Pojken

by Tova Gerge

"Jag har börjat visa att jag tittar på honom, att jag ser det där som jag i hemlighet kallar för pojken."

Berättaren i Tova Gerges roman vill få makt över sin arroganta och korthåriga kurskamrat. Men vilken sorts makt är det, och vad händer om pojken verkligen underkastar sig? Om begär, klass, språk och våld; om att bli till eller förintas i den andras blick.

Genres: Fiction, Swedish Literature, LGBT

288 pages, Hardcover

First published July 31, 2018

Reviews

[Madeleine Knutsson · Rating 3 out of 5]

Kanske den mest konstigaste, sjukaste bok jag någonsin har läst. Men det gick verkligen inte att sluta och jag skäms över det.

Omslaget gjorde så man verkligen inte kunde läsa den bland folk, och med innehållet gör ju inte det bättre. Försökte förklara för min kollega vad den handlade om och han tittade på mig och undrade vad tusan är det för böcker jag läser.

[Maya · Rating 4 out of 5]

Kommer inte glömma. Sorgsen sårig men också mer, komplex, bra, välskriven.

[Lena · Rating 3 out of 5]

Skickligt, kallt och otäckt.

[Emmakarin Hallheden · Rating 4 out of 5]

Fascinerande, äcklig, intressant; skulle gärna diskutera den. Hade egentligen velat sätta 3,5 istället för 4 ... hehe. Mestadels för att hk känns något ”gjord” och att den är så fysisk men att jag inte har något ansikte på karaktärerna. Kanske inte bara av onda(?) men men. Oavsett, bra!

[Selina Öberg · Rating 3 out of 5]

Blir inte klok på vad jag precis har läst. Sidorna dryper av destruktivitet och ångest som får det att vrida sig i magen, ändå fortsätter jag läsa. Kommer jag tycka att Pojken var jättebra när jag fått smälta den lite eller kommer äckelkänslorna vara det som består? En annorlunda läsupplevelse i vilket fall.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Tung och tänkvärd roman om jakten på kontroll och makt. Om att vilja tränga in på djupet i en annan människa för att slippa vara ensam. Är det en våldshandling att göra en annan person på smällen eftersom det leder till illamående, bäckenuppluckring, sprickor och ofta stygn? Var går gränsen, vad är övergrepp egentligen och vem har makten?

Jag gillar det adjektivfattiga språket men inte känslan det försätter mig i. Jag gillar spänningarna mellan protagonisten och pojken, men inte våldsbeskrivningarna. Jag älskar intentionen med romanen men hatar den lite också. Jag kommer inte släppa den på ett tag.

[Frida · Rating 4 out of 5]

Tycker om hur berättaren är lite som ett lokomotiv. Dyster och moloken och sakta lunkande framåt, mekanisk och orubblig, liksom stabil. Tycker om de återkommande symbolerna med håret och vattnet som man först efter ett tag förstår vikten och vidden av, lite som gömda hemligheter; hur berättelsen så på ett sätt utspelar sig på ett mycket symboliskt plan. Tycker om grundpremisserna för berättelsen (attraktionen, förälskelsen, makten, håret, våldet, symbolerna), men inte riktigt vad hon gjorde med dem. Jag tänkte i början av läsning att det skulle vara en annan bok än vad det blev: det blev för mycket handling, för mycket om relationen med John (som tillskrevs betydligt mer betydelse än nödvändigt och rimligt, lite som att författaren fick panik och kände sig nödgad att fylla på med händelser och förklaringar till berättarens beteende och känslor), jag hade velat ha mer upprinnelse till våldet, mer uppskjuten klimax. Resultatet är att den inte blev lika effektfull och dramatisk som den hade kunnat vara.

[Clara · Rating 3 out of 5]

3,5 ⭐️
Knappt läst något alls den senaste tiden då jag haft så mycket annat att göra men denna släppte jag inte ifrån mig när jag väl började. Välskriven och fängslande. Kröp i kroppen av obehag under läsningens gång. Gillade verkligen att maten fick en så central del i boken.

[Moa Ste · Rating 2 out of 5]

Felet ligger inte i boken utan i läsaren!!!

[Nemo · Rating 3 out of 5]

3?

Bara massa spoilers:

Var nyfiken på varför huvudkaraktären bah stenhårt bestämmer sig för att en kvinna på hans kurs är en pojke och behandlar henne utifrån det.
Men att han verkar ha blivit typ psykopat av barndomstrauman, eller åtminstone att hans empati fuckats var ganska tråkigt. Det blev som att hans handlingar och åsikter tappade verklighetsförankringen för mig, för att det i boken blev att han kunde tycka vad som helst utan att det behövde make:a sense på något annat sätt än att han var/hade blivit såhär? Han blev bah en orelaterbar märklig karaktär?

Tråkigt språk.

Random och kul att det är så detaljerade beskrivningar av proffsiga maträtter haha.

Tror stenhårt på att huvudkaraktären är bög, och att hans partner är lesbisk. Det e typ det enda jag tyckte var kul med den här boken. Liksom det ”könsidentitet:iga”. Ganska lite sånt dock, och allt annat var ganska tråkigt.

[intet_]

s. 133:
"'Och nu får du även säga att du är min lilla pojke', uppmanar jag sedan.
'Det vet du redan', säger han.
Jag tvingar honom att säga det fyra gånger på raken, och i mitt huvud skiftar ordet betydelse. En pojke som är pojklik, en pojke som är pagelik, en pojke som är ett barn."

s. 237:
"Inga blommiga skor som trycks mot cykelpedaler, inga okontrollerbara utbrott av språk, ingen ringmuskulatur som släpper efter, ingen känsla av motstånd i beröringen och tanken, inga osäkra fält som breder ut sig mellan oss, inga sätt att se honom reagera på smaken av chokladmousse och hallon."

[Magnus Frederiksen · Rating 4 out of 5]

En erotisk berättelse där erotiken är närvarande men inte i fokus trotts att mycket kretsar kring sex. Våldet är konstant närvarande. Psykisk ohälsa är konstant närvarande.

En ung man, som vi aldrig får namnet på, förälskar sig i en kvinnlig klasskamrat som han kallar för pojken. Pojken är en sökande kvinna som har svårt för sina känslor och att sätta regler. Det vill den här mannen ta makten över. Mejsla fram en själsfrände?

Pojken handlar om makt och avsaktande av makt. Inte bara i relationer utan även i samhället.

En stor läsupplevelse som lämnar svärta kvar i hörnen.

[Coki · Rating 3 out of 5]

3,5. Obehaglig läsning som kryper under skinnet. Fick ångest, hade därför svårt att slutföra den. Fin gestaltning. Något upprepande och väl redogörande; mycket av och på med pojken. Hade kunnat kortas.

[Elliot Larsson · Rating 3 out of 5]

En minst sagt speciell bok. Mörk och bitter. Provocerande. Karaktärerna fick det att vrida sig i magen av obehag - våld och ”ägande” i nära relationer är tung läsning. Ändå fanns det något där som lockade, ljusglimtar och intressanta formuleringar. En minst sagt speciell bok.

[mia maria · Rating 4 out of 5]

bokklubbsbok!
uppriven, plågsam

[Elvira · Rating 3 out of 5]

så obehaglig att det kryper i kroppen, samtidigt ganska… mäh?

[Amanda · Rating 2 out of 5]

obehagligt på ett dåligt sätt. tråkig & äcklig

[Caroline W · Rating 3 out of 5]

Obehaglig och explicit, men svår att sluta läsa.

[Linda · Rating 2 out of 5]

Har aldrig ogillat en huvudperson tidigare.

[Linda]

Måste ha lite tid att fundera över vad jag faktiskt tyckte om Gerges Pojken men oavsett betyg i stjärnform så var den absolut en annorlunda läsupplevelse.