Först kom kylan. Sen värmen och torkan. Två år i rad slog skörden fel. Folk dog. Till en början barn och åldringar. Sen även de starka. Det tredje året var alla visthusbodar tömda. I Stockholm anklagade man de svältande för att själva ha orsakat sin nöd. Det var inte sant. Spannmål hade funnits men exporterats som mat till Londons droskhästar.
Missväxtåren 1867–1869 är den senaste riktigt svåra naturkatastrofen i Sverige och dess påverkan förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hungersnöden fick enorma konsekvenser i form av stora sociala spänningar och blev också startskottet för massemigrationen, främst till Nordamerika.
Delar av den här katastrofen har letat sig in i vårt kollektiva minne, genom berättelser som Barnen från Frostmofjället, Torgny Lindgrens Ormens väg på hälleberget och i Sara Lidmans romaner.
Magnus Västerbro berättar också om svältkatastrofer från tidernas början fram till idag, och slutar med en blick in i framtiden. Kommer svältkatastrofer kunna utrotas för gott eller är vi tvärtom på väg in i en ny era av global hungersnöd i klimatförändringarnas spår?
I Svälten påminner Magnus Västerbro oss om en historisk händelse vars lärdomar är mer aktuella än någonsin. Med hjälp av enskilda människors livsöden skildrar Svälten den senaste stora naturkatastrofen i Sverige, samtidigt som den fördjupar sig i en av mänsklighetens verkliga ödesfrågor.
Har nog aldrig läst en mer överskattad bok. Den kanske förtjänar tre stjärnor men blev så fruktansvärt trött på överanvändningen av retoriska frågor, de långa meningarna och de ständiga spekulationerna. Dessutom försöker han göra alldeles för mycket: är det en bok om rättvisa? En bok om svälten? En bok om vad han tror svälten ledde till? Hade författaren koncentrerat sig på att beskriva själva svältåren och hade redaktören varit hårdare hade denna bok kunnat bli en riktigt bra sådan på 150 sidor. Förlåt kritisk.
Väldigt bra balans mellan politik, tidens etik och moral, personliga öden och större händelser. Blir sjukt taggad på att sluka massa böcker om svensk historia efter detta, och det om något är ett toppbetyg för mig. En faktabok som väcker vetgirigheten till liv - så ska det vara!
Allmänbildning när den är som bäst. Välskriven, intressant och gripande. Tyckte mycket om hela boken, men kanske allra mest de sista delarna där vi får veta hur de gick för personerna som vittnat om hungersnöden tidigare i boken, och även delen som ger en sammanfattning av hur hunger och svält fungerat i övriga världen och hur mycket av det som handlar om fördelningspolitik. Läs!
En på det hela taget utmärkt skildring av de svåra åren 1867-1869 (nödåret 1867 i Norrland, nödåret 1868 i södrare delen av Sverige, och 1869 när man hade att leva med de svåra konskvenserna). År som senare i stort glömts bort, trots att det egentligen inte ligger så långt bort i tiden. 150 år känns som mycket, det är 110 år innan jag ens var född, men samtidigt kan man vända på det. Det upplevdes av min farmors farfar som var född 1855 i Tveta, en av orterna som passerar revy i den här boken. Han dog 1959 (ja, han blev lastgammal) och helt plötsligt är det mycket närmare.
Fast i vår familj finns inga bevarade historier från de där nödåren.
Som sagt, i stort en mycket bra bok. Men det är en bok som bygger på andras böcker och skildringar. I sig inte något jag har ett problem med, men det ökar lite risken för fel. I och för sig är Västerbro uppenbart medveten om problemen och lyfter fram det här att ja, man får räkna med att detaljer blir fel när man litar till folks återberättande, men att historierna ändå har ett värde i hur de speglar folks upplevelser. Och jag håller fullständigt med. Det är bara det att det finns vissa detaljer som är viktigare än andra.
Jag fascinerades av historien om Märta i Fliseryd som mördade sin svärmor till följden av svälten under nödåret 1868 (historien kommer från "Ett sorgligt minne från nödåret 1868, Fliseryd socken Småland" som är bevarat i Uppsala på institutet för språk och folkminnen). Så jag gick till kyrkböckerna för att se vad som stod där (de kan vara fascinerande källor trots sin tendens till korthuggenhet). Och jodå, Märta, gift med Carl Larsson, dömdes mycket riktigt för giftmord på sin svärmor. Vissa, lite ovidkommande detaljer, har blivit fel, som att dottern kallas Anna, när hon faktiskt hette Emelie. Någon dövstum äldre bror hade hon inte, hon var parets äldsta barn, och hade istället en yngre bror (som det inte verkar ha varit något fel på). Men det är en annan sak som bevarats fel i folks minne. Mordet skedde inte 1868. Det skedde 1867.
В 1867 - 1869 рр в Швеції був жахливий голод. Померло близько трьохсот тисяч людей, третина населення під час голоду і в наступні кілька років покинули країну. Книжка розглядає передумови і причини голоду, а також наслідки. Дуже цікава книжка, в якій ще дуже добре описана історія Швеції в другій половині 19 століття.
Såhär; intressant med hela den här katastrofen och perspektivet med hur liberala tankegångar påverkade själva svälten. Men blev varnad av Eva innan för alla retoriska frågor, dom tillsammans med att författaren skriver ”heter det” efter att ha citerat något från tiden då svälten fanns, drar ner det. Blev tokig till slut.
En av de bästa fakta- och historieböcker jag läst. Det märks hur mycket noggrann research författaren gjort, då han kan beskriva hela händelseförloppet av svältkatastrofen som förändrade Sverige, både på personlig nivå med vittnesberättelser och på regional, nationell och internationell nivå. Boken beskriver inte bara vad som hände, utan förklarar hela kontexten, hur samhället såg ut, hur människor levde, hur de tänkte, vad som ledde fram till svälten, hur människorna hanterade vad som hände och hur det påverkade vad som hände sedan. Oerhört intressant när författaren lyckas måla upp dessa samband! Dessutom slogs jag ständigt av hur folk tänkte och resonerade då angående att hjälpa eller inte hjälpa fattiga och människor i nöd, och hur likt det är hur vi fortfarande tänker, med enda skillnaden att dagens fattiga är ofta längre bort och kommer inte tiggande från grannsocknen utan från fjärran länder. Mycket intressant också hur det belyses att uppfattningen om vad som utgör ”svenskhet” har hela tiden förändrats genom århundradena, och därav existerar ingen ”svenskhet” med historiska anor. Att kunna se dessa samband är anledningen till att historia är så viktigt och ger ett sånt djup till att förstå vår värld idag. Läs boken, förfasas över hur hårt det var att vara en fattig svensk på 1860-talet, och inspireras av hur Sverige har byggts upp från ett av de fattigaste länderna i Europa till ett välfärdssamhälle där ingen ska behöva svälta igen.
"Det finns inga exempel på att människor har dött av hungersnöd i en demokrati."
Till stora delar fantastisk redogörelse för den sista stora svälten i Sverige, dess orsaker och förlopp, den politiska debatten då, och vad man kan lära sig av det idag. Det jag saknar är möjligen lite mer av det rent torra - vad hände i grannländerna, vad hände i Norrland efter den första stora krisen, etc etc. Men en bok alla bör läsa.
En mycket intressant och läsvärd skildring av nödåren 1867-1869. Författaren redogör på ett lättillgängligt sätt för händelseförlopp och ideologiska ställningstaganden (varav många fortfarande känns aktuella i dagens samhälle). Kan varmt rekommenderas.
Jag hade inga speciella förväntningar när jag började läsa Svälten men jag blev omedelbart indragen i författarens berättarstil och den historieskildring som följde.
Det är en berättelse om de sista svältåren som drabbade Sverige, specifikt Norrland men även andra delar av Sverige, under 1867-69.
Västerbro skriver om enskilda livsöden och om de stora sociala och politiska omvälvningar som skett i Sverige. Ett land där majoriteten av befolkningen fortfarande lever på landsbygden och får sitt leverne genom jordbruk med ett fåtal städer som påbörjat industrialisering. Ett land där jordbruksreformer skapat en ny underklass av jordlösa bönder som lever i yttersta armod. Om ett Norrland som är ett nytt exotiskt land fullt med människor som försöker skrapa fram hemman ur djupaste urskog. Fascinerande får man även läsa om en internationell räddningsinsats som kompletterar den väldigt segdragna svenska byråkratin som även den till slut inser situationens allvar.
Många av de drabbade orterna och levnadsöden som Västerbro tar upp ligger väldigt nära till hands för mig. Handlaren Bergström i Skellefteå som blev rik medan folket svalt. Hur ett 30 tal män från Ostvik och Östanbäck i desperation drar in till Skellefteå för att kräva nödhjälp och möts av stadsfiskalen Svedberg understödd av skarpskyttar. Robertsfors, Bygdeå, Burträsk som förlorade 6 gånger så många som under ett normalt år. I Lövånger, sitter en skeppare Holmström och beskriver i sin dagbok hur hans grannar svälter ihjäl. Nils Borg lämnar Råneå i Norrbotten och vandrar till Stockholm för att bedja konungen om hjälp. Nils-Petter Wallgren en sjutton-årig pojke som drömde om att ta sig till Amerika men inte kom längre än till Sikeå. Så många byar namnges i Västerbotten och Norrbottens inland som jag någon gång passerat eller stannat till i för att undra vad som gjorde att folk att bosatte sig precis där.
Dessa och så många andra människors öden är grunden för boken och Västerbro tar dessa personliga historier och väver in dem i en större kontext om hur socknar, kommuner, regeringen och omvärlden hanterade situationen. Det är en bra skriven och väldigt engagerande berättelse väl värd att sig tiden att läsa.
Jag har nått den punkt i livet då jag med gott samvete inte behöva fullfölja liknande böcker. Förstår egentligen inte det konkreta syftet med boken, om det ska vara en historisk skildring, förklaring av vanliga orsaker för svält, och i många fall dras paralleller som inte hade behövts till andra länders och historiska tidpunkters svältkatastrofer. Hela boken är hattigt och grötigt skriven, och som ett ytterligare lager läggs Västerbros förvirrade skrivspråk med retoriska frågor in i absurdum - som jag upplever som löjligt obstruerande och egna spekulationer som heller inte bidrar med något. Förstår att den inte är ämnad som en ren faktabok, men allt har en gräns. Finns till och med bättre skönlitterära böcker på temat om man är intresserad om svält, läs t ex Fogelströms bok från samma tidsperiod. Hade kanske förtjänat två stjärnor för "good effort", men någon måste balansera ut det skeva betyg denna bok fått på Goodreads svenska avdelning (vars betygssättningssystem inte alltid hänger med pga dålig statistik).
Jag hittade den här boken, när jag i samband med min släktforskning sökte svar på hur en familj på bara några år kunde gå från en (till synes) trygg tillvaro som lantbrukare till fattiga torpare där fadern dömdes till fängelse för stöld av en halv tunna råg.
Boken gav en intressant inblick i en svår och avgörande tid i vår historia, den sista stora svälten 1867-69 och vad dessa nödår fick för konsekvenser. Författaren blandar gripande ögonvittnesskildringar med redogörelser för politiska och ekonomiska idéer och strömningar i tiden. Det gör att man får in händelserna i ett sammanhang och får en djupare förståelse för det sena 1800-talet. Boken var verkligen läsvärd, särskilt om man är släktforskare men också om man bara är allmänt historieintresserad,
Väldigt intressant och viktig del av Sveriges historia. Ett gediget arbete har onekligen lagts ner av författaren för att skriva denna bok. Dock lyssnade jag på den och dessvärre tyckte jag att de kunde valt en bättre uppläsare, då det var en så beige röst att man ibland svävade bort och slutade lyssna. Men i det stora hela en gripande skildring av de fattiga och utsattas liv och levene på slutet av 1800-talet. Väl värd en läsning, inte en lyssning i detta fallet.
Jajjamen. Herr Västerbro gör det igen. Detta är en alltigenom fantastisk bok.
Det kalla året (1867. Det torra året (1868). Det svåra året (1869). Alla får de förödande konsekvenser för den svenska livsmedelsförsörjningen.
Folk steker läder för att äta. Många svälter ihjäl. Delar av landet svälter i omgångar. Förmågan och viljan till omfördelning och styrning är noll. Boken ger ett mycket behövligt perspektiv på vårt land. Läs!
Boken inleder starkt men tappar av sig. Boken försöker göra för mycket och borde ha fokuserat på just svälten. Västerbo avslutar också boken med någon slags politisk och historisk analys blandat med spekulation om framtiden och det blir en riktigt smet av allting. Dessutom tycker jag att hans egna syn och politiska ståndpunkt lyser igenom.
En måstebok för alla som tror att Sverige var bättre förr. Och för de som längtar efter en mer sammansatt bild av vad som är 'typiskt svenskt'. Kanske tom något som alla svenska barn borde läsa i högstadiet. Det är en mycket väldokumenterad och reflekterande berättelse om de svåra åren 1867-1869 och konsekvenserna av dessa. Det mest fascinerande är alla röster man får höra: berättelser av folk som levde då, arkivmaterial från radio och tidningar, skönlitterära texter som har behandlat denna tid. Definitivt en värdig vinnare av Augustpriset i kategorin fackbok!
Oerhört intressant, särskilt som jag själv kommer från utvandrarbygder och har många utvandrade släktingar. Jag känner mig plötsligt så mycket närmare min farfarsfar som var barn under åren i slutet av 1860-talet.
Ett fantastiskt välgjort och spännande reportage från tre år i den svenska historien som jag kände till men absolut inte insett vidden av. Bara läs den!
Ett standardverk - inte bara om svältåren 1867-69 utan om alla de samhällsprocesser som tog fart vid den tiden och förändrade Sverige i grunden. Alla borde läsa!!
En utförlig och intressant bok om svältåren 1867-1869 i Sverige, och hur dessa formade landet. Berättelser om olika individers livsöden varvas med förklaringar av hur politiska beslut har påverkat samhället, samt hur synen på de utsatta har sett ut - förtjänar de att få hjälp, eller ska man låta dem klara sig själva?
Jag lyssnade på denna som ljudbok, vilket den passade bra som - jag tror inte jag hade orkat läsa den fysiska boken. Stundvis blir det lite väl mycket fakta att ta in för min del, ljudboken var 12,5h lång och ibland tröttnade jag litegrann. Men den var lärorik! Bra inläsning av Tomas Bolme.