Schweden ist vom Krieg verwüstet, die einst staatliche Ordnung ist nur noch eine blasse Erinnerung. Die Geschwister Anna und Erik begeben sich auf ihre Reise durch endlose Kiefernwälder, und überall lauert Gefahr. Anna, die ältere, ist eine furchtlose Elitesoldatin und Kämpferin; der siebzehnjährige Erik, der Beobachter und Erzähler, weicht nicht von ihrer Seite. In einer Welt, in der es ums nackte Überleben geht, begegnen die beiden anderen Schicksalen. Und sie müssen erkennen, dass sie niemandem vertrauen können außer sich selbst.
Jerker Virdborg (born 1971) was brought up in Lindome outside Gothenburg but now lives in Stockholm. His literary debut in 2001 was with the short story collection Landhöjning två centimeter per natt, followed the year after by the novel Svart krabba which among other distinctions was awarded the Literature Prize of the Swedish magazine Vi.
His subsequent novels Försvinnarna (2005), Mannen från Trinisla (2007) and Kall feber (2009) have all received huge critical acclaim, establishing Jerker Virdborg as one of Sweden’s foremost young writers.
Jerker Virdborgs novels have been translated into German, Dutch, Norwegian, Danish, Polish, Russian, Lithuanian and Finnish.
Jag var inte speciellt förtjust i "Skyddsrummet Luxgatan". Kände igen stämningarna från den på första sidorna. Här drogs jag dock med på ett äventyr om man kan säga så om ett Sverige drabbat av inbördeskrig. Allt berättat ur broderns synvinkel: "Nu börjar jag bli riktigt van vid att berätta allt detta, jag hoppas att det märks en skillnad jämfört med i början." Förutom att det är oavbrutet spännande så är det en väldigt fin skildring av syskonen och deras relation.
Intressant bok, välskriven bok, intressant tema. Virdborg är en god stilist.
Det är lätt att komma in i denna bok och man blir nyfiken på vad som har hänt som har satt Sverige i detta tillstånd. Naturbeskrivningarna är goda och det är roligt att försöka lista ut var någonstans de är/har varit etc.
Jag var lite rädd för att boken skulle skriva läsaren på näsan lite för mycket att solidaritet är viktigt etc (i dagens politiska klimat) men det gör den inte. Personbeskrivningarna är goda, även om det kanske blir lite för bra med allt systern kan, som brodern inte kan/inte kan lära sig. Kunde det ha balanserats en aning mer kanske?
Slutet var något av en besvikelse och fick mig att tveka att ge den fyra stjärnor. Blev Virdborg trött på det? Jag kände mig en aning snuvad på konfekten, men rekommenderar den trots allt!
Vi följer ett syskonpar på flykt från något (vi vet inte vad) genom ett Sverige i krig (vi vet inte varför). En planlös vandring som avbryts av korta enskilda händelser som ramas in av våld och uppbrott. Det är välskrivet och närmast hypnotiskt, och den genomgående känslan är sorg. En ovanlig och modig bok, men jag hade nog velat rensa lite.
En kuslig berättelse om två syskon som rör sig genom ett krigshärjat Sverige till fots, en berättelse som ger upphov till många frågor men besvarar få och där den mänskliga relationen hamnar i förgrunden. Genom att konsekvent centrera berättelsen kring relationen mellan syskonen, som berättas av brodern i jag-form mot kulissen av krig och ovisshet, växer en ovanlig berättelse om en sårbar och komplicerad syskonrelation fram. Även om mina frågor lämnas obesvarade lämnar boken mig tillfreds, om ändock lite modstulen.
(Jag tyckte mycket mer om denna än om Kall Feber där känslan aldrig riktigt nådde hela vägen fram, och där avsaknaden av bakgrundsinformation gjorde att boken bara kändes som en uppföljare till Kallocain.)
Somewhat similar to a couple of previous books by Virdborg (Svart Krabba, Skyddsrummet Luxgatan) this takes place in post-some-terrible-event-Sweden, a very different country from the one I'm familiar with. This time there is some kind of civil war taking place, but as is often the case with Virdborg, the details are somewhat unclear. We get to follow a pair of siblings as they journey through the war torn countryside.
An interesting dystopia that was made too long, unfortunately. I lost my interest about halfway through when the boy was having fever dreams. It did get better again, but it felt kind of like the same old storyline.
It was never explained what kind of threat they were under, which annoyed me. Could have been 4 stars, but ended up being more like 2.7 stars.
Spännande. Tänk att fåglarna fortsätter sjunga, spindlarna fortsätter spinna, bäckarna fortsätter porla, allt liv fortsätter fast människan har förstört allt hon byggt upp.
Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om denna bok, jag gillade skriv stilen men den var så himla vag hela tiden, och jag gillade inte att man inte fattar kriget eller grupperna som nämns, så där tappade författaren mig. Men jag gillade perspektivet, världsbeskrivningen och relationerna mellan karaktärerna.
Pendlar mellan 3 och 4 stjärnor för denna. Gillade den mer än skyddsrummet luxgatan, där ovissheten och oklarheten om vad som pågår var för stor för att jag skulle kunna djupdyka in i den, men jag har väldigt skarpa minnen från luxgatan, på ett sätt jag misstänker att jag inte kommer att ha från denna.
Jag njöt av miljöskildringarna och ”action”-scenerna. Både gillade och ogillade valet av berättare. Fascinerades av att berättaren på ett sätt var otillförlitlig och att vi som läsare bara vet så mycket som han förstår, men kunde också störa mig på hans ständigt uttryckta ”osäkerhet” kring sitt berättande.
Tyckte mycket om relationerna i boken, syskonen emellan förstås, men även med andra personer de möter på vägen.
På det stora hela spännande och engagerande, med ett språk som jag liksom flyter fram på (även om jag studsade på ett par formuleringar ibland). Och det här med post-katastrof/apokalyptiskt Sverige? Alltid kul, förstås. Lätt läsvärd!