Mizeria

by Melody Farshin

Trots att de är födda på samma dag, i samma familj, ser tvillingarnas liv SÅ olika ut. Något de har gemensamt är hur mycket de försöker dölja för sin oroliga mamma. Aicha försöker läka ett krossat hjärta och förstå varför hennes livs stora kärlek lämnat henne. Samtidigt kämpar Ali för att få högsta betyg i skolan, men hamnar av en slump mitt i en skjutning och blir felaktigt utpekad som delaktig i brottet.

Allt tvillingarna försöker dölja för varandra och sin familj kommer i dagern på den ödesdriga rättegångsdagen där både Aicha, Ali och Aichas förlorade kärlek spelar en viktig roll.

Genres: Young Adult, Swedish Literature, Fiction, Sweden, Audiobook, Short Stories, School

134 pages, Paperback

First published January 1, 2018

About the author

Melody Farshin, född 10 augusti 1988, är en svensk ståupp-komiker och skribent och uppväxt i Husby i Stockholm.
Farshin är verksam som debattör och krönikör i olika tidningar och 2018 debuterade hon som författare med ungdomsromanen Mizeria. Boken handlar om ett tvillingpar i gymnasieåldern, Aicha och Ali, som bor i en miljonprogramsförort. 2021 kom uppföljaren Lowkey. 2020 gavs Mizeria som teater på Kulturhuset Stadsteaterns Husbyfilial. Regin gjordes av Astrid Kakuli och skådespelare var Maria Nohra och Amed Berhan. 2021 var Melody Farshin en av mottagarna av Natur & Kulturs särskilda stipendium för att hon "har ett intensivt, vildsint och brännande språk som får unga att läsa sina första romaner."

Reviews

[Bibliotekstanten · Rating 1 out of 5]

Jag har läst boken Mizeria som kom 2018. Den beskrivs av förlaget så här:

Ståupp-komikern och förortskämpen Melody Farshin har skrivit en brännande aktuell ungdomsbok om tvillingarna Aicha och Ali. Med klockren jargong och tydligt inifrånperspektiv skildrar hon två gymnasieungdomars liv i en miljonprogramsförort där allt fler unga stryker med i ouppklarade dödskjutningar.

Jag vet att folk som jobbar med barn- och ungdomsböcker har hyllat den, liksom olika bloggare. Tog mig alltså an boken med förförståelsen att det skulle bli riktigt bra.

Mizeria handlar om tvillingarna Ali och Aicha. De går på gymnasiet och trots att de under barndomen var tajta pratar de inte längre med varandra. Aicha är irriterad på hur lätt Ali kommer undran med saker för att han är kille, och Ali bevakar sin syrra så gott han kan mellan det att han umgås med sin bror Osman. Osman som efter sina föräldrars skilsmässa förändrats "hans empati byttes till en iskall personlighet" s. 20. Aicha har dock sitt att bekymra sig om. Hon är kär och det får inte Ali veta, trots att killen är The One och vill gifta sig med henne.

Ja... alltså jag tyckte Mizeria var dålig. Jag funderar lite över vad min kollegor gillar? Jag skulle gissa på jargongen, alltså att det står guzz, walla, cok, amo, para, baxa och så vidare och att det skrivs en bok "om orten". Eftersom ämnet inte är helt vanligt tycker kanske många att det räcker trots att intrigen är korkad och karaktärerna papperstunna. Går kanske att ignorera när ambitionen är så behjärtansvärd.

Att Ali och Aicha behandlas olika, att det är "hans jobb" att vaka henne, att deras relation gått från tajt till iskall DET hade jag velat läsa om! Det får jag inte. Att Ali och Aichas mamma varit arkitekt och känner sig som en idiot i Sverige DET hade jag velat läsa om! Det får jag inte! Att Ali känner lojalitet mot Osman, barndomsvännen, som numera håller på med allehanda dåligheter trots att Ali vet bättre DET hade jag velat läsa om! Det får jag inte. Nej en massa olika intressanta trådar hackas ihop till en enda sörja och lämnar alla karaktärer som tunna klichéer och handlingen tämligen obegriplig. "Va?" Och "Varför då?" känns som ständiga frågor.

Sen kan jag inte låta bli att grunna över beskrivningen av orten, en plats som verkar bestå av giftaslystna brudar och kriminella killar? Känns det... rätt/bra/realistiskt?

Sen stör jag ihjäl mig på felaktigheterna. Trots att boken utspelar sig i "orten" (definieras inte exakt var, bara att det är utanför Stockholm) och att Melody Farshin är född i Sverige verkar orten ligger i USA. Det refereras till polisens 24-timmars regeln (man börjar inte söka efter en försvunnen person förrän efter ett dygn). En sådan regel finns inte i Sverige, här börjar polisen leta/undersöka direkt. I USA däremot...

Osmans frånskilde pappa "...jobbar dag och natt för att klara av att försörja Osman på egen hand. Han är vaktmästare på dagen och busschaufför på natten". s. 20

En medellön för en manlig busschaufför i Sverige är 28 400kr/månaden (2018) och jobbar du nätter är det OB tillägg. Som vaktmästare har du mellan 18 000 - 22 000 i lön EFTER skatt. Så hur mycket kostar Osman? Inte så värst mycket väl, han skaffar sig ju en becknarkarriär redan som 13-åring. Så han kostar noll kronor. Hur dyr är då han och hans pappas lägenhet? I orten? Ganska rejält himla svindyr om man behöver över 40 000 kr/månaden för att ens få det att gå ihop. Och då har vi inte lagt till barnbidraget. Eller att en förälder som har heltidsvårdnaden får betalt av den föräldern som inte finns i bilden. Sverige har inte minimilöner. Du kan försörja dig själv och dina barn på att vara busschaufför ELLER vaktmästare. I USA däremot...

Sen är det hela polisgrejen. En person blir skjuten (typ på måndag) en person blir arresterad (typ på tisdag) det blir rättegång (typ på onsdag). Jag hårdrar det, men den är en kort period. Några dagar, en eller ett par veckor max (att inte finnas hemma förklarar lätt med en utlandsresa). Nej, nej, nej! Inte ens i USA går det till så. I "min stad" skedde en hemsk olycka. En ung kille cyklade på trottoaren, råkade cykla på en man som ramlade så illa att han slog ihjäl sig. Åtalet, vållande till annans död, väcktes 1,5 år efter händelsen. Och då har rättegången inte ens börjat.

Det här blir lite samma grej som när jag dissade Nessers Halvtidsmördare. Kom inte och slå på stora trumman med att vara realistisk, genuin och på riktigt och fyll historien med strunt som ovan. Det är ju så lätt att kolla upp! Den enda som krävs för att kolla upp löner, åtalstider eller en 24-timmarsregel är en googling.

Nej, Mizeria kan stoltsera med hur mycket slang den vill. Den är ändå inte bra. Enligt mig!! Glada läsare verkar dock inte tycka att en enda av mina invändningar spelar någon roll. Jag sålde in den till en elev och hon älskade den så jag får väl hel enkelt acceptera att jag inte på något sätt är målgruppen och helt missat den braiga. Gott så.

[Catherine N · Rating 5 out of 5]

Älskar det lätta lekfulla och ibland konstiga påhitta språket som finns i orten. Boken är också mörk och har en sorglig realistisk skildring av livet i förorten. Kanske tänkte att vara en ungdomsbok men funkar perfekt för vuxna också.

Jag både skrattade och kände igen mig. Fick mig att tänka på att orten nu, inte är som när jag växte upp på början på 20-talet. Då var det lekande barn ute på gården, Inge tal om sociala media, pengar eller jakt efter fame. Visst fanns det mörka sidor då också men skulle nog inte säga att det var i närheten av hur dagens barn har det nu.

Nu blir det att läsa den andra boken!

[Astrid · Rating 3 out of 5]

Bra!! Rå och sann och hemsk på många ställen men ändå ofta rolig, skrattade ändå till flera gånger. Tydligt att den är en ungdomsbok men tror den ändå den kan ge många något att ta med sig. Gick jättefort att läsa och kände att jag ville ha mer när den tog slut. Ser fram emot tvåan!!

[Josefine]

Var rättegången samma vecka som brottet skedde? Hon måste ha extremt förtroende för vårt rättssystem.
Boken är rolig, språket flyter bra, karaktärerna funkar bra - men vissa grejer är så slarviga, särskilt för att vara utgiven på BonnierCarlsen. Vissa fraser upprepar sig och är ett tydligt slarvfel, vilken lektör som helst borde ha upptäckt det.
Efter Farshins debut har det kommit andra och kanske bättre skildringar av ungefär samma sak, men det ska ändå ges henne att hon var tidig med att skriva den här typen av berättelse + på slang

[Ida Svärd · Rating 4 out of 5]

Så sorglig?? Väldigt bra men väldigt kort, ville veta mer! Hade gärna fått vara 300 sidor ish, känns som att den hade kunnat bli en femma då

[Johanna · Rating 3 out of 5]

En rolig och bitvis väldigt tung, men ändå på nåt sätt lättsam, skildring av livet i förorten.

[josefinessen · Rating 3 out of 5]

Rapp och rolig, även om det också finns tunga delar. Ibland upplever jag den som lite tunn i personskildringar och story, men med det sagt är jag nog för gammal för att vara huvudmålgrupp. Och kanske viktigast av allt är detta perspektiv inget vi alls har överflöd av i svensk litteratur och därför är den läsvärd.

[Martin Bensch · Rating 2 out of 5]

Usch, jag känner mig lite rutten över mitt njugga betyg, för jag ville verkligen tycka om Mizeria mer än jag gjorde. Jag tycker att böcker skrivna inifrån orten behövs, och uppenbarligen är det så att Mizeria har hittat fram till många läsare som sannerligen gått igång på den. Men jag är uppenbarligen inte den läsaren.

Vad jag gillade: språket med all denna slang. Det funkar verkligen och är äkta. Humorn, jag skrattade flera gånger då humorn bryter av mot den ganska - bitvis - mörka bakgrunden i resten av texten.

Vad jag inte gillade: Ali och Aicha, skillnaderna i hur tvillingarna har skilda regler skulle kunnat tas upp mer. Och jag känner inte att jag kommer dem inpå livet. Det gäller övriga karaktärer också. Här finns ansatser till karaktärer, men de känns inte fullt skrivna. Att berättarperspektiven skiftar brukar jag ofta gilla, men här gör jag det inte.

Verklighetsförankringen - jag funderar en hel del på Osmans pappa som har två arbeten - vaktmästare och busschaufför på natten - han kanske har väldigt usel lön pga orsaker, men det känns aningen orimligt att, 1. inte ett av jobben borde räcka för att klara försörjningen och, 2. sömnbristen borde göra risken för arbetsrelaterade olyckor överhängande.

Jag fortsatte att läsa i bok 2, Lowkey, men det var samma bekymmer i den. Jag önskar att redaktören hade vågat vara strängare mot Melodys text för här finns ansatser till en knäckande läsning, men den liksom slarvas bort.

Det är kanske, ofrånkomligt, att jag jämför Mizeria och den delen av Lowkey som jag läste med Yani och Abow av Nora Khalil där de förra känns som förbandet och de senare som headlinern.

[Jill Kiernan · Rating 4 out of 5]

Helt okej! Lyssnade på denna bok faktiskt och inläsningen var superbra! Även denna är till skolan och är glad att jag fick läsa den.

[Sanna B · Rating 4 out of 5]

Bra!! Tragikomisk berättelse på förortspoesi. Så många igenkänningar. Fortsättning följer..

[Sammy · Rating 5 out of 5]

Melody Farshin skriver en fiktiv men sann berättelse. Sorgligt, vackert. Var nära att gråta i biblioteksdisken.

[Olivia · Rating 2 out of 5]

Inte riktigt min typ av bok

[Melina Roy · Rating 4 out of 5]

Riktigt bra bok!!! Kunde inte sluta lyssna. Hjärtskärande vid tillfällen men samtidigt mycket humor (i alla fall i början).
Finns grejer jag hade ändrat, några upprepningar av fraser och några perspektiv hade kunnat strykas. Men ändå en jävla bra ungdomsbok.

[Izabelle · Rating 3 out of 5]

Jag gillade konceptet med Mizeria även om jag inte tycker Farshin kommer hela vägen fram. Jag tror att det hade blivit en bättre och intressantare bok om hon fokuserat mer på en eller två grejer som nu liksom svischar förbi i bakgrunden. Och det är förståeligt eftersom boken ��r kort och lättläst, säkert med icke läsvana ungdomar som tänkt målgrupp. Ett som är säkert är att Farshin har ett snyggt och rappt språk och att hon skriver om ämnen och personer vi borde se mer av i svensk utgivning. Ett intressant författarskap som jag hoppas kommer utvecklas under åren.

Saker jag önskar att Farshin hade gripit tag i ytterligare: Att tvillingarna har så olika förutsättningar och regler på grund av sina kön. Det svåra i att behöva be sina barn om hjälp för att kunna leva i det svenska samhället. Att ha en vän som håller på med gängkriminalitet trots att man själv står utanför och ser på.

[Kirsikka71 · Rating 4 out of 5]

Kort, bara 135 sidor men packs a punch. Kan tänka mig att den passar för högläsning. Sociolekt och kronolekt.

[KSena · Rating 4 out of 5]

Now this… this was an interesting book!!! Its writer, Melody Farshin, is a standup comedian as well as a writer. And this is her first book.

And wow…. WOW!!!!

The whole book is written in what is called Rinkeyby Swedish (see wiki-link below) which is a dialect of sorts spoken in areas where there’s more refugees and immigrants living than people born in Sweden originally.

To read a book written in this dialect alone had its challenges since I’m swedish only from a family of only swedes going back generations. BUT! I am working in a school in such an area, so I hear this dialect around me constantly at work, so after listening to the audiobook for a bit, I got into it quite quickly. I’m sure she has mixed the dialect up quite cleverly with regular swedish.

And yeah, I did listen to the audiobook that the writer Melody Farshin read herself. And it was freaking BRILLIANT! She did SUCH a good job! Do recommend!

It was quite short though, but there was much happening despite that. The twins, Ali and Aisha who are our main characters, man… I feel for them. They feel so stuck in their area with their parents. And they see friends get sucked up in the criminal gangs in the area daily, unless they’re shot. I think it’s Ali that says at one point that his black clothes he uses for funerals haven't even dried yet when it’s time to go to the next funeral over someone that has been shot…

What a depressing life, honestly. The hopelessness from the twins is very much in your face, I’d say. Both of them try to be good teens, do good in school and stay out of trouble and gang-stuff… But it’s like they feel like they have no choice. They are sadly used to the violence around them and in the area they call home. It’s just a fact of life for them.

And what breaks my heart? It's sadly common in so many areas in Sweden these days. I see it in the eyes of the teens at the school I work at as well.

Back to the book though. The pacing in the book was really good, you start to get a feel where things are going and then you’re proven right when things go to hell. It ends on quite the cliffhanger though! So I’m looking forward to reading the others to see how things will go for Ali and Aisha! I do keep my fingers crossed for them!

https://en.wikipedia.org/wiki/Rinkeby...

[Andreas · Rating 2 out of 5]

"Berättelsen är ömsom hysteriskt rolig, ömsom gripande och sorglig." DN
"Den är väldigt rolig och samtidigt djupt sorglig." Jönköpingsposten

Jag har ytterst svårt att förstå hur någon skulle kunna betrakta Mizeria som 'hysteriskt rolig' eller 'väldigt rolig' Kanske hade jag t.o.m. uppskattat boken mer om jag inte fått för mig att det här skulle vara en rolig bok för är det någon den boken om en förort präglat av mord, droghandel och hedersförtryck inte är så är det rolig. Skulle jag ha rekommenderat den här boken till en elev på skolan enbart baserat på de utlåtandena skulle förmodligen eleven tyckte att min humor var störd efter att hen läst den. Med det sagt har Melody ett rappt språk och det är möjligt att skratta till lite på några ställen, men 'hysteriskt rolig' är ett fruktansvärt missvisande sätt för Bonnier Carlsen att sälja in boken med.

Mitt stora problem med boken är att det var lite väl många konstiga saker och då särskilt tiden mellan mord och rättegång. Från mord till rättegång på några få dagar? Absolut, det låter väldigt troligt.

Det har inte stått något om de åtalade i tidningarna? Absolut, det låter också troligt.

Det behöver inte ha gått 24 timmar innan någon anmäls som försvunnen.

Är det verkligen någon som tar "budgetbuss" mellan Stockholm och Göteborg? Jo, kanske det, men överlag är det väl i princip ingen prisskillnad mellan det och tåg (MTR)? (Och MTR torde ofta kunna vara snäppet billigare.)

Jag fick även intrycket av att tvillingarna var något yngre än vad de i själva verket var. Jag trodde att de var omyndiga gymnasieelever, men de måste vara myndiga gymnasieelever. Fast det är självfallet något jag fick för mig och inte nödvändigtvis finns minsta stöd för i texten.

Jag ska väl läsa vidare i Lowkey för att se hur det går i rättegången, men den här gången ska jag inte förvänta mig att det blir någon skrattfest i en hysteriskt rolig bok. Kanske kommer det att vara en jury (mindre troligt) eller så kommer domslutet att komma omedelbart (mer troligt). Jag räknar hursomhelst med att även uppföljaren tycks utspela sig i en något alternativ verklighet.

[Amanj Aziz · Rating 5 out of 5]

Jag tog upp boken och började att läsa för att finna mig själv ha sträckläst boken. Samma dag. Jag älskar den. Melody har lyckats med detaljerna och att läsa om Aicha och Ali får mig att skämmas. Dels är det mig själv som jag skäms för och hur ibland empati för andra brister, men dels också skammen över att kanske varit för lite där för andra. Orten är en skön plats att växa upp i, men det är samtidigt bedrägligt ibland, och mordet på Osman får mig att känna en varm skamkänsla som sköljer över mig. Varför vet jag inte mer än att jag själv bor och jobbar, och har bott, i Orten hela mitt liv. Jag kan bara gratulera att ungdomar i Sverige fått en sådan bra bok att stifta bekantskap med och att få känna igen språk, symboler och spänningar från sina egna liv, beskrivna och för en gångs skull se det "utifrån". Tack Melody för denna fantastiska bok.

[Doro Grelle · Rating 4 out of 5]

Aicha och Ali är tvillingarna som bor i förorten till Stockholm. Aicha har fått kontakt via nätet med Nano. De är djupt förälskade, han tom friar till henne! Plötsligt tar det slut och hon är förkrossad, försöker det dölja hemma. De bor granne med Osman, som alltid tillhör familjen som en bror. En kväll när Ali är ute med honom blir han skjuten. Ali var den som var med honom sist, och han misstänks för brottet och haffas av polisen. Han sitter på häktet, men låtsas inför familjen att ha åkt till Grekland. Aicha får fram att Nano ska vara med i en rättegång. Hon går dit, och där finns även Ali!

Lite orealistisk att familjen inte får veta att Ali sitter på häktet? Annars en bok full av kids från miljonprogrammet som lever efter egna regler. Heta känslor utlovas. Det är lättläst, korta kapitel, men en del personer att hålla reda på. Varje kapitel skrivs ur en annans perspektiv.

[Pyssling · Rating 5 out of 5]

Den bästa YA-romanen på svenska. Varför? För att jag kan säga att den är verklighetsbaserad. Alla karaktärer är hämtade från Orten, vi har alla någon i vår bekantskapskrets som vi definitivt kopplar till Mizeria. Hur historien utvecklar sig, lämnar ingen oberörd, oavsett Ort har vi alla sett Mizeria tyvärr, (åtminstone delar av Mizeria) utspela sig live.
Språket, stilen, små detaljer till alla karaktärer och hur deras liv sakta vävs samman gör den till en superdebut och jag hoppas att det kommer fler från Melody Farshin, för allas skull, även de som inte kan relatera till våra historier.
För den vana läsaren är den enkel att ta sig igenom, annars är den en bra introduktion för den som inte brukar läsa.

[Emmelie Brengesjö · Rating 3 out of 5]

Boken passar förmodligen först från åk 8. Elever som vill ha en "spännande" bok där mycket händer kommer nog bli besviken. Den här rör sig mer i karaktärernas tankar än i händelserna omkring dem. Den hoppar mellan Ali och Aicha i jag-perspektiv och Osman, pappa och mamma ur tredjeperspektiv. Här finns mycket att analysera kring syskonrelation, skillnaden mellan hur tjejer och killar behandlas, förälderns känslor inför att barnen växer upp. Jag tycker boken är något långsam men känner att hela slutet där Alis och Aichas öden flätas samman på ett överraskande sätt. Man kan nog göra eleverna särskilt nyfikna på boken om man uppmuntrar dem att hålla ut i slutet som överraskar.

[Natassa · Rating 4 out of 5]

En sådan hjärtskärande och rå ungdomsroman. Aicha och Ali är tvillingar, men deras liv ser helt olika ut. Eller? Jag inser att deras problem skiljer sig från varandras, men de är ändå äkta och mänskliga och alldeles för vanliga. De känner att de inte kan prata med varandra om dem, en fälla man ofta faller in i. Alla karaktärer i denna bok är verkliga, på ett eller annat sätt. Folk man ser i orten. Folk man känner. Melody Farshin har lyckats skriva en genuin berättelse och jag ser fram emot att få läsa mer av författaren.

[Mattias Indy · Rating 4 out of 5]

Oerhört aktuell, relevant och träffsäker ungdomsbok som borde ingå i läroplanen.

"Mizeria" kan få dig att både skratta och gråta inom loppet av de två timmar den tar att läsa, om man kan leva sig in i och har ett intresse för att förstå andra människors liv. Det är väldigt bra för en så enkelt skriven bok. Enkel förvisso, men fylld av känslor och verklighet. Känslor som alla kan relatera till, men en verklighet som få har någon aning om.
Jag blev väldigt berörd.

[Annika Samuelsson · Rating 4 out of 5]

Aicha och Ali, tvillingar som växer upp i en miljonprogramsförort.
Boken skildrar deras vardag med skola, kompisar och familj. Men även gängskjutningar, begravningar och sorgen efter nära och kära.
Berättelsen visar på ett tydligt sätt att alla är människor och att vi består av flera lager. En kriminell person är inte bara kriminell, hen kan även vara en bra och lojal vän som ställer upp i vått och tort.

[WalderianWarden · Rating 4 out of 5]

Rolig. Förkrossande. Rolig. Hemsk. Jag vet inte hur jag känner om slutet - öppna slut är inte riktigt min grej. Samtidigt passar det på något vis det lösryckta sättet berättelsen är skriven på, episodiskt på något vis. Farshin borde hur som helst verkligen skriva mer. Det var kanske det enda problemet jag faktiskt hade; det kändes som att boken inte var slut. Mera, tack!

[Jennopenny]

Jag började på ljudboken på tunnelbanan för jag tänkte det var bra att lyssna på något.
Melody läser upp boken själv vilket jag verkligen uppskattade.
Skulle bara lyssna på vägen hem men tyckte det var så bra att jag lyssnade klart boken.
Kommer läsa mer av Melody Farshin snart och är väldigt taggad på teatern av Mizeria som jag ska se om en månad
Mycket bra!

[Lydia · Rating 4 out of 5]

Misären i förorterna och hur man måste alltid kämpa lite hårdare för att lyckas. Hur många fler hinder som finns för en och man måste konstant kämpa emot två sidor som håller en tillbaka. Tjejer och killar och skillnanden där. Men framför allt hur roliga människorna är och hur de skämtar om de konstigaste sakerna. Saknat den typen av skämt i böcker generellt.

[Emilia · Rating 4 out of 5]

Jag e stort fan. Melodys sätt att skriva gör att boken är enkel att förstå samtidigt som man blir fångad i berättelsen från första början. Älskar hennes skämt i boken de fick mig at lol:a 😝
längtar till att läsa de två andra böckerna i trilogin. Också slutet var ju bara tragiskt jag kollade ut ur fönstet på bussen och filosoferade över livet #Osmanförtjänadebättre!!!

[Lidköpings Stadsbibliotek · Rating 3 out of 5]

Mizeria är en rolig bok som är värd att läsa om man inte har något bättre för sig. Den har inslag av orten-teman, vilket jag gillade. Däremot är det en bok som inte lämnar något speciellt intryck på mig som läsare, och det är en bok som man kommer ha glömt om några veckor.

[MG · Rating 3 out of 5]

Lite tråkig men fortvarande intressant. Käraktärerna är lite fram och tillbaks. Jag gillade mamman bäst utav alla. Jag gillade också att den var medelkort, det ger fokus på det lilla som händer och får det att bli större.