Anna och Mats åker på en veckas semester till Sicilien i närheten av vulkanen Etna tillsammans med sina två barn, Molly, sju år, och Sebbe, elva. Våren har varit tung och veckan på Sicilien, som de egentligen inte har råd med, är ett försök att bryta en ond cirkel. Barnen är förväntansfulla och ser fram emot att få blicka ner i en riktig vulkan.
Ändå håller på att förgifta varandra och barnen med surhet och bitterhet. Mats tystnar och Anna förlorar sig i fantasier om Den Andre. De driver varandra till en gräns där de håller på att tappa kontrollen. Ett spänningstillstånd som börjar bli farligt?
Resan skulle bli en början till förändring. Men kan de mötas igen? Och vill de det?
Helena von Zweigbergks nya bok Ur vulkanens mun är ett laddat relationsdrama om konflikter, svek, drömmar och kärlek som fullkomligen tar andan ur läsaren.
Förhållandet är så slut att man fattar inte att de orkar göra en familjeresa. Man blir matt av att läsa hur de vill missförstå varandra hela tiden, hur de använder barnen som både vapen och sköldar i sitt spel, man vill skrika åt dem att skärpa sig och göra upp om eländet hemma. Otroligt träffsäkert berättat.
Mjaaaa, efter att ha tyckt jättemycket om ”Än klappar hjärtan" och "Sånt man bara säger" så blev "Ur vulkanens mun" något av en besvikelse. Alldeles för seg och det jag tidigare tyckt så mycket om, när det gäller Helenas ordtrolleri, blev mest långdraget och jobbigt i denna, när jag efter en tid in i boken började tycka allt mindre om både huvudpersonen (så outsägligt mesig och självutplånande) och hennes självgode man. Jag tyckte verkligen inte att storyn bar så många sidor.
Ett par med två barn reser på solsemester(som de egentligen inte har råd med)till Sicilien.En sista ansträngning för att som par försöka nå varandra och kanske rädda äktenskapet.Ett relationsdrama.
Jag blev besviken och romanen uppfyllde inte mina förväntningar.Språket var som snabba kolhydrater.Man mumsade i sig det fort men det efterlämnade ingen mättnadskänsla.I början av romanen förmådde jag ännu engagera mig i berättelsen men allteftersom började en känsla av banalitet infinna sig.En besvikelse!
Anna och Mats reser till Sicilien med sina två barn, fast de egentligen inte har råd. De tär på varandra och barnen lider. Boken är trovärdig och realistisk. Även om den ställer saker på sin spets och de flesta - förhoppningsvis - har det bättre än så här, finns det mycket man kan känna igen sig i. Den psykologisat krigföringen som kan uppstå i ett parförhållande blir utmärkt och träffande förklarat.
Denna bok kändes verklighetstrogen, författaren har inte strävat efter att försköna saker och ting. Boken var helt okej, blev tjatig efter ett tag. OBS! Om du inte tror på äktenskap lär du inte göra det efter att ha läst denna bok heller.
Wanted to read it, wanted to know and even cried a little at the end, but still felt the book was a bit shallow, a very girly one indeed. And if woman really do behave and think like Anna, we should all be very frightened.
Obehagligt och bra om pardepressionen, men även om tidens stora felaktiga föreställningar om jämnställda relationer, oreserverat kärlek till barn, resorna ut i världen. Första delen är skriven med en ovanlig knivprecision, andra delen faller lite, men är fortfarande bra. Läsvärd!