La lucha por la supervivencia, el amor y la traición impregnan las páginas de esta intensa y cautivadora novela ambientada en la Suecia de 1940 que ya es considerada en Escandinavia como el Casablanca sueco.
En Suecia, durante el duro invierno de 1940, Georg es reclutado para defender la frontera con Finlandia contra el avance del Ejército Rojo. Mal equipados, desnutridos y expuestos a temperaturas extremas, los soldados están a merced de oficiales sádicos e incompetentes. Tras un motín, Georg y otros soldados rebeldes son enviados a un campo de trabajo.
Mientras tanto, Kerstin, la esposa de Georg, sobrevive como puede en Malmö, atrapada entre una madre distante y un hermano dedicado al mercado negro. Ya no espera el regreso de su esposo, que ha estado tres años ausente, cuando conoce a Viola, una mujer rica, atractiva y culta de la que se enamora, y con la que vive una apasionada relación prohibida.
En la Navidad de 1943, Georg regresa, traumatizado por las experiencias vividas. Su inesperado retorno obligará a Kerstin a encarar una difícil decisión.
Den här boken lovar så mycket på omslaget. Den utspelar sig under min favorittid (1940-talet) och i Sverige. ”Kärlek i ett iskallt Beredsskapssverige” står det på framsidan men jag skulle inte vilja kalla det en kärleksroman. Boken handlar mer om hur sura och gnälliga huvudpersonerna är. De är fruktansvärt självupptagna och okunniga. Jag har sällan eller aldrig läst en bok som jag hyser sådan aversion mot huvudpersonerna. Nog för att man ska låta sina romanfigurer ha lite brister, men jag tycker inte om någon av vare sig Kerstin eller Georg i hela boken. Därför griper historien inte mig. Det blir ingen spänning i boken och dramaturgin är dålig. På flera ställen ska författaren ”briljera” med sin research om tidstypiska detaljer och det blir pinsamt uppenbart. Boken är lång utan att säga någonting. Instämmer i andras tyckande att en hel del redaktörsjobb saknas för att det här skulle ha blivit en bra bok. Slutet är platt och intetsägande liksom karaktärerna. Det bästa med den här boken var omslaget för inlagan matchar som sagt inte det. Om jag hade kunnat skulle betyget varit en överkryssad stjärna.
En berättelse som fångar ens intresse och leder en med sig. Karaktärerna kan kanske upplevas som tjatiga, men deras känslor och tolkningar av sina upplevelserna känns i synk med deras bakgrund och omgivning. Berättelsens tempo är utrdaget och långsamt ibland, men, vare sig författaren menade det eller inte, så speglar det hur stämning måste ha varit i Sverige på den tiden, den eviga väntan.
Bokens svagaste del är slutet. Istället för att knyta ihop alla de trådar som författaren spunnit och som fått en att fortsätta läsa, så känns det som att allting istället rinner ut i sanden. Lärde sig karaktärerna någonting från sina upplevelser? Lyckades Georg och Kerstin bygga upp sitt hem igen trots att Kerstin ännu på en av de sista sidorna inte verkar ha kommit över Viola? Efter mer än femhundra sidor undrar en som läsare fortfarande detta.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Köpte boken nästan bara pga titeln och beskrivningen. Tänkte - oj, krigstid och kärlek. Det ska väl gå. Det gick, det var intressanta detaljer runt kriget som jag hade glömt/hade aldrig vetat om som mörkläggning eller att man gick på vakt på vinden för att spana efter luftangrep. Men dem där båda karaktär: dem kändes sega. Om Georg utvecklades lite, då Kerstin är beyound repair. Som ett litet barn - oooops, jag gjorde det? Det var inte meningen. Kan du förlåta mig? Fast man vet ju aldrig vad en svartsjuka kan göra åt människan, men den hos henne verkade vara nästan manisk.
No sé bien por dónde comenzar... El título del libro tiene poco que ver con la historia de la relación de los protagonistas principales. Georg es sin dudas el mejor personaje de todo el libro. Lamento el desenlace de su historia, ya que a mí entender, el cierre que le dieron a su pasado con Jonh fue un tanto desconcertante. Por otro lado su contraparte, Kerstin, tiene una personalidad que genera rechazo, por su falta de empatía y egoísmo. Esperaba más de esta historia.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Es la historia de Kerstin y Georg, él fue desplazado en 1940 al norte de Suecia, sometido a las peores condiciones que puede soportar un ser humano y castigado por rebelarse. Ella, se quedó sola en Malmo, tuvo que volver a vivir con sus padres cuando hacía pocos meses que estaba casada. Va a encontrar que también se puede amar y desear a una mujer. Una pena que haya tenido un final tan apurado.
Powieść wciągnęła mnie mniej więcej po przeczytaniu 1/4 treści. Chociaż II wojna światowa to nie do końca moje klimaty, ta opowieść niekoniecznie jest o wojnie. Przeczytałam z przyjemnością.
Buena historia. Lo que pasa el protagonista es brutal. Gran descripción de lo sucedido en ese regimie to. Por otra parte la historia de la mujer buena aunque con un desenlace excesivamente rápido a mi entender
Kopplingarna till både Malmö och Norrbotten var det som väckte mitt intresse, då jag själv har kopplingar åt båda hållen. Själva storyn är också ett trevligt upplägg för en roman som är lättläst och underhåller mig under ett antal timmar. Minuset för mig är huvudpersonerna. Georg börjar sin resa med att vara lite lagom självgod och se sig som förmer än andra helt utan anledning, vilket jag irriterar mig på. Å andra sidan så kommer han, i takt med att han får veta hut i det militära, att utvecklas som person. Det är mer än vad jag kan säga om Kerstin, som är enerverande okunnig från början till slut. Med okunnighet menar jag ett klassföraktande 'hennes brist på skolutbildning', utan att hon i princip är oförmögen att tänka längre än vad hennes näsa räcker. Extra svårt har jag att förstå att hon, trots att andra världskriget rasar tvärs över sundet, inte ens ids sätta sig in i vad som sker annat än att hon hon möjligen kan bli arbetslös. Georg säger till sina kompanikamrater att Kerstin är speciell, men han kan inte säga varför. För mig är de det nygifta paret så ospeciella som man kan bli.
Det parti som är jobbigast att läsa är inte pennalismen i det militära, utan skildringen av Kerstins svartsjuka. Det är rentav plågsamt att läsa, hur svartsjukan växer sig större och kommer i rullning och blir helt okontrollerad. Man vill bara skrika åt henne att omedelbart lägga av, men alla som varit den som älskat mer kan nog känna igen sig i de fula känslorna och desperationen som man (i efterhand) skäms för, även om det aldrig spårat ur som det gör för henne.
En av anledningarna till att jag ogillar Kerstin är det som sker efter hennes svek, när hon lättvindigt tror att man bara kan förlåta henne på en höft. Å andra sidan skulle man också kunna irritera sig på Viola som leker sig fram, men jag aldrig lika avogt inställd där, eftersom jag tänker att från förutsättningarna kunde man inte ana sig till vad som skulle växa fram. Marie Bennett sa i skånskan att en av hennes favoritförfattare är Sarah Waters, och jag ser helt klart inspirationen. Kanske lite för mycket inspiration för min del, eftersom jag hade tyckt det var mer intressant om boken hade fokuserat mer på levernet under krigsåren, än kvinnornas relation. Men det handlar väl om ens egna preferenser..
Very lame story with no balance. First, part drags you endlessly through Svartnaset reality, the military camp, where Georg (the main character) tries to be brave. Second one moves the action to Malmo, where Georg's wife, Kerstin was left behind. She's not into girls, but when "mysterious" Viola comes along, she gets carried away and falls for her. It doesn't last long and ends abruptly when Kerstin turns her lover in for spying. Viola vanishes, leaving Kerstin full of grief and anxiety. Third and the last part brings Georg back home. Here, I would expect a real turn of events. Meanwhile, they both process their issues separately and never come clean. It is unclear what happened to Viola, Hasse and Borje. The book just ends, with no closure. And why is it called "Hotel Angeterre" ? It was the place where Kerstin and Viola spent couple of nights together. Not much attention was paid to the building whatsoever.
3,5☆ Como la mayoría de las novelas históricas vemos los hechos desde dos lados. El lado del protagonista, tanto la descripción y los datos de lo que fue la segunda Guerra Mundial en Suecia, como el desarrollo y lo que le toca vivir a Georg, es maravilloso, ágil y atrapante. La parte de Kerstin, es un poco más lenta, además de que tiene como un aditivo que a mi parecer es para rellenar hojas, y que ni suman ni restan a la trama, en un momento la protagonista empieza a tomar mal una serie de decisiones y hace cosas que son bastantes inmaduras para la edad y el tiempo en que le tocó vivir. El final remonta un poquito más, ya que vemos las dos historias entrelazadas, y vemos cual es la decisión final de ambos personajes sobre sus vidas o lo que queda de ellas.
en bok som jag hade sett fram emot att läsa , blev bara pannkaka av det. Försökte hitta något som gjorde att jag kunde höja betygen men tyvärr inte rätt bok för mig, hoppas någon annan hittar ljusglimtar i den ....
This book disappointed me. It started off great, but even though it has 600 pages it seemed... unfinished. Like something was missing from it. The last chapter was the worst of all, because instead of a story about how two people come together after a long time I got scattered small stories about everything and nothing. And then the book ended. I also hated Kerstin, she was annoying, naive and stupid. All the characters were flat and you felt nothing towards them really. I don't consider this book bad, but rather half-baked.