Elyon lever ett skyddat liv långt ifrån det ständigt pågående kriget. En dag gör armén anspråk på henne och mötet med överstelöjtnant Andir förändrar allt i tillvaron. Ensam tvingas hon finna sin plats i kampen mot förfädernas muterade skapelser, samtidigt uppvisar hon förmågor hon inte borde ha. Lysande blå är första delen av Öarnas rike. En berättelse om en värld i beständig konflikt, människor med otroliga krafter och sökandet efter sann identitet.
Läste första delen hur fort som helst och verkligen älskade den men andra delen hade allt jag inte tycker om med vad jag har alltid trott är typiskt science fiction som inte riktigt är min grej. Det var flera gånger jag tänkte att nej nu ger jag upp men jag älskade verkligen första delen så himla mycket att jag hoppades att det skulle bli bättre. Slutet gjorde dock så allt var värt det och jag kommer ändå läsa andra delen i den här serien.
Jag kommer inte ge upp på Emelie Beijer då hon skriver sjukt bra, det här är enbart mitt fel att jag inte tyckte om den och min hat för science fiction (jag tror även att jag var irriterad över värmen). Älskade hennes novell och hennes karaktärer is to die for. Storyn är bra, så jag vet verkligen inte vad som hände med mig när jag läste den här boken och att den inte riktigt klickade med mig.
jag älskade den här boken 😍 Elyon är min nya favoritkaraktär med sitt mod, humor och godhet. tyckte mycket om de andra karatärerna med😊 det var en spännande handling och det hände nästan hela tiden något spännande men även mycket skratt 💖 längtar redan till fortsättningen😍 kan verkligen rekommendera lysande blå av Emelie Beijer 😍📚💖
Tänk att det finns så många olika infallsvinklar på fantasy, det är helt otroligt. Även om världen Beijer målar upp kanske inte är helt unik och tanken med olika raser eller människotyper som krigar mot varandra heller är särskilt ovanlig tycker jag att Beijer har en helt ny infallsvinkel med sin bok. Det bästa är att det tar väldigt lång tid att komma på det som läsare.
Jag gillar det, och om man inte vill veta vad som händer ska man hoppa över nästa stycke!
Jag tycker väldigt mycket om att det inte finns tidsangivelser i kapitlen för Elyon och för Igoss/Rhea. Först kände jag mig lite snopen och besviken men när jag kom framåt i boken och började förstå sammanhangen, kom jag fram till att det var en av sakerna jag gillade allra mest med boken – att jag inte förstod från början.
Beijer lyckas överraska mig totalt i sin debutroman, och det gillar jag skarpt och både bokens händelser och bokens slut får mig att bli väldigt nyfiken på fortsättningen, samtidigt som bok nummer ett är nog avslutad för att jag inte ska känna mig riktigt snopen och som om någon har snott kakan mitt framför näsan på mig.
Det är ett ganska stort persongalleri, och det blir lite luddigt för mig när det börjar vara tre olika personer i fokus, som alla har folk runt om sig. Det blir bättre när det börjar flätas ihop, och de personer som är av någon vikt för berättelsen är alla med, och man lär sig dem – räds icke. Jag tycker om Elyon. Jag tycker väldigt mycket om att hon bryter normer, står ut och är den hon är i alla väder. Jag tycker också om hennes närmsta vänner. Beijer har lyckats bra med sina karaktärer och karaktärsbeskrivningar och det känns som om det inte finns en enda onödig dialog i boken. Allt har sitt syfte.
Jag tycker mycket om Beijers språk. Tidigare har jag läst två noveller av henne, som finns publicerade i antologin H.C. Andersen, och där fastnade jag också väldigt mycket för hennes språk. Det är fint och melodiskt och det märks att författaren har en talang för det skrivna ordet, för hela tiden anpassas det till varje ny situation.
Förhoppningsvis behöver jag inte vänta alltför länge på uppföljaren, för jag är väldigt spänd på fortsättningen.
Elyon har blivit antagen till armén och är tvungen att lämna allt hon känner till bakom sig. Hennes familj och bästa vännen Shimn ligger i det förflutna och det är dags för Elyon att skapa sig ett nytt liv långt ifrån allt det gamla.
Väl på akademin finner hon två nya vänner Bram och Drett men även den heta Andir och svartsjuka Isla. Snart tvingas hon välja sida, har himlafolket rätt i att jordfolket är mutanter som förtjänas att utrotas eller finns det mer som Elyon ännu inte vet? Vem är Igoss och hur är Elyon och Rhea kopplade till varandra?
”Lysande Blå” var spännande rakt igenom, Beijer skriver på ett kvickt och detaljerat sätt som får en att vilja fortsätta läsa. Boken var inte lik någon annan jag har läst då den kändes som en blandning mellan fantasy och sci-fi, en kombo som jag inte har upplevt tidigare! Boken bjuder på romans, spänning, action, magi och även mutanter, vad mer kan man önska sig?
Drett, Bram & Shimn blev snabbt tre av mina favoritkaraktärer och självklart även Elyon. Starka kvinnokaraktärer är alltid något som lyfter en bok enligt mig och det är precis det Elyon är! Hon går sin egna väg även när alla runt omkring henne försöker dra henne i olika riktningar.
⭐️ ”Lysande Blå” av Emelie Beijer får 3/5 sprakande stjärnor.
Det ska bli kul att läsa mer om Elyon och hennes resa. Jag har en känsla av att saker och ting inte kommer gå som jag hoppas.
Tack @forfattare.emelie.beijer för recensionsex!
❤️Du kan hitta min recension + en kreativ bild där boken är i fokus på min Instagram: @sannareads
”Elyon lever ett skyddat liv långt ifrån det ständigt pågående kriget. En dag gör armén anspråk på henne och mötet med överstelöjtnant Andir förändrar allt i tillvaron. Ensam tvingas hon finna sin plats i kampen mot förfädernas muterade skapelser, samtidigt uppvisar hon förmågor hon inte borde ha. Lysande blå är första delen av Öarnas rike. En berättelse om en värld i beständig konflikt, människor med otroliga krafter och sökandet efter sann identitet.”
Författaren bygger upp en invecklad, detaljrik och en dystopisk scfi med små inslag av fantasy. I början av boken blir du som läser snabbt in slängd in bokens handling fylld med action och som läsare kan det uppfattas som mycket information att hålla koll på när det gäller huvudkaraktärernas drama och relationer till varandra. Dessutom mer man som läsare kommer in i bokens handling kommer man se pusslet läggas ut och bli helt. Då kommer du som läsare inte kunna slita dig från sidorna i boken och helt plötsligt står du där och boken är färdig läst.
Det centrala i boken är hur Eylon dras mellan gott och ont och hens samvete gentemot sina handlingar om vad anses vara moraliskt rätt eller fel eller vad som är bäst för Eylons hjärta och känslor? Inom Eylon pågår detta beständiga krig under bokens resa. Författaren portärerar vackert, starkt känslorna genom boken och jag som läsare älskar actionsekvenserna då det är då resan början för Eylon att finna vem hen är?
Utdrag ur boken:
”Jag har en sak till dig”, sa Vantiro, fiskade upp en ask ur innerfickan och räckte henne. Eylon drog efter andan när hon öppnade. På en bädd av sidentygvilade den rosa stenen fäst i en kedja av silver. ”Den är helt underbar. Inte hade du behövt köpa något.
” Den var din mors. Jag tänkte att det var ett bra tillfälle att ge dig den. ” Vantiro hjälpte henne med spännet i nacken och en rysning letade sig ut över armarna när det kalla ametisthjärta la sig tillrätta mot.
Smycket glänste vackert i solljuset och fadern fick något sorgset i blicken – en glimt minnen. ”
Författarens miljöbeskrivningar är generellt beskrivande och du får en känsla att vara där i bland annat Silversalarna. Jag som läsare ser mörklandet som vår jord i framtiden då mänskligheten har förstört och förbrukat de resursers som vi har i dagsläget därför klassar jag boken inom genre dystopi blandat med scfi och fantasy.
Jag har inte tidigare stött på en likande berättelse därför lockar Elyons livsöde mig att vilja läsa mer av författarens litterära verk samt få reda på vad som händer med Eylon.
Avslutningsvis för att sammanfatta boken med 3 ord: Spännande, dramatisk & identitetssökande. Därför ger jag boken fyra av fem i betyg. Ser framemot att läsa nästa del i sagan om öarnas rike.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Lysande blåhar ett underbart, målande språk, men det räcker inte riktigt till en handling som går för fort fram för att det någonsin ska kännas spännande och ofta blir osammanhängande. Jag gillar inte heller huvudpersonen, Elyon, men samtidigt är jag imponerad av Beijers idé att göra henne så som hon är, för hon är unik inom genren och det gör att jag är intresserad av vad mer Öarnas rike har att bjuda på.
Lysande blå är första delen i duologin Öarnas rike som handlar om Elyon som blir skickad till armen. Väl där träffar hon Andir som hon faller handlöst för, men det finns annat som hon är ämnad åt att göra.
Boken är spännande rakt igenom med en otroligt stark kvinnlig huvudkaraktär. Det är som att Skyward och Divergent har fått en bäbis och Lysande blå är resultatet. Det är fullspäckat med action och mystik. Beijer är duktig på att delge lite information åt gången, vilket gör det ännu mer spännande att läsa boken och vilja veta hur allting egentligen hänger ihop.
Några gånger tyckte jag att boken inte hade med scener som jag önskade hade varit med. På vissa ställen så var det också som att något väldigt stort skulle hända, för att i meningen under handla om tiden efter. Eftersom det inte var styckeindelat så var det ibland svårt att hänga med, men man kom även snabbt in i historien igen.
Jag ser så mycket fram emot att läsa fortsättningen på den här serien, för den slutade på ett så spännande vis!
Det första som jag kan säga om boken är att det antagligen är bland det bästa jag läst inom svensk fantastik (och nej, jag har aldrig orkat mig igenom svavelvinter). Det mesta inom svensk fantastik är böcker som läses med störst behållning innan man fyller moppe, den här boken känns dock som om den är avsedd för en äldre läspublik som iaf haft körkort i några år. Intrigen har underströmmar som ger den ett djup, karaktärerna känns genomarbetade och aromen av tonårsdrama hålls på en miniminivå.
Grymt bra världsbygge! Klockren fantasy med intressanta välskrivna karaktärer, coola miljöer och en spännande intrig. Längtar redan efter del två i serien!