Sex, poesi, kunst og tenåringsliv i Anna Ahlunds viktige ungdomsroman om livet på Sibylla VGS.
«Jeg kysser alltid fremmede på nyttårsaften,» sier hun og retter på lua.«Jeg også,» sier han, selv om det ikke er sant.Hun kremter.«Visste du at nyttårskysset viser hvordan resten av året blir?» Det skjer mye i korridorene på Sibylla videregående. Der finner man Fride som er så forelsket i Miriam at hen ikke kan tenke på noe annet. Yodit som maler og forsøker å finne sin plass i gjengen. Johannes som leser Karin Boye og forsøker å finne sin plass i livet. Aron, hvis lillesøster Linn fikk alt talent. Og Linn, som lurer på hva hun skal bruke det til. Også er det Sebastian, han som skal kysse en ny person hver måned. Et nyttårsforsett som roter til mye for flere enn ham selv.
Tror bestämt att jag funnit min nya svenska favoritförfattare. Läste klart den sista sidan för fem minuter sedan och har inte slutat le sedan dess. Detta är en FANTASTISK bok för unga vuxna om kärlek, vänskap och livet. Jag var fast från första sidan till den sista.
Alltså wow. Under en lång tid när jag läste den här boken trodde jag att den skulle få fyra stjärnor. Karaktärerna var fantastiska men handlingen blev liksom lite rörig. Men nu när jag sträckläst de sista hundra sidorna kan jag inte annat än att ge den fem stjärnor ändå. För den beskriver ju ungdomars liv precis som de ser ut, röriga! Boken hade inga plot twists eller stora osannolika romantiska gester, utan beskrev vanliga liv, vanliga människor. Och dessa människor! Åh. Anna Ahlund är sannerligen helt fantastisk på att skapa vackra, trasiga, knasiga och alldeles underbara karaktärer. Tänk om samhället och människorna i det kunde vara som Anna Ahlund beskriver det, himlar vilken fin värld vi skulle leva i då.
Vi följer ett gäng olika ungdomar som går på gymnasieskolan Byllis, en estetskola. Det är relationer, vänskap, kärlek, att försöka hitta sig själv. Det är ganska svårt att beskriva handlingen eftersom man följer så många olika karaktärer, det känns mer som att man får inblickar i deras liv.
Jag tycker Ahlund har ett fint språk och jag gillar att hon skriver så många hbtq karaktärer. Men jag hade nog önskat att handlingen var mer fokuserad, att hon kanske hade valt två spår att följa.
Alltså oj oj oj så många tankar jag har fått av den här boken. Jag vet knappt var jag ska börja. Hm... handlingen kanske ändå är bäst.
Det finns fem-sex huvudpersoner i Saker ingen ser. De går andra ring på Sibylla allmänestetiska läroverk, Byllis, och är vänner. Typ. Sebastian, Johannes, Fride, Yodit är väl kärnan, sen finns Miriam (som försvinner ut ur boken en bit in) och tvillingarna Linn och Aron. Så det är många att hålla reda på. Sebastian blir kanske ändå en slags huvudperson och han har avgett ett nyårslöfte om att kyssa en ny person varje månad som alla på skolan är märklige engagerade i. I alla fall:
- Sebastian ska kyssa en ny person varje månad. - Fride är jättekär i Miriam och hux flux är Miriam inte alls lika kär tillbaka. - Johannes är svårmodig med en död (självmord) syster och writer's block bara det att han målar istället för att skriva. - Yodit är/känner sig "ny" i gänget och vill bli en av dem. - Aron är KK med sitt ex och går natur. - Linn är perfektionist med klädintresse.
Ett år får vi följa ungdomarnas liv, framförallt kärleksliv.
Jag älskade Du, bara så det faktum att jag blev väldigt besviken på Saker ingen ser har alldeles säkert att göra med mina höga förväntningar. För ja Anna Ahlund är en bra författare och jag kommer att läsa hennes nästa bok (så länge den INTE handla om det här gänget) men men men!!!
För det första, det är way för många personer med i den här boken. Alla ska få talutrymme och resultatet är att ingen riktigt kommer oss nära. Har hört att det från början skulle bli en novellsamling och det hade antagligen blivit bättre.
Exempelvis står det överallt: Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den, och jag bara jaha... ska vi fatta att Linn är full av talang? I boken utläser jag att hon är en jazzälskade second hand klänningsbesatt ensamvarg. Som umgås med en tant, vilket inte får någon som helst förklaring... Sen är det kanske är synd om Linn. Tror i alla fall en av de andra karaktärerna. Det är liksom allt om henne. Vi kommer inte nära. Och Aron, Linns tvilling, han är ju inte ens med! Går natur, pippar sitt ex, gillar The Cure och är emo. Det är allt om honom! Jaha..?
Sebastian då, huvudpersonen. Jag fattar (jag gör verkligen det) att den här världen kidsen finns i ska vara som vår, fast bättre! Sex är underbart och glatt och härligt för alla inblandade. Inga "regler" kring vem man får vara med och det är väldigt sympatiskt. Det är också tur för Sebastian för hade han varit med i en annan bok hade han varit ett svin. Han ligger till höger och vänster och alla är okej med det. Alltså ingen blir sårad! Ingen blir kär i honom, eller hur jag nu ska tolka det, utan alla inblandade ligger och skiljs sedan glatt åt som vänner. No drama, no svartsjuka. När han vid ett enda tillfälle funderar om kompisarna kanske är sura på honom får han uppmaningen "tänk inte på det" och gör sedan inte heller det utan går glatt vidare i livet. Gillar inte Sebastian.
Detta i sin tur för oss in på sexet. I Du, bara var sexet så hett. Sugande och härligt! Så jag förväntade mig en del sex i Saker ingen ser och det fick jag. Är som sagt som vår värld, fast bättre, vilket innebär att alla kids har bra sex. Inga nojor, inget konstigt kring kondom, alla njuter, tjejer får ta för sig. Härligt, men riktigt trovärdigt blir det ju inte.
Det dessa ungdomar dock inte alls ägnar sig åt är kommunikation. Prata, varför göra det? För i denna spretiga historia kommer även depression in. Johannes (med döda syrran) är mörk i sinnet. Han är dessutom dödligt kär i Yodit och hon gillar att bli slickad av honom, i övrigt är det oklart hur hon känner. Trodde verkligen länge att hon gillade Sebastian (det gör ju precis alla vilket för mig som läsare är obegripligt). I alla fall, Yodit väntar på att Johannes ska prata. Han väntar på att hon ska vilja berätta för de andra att de är ett par. Hon vill veta om hans syster men frågar inte. Han vill veta vad Yodit känner men frågar inte. Så lagom till Yodit känner att hon fått nog, är Johannes på väg att... ta livet av sig? Kanske, kanske inte? Oklart om han bara är ute utan kläder mitt i vintern och står på en bro ändå.
Och nu har jag inte ens pratat om Fride. Hen som har den otacksamma rollen att vara dumpad, lång och ha färgstarka outfits. Grejen med Fride är att hen inte har någon roll i boken. Hennes och Miriams relation är inte intressant. De är sjukt kära, sedan inte. Sen finns Fride bara i gänget. Gör inget särskilt, fyller ingen direkt funktion och en novell kanske hade kunnat berätta mer om en så pass intressant karaktär.
Sa jag att jag var besviken?! Saker ingen ser är antagligen inte så här dålig. Den är orealistisk på ett trevligt sätt och i övrigt medioker. Okej egentligen, men jag hade förväntat mig mycket mycket mera efter Du, bara. Lär dock spela noll roll att jag surar. Sveriges övriga läsarkår står upp och gör vågen, vilket är bra eftersom nästa bok av Anna Ahlund kanske är bättre.
3,5 stjärnor. En fin historia om möten av många olika slag. Främlingar, vänner, kärleksintressen och en hel hög unika karaktärer träffas i underbar skolmiljö. Älskar skolscenerna och älskar Linn. Som vanligt i alla böcker jag nånsin läser fastnar jag inte riktigt för huvudkaraktären utan gillar mer de andra. Saknade dock lite djupare kompisscener genom större delen av boken, för såna är jag svag för. Slutet kom som en chock, jag var helt clueless.
Sträckläste precis som Du, bara. Brukar betyda minst fyra stjärnor men nu var det en grej som störde mej. Sebastians, ja vad ska vi kalla det, obehagliga upplevelse (i juli, tror jag det var?). Okej, för det första så
1. Det hela var väldigt realistiskt så det är inte det som är problemet 2. Alla trådar blev inte sådär snyggt ihopknutna på slutet anyways så helt fullt möjligt att det här nu bara råkade vara en av dem
MEN det störde mig. Det störde mig för att det kändes som (antagligen inte alls meningen men) att det här var ett "straff" för . För visst, Sebastian behövde lära sig en och annan läxa men NEJ, det att han är verkligen inte något som han behöver bli bestraffad för med lite .
Helt orelaterat en detalj som verkligen inte har nån betydelse men jag bara måste nämna pga kom ihåg att exakt samma sak (!!!) hände i Du, bara: juninatten var mörk och det här är ju Uppsala, så whaaat? :)
Förresten, speaking of Uppsala: sexscen på Storken! I APPROVE.
(Ingen aning hur många stjärnor det här blir då, fyra eller två? Tre då kanske?)
I just love this. Its queer, sad, sweet, fun and very lovable in my opinion. The pages flew by so fast and I loved the characters. Perfect to read for Pride!
Efter att ha läst hundra sidor var jag fast, men det är något som skaver i mig. Därför uteblir femman. Upplägget av själva kapitlen, känns fel. De fyller ingen funktion att dela in det i månader. Kanske skulle fokuset ligga på färre karaktärer, men ändå låtit boken vara på 400 sidor. Det är en bra bok, utan tvekan. Men den glöden och magin som fanns i Du, bara, uteblev.
Väldigt bra bok, jag gillade karaktärerna, även om jag ibland tyckte att deras handlingar kändes lite.. orealistiska. Handlingen var bra och jag gillade konceptet och upplägget, men jag känner att visa saker blev ouppklarade, och det är synd. Men allt som allt, bra bok, lättläst, om än lite förutsägbar. Läsvärd, definitivt.
Anna Ahlund lyckas skildra ungdomars vardag och helg på ett självklart sätt. Samtidigt som fördomar utmanas med att alla får vara precis som de vill. Hetro, bi, homo, queer - vem bryr sig? Det handlar inte om att förstå vilket kön du gillar utan VEM du gillar. Ahlund skapar ett driv och en vilja att inte kunna släcka lampan för man måste bara läsa en sida till. Ska du läsa en enda ungdomsbok i år - läs då den här!
Jag ville verkligen att "Saker ingen ser" skulle vara lika fantastisk som "Du, bara", men det känns som att något fattas. "Saker ingen ser" är en fin berättelse om ett kompisgäng på gymnasiet - kärlek, vänskap, konst och musik i en enda härlig blandning. Det blir en del karaktärer och till en början tyckte jag det blev lite rörigt men efterhand lär man känna dem bättre och då blir det lättare att hålla ordning på vem som är vem. Jag gillade att den är skriven ur olika perspektiv, vi får se karaktärerna genom deras egna och andras ögon vilket gör att uppfattningarna man har ibland ändras.
En riktigt bra berättelse, men tyvärr så sitter känslan kvar utav att det är något som saknas även efter sista sidan. Jag gillade verkligen karaktärerna, speciellt Yodit och Fride, samt hur konsten och musiken fick en så naturlig del i boken och jag ser fram emot att läsa mer av Anna Ahlund!
En bok jag önskar jag fått läst när jag gick i högstadiet. Till en början undrade jag när det skulle börja ”hända” något, men det bara flöt på och det visade sig vara ganska fint ändå, att få följa med på ett helt vanligt år i helt vanliga tonåringars liv. Ibland hade jag velat lära känna karaktärerna mer på djupet, men å andra sidan uppskattade jag hur boken helt plötsligt kunde hoppa 20 dagar framåt och lämna saker till mig som läsare. Gillar även hur Anna Ahlund lyckas att inte göra en grej av kön och sexualitet. Det får bara vara som det är.
Ganska säker på att jag kommer läsa allt Anna Ahlund skriver.
Älskar språket och gillar karaktärerna, men önskar att man hade fått känna dem bättre. Tycker att det är lite väl för många berättarröster för bokens längd men jag gillar hur deras liv flätas samman.
Lättläst och ibland får man SKAM-feelings, vilket är bra! Dock lite för många karaktärer och egentligen är det inte så mycket som händer. Ändå en mysig bok att dyka ned i. Ser fram emot vad Anna skriver härnäst!
Ny favoritbok, right here. Älskar karaktärerna, deras vänskap och relationer. Älskar hur boken knyts ihop så nice och att den utspelar sig under exakt ett är. Älskar den överliggande viben den har men jag inte kan förklara. Chefs kiss
Alltså... Det här kan vara den boken som det känns svårast för mig att sätta poäng på någonsin. Den hamnar på någon abstrakt plats mellan tre och fyra. På vissa sätt var den fantastisk medan jag var väldigt besviken på den på andra sätt. Det enda problemet jag hade med "Du, bara" var helt försvunnet här. Språket var målande och avancerat samtidigt som det inte på något sätt blev svårt att ta sig igenom boken. Sättet Anna beskriver saker på är så, så vackert. Problemet för mig låg hos karaktärerna. Om jag inte kan relatera till och tycka om karaktärerna så förstör det en bok ganska mycket för mig. Det kan både handla om stora saker som deras personlighet och små detaljer som att jag har svårt att se dem framför mig som en riktig människa. I detta fall handlade det mest om det senare. Det fanns så många huvudkaraktärer och så få bikaraktärer, och huvudkaraktärer måste enligt mig få ganska mycket plats för beskrivningar och utveckling för att jag ska kunna bygga en relation med dem. Det hände inte här. Det ligger också ett problem i att jag inte riktigt gillar någon av dem. De är alla okej, men jag skulle knappt vilja vara vän med någon av dem. I "Du, bara" fanns inte det problemet, karaktärerna var komplicerade men ändå älskvärda och man kunde förstå dem. För att runda av så kan jag säga att min slutsats är att beskrivningarna skulle kunna få mer än 5 poäng alla dagar i veckan, men att karaktärerna och relationsbygget drar ner allt. Boken är dock läsvärd! Läs alla Annas böcker!
Denne boka startet så bra! Rett inn i intriger og relasjoner på videregående, kule referanser, effektive dialoger og rett og slett et kult univers. Men så synes jeg det ble mye tomprat, seige dialoger og hopping mellom karaktetene som gjør at man ikke kommer helt inn på dem eller selve handlinga.. Bokas prosjekt er liksom litt tynt, og at Sebastian, en av de seks (??!) hovedpersonene har som nyttårsforsett å kysse en ny person hver måned, kjøper jeg ikke heelt. Ogg hallo for noen eksplisitte sexscener (i stort flertall). Ble nesten litt kvantitet foran kvalitet synes.
Men tipper målgruppa elsker denne boka! Skam i bokform kan man like.
Heia Sverige!! Skal lese den andre av Ahlund også😍
så himla fin och mysig bok. läste den på en kväll och kan verkligen rekommendera till alla ungdomar där ute (och vuxna med!). fint att den är så inkluderande: personer med olika sexualitet, könsuppfattning mm utan att det tar fokus från historien. läs.
Fick den här boken av dess författare, Anna Ahlund, efter skrivkursen hon höll på wiks folkhögskola och precis som hon är en väldigt fin och inspirerande människa är hon en otroligt duktig författare !!
Lättläst och skön läsning. Det jag fastnar allra mest för i Saker ingen ser är vänskapsbanden och lojaliteten. I det här kompisgänget tar man verkligen hand om varandra.
Wow! Att läsa den här boken var ungefär som att äta en påse godis. Det här är lite som om Fame skulle ha utspelat sig i Sverige i nutid med lite mer konstnärstyper och erotiska scener. Som en tv-serie om ett gäng tonåringar, fast i bokform och kryddat med Karin Boye-citat. Oerhört snabbläst och lättflytande, en rejält rolig läsupplevelse.