Är jämställdhetsprojektet så gott som klart? Är feminism för alla? Är den arga feministen ett problem?
Feministfällan är boken för alla som kallar sig feminister, för alla som inte vågar göra det, och för alla som har slutat. Boken är ett stridsrop till en rörelse som behöver påminnas om att vi vill något så radikalt som att skapa ett samhälle med samma möjligheter för alla. Det är en obekväm uppgörelse med feminismens utmaningar, och en idé om hur vi ska fortsätta arbetet för en bättre, mer jämställd värld.
Nina Åkestam är doktor i ekonomi, skribent och en feministisk debattör. Hon debuterade 2014 med Meningen med hela skiten. Feministfällan är hennes andra bok.
I am amazed that this book does not have a higher rating, since it addresses brilliant points how feminism can catch itself in a trap and consequently stops addressing real problems and providing solutions for them. It is easier to say that one is a feminist than actually do something which contributes to equality in our societies. Thus, the book is a good reminder that feminism is an action and not just a slogan or a matter of opinion.
Denna borde alla läsa (!) Bidrar till nyttig rannsakning av sig själv på individnivå och än mer av samhället, väldigt bra konkretisering av vad feminism faktiskt är
Mycket bra läsning om feminism! Hade låga förväntningar men det är en väldigt bra text och påminnelse av Åkestam om vad feminismens mål faktiskt är, att vi måste sluta skjuta ner individer som säger fel i sina försök att göra feminism, samtidigt som vi måste sluta försöka inkludera alla i feminismen. ”Feminism är inte ett tankesätt, det är en handling”. Känns som ett relevant inspel i den digitala aktivismens tid också, där ”the left eats itself” och patriarkatet bara skrattar. Kommer ta med mig Åkestams eget mantra: medan feminister sinsemellan bråkar om x eller y - vad gör patriarkatet då?
köpte 2018 och läste nu, vilket jag förmodar gör att jag är mindre imponerad nu. "boken för alla som kallar sig feminister" tycker jag inte att det är men absolut en okej långessä för den som hittills inte är särskilt välbevandrad inom feministisk teori (om än lite väl uppstoppad i 'olika sorters Fällor'). inte dålig, men det är grundlig diskussion i blogg-stuk och inte någon radikalt tankeväckande feministisk teori
Åkestam lyckas provocera en del äldre feminister genom att fräckt nog skriva den bok de själva önskar att de fått ur sig. Dessutom i unga år. För oss andra är det en glasklar grundkurs som är både tillgänglig och aktuell. Köp den till din pappa, chef eller partner. De kommer komma ut klokare på andra sidan.
Så svårt att ge ett betyg till den här boken. Vissa delar är väldigt bra tycker jag, andra mer problematiska. Speciellt kapitlet om feministisk populism - porrfilter etc där jag inte köper hennes argument.
Jag är en sån som fortfarande läser bloggar. Varje dag. En del för att jag gillar dem, en del för att de får mig att tänka och en del bara för att reta mig lite lagom/läsa sådant jag kanske inte håller med om.
En av blogg jag läser ofta skrivs av Sandra Beijer. Hon lever ett spännande liv och skriver dessutom böcker. Trevligt! Hon har en kompis som heter Nina Åkestam som är doktor i ekonomi och har skrivit minst en bok innan sin Feministfällan. Jag läste om Feministfällan när den kom, bland annat i Sandras blogg, men inte förrän jag handlade böcker på bokrean fick jag den faktiskt i min hand.
Jag började bara läsa lite på jobbet och kunde sedan inte lägga ner den.
Jösses vilken bra bok. Och jösses så jag älskar akademiker! Nina Åkestam sätter exakt ord på massa olika skav jag har fått kring feminism de senaste åren. På sociala medier är ju feminister inte kloka i huvudet (på ren svenska) och Nina bara reder ut begrepp och statistik med mera på det där rediga sättet akademiker gärna gör.
Folk glömmer att feminism är en ideologi (vad som helst är INTE feminism) och som dessutom har många olika inriktningar med sina teser. Många begrepp är fulla av tvetydigheter och möjliga att tolka och innebär inte en enda sak även om folk vill det (hon pratade bland annat om kulturell appropriering på ett LYSANDE sätt).
Feministfällan är en tunn liten sak som i x antal kapitel tar upp olika "fällor" som populism eller självklarhetsfällan och är, enligt mig, ögonöppnande och lärorik. Jag skulle vilja att en del "feminister" som har ett konto på fejjan/Insta/twitter läste den här boken och sen funderade lite över sin del i det som uppstått.
Feministfällan är jättebra och Nina Åkestam är min nya idol.
Jag skulle rekommendera alla som är feminister eller är intresserade av feminism att läsa Feministfällan. Inte för att man nödvändigtvis håller med om alla fällor som Åkerstam lägger fram utan för att hon har i min mening lyckats att lyfta några väldigt viktiga aspekter som jag tycker är väldigt viktiga att diskutera inom feminismen. Hon lägger fram fällorna som hon anser dem och diskuterar dem sedan både genom att lyfta sin egen åsikt och de argument för de som inte håller med vilket gör texterna till mer än bara "preach for the choir" även om hon ändå landar i sina egna slutsatser om hur problemet eller "fällan" skall hanteras. Det jag verkligen tycker att hon lyckas med är att lyfta dessa frågor på det sättet som hon själv anser att interna frågor bör lyftas inom feminismen (och även, kanske, samhället i stort) nämligen genom att vara tydlig och saklig, sann till sina egna argument men också respektfull gentemot motargument i det att hon verkligen lyfter motargument och tar dem på allvar även om hon avfärdar dem utifrån sin egen ståndpunkt. Jag håller inte med alla hennes slutsatser, men boken har utmanat mig att tänka och komma fram till vad jag själv tycker gällande de fällor som hon tar upp. Vilket har gjort mig klarare i mina åsikter eller i alla fall medveten om de frågor där jag är osäker på vad jag tycker. Därför är det väl värd läsningen, även för de som inte håller med.
Jag kan inte låta bli att komma att tänka på boken jag läste tidigare i år, "We were Feminists Once", när jag läser Nina Åkestams bok. Dock tycker jag att denna är bättre utförd, medan den förra gjorde mig något besviken. Åkestam tar upp flertalet punkter ("fällor", som hon benämner dem) där dagens feministiska aktivism (då egentligen den som i huvudsak görs på sociala medier) har tillkortakommanden. På många av dessa punkter håller jag med henne, helt eller delvis, men naturligtvis inte överallt. Uppskattar verkligen hennes återkommande poäng med att olika åsikter är något bra och värdefullt, speciellt om vi faktiskt vill flytta oss framåt och inte fastna i låsta, "godkända" positioner. Tyckte däremot att det var ett för stort fokus på just sociala medier (de flesta citat kommer från Instagram-poster) och det kändes som om boken sade sig ha ett större perspektiv än så. Oavsett, absolut läsvärd, om inte annat än för att väcka tankar som sedan kan få utvecklas framåt på andra ställen!
Man blir klart inspirerad av att läsa om kampen för jämställdhet, det är verkligen inte så lätt som man tycker att det borde vara. Samtidigt känner jag att definitionen av feminism blir krångligare och krångligare ju mer jag läser. Jag tror inte att det är det som är meningen men Nina pratar själv om att tappa blivande eldsjälar pga att man lägger vikten allt för mycket på feminister som personer. Och visst är det väl så att om man som kvinna inte säger sig vara feminist, blir man ifrågasatt för det. Och om man säger att man är feminist blir man påhoppad för det. Mycket motiverar mig men en hel del tappar mig här som sagt. Inte är det lätt inte.
Bra analyser och välformulerad - märks att åkestam har en gedigen akademisk bakgrund.
Lyssnade på ljudboken så vet inte hur hon använder sig av källor - några saker som jag reagerade på tex att hedersförtryck skulle per automatik vara ”värre” än ”vanligt svenskt” förtryck - kanske finns det studier i ämnet men generellt handlar väl alla destruktiva relationer om isolering som gör det svårt att gå, inte bara för att hela ens familj är med på förtrycket? Kändes liiiite raljerande? Får lyssna om kanske. Fint om välvillighetsprincipen - ska ta med mig det!
En viktig uppgörelse med de fällor som feminismen riskerar att falla i, och med det sylvassa och för mig befriande budskapet att det är i handlingarna, inte i läpparnas bekännelse, som feministen visar sig.
Vad jag främst tar med mig från denna bok följer här.
Det viktiga för feminismen är inte hur en individ beskriver sig utan vilka handlingar vi gör för jämnställdhet. Åkestam tar upp viktiga synpunkter på hur vi använder vissa individer som måltavlor utan att fokusera på faktiska förändringar. Att vi väljer att definiera allt som kvinnor gillar som feminism stämmer inte. Extra vikt vid hennes tankar om att det som känns bra ex sminka oss, vara hemma med barnen längre, inte kämpa emot löneskillnader osv oftast innebär att det inte är feminism. Idag lever vi inte i ett jämställt samhälle vilket innebär att det vi gör som faktiskt är feminism oftast är jobbigt då det går emot de rådande sociala konstruktioner och patriarkatet.
Vi ansluter oss gärna i teorin men ej i praktiken, vilket är problemet när politiker och andra definierar sig som feminister men inte har politik eller arbete som gör något alls för jämnställdhet. Farligt att vi har gjort feminism till ett varumärke och ngt som individen bör använda som ord att beskriva sig - även om vi inte gör så mycket för förändringar.
Även viktigt att låta personer göra fel och vara okunniga - man kan inte veta allt från början. Vi måste undervisa varandra även om det är frustrerande, istället för att hata på de som försöker lära sig och säger ngt fel.
Upplysande och viktig, både för den som kallar sig feminist och den som inte gör det. Jag kallar mig feminist och stödjer feminismen och även om jag redan hade koll på en del så känns det som att jag lärt mig en del också. I varje fall fått upp ögonen igen efter att de varit halvöppna. En viktig bok som kan läsas om igen när energin för att kämpa för feminismen och jämställdheten är på väg att svalna.
An odd choice to write an English review of a book in Swedish perhaps, but still... and I do hope that the book gets translated as well, there's plenty of food for thought in it. And before moving on, equality is most definitely a radical thought.
I'll start with the quick version... I found " The Feminist Trap" very constructive and thought provoking, and I'd definitely recommend it to pretty much anyone!
It's a solid read. The "traps" in the book are great food for thoughts and discussions. I found the content a little on the "light" side, but I'm guessing that this was intentional by Åkestam. Some of the arguments hit home perfectly and seamlessly, others are harder to digest - exactly how I want a book like this to feel!
What resonated with me the most is Åkestam's arguments promoting a focus on actions and not words, something that I think should be a given, but mostly - in my experience - isn't. Sadly, in all activism, battle cries and visibility often supersede the cause; In itself it becomes more about what individuals identify themselves as, and how that identity is expressed to others, instead of focusing on positive structural change.
That said, I think the book falls short in not pointing out some other major traps and questions feminism finds itself in (or will, increasingly, be facing). Chief among them, perhaps, holding itself to the same standards it expects of others - whether this is in regards to inclusiveness, fact-checking, honest analysis of statistics, victimization of people, or in any other arena. I think this is critical in moving forward towards an equal society. Categorically alienating individuals and focusing on click-bait-like headlines is great for visibility and firing up a base, but can definitely harm the cause too. It can, for example, hamper efforts to combat a problem by the simple, and often tempting, act of framing it incorrectly. The "why" and "how" of a problem are crucial, misinterpret or misunderstand them - deliberately or not - and the actions taken in response will be impotent.
Another question is what we, in fact, mean with equality (Åkestam discusses this to a degree in the "freedom of choice" trap); Are we looking for equality of opportunity or equality of outcome? And, if we are looking for an equality of outcome, feminism is not very good at addressing areas where boys/men are at a disadvantage (in many of these areas it's even seen as a triumph of feminism that women are so dominant - consider, for example, higher education enrollment-/graduation rates). Is this something that should fall within the scope of feminism?
Similarly, what about other socioeconomic, ethnic, racial, and geopolitical factors; how do we approach those in terms of equality? Depending on the definition of, and how we view, equality, is equality possible... or even desired? What about egocentric bias and relativity bias?
There's plenty more to say, but I'll spare you that torture ;).
Besides, regardless of the traps that Åkestam addresses, and my own thoughts, we should all strive toward a more equitable existence for all!
Nina Åkestam, doktor i ekonomi och feministisk debattör, skriver om feminism utifrån frågan: vilka faror finns för den feministiska rörelsen idag och hur kan dessa undvikas? På bokens 125 sidor identifieras sex feministfällor: valfrihetsfällan, självklarhetsfällan, instagramfällan, populismfällan, känslofällan och föräldrafällan.
Det ska sägas rakt ut att Feministfällan är riktigt bra skriven. Till skillnad från flera andra debattörer gör Åkestam ett genuint försök att sätta ord på vad feminism är och vad den enligt henne borde vara. Hon anser att feminism är en radikal rörelse som strävar efter jämställdhet genom praktiska handlingar - inte tomma ord. Detta arbete sker halvt i blindo, eftersom ett fullständigt jämställt samhälle inte finns och aldrig har funnits: "Feminismen propagerar alltså för en extrem idé med osäkert utfall. Vi kan resonera kring varför vi tror att det skulle bli bra, men vi kan inte veta." Hon skriver vidare att man bör "Inse att alla inte är feminister, och att alla inte bör vara det. [...] ett av feminismens största misstag de senaste åren är att den har blivit så bred." Båda, enligt mig, fullt rimliga tankar.
Något som jag personligen inte är så förtjust i är det ständigt återkommande applicerandet av "en feministisk analys". Flera gånger presenteras ett problem, och sen beskrivs det hur vi gör en feministisk analys och hux-flux får vi ut lösningen i andra ändan. Jag köper inte denna metod. Eller snarare, jag skulle åtminstone vilja se vad analysen egentligen går ut på. För ibland får man intrycket av att den används som en deus ex machina när andra argument saknas. Men med detta sagt, tycker jag ändå att Åkestam är skicklig på att motivera sina åsikter och synpunkter.
Feministfällan rekommenderas till alla som på något sätt är intresserade av modern feminism i Sverige, oavsett om du som läsare är feminist eller inte.
Det här var en bok som vände upp och ner på mycket. En väldigt välvillig bok om feminism (det går att generalisera mycket för att handla om aktivism i det stora), som gett mig mycket att tänka på. En del trista insikter, men mest gav den mig ett driv att förändra mig, att förbättra mig. Ett flertal riktigt bra analyser på de nutida politiska diskussionerna, inom och omkring feminismen. När Åkestam går in på hur feminism fungerar har jag i vissa kapitel några punkter jag inte helt håller med om, men poängen med boken går fram, och stärker ändå det "problemet"; feminism är spretigt. Det finns många olika tolkningar och varianter, bygger på olika analyser, men i det stora hela arbetar vi mot samma mål; jämställdhet och jämlikhet.
Nu ska jag se över mitt egna engagemang, och förhoppningsvis komma ut som en bättre person och aktivist på andra sidan. För arbetar man för ett mål är det resultatet som är målet, inte nödvändigtvis att det känns bra på vägen. Feminismen går före feministen.
Feministfälla - vilket användbart begrepp i vår samtid. Åkestam sätter fingret på det som under de senaste åren fått oss att avfölja uttalat feministiska konton på Insta och lämna facebookgrupperna med samma värdegrund som Streetgäris. Hon skriver om hur mörka krafter, ofta så diskret att vi knappt kan urskilja vad som hänt, bara uppfatta att det inte känns riktigt rätt, kidnappar en livsviktig rörelse och missbrukar den för sina egna skumma syften. Hon skriver också om vad vi ska tänka på och hur vi kan komma vidare, varför det inte är läge eller anledning att sluta kalla sig feminist. Det är vi många som behöver påminnas om nu.
Riktigt bra bok, Nina diskuterar diverse fallgropar feminister kan trilla ner i, till exempel hur kontraproduktivt det kan vara att destillera ner feminism till att vilja ha det lika för alla. Om alla är feminister så förlorar ordet sin slagkraft. Det ger ingenting åt den feministiska kampen att få Ulf Kristersson att kalla sig feminist. Hon gör ett bra jobb med att formulera feminismen som inkluderande men inte desto mindre radikal. Den är en bra grund för en mer aktiv och radikal feminism. Kort bok, rekommenderas varmt.
This entire review has been hidden because of spoilers.