Sveriges skräckmästare John Ajvide Lindqvist bjuder in till sin kreativa värld i denna unika tankesamling kring skrivandets fest och fasa. Här får vi följa med i arbetet med hans sju romaner, från Låt den rätte komma in 2004 till X - den sista platsen 2017. Med resonerande och ofta humoristisk stämma kommenterar John sina yngre upplagors problem och glädjeämnen.
Resultatet är en rolig och lärorik bok för alla som vill läsa något annat än en regelrätt författarhandbok. Men också en bok för alla som vill kika in bakom kulisserna i den speciella fantasivärld som är John Ajvide Lindqvists.
John Ajvide Lindqvist (John Erik Ajvide Lindqvist) is a Swedish author who grew up in Blackeberg, the setting for Let the Right One In. Wanting to become something awful and fantastic, he first became a conjurer, and then was a stand-up comedian for twelve years. He has also written for Swedish television.
Jag har ett hatkärleksförhållande till John Ajvide Lindqvists böcker. Jag älskar hans sätt att berätta och hans personer, men någonstans efter halva boken tippar handlingen över i renodlad skräck och jag blir lika besviken varje gång. Jag får ju skylla mig själv som läser skräcklitteratur när jag vet att det inte är min genre, men de börjar ju alltid så bra... Så här långt har jag läst delarna som handlar om låt den rätte komma in, Människohamn och Lilla stjärna. De andra delarna lämnar jag till senare, eftersom jag misstänker att jag kommer att ge mig på fler av hans böcker framöver och inte vill bli spoilad. Misslyckas igen, misslyckas bättre består av John Ajvide Lindqvists anteckningar till de böcker han skrivit, samt kommentarer till anteckningarna. Det är oerhört fascinerande att följa med hans skrivprocess, de problem han tampas med. Jag känner igen mig i en del och känner en stor beundran för det mesta andra. Nu förstår jag också varför jag inte kan låta bli att läsa hans böcker trots att skräck inte är min genre – att läsa den här boken är som att sitta och ta del av ett samtal där jag hela tiden skulle vilja bryta in och säga att det där har jag också tänkt på, det där är jätteintressant!
Vilken läsfröjd! Misslyckas igen misslyckas bättre är en bok om hur John Ajvide Lindqvists skriver. Men det är inte your regular så-här-gör-du utan snarare en inblick i författaren John Ajvide Lindqvists författarhuvud. Och vilken ynnest det är att få kika in! Författaren antecknar om sitt skrivande, samtidigt som han skriver sin roman. Boken består alltså av aneckningar från varje roman JAL har släppt, och det handlar om flow, skrivkramp, hur ska jag göra nu osv och författarens tankar om dessa anteckningar. Så en meta-meta-bok om skrivande alltså. Och jag älskar det!
Boken påminner lite om Att skriva av King och JAL refererar hyfsat mycket till den. Det märks att författaren ser King som en king. Rekomenderas till alla som gillar att läsa om skrivande samt alla som vill ha en behind the scenes till JAL författarskap.
Utmärkt bok som beskriver skrivprocess genom praktiska exempel, nämligen författarens egna anteckningar (skrivdagbok) under skrivandets gång, som han "kurerat" och kommenterat. Det underlättar att ha kännedom om böckerna i förväg (dvs att ha läst dom), men är inte heller helt nödvändigt, om du är intresserad just av att förstå, känna igen och upptäcka olika skrivfrågor och insikter som kan uppstå medan man skriver. Tänker att jag kan använda delar av den som exempel på kursen (Litterärt skrivande, Hola folkhögskola). Är inget överdrivet fan av Ajvide Lindqvist, och det jag tycker minst om är kanske bladvändarambitionen (jag är mer ett fan av det "litterära", sorry John, så pretto är jag!), men de existentiella frågorna som manifesteras i skräckelementen tycker jag mycket om. Avundas även skrivvistelserna på Kuba.
Det här är en intressant bok om skrivande; den är inte helt om skräck, men nästan. Däremot är boken intressant och lovande på samma sätt som Bodil Malmstens "Så gör jag", vilken handlade om hur hon skrev, och ingen annan; det som skiljer böckerna ifrån varandra är främst att Ajvide Lindqvist baserar sin på de anteckningar ha gjort under sitt skrivande, vilket tjänar som en sorts terapi.
Boken går kronologiskt genom hans skrivande; från mekandet med "Låt den rätte komma in", hur han baserat många av sina texter på Morrisseys låttexter, till hur svårt han hade att få boken publicerad, till hur han letade efter mynt i olika fickor för att kunna ha råd med mat. Han skriver om sin frus stöd, sina barn, sina tendenser att skriva för mycket eller för litet, att upprepa sig, att närapå föra dialog med läsaren, om sin ångest, om existentialism, hur en bör göra. Han sammanfattar ofta sitt bokskrivande med att konstatera vad han lärt sig under processen, vilket är intressant; att läsa om hans svada och ångest, även ånger, är också ganska befriande; en sorts inverterad syn av Facebook, där folk närapå ofta tvingas att läsa framgångsepos till skillnad från hur folk faktiskt lever och framförallt tänker och upplever saker; Ajvide Lindqvist låter folk veta att även en framgångsrik författare kan ha superjobbigt att skriva.
På det stora hela var den här boken väldigt lättläst, och det är kul att läsa a) om hans skrivande eftersom jag bara har läst en av hans böcker, och b) om en människas tankar när det gäller skrivandeprocessen. Ajvide Lindqvist känns som en sympatisk och vettig person.
Älskvärd bok äv älskvärde Ajvide Lindqvist. Mer om hur han tänkt kring sina böcker, än allmänt om skrivande. Omistlig läsning om du likt mig redan är djupt invirad i hans nät av vampyrer, spöken och troll.
Ajvide Lindqvists version av ”såhär gör jag” är en trevlig men stundtals lite pladdrig handbok för den inbitne. Då jag läst allt han skrivit kändes det som att cirkeln slöts lite grann i och med denna bok. Det ”pladdriga” är inte likställt med dåligt egentligen då det är Johns alla anteckningar jag syftar till. Och det är mycket anteckningar som förs ner till respektive roman vill jag lova. Likväl som det är intressant som tusan att bli inbjuden till Hjärnkontoret med hjälp av dessa blir det stundtals lite repetitivt (vilket John själv är medveten om och ber om ursäkt för någonstans under resan). För Ajvide Lindqvist-fantasten är boken ett måste. Jag hade dock önskat att han hade väntat några år till med att skriva den då jag personligen hade önskat samma upplägg med senare titlar.
"Jag lär mig och jag inspireras." Det skulle kunna vara mantrat jag upprepar medan jag bläddrar mig igenom Lindqvists bok med anteckningar och reflektioner över anteckningarna. Det handlar alltså om anteckningar och reflektioner om skrivprocessen. Hur jobbar JAL sig fram till de slutresultat många av oss har läst och kanske njutit av att läsa? Då jag själv är intresserad av skrivandeprocessen och har mer än en påbörjad idé i skrivbordslådan är det för det mesta nyttig läsning. Kanske inte de obligatoriska pekpinnarna om disciplin, arbetsmoral och kill your darlings framför "inspiration", men åtminstone de passager om hur denna disciplin och arbetsmoral rent konkret ser ut. Om hur han för varje projekt har flera dokument igång; "dels ett dokument som heter 'Noter' /.../ dels ett som heter 'Bortklippt'". Det är den sortens rätt torra, men praktiska, information jag går igång på. Det är som den där kokboken jag en gång bläddrade i, där man istället för det vanliga "gör si, gör så", fick information som att bröd är ett skum, potatismos en emulsion och kött, mina damer och herrar, är ett slags gelé. Det är sådant jag går igång på. Så att jag nu har en mapp med tre dokument: själva berättelsen, anteckningar och ett för bortklippt material, är helt enkelt resultatet av de fyra mycket praktiskt inriktade raderna på sidan 157 och anledningen till att om jag någonsin kommer till den punkt att jag får ett skönlitterärt verk publiceras, så är jag sannolikt John Ajvide Lindqvist ett tack skyldig. Det enda jag egentligen stör mig på i den här boken är skildringarna (det finns åtminstone två) av hur han läser upp utkast (eller delar av) för sin fru som blir så illa berörd av det upplästa att hon både gråter och kräks. Kanske är det jag som är blasé, avtrubbad och känslomässigt död - men det vete faktiskt fan om det är på det viset. Kanske är det en överdrift för att ändå hålla fast vid bilden av skräckförfattaren som ett språkrör för ett onämnbart, kosmiskt "något"? En svensk "mouth of Sauron" som desperat försöker bromsa den hejdlösa fasan från att ofiltrerat strömma genom honom och krossa människors sinnen med ren skräck.
Den bilden i sig skulle kunna vara ett frö till en roman. Eller vad säger du, John?
Läsvärt om John Ajvide Lindqvists författarskap där han själv skriver om hur han värker fram sina historier. Detta görs med aktuella kommentarer men också generösa exempel ur hans egna anteckningar han för under tiden han skriver. Jag har gillat de flesta böcker han skrivit och frågan är om den här boken vara intressant läsning för en som inte läst hans verk? Jo, den kan det, boken ger en bra bild om en författarvardag och för min del som skriver också, är det intressant att se hur olika vi arbetar. Jag råder er alla att förr eller senare också ta er på en föreläsning där denna man är med. Såg honom på bokmässan 2018 och det var så bra och intressant att höra honom berätta om sitt författarskap. Passande nog utgick han från denna bok som var rätt ny då. För er som inte läst hans böcker måste jag varna för spoliers då mycket av handlingen i böckerna avslöjas när man läser denna bok. Jag har läst allt och blir mer kött på benen som bara gör upplevelsen bättre.
I really liked this take on "a book about writing" and it was so fascinating to follow John Ajvide Lindqvists thoughts on how it was to write the books he wrote and how they slowly came to be. This book also gave me a new apprecitiaion for both Harbor and I Am Behind You. Both of which I've liked but not loved in the same way I look at them now. And the parts about Let The Right One In, Handling The Undead and Little Star were so interesting. I couldn't put the book down! However, some parts, especially about I Always Find You were not as interesting, which could be because I didn't like that book that much, or the parts about writing it wasn't something I found interesting/useful in my own writing life.
A great book if you like John Ajvide Lindqvists books or you're interested in becoming an author.
Det här är väl egentligen inte något särskilt imponerande verk. Lindqvist har med hjälp av de dokument med anteckningar som ackompanjerar varje roman han skriver klippt och klistrat ihop den här boken som bara tveksamt kan kallas författarhandledning. Hans reflektioner kring dessa anteckningar är lite lustiga och belysande för att förstå hans skapandeprocess, men definitivt i navelskådandets gränsland. Gillade läsningen i alla fall, konstaterar att jag visst läst alla hans romaner och tar med mig en del nyttig & handfast inspiration till det egna skrivandet.
Jamen jomen.. det är ju lite träffa sin idol över att läsa denna, en vill ju egentligen inte veta mer, det är som att se monstret ta av sig masken. Men det är ju intressant också. Det blir som en liten resumé över alla böcker, och lite extramaterial. Men sen är han ju lite pretto. Och jag tycker inte författare har tolkningsföreträde över sina egna texter.
Det är roligt att öppna locket och titta in i en annan människas mentala låda av bilder från romaner man tycker mycket om, speciellt då den andra människan är skapare till dessa romaner. Blir väldigt sugen på att läsa om samtliga av böckerna som nämns, nu när jag fått info om sidospår och karaktärer som aldrig blev av. Kanske mest Lilla Stjärna. Ser fram emot Vänligheten!
Trivsam bok. Var nyfiken på hur det skulle vara att läsa de kapitel som handlade om böcker jag inte läst, men det var också givande. För övrigt tycker jag mannens humoristiska sidor lyser igenom här. "Fiskarinnorna"-skämtet var suveränt!
Det här var en av de roligaste böckerna att läsa 2023 även om det tog tid. Att få läsa Ajvides anteckningar från när han skrev de olika böckerna + hans egna mer nutida tankar var så kul!
Jag gillar att läsa ”bakom kulisserna”, att få veta hur andra författare gör det. Upplägget i den här boken där författaren kommenterar sina dagboksanteckningar från under arbetet med hans böcker, borde därför tilltala mig. Och det gör det till en början. Det är intressant att djupdyka i tankar och resonemang kring karaktärer och trådar i handlingen. Tyvärr blir det för mycket för mig. Det känns som upprepningar och mot slutet skummar jag bara vissa sidor för att komma vidare.