. Jag hade låga förväntningar, vet inte riktigt varför, men de kom på skam. Hon skriver bra, framförallt dialogerna kändes lysande emellanåt och jag kunde skratta åt dem (ljudbok) för de var snabba och fyndliga. Likaså var meta-greppet väldigt snyggt.
Den här boken skulle fått fyra stjärnor om det inte varit för slutet....!! Men, herregud, människa; lite på att din bok är tillräckligt bra! Det var helt onödigt att sätta den knorren.

[Sussi · Rating 3 out of 5]

Jag vill tycka om boken mer än jag gjorde. Men det är svårt. Har inget emot osympatiska karaktärer, men jag verkligen ogillar varenda en i boken. Huvudkaraktären blir som en biroll i berättelsen, vilket kunde vara intressant men blir aldrig det. Mycket fest och knark som allmänt är svårt att läsa om eftersom det sällan är speciellt givande. Lola är för vidrig för att alls väcka intresse.
Jägerfeldts sätt att skriva är ändå underbart, och kan uppskatta en metaberättelse. Mot slutet blir det också bättre, men var farligt nära att ge upp någonstans i mitten.

[Ida · Rating 5 out of 5]

Blixtra, spraka, blända!🫨Att läsa den här boken var lite som att omslutas av en tornado. På ett bra sätt (?). Man visste inte vart man var på väg, vad som var upp eller ner, och det var lite det som var själva charmen, som gjorde att man sögs in.
519 sidor på en och en halv dag? Jo tack.
En omskakande resa genom destruktivitet, toxiska relationer, ångest, beroenden och hedonism som ändå genomgående lyckas bibehålla en humoristisk, nästan lättsam anda? En tung handling förpackad i ett glittrande etui (bokstavligen).