Vad händer med välfärden när 650 000 personer, en tiondel av Sveriges vuxna befolkning, tecknar privat sjukvårdsförsäkring? I boken Vårdstölden visar John Lapidus hur den gemensamma välfärden under det sista decenniet har fått sällskap av ett dolt alternativ; ett system där halvprivata lösningar växer på kollektivets bekostnad.
Genom att omformulera vård som en vara har den privata sjukvårdsindustrin utvecklat en mycket lönsam affärsidé. Ett koncept som anspelar på kundens rädsla att inte få bästa möjliga produkt; i detta fall vård. Det är en sak att vara emot olika sjukvård för fattiga och rika i teorin, en annan sak att själv säga nej när arbetsgivaren erbjuder en privat sjukvårdsförsäkring som löneförmån.
Lapidus visar hur det egentligen finns bara två vägar ut ur dagens situation. Antingen reparerar vi det gemensamma sjukvårdssystemet, genom skattefinansiering, till gagn för alla. Eller så tillåter vi att den allmänna sjukvården försämras; ett scenario där höginkomsttagare ges ytterligare incitament att söka sig till privata lösningar, medan låginkomsttagare hänvisas till allt sämre offentlig vård.
”Vård ska ges efter behov och på lika villkor”, säger lagen. Det svenska samhället lever inte upp till det idag och vi är på väg åt fel håll. Vår gemensamma välfärd monteras ner och säljs ut inför våra ögon utan att vi inser vidden av det. Med små små steg smyger man igenom förändringar som i sig inte verkar så märkvärdiga, men bit för bit bygger man upp två parallella system: ett för de som har råd och ett för de som inte har. "Gräddfiler" finansieras delvis av den svenska staten, dvs. alla som betalar skatt, men kommer bara vissa till del. Denna snedfördelning av resurser monterar ner viktiga samhällsfunktioner för de utan tillgångar eller välvillig arbetsgivare som hjälper dem att ta del av skattepengarna som pytsas in i den ”halvprivata” sektorn (vård, skola, äldreomsorg). Skatteintäkterna minskar i takt med att utebliven förmånsbeskattning och avdragsrätt ökar. Läs och vakna!