Hundemanuskripta : Nei å nei, Du å du & Fy og fy

Hundemanuskripta #1-3

by Jon Fosse

Dei tre hundemanuskripta, Nei å nei, Du å du og Fy å fy, er her samla i éi bok. Hundemanuskripta kom ut i 1995, 1996 og 1997, men har vore utselde i årevis. Omtalen er utarbeidd av BS.

Genres: Nobel Prize, Audiobook, Fiction, Swedish Literature, Short Stories

149 pages, Hardcover

Published January 1, 2018

About the author

Jon Olav Fosse was born in Haugesund, Norway and currently lives in Bergen. He debuted in 1983 with the novel Raudt, svart (Red, black). His first play, Og aldri skal vi skiljast, was performed and published in 1994. Jon Fosse has written novels, short stories, poetry, children's books, essays and plays. His works have been translated into more than forty languages. He is widely considered as one of the world's greatest contemporary playwrights. Fosse was made a chevalier of the Ordre national du Mérite of France in 2007. Fosse also has been ranked number 83 on the list of the Top 100 living geniuses by The Daily Telegraph.

He was awarded The Nobel Prize in Literature 2023 "for his innovative plays and prose which give voice to the unsayable".

Since 2011, Fosse has been granted the Grotten, an honorary residence owned by the Norwegian state and located on the premises of the Royal Palace in the city centre of Oslo. The Grotten is given as a permanent residence to a person specifically bestowed this honour by the King of Norway for their contributions to Norwegian arts and culture.

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Hundmanuskripten består av tre stycken antropomorfa noveller. De har alla tre hundar i övre medelåldern som protagonister. Det är lika konstigt som det låter, men oväntat underhållande och tankeväckande. Fosses prosa flyter fram. Med omkväden och med få ord skapar han stort innehåll. Vardagsnära, realistiskt och riktigt roligt.

Den första heter Nej å nej och handlar om hunden Webster som bor med sin matte, gamla Oline. Han är trött på att ligga bredvid hennes skvalpande mage i sängen. Webster drömmer om att få bli ”den ensamma hunden Webster” och om att få se havet. Inte minst drömmer han om att få rädda en hjälplös hundtös med vitt krulligt hår.

Jag är ingen hundmänniska, men kan ändå se tjusningen i den här fina beskrivningen av relationen mellan hund och människa. Men ännu mer lockar det att tolka novellerna som någon slags satir över män i ålderskris. Någon längtar efter frihet, en annan efter kärlek och en tredje vill inte förlora sin plats högst upp i hierarkin och absolut inte bli ersatt av någon ung kvinnlig förmåga.

[Bloggbohemen · Rating 4 out of 5]

Vem kunde ana att en nobelpristagare kunde vara så underhållande! Jag är riktigt road när jag tar del av de tre olika berättelserna där hundarnas perspektiv står i centrum.

Vi möter Webster som vill bort från sin gamla mattes skvalpande mage och se havet och rädda en viss liten vit hundtik i skogen. Olav och Bård träffar två hunddamer från staden och försöker få till det men det är inte så lätt med tvåsamheten. Till sist är det Haktor, den gamle skeppshunden, som verkligen inte vill bli ersatt av någon yngre tik.

Det är knasigt, roligt, lite vemodigt ibland och samtidigt litterärt med omkväden och flyt i språket. Jag gillar det här så oväntat mycket och kan inte låt bli att tänka att Fosse, förutom att beskriva några åldrande hundar, nog också har beskrivit många medelålders män och deras längtan efter något annat och ovilja att bli ersatta av yngre förmågor.

[Martine]

Denne var veldig fin og morsom, leste fra perspektivet til tre ulike hunder i ulike situasjoner

[MalinF · Rating 3 out of 5]

Efter att ha lyssnat på intervjuer och sett miljöerna som Jon Fosse växt upp i och lever i så blir boken och historierna mer levande. Inte så mycket relation hund-människa som kanske var förväntningarna, men väl igenkänning i en del relationer människor emellan.

[Daniel · Rating 1 out of 5]

Får man Nobelpris för det här alltså?

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

Jättefin!

[Erik · Rating 3 out of 5]

Jag känner inte riktigt att Fosses prosa fungerar i denna samlingen; den upprepande prosan känns mer som utfyllnad än innehåll. Själva hundgreppet är inte heller så lyckat, även om det lyfter i den sista berättelsen. Vad Johan Hilton såg i det när han recenserade boken i DN är för mig ett mysterium. Berättelserna handlar mer om ålderdom än om relationen mellan hund och människa.

[Sebastian Sampallo · Rating 3 out of 5]

Ganska kul bok, men gav mig inte så mycket. Bra uppläsning av Reine Brynolfsson, som gav karaktärerna liv. Boken är skriven om ett par olika hundars perspektiv, och handlar i mångt och mycket om hundarnas relationer till människan och andra hundar. Boken består av tre korthistorier, som var ganska mysiga och kul, men stundtals lite tjatiga. Jag blev inte särskilt sugen på att läsa någon av Fosses mindre lättsamma böcker.

[K's Bognoter · Rating 3 out of 5]

Nej åh nej, jeg er ikke noget hundemenneske. Men ja åh ja, jeg er fan af Jon Fosse. Og jeg har læst Hundemanuskripterne med mild fornøjelse – for mig selv, selv om de nok havde været sjovere at læse med et barn. Måske.
Læs min anmeldelse på K’s bognoter: https://bognoter.dk/2022/04/20/jon-fo...

[Berit Lundqvist · Rating 2 out of 5]

Tre korta historier om hundar och deras förhållande till andra hundar och till människor.

- Hunden Webster vill ut på äventyr. Rymmer, men blir hungrig.
- Hunden Olav blir kär på ålderns höst.
- Skeppshunden Haktor gillar inte konkurrens.

Usch, vad jag tycker illa om sådana hör historier där djur förmänskligas. Dock lite småkul emellanåt. Därför får den två stjärnor.

[Ella · Rating 3 out of 5]

Disse tre historiene var hyggelige og artige, men dette var ikke direkte stor kunst. Jeg følte ikke Fosse var noe særlig god på å prøve å se ting fra hundenes perspektiver, det føltes mer som menneskelige opplevelser projisert på hunder, men allikevel er dette ikke noe fabler eller lign. Og hvorfor handlet alle fortellingene om paring? Irriterende. Men ja, samtidig var ikke fortellingene direkte dårlige heller...

[Britta Storm · Rating 3 out of 5]

Fosse har ett väldigt speciellt språk, och det tog ett tag att fastna, men när man kom in i den var den väldigt rolig och faktiskt gripande. Tänkte aldrig att det var konstigt att huvudkaraktären var en hund, utan accepterade snabbt att tankegången är hundens och den var väldigt trovärdig.

[Johan Frick · Rating 4 out of 5]

Gillade mycket. Läste den som en allegori för den ensamme, sorgsne och delvis missunnsamma mannen, som upplever att han i dag får kliva ut sidan för kvinnor eller andra, mer framgångsrika män. Tänker alltså på incelsnubbarna. Har ingen sympati för den sortens personer i verkliga livet men som hundar var det lättare att ta till sig. Lättläst, går att läsa ut på ett par timmar.

[Kalle Eriksson · Rating 5 out of 5]

❤️

[🌻ingrid🌻 · Rating 3 out of 5]

3,5

[Elin Saari-Bladmyr · Rating 5 out of 5]

So weird but still so likeable!

[Torbjörn Nilsson · Rating 4 out of 5]

Glad att jag fångade upp detta tips från Nina! Hjärtknipande och rörande historier om människor i hundgestalt. De tre korta berättelserna vaggar fram i trygga upprepningar inlästa av en av mina absoluta favoriter; Reine Brynolfsson.Den sista novellen är en klar femma.

[Albin Torstensson · Rating 2 out of 5]

Kan rekommendera fin inläsning av Reine Brynolfsson, men i övrigt rätt trist.

[Leif · Rating 3 out of 5]

Hundemanuskripterne er en samling af tre af Jon Fosses udgivelser: Nej Åh Nej (1995), Du Åh Du (1996) og Fy Åh Fy (1997). Det er en sjov, kær og ret fjollet samling af historier om hunde og deres relationer med andre hunde og deres relationer med deres mennesker.

Disse historier om hunde skal også fortælle noget om basale følelser, tanker og reaktioner hos os mennesker. Når vi som fx skibshunden i Fy Åh Fy er bange for at blive overflødiggjort, fordi der er tale om, at der skal komme en ny og yngre skibshund, fordi man selv er blevet for gammel. Eller når fjordhunden i Du Åh Du lever et ungkarleliv og slet ikke har forstand på damer, men alligevel bliver vakt da to fine byhunkatte kommer slentrende på skovtur, og fjordhunden mander sig op sammen med sin ungkarleven og inviterer dem på middag. Eller når hunden ved navn Websterr (nok fordi det udtales sådan, når man råber på den) er så træt af at bo sammen med den gamle tykke dame, hvis mave han skal lægge sit hoved op ad, når hun vil hvile, og derfor længes efter at kunne stikke af og se havet og opleve friheden ved ikke at leve sammen med den gamle tykke dame, men som så alligevel længes tilbage til hende, da han under sin flugt udsætter sig for mange strabadser og for sult og tørst.

Nærmest nogle moderne, komiske fabler - men med den forskel, at historierne alligevel er skrevet så meget i hundeperspektiv, med konkrete formuleringer og tanker om at mæske sig i fx flæsk, at det almengjorte symbolske bliver overhalet af det mere dagligdags komiske. Samtidig er det for mig som stor Fossefan interessant at se, hvordan Fosses stil med at skrive desorienterende stream of consciousness er blevet brugt i helt andre skildringer med dyr - end hvad der aktuelt finder sted i hans forfatterskab. Men der er også lige lovlig meget tøhø over historierne, og rigtig gode og vedkommende bliver de ikke.

[Theo Milos · Rating 3 out of 5]

Tre olika berättelser i en bok. De har alla tre hundar i övre medelåldern som protagonister. Hundarna vill vara i fokus, helst viktiga, och känner att de har mer att göra i livet. Frigörelse är mottot. De är dock osäkra och vet inte hur de ska hantera situationerna de hamnar i. Olav är exempelvis rädd för att träffa stadshundarna och saknar mod.

1. Den ensamma hunden Webster. Han bor med gamle Oline men vill frigöra sig och se världen när han fortfarande kan. På sin färd träffar han en annan hund som driver en bar för hundar.

2. Fjordhunden Olav. Han har en vän och de träffar tillsammans två stadshundar som de tycker om. Sedermera gifter sig Olav med en av hundarna.

3. Skeppshunden Haktor. Han arbetar på ett skepp där kaptenen styr. Efter en tid får han dock konkurrens av en annan hund som snabbt tar hans roll. Haktor blir förargad men är trots det maktlös.

Överlag ganska märkligt att boken handlar om hundar, men ändå ganska bra och rolig.

Uppläsaren Reine Brynolfsson är en av de bästa i branschen. Riktigt bra uppläst med betoning och han skapar en känsla av värme och trygghet.

[Hjortronhyllan · Rating 3 out of 5]

En bok som består av tre noveller, berättade ur olika hundars perspektiv, där essensen hämtas från ett liv utan för många funderingar. Novellerna utforskar jakten på äventyr, där man har glömt bort hur hemmets trygghet tas för given. Det handlar även om livet där man saknar en partner, som senare ger livet ett mer djup, men som också med enkelhet tas för givet. Temat i dessa noveller känns som rädslan för att det är över, att gubben ska glömmas bort eller att en tjänst av att varit vid liv inte ska mötas med tacksamhet på ålderns höst.

På baksidan marknadsförs det som Fosses roligaste bok. Finurligt kan jag hålla med om, men komik uppnås inte till fullo. Däremot älskar jag de små "armbågen i sidan"-gliringarna. Fosse lyckas enkelt förmedla vardagens ofta tråkiga verklighet på ett sätt som kan romantiseras. Även de blinkningar och referenser där läsaren testas får mig att le brett. Fosse, du når mig på det sättet.

Boken är lättläst, en perfekt start för den som vill läsa en nobelpristagare och kunna skryta i fikarummet eller på ett socialt medie-konto.

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

Hade jag inte läst något av Fosse innan hade jag blivit lite fundersam, men tonen i dessa hundberättelser går igen i Septologin, fast det då handlar om en människa förstås. Upprepningarna som skapar en känsla av naivitet, som i det perspektivet kan kasta ett slags komiskt, vemodigt ljus på mänskliga behov som frihet, hunger, längtan efter sällskap och något att sträva efter - som dock som så ofta blir misslyckanden, om man nu ska benämna dem misslyckanden. Och inte bara det förstås, det går också väl för hundarna ibland.

[David Karlsson]

Kände mig rätt ointresserad av den här när den kom och läste den inte då, men glad att jag gjorde det nu istället. De tre korta berättelserna om gamla hanhundar är både mysiga och underhållande, skrivna som de är på Fosses karaktäristiska prosa. Inte i nivå med det jag läst av honom tidigare, men väl värd sin tid i väntan på "Ett nytt namn" som jag inte hunnit få hem än.

(Tidigare publicerad på Instagram utan betyg, sätter därför inget såhär i efterhand.)

[Kenneth · Rating 4 out of 5]

Genast efter att Jon Fosses Nobelpris hade offentliggjorts kollade jag vårt lokala biblioteks utbud på böcker av honom på svenska. Två fanns det och dem reserverade jag. Någon hade alltså varit snabbare än jag. Trilogin har jag redan läst och nu också Hundmanuskripten. Fortfarande är jag övertygad om att Svenska akademin gjort ett lyckat val.

Temat i dessa två böcker är mycket olika, men det som förenar dem är Fosses stil att skriva. På ytan verkar hans språk enkelt, men är ändå mycket nyanserat. Upprepningar är ett centralt element i hans text och ger överraskande nog djup åt texten.

Här är det frågan om tre olika berättelser, vilka alla är skrivna ur ett hundperspektiv. Antropomorfism är en svår stilart, men då det lyckas, blir det något mycket bra. Jon Fosse har definitivt lyckats här. Djurperspektivet berättar i själva verket mer om oss människor än om hundarna. De på ytan enkla berättelserna har djup och mysfaktorn är ändå ständigt närvarande.

Namnen på de tre berättelserna är just sådana jag kunde förvänta mig av Fosse: ”Nej, åh, nej”, ”Oj, oj, oj” och ”Aj, aj, aj”. I den första berättelsen får vi ta del av en mängd hundfilosofi. En sällskapshund Webster, eller hunden Webster som han kallas, är på rymmen och vill se havet, som han aldrig tidigare sett. Det blir mycket hundfilosofi med de hundar han träffar under sin odyssé, främst hunden Andersson. Empatin är ständigt där, även då det blir svårt. Mycket lär sig också sällskapshunden om livets verklighet, som att ”det är en sak att vara hungrig, en annan att ha mat”.

I den andra berättelsen fortsätter samma stil och vi får träffa fjordhunden Olav, som senare gör bekantskap med skogshunden Bård. Här gäller det generations- och välståndsklyftor, med åldrande som en ständig underton. Lite romantik blir vi också bjudna på, men melankolin finns även här. Vi säger och hör vad vi redan sagt och hört många gånger.

I den sista berättelsen möter vi skeppshunden Haktor på fraktskutan Havssulan. Haktor möter också konkurrens och det gäller att ta plats. Hur skall man möta konkurrensen från yngre generationer? Men blir det ändå så, att slutet gott och allting väl? Jag vet inte, men hoppas på det bästa.

[Staffan Lingärde · Rating 5 out of 5]

Innehåller 3 hundmanuskript. Den första handlar om den ensamma hunden Webster. Inte alldeles ung. Som blivit lite less på sin matte och ger sig ut i världen. Han vill se havet och även träffa den lilla vita tiken i skogen som behöver hjälp. Websters hjälp, alltså.
Men allt går inte som man tror. Inte heller som Webster tror. Tur att det slutar lyckligt. I alla fall.
Och även berättelserna om fjordhunden Olav och skeppshunden Haktor slutar väl.
Tack för det, Jon Fosse!

[Patrik Hallberg · Rating 3 out of 5]

This years Nobel price winner. If dogs could talk...three short stories: a dog that decides to run away, a love story about a dog from the woods that finds love in a posh city dog, and finally the ship dog that starts to get old and a new dog arrives...well written and especially the last story is really hearth warming.

[Anna Backlund · Rating 3 out of 5]

En ovanlig och unik bok. Fosse skriver stora existentiella känslor i små hundars liv. Boken består av tre olika berättelser om olika hundar. Jag:et är en hane i övre medelåldern som lider av någon slags längtan, eller tillfredsställelse. Det är lättläst, upprepande och humoristiskt. En bok man inte glömmer i första taget.

[Göran Persson · Rating 4 out of 5]

I have read a book by Fosse before, so I knew what to expect. Still, the idea of having the dogs as main caracters struck me as new, almost a bur ”childish”, but very entertaining. The continuous repeating added to this feeling. However I liked this book, or the three of them, very much. Reine Bryniofsson, being a very good reader, added to this feeling.

[Farbror the Guru · Rating 3 out of 5]

Tre noveller och tam natur. Den bästa novellen handlar om förändringar under åldrandet och erbjuder lite salt. Novellerna är antagligen mer underhållande som förströelse för författaren än för läsaren.

Texten bär ingen komplexitet och när den lovar att bli bra springer det sentimentala till täten. Lättläst. Lite överflödig.

[Johanna Gistvik · Rating 1 out of 5]

What the fuck was this??? A trilogy of short stories about dogs that managed to be both deeply misogynistic and had me, an insta lover of all dogs, dislike dog characters. Not one of the dogs, male or female, in any of the stories, was even remotely likable. The only redeeming thing about this dumpster fire was that the audiobook took only about two hours to get through, if I sped it up.