Nonsensprinsessans dagbok: en sjukskrivning

by Isabella Nilsson

Ett år av maniskt blänkande och änglaspel för gallerierna. Nonsensprinsessans dagbok är en berättelse om att leva med svår psykisk sjukdom, men framförallt en empirisk studie i inbillningens kraft. Om lyckan i att kunna byta svettiga, blå sjukhuslakan mot rent och skärt nonsens. Om sorgen över att även fantasins makt korrumperar. Eller om det svåra valet mellan den livs levande Döden och dödsdansen Livet? När tvångstankarna hackar nervsystemet, vem i hela hjärnan kan man lita på?

Genres: Poetry, Novels, Sweden

166 pages, Hardcover

First published April 1, 2018

Reviews

[Sebastian Lönnlöv]

Isabella Nilssons debut "Nonsensprinsessans dagbok" är en originell bok om anorexi och depression - full av bråddjup, språkliga krumbuktsprång åt alla håll, tvångsvård och tvångstankar, rim och referenser, Linda Spåmans dödsskallegrinande illustrationer, rosaglittrande ponnies och (bokstavligt talat) galghumor. En text - prosa eller poesi - för varje dag under det år som författaren lovat sin mamma att leva. För att stå ut tar hon hjälp av alter egot Nonsensprinsessan, som är både kawaii och kamikaze. Jag hoppas att Nilsson skriver många fler böcker!

[Astrid]

Ältinnan, Änglamakerskan och Nonsensprinsessan i en dödsdans fylld med trams. Geni är vad hon är, den där Nilsson.

”Vårt behov av tröst är omättligt. Mitt behov av trams är oändligt.” (s.155)

[David Karlsson]

Om Nilssons senaste bok ”Tomhet och ömhet” skrev jag att ”formuleringsförmågan ibland är nästan provocerande fyndig” och samma sak gäller förstås här. Nilssons förmåga att vrida och vända på ord och uttryck påminner inte så lite om Lennart Hellsings, med skillnaden att det här ofta(re) pekar mot ett mänskligt mörker där psykisk ohälsa och anorexi står i förgrunden.

Det är väldigt tydligt att Nilsson har en helt egen litterär röst och en effekt av att läsa den här boken är att jag uppskattar ”Tomhet och ömhet” ännu mer. För där alla korta fyndigheter i denna kan ha en tendens att flyta ihop och bara bryts upp av lite längre partier en gång per ”månad” tycker jag att variation i den senare skapar en något bättre helhet. Men det är egentligen ingen kritik mot denna bok, snarare en ytterligare hyllning av ”Tomhet och ömhet”.

Ett extra plus i kanten i denna bok är att Linda Spåman bidragit med textningen av kapitelnamnen, komplett med vissa bokstäver ersatta av dödskallar. Spåman är en favorit bland svenska serieskapare som inte heller värjer för det mörka och smärtsamma och där finns helt klart ett själsligt sällskap med Nilsson. Fint när två konstnärskap får mötas på det sättet.

[Moa Kronbrink Mannheimer]

Hjälp. Ibland förstod jag ingenting, andra gånger förstod jag precis allt. Jag arbetar på en ätstörningsklinik och kände igen en del resonemang. Jag lider och har lidit själv, av mycket ångest. Ibland förstod jag exakt vad hon menade i en mening och sen tappade hon mig i nästa. Väldigt speciell bok. Det går inte att säga något negativt om språket - kändes i hela kroppen att det som skrevs kom från personens hjärta. 3/5 i brist på annat, jag VET inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Vad tyckte ni?

[Henrik]

Även efter ett sjuttiotal böcker är det kanske årets bästa läsning? Korta travestier och nonsensdikter, lekfullt fyndiga, alltjämt välfunna. Jag har inte Nilssons erfarenheter av psykisk sjukdom (jag har mina egna) men kan ändå grovt relatera till stämningar och hennes sätt att hantera dem på. Hon vill finna en nåd i en höstack och gör det väl till slut också. Jag är tacksam för att hon delar med sig av den.

[Martina]

https://minervablogg.wordpress.com/20...

[Linn]

Fantastisk bok, fantastiskt språk. Träffar rätt in.

[Daphne Petrén]

typ 3.5 kanske egentligen. mkt ord= trevligt för oss ordligt lagda.


(kände extremt starkt för beskrivningen av psyk - slutenvården är verkl ett så genuint porträtt av mänsklighetens alla facetter.)

[Sofia]

Alldeles underbar. Jag favoritmarkerade många finurliga och träffande ordlekar, som liksom gnistrar till lite extra mot den kontext de är skrivna i. Otroligt språk, jag satt med ett belåtet flin på läpparna under största delen av läsningen. Trams och dödligt allvar blir en naturlig kombination. Några favoriter:

”Det man inte dör av, blir man knarkare av.”

”Artifnissiell Intelligens: robotar som skrattar åt mänskligheten.”

”Jag ska tåla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag.”

[John Hatley]

I have written here more than once that I'm not a great fan of poetry. This brilliant book in Swedish is an exception. I have seldom read contemporary poetry that is more innovative, creative, inventive, beautiful and downright fun to read. This book and this author get five stars from me – for poetry!

["Robert Ekberg"]

Ett styck Lovande Författare™. 

Va-ä-dä? Jo, att man till den f.d. Lovande Författaren™ – när hen inte är lovande längre utan "förverkligad" – kan säga, "minns du det där pisset du höll på med? Bra att du lärde dig att sovra i det där pisset. Nu blandas ju det där bra inte längre med en massa piss. Bra sovrat!"

[Oklar def. Piss är också ett onödigt vulgärt ord, stryk innan GR-publ. + addera (!) en Povel-vers för att förtydliga ursprunglig föresats; referenssamklang, etc.]

"Vi gillar samma stycken ju
Vi kör med identiska smycken ju
Har lika mycket tycken ju
Zoom, bäng, gloschamadosch"

[Therese Granlund]

Det här är en bok om psykisk ohälsa, vilket kan låta tungt, men som i händerna på Nonsensprinsessan är ”magiskt tänkande och maniskt blänkande”. Månad för månad berättas en del om sjukskrivningen och de dagliga nonsenstexterna. ”Nonsenstexter” kanske låter nedvärderande men dom är allt annat. Dom är hysteriskt roliga, intelligenta, fnissiga, absurda, skarpa iakttagelser, nattsvart humor och helt fullständigt underbara. För mig grep Oktober tag alldeles extra i hjärtat.

[wilma]

En så speciell upplevelse att läsa den här helt fantastiska och knasiga boken, många delar som kändes i hjärtat

[Nathalie Helin]

Trots tungt ämne så jävla rolig

[Johanna]

Gillade den förvånansvärt mycket. Tog nog till mig det ledsna mer än det som ska vara roligt då jag läste den under två dagar jag kände mig rätt nere.

[Anna]

Så mycket som var underbart och en del som jag kanske inte tilltalades lika mkt av men så kom nån av hennes Mervyn Peake-tolkningar och smällde mig i huvudet och just då älskade jag den.

[Jessica]

Witty, intelligent och fullspäckad med neologismer. Läsvärd bok om livet utanför ramarna. Präglad av sjukdomslivet och ätstörningen.

[Merkurius]

Gillade vissa bitar, andra inte; oavsett vad en originell läsning.

[Tindra]

Helt okej för att vara poesi. Brukar inte läsa sådant, men detta var gripande när man fik en liten inblick precis innan det började.

[Selma G.]

Stundtals genialisk, stundtals förvirrande

[Jenny]

Språklig ekvilibrism infattad i en ettårig vårdsaga i surrande lysrörsljus – och enhörningsglitter.

[Maja]

”På min gravsten ska det stå: jag kanske inte gjorde mitt bästa. Men jag gjorde mitt finaste”

[Disa Redell]

Jag vet verkligen inte vad jag ska ge den här boken för betyg eller omdöme eller recension. Vet knappt vad jag läst. Skrattade högt ibland, var tvungen att läsa om tre gånger ibland, blev irriterad och bläddrade förbi ibland. Men jag tror att jag landar i att jag är glad att jag läst den och att den gav något av substans trots all nonsens. Speciellt prosa-passagerna mellan poesin var klockrena.

[Julia]

Littvet läsning.

Inte som något jag läst tidigare. En del saker läste jag i förvirring eller obryddhet, annat älskade jag och skrev ner i mina mobilanteckningar.