"Vad hände med den där tjejen, Cecilia?" frågade mamma. "Hon med rött hår. Du brukade kalla henne Kassandra. På den tiden du ville att vi skulle kalla dig Ariadne." Hon log. "Det var väldigt gulligt."
"Jag vet inte", sade Emma. "Jag har inte sett henne sen jag var sjutton. Det vet du."
"Hur skulle vi kunna veta det?" sade pappa. "Vi håller kontakten med våra gamla klasskamrater."
"På grund av det som hände", sade Emma. "Jag vill inte prata om det."
Då blev mamma och pappa tysta. Till och med de visste att de inte borde ha nämnt det.
En vinternatt på 90-talet. Fyra tonåringar har tagit sig till en stuga strax utanför Stockholm för att se lussiferda, det ursprungliga lussetåget som just på lucianatten drar över himlen med demoner och häxor i släptåg. Ett skrik från himlen och plötsligt är de bara två kvar.
Lussiferda är en mörk fantasyhistoria med skräckinslag, och samtidigt ett retrospektiv över 90-talets gothkultur.
Novellen Lussiferda skrevs ursprungligen på engelska, då med titeln Anywhere Out of the World, men översattes av Karin Tidbeck själv inför utgivningen på Novellix hösten 2018.
Lussiferda skriven av Karin Tidbeck är en av skräck & thriller novell som innehåller spänning, magi, ungdomshys, ungdomskärlek & olösta gåtor.
Jag gillar författarens sätt att bygga upp spänningen till händelsen som sker på Luciadagen. Sedan minns man själv 90-talet då emo kidzen regerade & färger som rosa, rött, svart var dominerade hårfärger samt dreads & piercingar med palestina sjalar i olika färger, plattåskor m.m.
Känslan tar mig tillbaka att vara nykär & vilja tillbringa tid med sina vänner & dricka billigt kir - körbärsvin & röka mentolciggareter som jag aldrig skulle kunna dricka eller röka idag! Tiden då kajalen var ens bästa smink & svarta stuprör jeans som cheap monday var ett basplagg i garderoben! Att passa in & vara en del av gänget & göra det som man blir tillsagd bara för att inte bli utstött av "gänget".
Jag känner att novellen är lätt läst & man får känsla av obehag men ändå vilja veta mer vad som egentligen hände Lucia dagen med ungdomarna? Därför ger jag novellen 4/5
Den här novellen har mycket potential men tyvärr var den lite för oklar och rörig för att den skulle fånga mig. Dessutom låg fokus på fel saker vilket gjorde att den tappade djupet lite grann.
Bra skrivet med en olustig känsla kvar av förnekelse inför det okända och det skrämmande, det som finns där men ändå inte. Trevliga referenser till bra band och musik jag har vänner som lyssnar på. Bra skriven vilket man kan förvänta sig av Karin.
Varsin mukava novelli ja edelleen hauska konsepti tuotteena julkaista novelleja yksittäin. Viihdyin 90-luvun goottimaisemissa ja odotin kauhun kasvamista... mutta sitten koko homma lässähti ja loppu oli aivan järisyttävä pettymys.
Jag har aldrig läst skräck i mitt liv så jag blev glad (och lite överraskad) när @novellix skickade mig ”Fyra Skräcknoveller” boxen. Detta året har jag både läst mer svenska böcker men även nya genrer så jag har verkligen sett fram emot att läsa dessa små karameller! 🍬
”Lussiferda” handlar om fyra vänner, varav två av dem inte kommer hem igen efter en utflykt gänget gör tillsammans. Vad hände med Elric & Luna och vem är Lussiferda?
⭐️ ”Lussiferda” av Karin Tidbeck får av mig 3/5 stjärnor! Den var väldigt lättläst och gripande men jag har dessvärre lite svårt för öppna slut.
❤️Du kan hitta min recension + en kreativ bild där boken är i fokus på min Instagram: @sannareads
En mörk skräcknovell med inslag av fantasy. Mitt första möte med Karin Tidbeck, men definitivt inte sista! Gillar att man inte får riktig klarhet i vad som hänt, det sätter den perfekta mystiska stämningen!
Emma, gift med Nadine, besöker sina föräldrar och fadern har cancer. En känsla av förfall då pappan snart dör, också en känsla av olösbarhet då personerna är maktlösa att prata om känslorna och vad som skall ske, det är inte ok att prata om cancern. Samtidigt växlar handlingen till Kassandra och Ariadne, en annan berättelse tar vid och det är svårt att förstå sambandet däremellan. De föll ned i ån upprepas i denna berättelse, något som sägs vara en lögn. Ariadne verkar vara ett taget namn på Emma som ung. Hon har inte träffat Kassandra sedan de var 17, då deras kompisar Elric och Luna försvann vid ett sommarställe de vistades vid olovandes. Emma åker tillbaka till sommarstället, Kassandra är också där, de säger att det var ”Lussiferda”, häxan Lussis spökfölje på Lucianatten som hade tagit vännerna. Stämningarna, ovissheten, onaturliga känns gotiskt. Berättelsen är till en början sublim utan sammanhang, men allt får en klarhet avslutningsvis.
Emma (Ariadne) minns - mager gothunge och Kassandra. Luna och Elric som föll ned i ån. Pappa - sjuk i cancer, Nadine Emmas fru. (referens till Dave McKean och Sandman) Stuga vid naturreservatet i december. Kallt, åker dit för att spana efter Lussiferda. Pendlar mellan nu och då, i Stockholm. Emma ar inte träffat Kassandra (Cecilia) på 23 år, sen de var 17. Ute vid stugan. Då; party och vin, salva på ögonlocken för att se - skri från himlen? Nu; titta genom vigselringen i guld, då kan man också se. Då; ett skri och Luna + Elric försvinner. Ringa efter hjälp. "De föll i ån". Nu; en bil vid stugan - Kassandra K säger; Du vet vad som hände. E säger; Nej, jag var full och det var så länge sen. Varför blev just Luna och Elric tagna? Hemma igen, hon pratar med sina föräldrar, hon förbereder sin hemresa. Varför försvann Luna och Elric? Hade de levt så mycket att livet tagit dem och ätit upp dem? Eller var det så banalt? De försvann i ån....
This entire review has been hidden because of spoilers.
Den var väl sådär. Egentligen inget fel på den, förutom att den inte föll mig u smaken. Mycket musikreferenser som kändes ämnade för en viss och mycket yngre målgrupp än jag är. Det gjorde att den inte kändes så tidlös som man kanske skulle önska utan ämnad åt en publik som var med där och då. Man kan säkert hävda att många litterära verk är så! Jag tycker bara att det blir aningen ointressant med en massa obskyra referenser man inte känner till. Dessutom tycker jag att det som skulle vara det centrala och vesäntliga, d.v.s mysteriet och skräckelementen hamnade i skuggan. Även upplösningen var tämligen luddig.
En mycket välskriven novell som - i mina ögon - inte är skräck. Jag älskar referenserna och känslan av hur det är att växa upp som en något annorlunda tonåring, men ärligt talat så händer det ingenting i novellen. Allt sker mellan raderna och jag har lyssnat på liknande berättelser i Creepypodden som gör det bättre, som ger läsaren lite mer än det här och skapar en skräckkänsla som inte infinner sig i Lussiferda. Den har som sagt en riktigt bra uppbyggnad, men faller platt mot slutet då jag väntar på något som aldrig riktigt sker.
Lussifreda är en novell för dig som älskar skräck, mystik och gotik. Det är spännande ända till sista ordet och berättelsen lämnar dig med en lust att läsa om den med en gång. Fler tankar på bloggen: http://zidselbokochfilmtips.blogspot....
Lättläst men välskriven novell som verkligen fångar den där olustiga och mystiska krypande känslan. Jag blev väldigt fångad men kände att den liksom bara slutade. Den har ju en avslutning med ett öppet slut, men det öppna slutet gör i den här novellen att något fattas, jag blev besviken.
This is a really good horror story, not least because it leaves the horror unsaid. This the first thing I've read by Karin Tidbeck, but I'm now sure it will not be the last!
Teases a horror story that's never fully developed. Shines in the brief flashes of nostalgia for youth and outsiderhood, and unprocessed trauma. Like most things Tidbeck, leaves me wanting more.
Spännande handling men jag har problem när en författare hoppar i tid i flytande text. Jag får hela tiden tänka på om det är nutid eller dåtid, vilket gör läsningen lite jobbig.
En novell som bygger på stämning och relationer. Emma måste handskas med hennes pappas cancerdiagnos och vad som hände henne och hennes bästa kompis som tonåringar.