Sverige är ett av världens mest vindrickande länder, ändå vet vi försvinnande lite om det som skvalpar i glaset. Vad dagens vin består av är en väl förborgad hemlighet. Istället matas vi med bilden av det oförfalskade vinet, som får sin karaktär av jorden där druvorna odlats, och i generation efter generation framställts på samma traditionella sätt.
Château Vadå är en unik och gedigen granskning av en bransch som hittills har sluppit kritiska ögon. Läsaren tas med bakom vinindustrins förföriska kulisser och bjuds på en mängd uppseendeväckande avslöjanden. Boken avslutas med tips för den vetgiriga vinkonsumenten.
Mats-Eric Nilsson er nyhedsjournalist som efter 30 år i nyhedsjournalistik er slået igennem som fagbogsforfatter. Hans bøger Den hemmelige kok og Ægte vare handler om fusk i madbranchen. Bøgerne beskæftiger sig med tilsætningsstoffer og hvordan de påvirker vores liv.
Jag hade ingen aning om att det var så många möjliga tillsatser i vin. Tidigare har jag fnyst av ”veganska viner”, är inte alla vin veganska? Nej minsann, de klarnas med äggvita, gelatin och fisklim! Och eksmaken kommer inte av lagring på ektunnor utan av ek-sågspån eller stavar. Härligt! Lika bra att övergångsåldern gör att jag inte tål vin längre, vet inte om jag i tillägg till alkohol vill förgifta mig med dussintals tillsatsämnen som inte ens står på etiketten.
Med jämna mellanrum får jag för mig att jag ska intressera mig för vin och lära mig mer. Det går sådär. En del rödtjut smakar bättre än annat rödtjut. Det är ungefär så långt jag har kommit.
Att läsa denna bok är därför lite grann som att kasta pärlor för svin. Vaddå fejkad ekfatskaraktär?
Nåväl, boken är väl berättigad konsumentupplysning.. Branschen skulle säkert må bra av en uppstyrning och sanering, men jag tycker nog att han faller lite väl enkelt i fällan när han delar upp tillvaron i goda naturviner och onda boxviner.
A well-known investigative journalist looks at the Swedish wine market.
Sweden's wine market is managed by a state-owned monopoly, that acts as a powerful gatekeeper. Over half of the wine imported into Sweden is 'bulk wine', that gets blended into specialized categories, often with excessive sugar contents, a quick dip with a teabag of oak shavings, and given an exciting label, either with a fantasy French Château or a local celebrity.
This book was written in 2019, and some things have changed since then, but not much.
Since the 2023 vintage wine bottles sold in the EU must list the calorie content, and if they contain more than 10mg of sulfites per litre. But all other information can be relegated to a website, as long as you add a QR code to the wine label. There is no obligation to add any information about e.g. clarifying agents, which may include animal-derived gelatin or fish-based products that some vegans object to.
Nilsson's solution is to go for 'natural wines', something I personally don't favour, for exactly the reasons that he extolls them. They vary enormously. Modern wine making has evolved a lot, and not all development is evil. Some of the recent-ish developments, such as temperature control and yeast selection contribute to making a wine that's reasonably reliable between bottle to bottle and (to some extent) year to year, even without the blending that traditional industrial producers have always resorted to.
Personally I think that the biggest problem with the Swedish wine market is that the Swedish wine consumers don't know what to ask for. There is no traditional culture of appreciating wines, and in its stead we have influencers pushing mass-market blends, in quantities that only the huge industrial producers of bulk wine can provide - at least at the prices that consumers are prepared to pay. That's why you can actually get a fairly competitively priced Moët or Jacob's Creek in Sweden, but the bulk of the production is custom-blended for the Swedish market, based on the enormous wine gluts in Spain and elsewhere. What you can't find, however, are any of the mid-sized producers from moderately famous vineyards.
Mats-Eric Nilsson is a well know food journalist in Sweden and has written many articles and books about how companies stuff there products with unnecessary and harmful products. Chateau vadå: Det okända fusket med ditt vin (Chateau what: The unknonw cheating with your wine) is a book about the wine industry. It is a scary reading and one can draw the conclusion that almost all wines are fake. There is almost 90 chemical additives that makes wine taste great and they use it to save money. The industry refuses to put declaration of content on there product and in many countries it is actually illegal to declare content on the bottles. I can really recommend this and other books by this author even if one gets hesitant to buy food and drink afterwards.
Intressant bok som bekräftar det dom flesta anar: att folk dricker en massa vin och att leverantörer försöker maximera sin vinst genom att göra attraktiva viner. Det Nilsson gnäller mest på är att många av systembolagets viner följer amerikanska smaknormer framställda på kemisk väg ist för att hålla sig till sin "regionala" och naturliga smakvariation.
Påminner mkt om Hemliga kocken vilket gör att denna bok inte känns så ny eller omskakande som debuten. Listan på tips i slutet är användbar och överlag lite trevlig klassisk Ordfrontläsning utan mkt motstånd.
Spännande och intressant men kontentan blir mest att jag är ännu mer osäker på vin och vad man borde eftersöka, speciellt när man knallar runt på Systembolaget. Jag kommer definitivt försöka hålla ögonen öppna för naturvin framöver och ser fram mot att ge det en ärlig chans.
Ibland lyckas man pricka in rätt bok vid rätt tid, och denna dök upp på radarn just när jag bestämt mig för att tycka mer än bara "gott" eller inte när jag öppnar en flaska.
Det visade sig ju då att i stort sett allt i min prisklass är ett slags alkoläsk som Systembolaget beställt skräddarsydd för att passa det de tror är den svenska smaken. Och eftersom det inte bara INTE krävs innehållsförteckning på vin, som det görs för alla andra livsmedel, utan inte ens tillåts att producenterna skriver ut den frivilligt, så är det ju naivt att inte inse att det dukar för fest för alla de som framställer och använder kemikalier för att sminka upp även de mest undermåliga viner. Så vi ovetande köper McWine från pseudovingårdar, med etiketter som får oss att tro att det inte är bulkvin som fraktats i enorma tankar och smaksätts förpackas för att ge sken av exklusivitet, eller åtminstone från en vinmakare som bryr sig. Känns ju trist att det verkar så svårt att få tag på vin som görs utan en uppsjö av interventioner (eftersom det inte finns någon sådan märkning, för det skulle ju avslöja alla de som bara är intresserade av kvantitet). Visst finns webbsidor som saluför naturviner, men de säger mig inget och jag famlar åter i blindo...