"Jag har gråtit och skrattat under arbetet med denna bok. Så fyllda av brunnar av skam och ångest var mina minnen att jag fick tillverka ett öskar av silver för att kunna se ljuset reflekteras, det ljus som faktiskt utgjort en betydande del av min historia. Att hålla sitt liv mellan tummen och pekfingret i form av ett manuskript är en mycket märklig upplevelse, sorgsen men nödvändig. Jag ångrar ingenting men många tårar har fallit."
I Så som jag minns det berättar Mikael Persbrandt för första gången om uppväxten med en ensamstående mamma, kampen för att slå igenom som skådespelare, drömrollerna på Dramaten och filmsuccéerna som följer på varandra. Om de kaotiska åren med missbruk och livet idag.
En självutlämnande och brutalt ärlig berättelse om att nå botten och ta sig upp igen.
He is the author of eight novels, of which The Horrific Sufferings of the Mind-reading Monster Hercules Barefoot is the first novel to be translated into English. His novels have been translated into twenty-five languages. He lives in Stockholm.
Helt ok men extremt mycket knark och fest, och reagerade även på att han kommenterar sina kvinnliga motspelare så himla mycket. Sina manliga motspelare kommenterar han typ ”vi är lika, en oerhört kompetent skådis med stor bredd, ett otroligt djup”, medan kvinnorna beskriver han ”snygg, blyg, söt, sexig”. Det var typ bara en kvinnlig regissör som han beskrev som intelligent, de övriga kvinnorna i hans bransch är liksom utseendet i fokus, trist, eftersom han vill göra upp med synen på honom som machoman.
Denna ljudbok fungerade för mig nästan som om jag befann mig på teater vilket jag saknar mycket nu i coronatiden. Att få lyssna på Persbrandt läsa är en vinst i sig, dessutom är hans livshistoria rå, hemsk, tapper, intressant. Att han har kunnat jobba med stora framsteg i alla år med missbruk och nedsteg är beundrande. 3,5 avrundad till 4.
Överträffade mina förväntningar. En ärlig, rå, hemsk och samtidigt underhållande berättelse om en ”fucked up” man och hans väg från självdestruktion och självförakt till en mera normal tillvaro. Det var som radioteater att lyssna på Persbrandt läsa sin makalösa historia.
Frågan som infinner sig är - varför i hela friden läste jag den här. Inte teaterintresserad, Persbrandt 🤷🏼♀️ Strulpelle som knarkat bort det mesta. Därtill mycket dåligt skriven.
Otroligt utlämnande och detaljerad biografi, där vi får ta del av åsikter och tankar om olika händelseförlopp, både skådiskarriären och privatlivet gås igenom. Gripande
Interesting and complicated battle of inner chaos ...
Mikael Persbrandt is a well-known Swedish actor who has contributed in dancing, theater, TV -series and movies. To me, he will always be Gunvald Larsson from the TV -series Beck because it is the role I associate him the most with. Beck isn't the same after he quit the Tv-series.
As a child, he moved around a lot from place to place, and his parents divorced when he was a little boy. Since then, his father has been absent. They have had some contact now and then as grown ups, but they've never had a close father and son relationship. Ever since he was little, Mikael has been afraid to feel like an outsider and for years has been struggling with anxiety which he describes as a freight train that constantly makes him feel restless. He has been feeling that way for many years, having a hard time with belonging somewhere. Early he became interested in theater where he started to feel at home. Since then he has had many roles at theater, Tv-series and movies.
In his autobiography, we get to know his good and bad sides, not only through his career but also on a private level. He describes how fame can harm someone, how he was stalked by the press everywhere he went, who were spreading true and false rumours about his personal life. Everyone wanted a piece of him at all cost. He also talks about his relationships, both friendship and love, including the relationship with actress Maria Bonnevie. A relationship that lasted in seven years. He talks about how he constantly disappointed her and other women he was in relationship with because he was a man driven by jealousy, drugs and alcoholism. He has also been struggling with moments of depression. He also tells openly about his criminal actions from a young age.
Persbrandt admits his own faults and problems without giving away explanation or come up with excuses. He confesses the mistakes he has done like a man. He says this is how things were back then and how things are now. He doesn't hide his faults and mistakes. He writes about them and shares them with us.
He also reveals how he met the great love of his life, Sanna Lundell, who is the daughter of Ulf Lundell, and how he has tried to calm down his life as a family man. He talks about how he has failed over and over again and how he constantly tries tu pull himself together. He has a desire to be a better father than his own father was, and Mikael Persbrandt tries and claims he has become better at finding inner piece.
This autobiography offers a lot of sarcasm, self-esteem, self-examination, and it's an autobiography that doesn't hide anything away. People are familiar with several sides of Persbrandt, both privately and through his professional life. He was also some sort of a badass but with time and through several mistakes, he manages to change himself. This is a book about overcoming inner demons. He has been through a lot and never gave up, although it often felt like he had. It is a success in itself. This is a good, warm and funny autobiography about his mistakes, shortcomings and strong willpower. Persbrandt is a proof that no matter how many mistakes he has made over the years, it went well for him in the end. It's about holding on until the end, even when it feels like the bottom is reached. This is a strong and thought-provoking autobiography, and very entertaining. He is full of sarcasm and irony. Love it!
Hyperkarismaattisen näyttelijän päihde-elämäkerta. Olihan tämä viihdyttävä, mutta lopulta "katumus" toilailuista vaikutti kuitenkin osin rehentelyltä. Vähemmälläkin sikailujen yksityiskohtien kuvailulla olisi voinut selvitä. Analyysit Ruotsin teatteri- ja elokuvamaailmasta ovat kiinnostavimpia kohtia kirjassa. Harmillisesti Persbrandtin itseanalyysi töistään on rajoittuneempaa ja jää tasolle "olin loistava" tai "elokuva oli tylsä".
Ekstrastjerne pga opplesinga. All persbrandtsk finstemt skuespilleri og stemmenyanser tatt i bruk. Jeg kjente både selvforakt, stormannsgalskap og cocasug langt inn i hovedpulsåra. Hvis Persbrandt påstår han er Sveriges største og beste, så, är, det, så....
(derimot veldig kjedelig når han snakket om biler)
Denna självbiografi var helt utlämnande och han förskönande inget. Att han var så nere i knarkträsket trodde jag inte. Så bra gjort att kunna vända ett sånt liv till något bättre. Rekommenderas varmt 📘
Ihan ensiksi. MP on kiinnostava, karismaattinen ja Beckeistä (ja parista elokuvasta) tuttu ja siksi halusin tietää vähän lisää. En tiennyt, että päihde- ja mielenterveysongelmat olivat noin massiiviset. Kovin uskomaton suoritus tuossa kunnossa ja tuolla kokafrekvenssillä suoriutua isoista teatteri- ja leffarooleista. Jossain vaiheessa aloin puutua jatkuvaan brägäilyyn rikollisten kanssa vietetyillä viina- ja kokkelisessioilla, omaisuudella ja katumuksen ja olenhaavoittanutniinmonianaisia -lässytykseen. Miten joku voi olla hengissä ja vapaana kaiken tuon jälkeen. Mutta siis, viihdyttävä kirja ja teatteri-ihmisenä kiinnostivat erityisesti ruotsalaisen teatterin hahmot, joita jouduin googlettamaan koko ajan, koska naapurimaan teatteriskene ei ole niin hyvin hallussa.
Ärlig och rak bekännelse. Sånt liv! Det är ett under att mannen lever... Boken gav en brutal insikt i attityden man har när man bara släpper och struntar i allt. Verkligen allt. Det får gå som det går. Även med själva livet. Min reservation är att det möjligen blev lite tjatigt med den ganska noggranna uppräkningen av olika inspelningar och teaterpjäser.
Reilut neljä tähteä. Aivan upea. En ole katsonut Persbradtin elokuvia, mutta tätini suosituksesta tartuin tähän. Persbrandt on valovoimainen kirjankin välityksellä. Huumemaailma on raadollinen, mutta työt ja ihmissuhteet rytmittivät kerrontaa. Tutustukaa tähän älykkääseen taiteilijaan.
Oj, så destruktiv… att det var så illa med droger mm trodde jag inte. Sällan man läser/lyssnar på en bok som är så blottande med nästan bara negativa händelser ur ens liv. Bra att det lättade lite på slutet…
Kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker om boken. Jag uppskattar att boken är så brutalt ärlig och rå. Samtidigt tycker jag att den stundvis fokuserade lite för mycket på hur andra människor var eller betedde sig. Stort plus för ljudboken då det är Mikael som läser in den!
Fascinerande liv, minst sagt. Dock inte lika väl berättad. Valet att berätta historien om Persbrandts liv icke-kronologiskt var ett mindre lyckat val, väldigt rörigt stundtals, men kanske symboliskt, för ett rörigt liv har han onekligen haft.
I början greps jag av Persbrandts bekännelse av skam och ånger. Men det blev till slut en tjatig katalog över felsteg. Jag hoppas att det går bra för honom.
En bok om Persbrandts karriär från uppväxten i Jakobsberg med en ensamstående mor. Fadern r frånvarande, han beskrivs som oengagerad och osympatisk. Mamman är en trygghet men även hennes beteende kan ifrågasättas som när hon går bergsäkragång på julgranen och julklapparna första gången de firar en riktig jul.
Han har haft en fantastisk karriär som har kantats av framgång blandat med stort missbruk av droger och av kvinnor. Otroligt att han har lyckats genomföra de flesta föreställningar och inspelningar med tanke på det hårda liv han levt.
Mikael behöver nå ända ner i botten för att kunna vända sin situation. Idag lever han ett drogfritt liv.
Boken är fint skriven av Carl-Johan Vallgren. Mikael berättar brutalt ärligt. Jag blev både arg, ledsen och fascinerad. Vilket liv han levt. Boken är fylld med skvaller om personer han arbetat med genom åren, han hyllar och sågar.
Det bra med ljudboken var framför allt att Persbrandt själv läste den. Han är väldigt duktig på det. Det mest intressanta för mig var att läsa om hans uppväxt, motorintresse och om teatern. Jag hade gärna läst mer om skådespeleriet.
Boken är väldigt utelämnande i hans självförakt och ständiga snedsteg, men samtidigt skylls det oftast på någon annan som tar första steget, bjuder på droger eller lockar honom till något han egentligen inte vill.
Persongalleriet är bokens stora minus: Persbrandt beskriver sig själv som storartad inom både teater, film och konst. Det kanske han också är. Men sedan hänger han ut massor av namngivna personer som svikare, mobbare, missbrukare eller talanglösa. Flera av hans "erövringar" namnges med. Varför det? Det gör hans egen bok till en del av den skvallerpress han tycker så illa om.
Wow, bara wow. Detta bok knockar mig totalt. Kan man börja läsåret 2022 på ett bättre sätt än att lyssna på när Persbrandt själv läser sin biografi? Nej, jag tror, tyvärr, inte det. Under de tre dagar jag lyssnar på denna vill jag varken äta eller sova. Jag längtar bara tills jag får sätta på mig hörlurarna igen och lyssna vidare. Om ljudboken i sig kan ju sägas att Persbrandts röst förtrollar, hans små korta pauser gör att jag håller andan, och hans uttryckssätt är helt otroligt!
För att säga några ord om själva innehållet i boken så är jag fascinerad på ett sätt som jag aldrig varit förut. Jag har läst många biografier, men aldrig någon som är så totalt rå och ärlig. Som vänder och vrider på allt i sitt liv. Som styckar sig själv, men ändå lyckas få mig att sympatisera med honom. Jag gillar, och fascineras, av alla andra personer som figurerar i boken. Hur ärligt han beskriver familjemedlemmar, kollegor, regissörer och vänner. Men han gör det på något sätt ändå finkänsligt, och beröm ges där han tycker att beröm ska ges. Respekt! Det är också så intressant att få en inblick både i teatervärlden med allt vad det innebär, och sedan i den undre världen med kriminalitet och missbruk. Ett så helt annat liv än vad man själv lever, men ändå så mycket likheter i de strävanden man gör.
Jag gråter, skrattar, håller andan och förfäras. Och det kan inte bli annat än fem stjärnor. Detta är en av de absolut bästa böcker jag någonsin läst/lyssnat på!!
Mikael Persbrandts memoarer hör till de mest fartfyllda, spännande och obehgaliga läsupplevelser jag någonsin stött på. Utan att på något sätt försöka försvara sig själv eller sina gärningar beskriver Persbrandt på ett öppet och självkritiskt sätt sitt liv och sin karriär - allt från att ha vuxit upp med en ensamstående och bipolär moder till att genom konsten och dansen finna skådespeleriet samt de otaliga skandalerna, fyllefesterna och rättegångarna han fått uppleva. Han berättar om sitt förhållande till männsikor runt omkring sig, om de teater-, film- och tv-produktioner han gjort samt om sitt koasfyllda och dramatiska liv som tagit honom hela vägen till botten. Mycket fokus ligger på drogmissburket samt på teatern - men de är trots allt de delar av hans lov som påverkat honom mest. Men Persbanrt glömmer inte Beck-filmerna eller Hobbit-trilogin, han glömmer inte att nämna lyckoruset av att bli förälskad eller få barn. Men han vill vara ärlig med sina läsare. Han delar med sig av flera roliga anekdoter, men även obehagliga minnen som gör hans mörka och jobbiga perioder påtagligt realistiska. Det är få memoarer som är såhär beroendeframkallande, men som man samtidigt måste ta en paus ifrån för att kunna andas emellanåt.
Väldigt spännande liv (kan inte säga ”bok” eftersom det faktiskt är någons livsresa det handlar om). På ett sätt inspirerar Persbrandts oerhörda livshunger mig att maximera upplevelsen av att faktiskt leva men samtidigt leder hans intensiva, maniska fart in honom i avgrunden. Tycker det skulle ha varit intressant att höra hans tankar om när han kände av de första tecknen av att ha var bipolär (dvs. inte när hans omgivning kom med den observationen utan om han kan se på sin barndom och ungdom med facit i handen).
Det jag uppskattar är att han inte sätter på sig offerkoftan, han hänger upp sin smutstvätt offentligt och ibland är det smärtsamt pinsamt att ta del av. Hur kunde han?! Det är så rått, fult och brutalt. Gillar även hur han förklarar att han var tvungen att nå en absolut botten för att få ett slut på galenskapen, askan är den bästa jorden och så vidare samt hans relation till sin kropp som stundtals även varit extrem med manisk träning och dietande.
Det jag tyckte var mindre bra var hur en del kapitel avslutades med en cliffhanger som exempelvis ”det var bara början på helvetet, för det skulle nämligen bli mycket värre sen…” eller liknande. Som läsare klarar man av att upptäcka hur det eskalerar bra på egen hand.
Den här biografin var så brutalt ärlig att den saknar motstycke. Jag blev varse om vilket destruktivt mörker han har levt i. För min generation har han alltid varit den snygga och populära skådespelaren, en av de största i sin gestaltning av Gunvald - men ändå har han gått igenom så mycket destruktivt. Samtidigt blev jag fascinerad över hur han delger sin berättelse så äkta, nära och utlämnande. Detta var mycket skickligt gestaltat av spökskrivaren Carl-Johan Vallgren. Jag gillade boken för att det kändes som Persbrandt satt bredvid och berättade sin livshistoria. Det enda som jag tyckte var mindre bra var alla långa delar om livet på teatern. Ingående name dropping av den svenska kultureliten och alla turer kring varje pjäs och skådespelare. Denna del var nödvändig, men kanske onödigt ingående och långrandig.
Boken är intressant. Visst, Mikaels kvinnosyn förefaller inte ha varit den bästa, han är uppfostrad enligt den gamla skolan samtidigt som han hela tiden verkar ha varit rätt omsvärmad och kunnat tagit för sig bäst han velat. Jag upplever att han inte själv är riktigt medveten om detta, eller snarast att han kanske inte riktigt klarar av att erkänna det för sig själv. Det kanske kommer. Vissa anekdoter är väldigt roliga, som när han "råkar" köra in i en polisbil och sedan kastar sig ut och skriker att han är Gunvald och alla ska lägga sig ned på marken. Andra känns mer som clickbait, som scenen där han berättar om hur han fick lära sig tvätta k*ken. Men jag kan förstå det också, han vill fånga läsarens intresse och gör det genom att dela med sig av något som han vet kommer få de flesta att fnissa.