What do you think?
Rate this book
Rosenregimen
"Det finns ett våld som smakar florsocker på läpparna, ett pudrat våld över ansiktet, den som inte förstår det vet ingenting. Det finns alltid strax under rosenbladen, strax under de såsiga tallrikarna, i alla lägenheter, inte bara i vår."
Niko kommer från den rökiga våren, en plats på landsbygden som få vet namnet på. Hon är en kråka som vill allt, som inte vill kompromissa. I universitetsstaden dit hon flyttat möter hon Emmy. "Så det är en flicka", säger hennes mamma i telefonen. "Inte precis en flicka. En butch." "En buss?" Ja, de träffas på en buss, och livet förtrollas, blir skirt, ljust och skört. Erotiken och närheten till Emmy öppnar Nikos värld, men det är någonting annat som stängs.
Emmy har tydliga konturer, kör motorcykel och lever ett ordnat liv med välmående krukväxter. Hon är oförstående inför Nikos lust att spränga sig igenom språket, dansa, söka sig till sin gräns. Den gemensamma lägenheten börjar kännas klaustrofobisk, men hur lämnar man kärleken när man väl fått in den i sitt liv? Hur förhandlar man aptiten och relationen, en regim som kräver att man inordnar sig i ett färdigtuggat språk? Makten skiftar mellan de älskande, men de är ohjälpligt inskrivna i dess ordning.
Niko kommer från den rökiga våren, en plats på landsbygden som få vet namnet på. Hon är en kråka som vill allt, som inte vill kompromissa. I universitetsstaden dit hon flyttat möter hon Emmy. "Så det är en flicka", säger hennes mamma i telefonen. "Inte precis en flicka. En butch." "En buss?" Ja, de träffas på en buss, och livet förtrollas, blir skirt, ljust och skört. Erotiken och närheten till Emmy öppnar Nikos värld, men det är någonting annat som stängs.
Emmy har tydliga konturer, kör motorcykel och lever ett ordnat liv med välmående krukväxter. Hon är oförstående inför Nikos lust att spränga sig igenom språket, dansa, söka sig till sin gräns. Den gemensamma lägenheten börjar kännas klaustrofobisk, men hur lämnar man kärleken när man väl fått in den i sitt liv? Hur förhandlar man aptiten och relationen, en regim som kräver att man inordnar sig i ett färdigtuggat språk? Makten skiftar mellan de älskande, men de är ohjälpligt inskrivna i dess ordning.
220 pages, Hardcover
First published August 11, 2018
1 person is currently reading
112 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 23 of 23 reviews
February 20, 2019
"Om man bara älskar varandra tillräckligt mycket måste man kunna bli någon annan. En del säljer sitt piano för att deras flickvänner inte tycker att det passar i lägenheten. En del slutar att träffa sina vänner för att deras pojkvänner inte tycker om dem. Ljusstyrka mäts i lumen, jordbävningars styrka utifrån Richterskalan, kärlekens styrka i vad man är beredd att offra för den."
En från början aptitretande, rosenskimrande kärlek
byts/bryts till en övermätt, klaustrofobisk destruktivitet.
3.5
En från början aptitretande, rosenskimrande kärlek
byts/bryts till en övermätt, klaustrofobisk destruktivitet.
3.5
August 28, 2020
Det oroar mig att jag läser så många fantastiska böcker just nu. Är rädd att de ska ta slut.
Brb
Jo, vad var det jag skulle säga nu igen...
Rosenregimens kärlekshistoria berör på det där sättet som kanske skulle kallas igenkännande. Eller så speglar den alla kärlekslåtar, alla filmer, all konst om den symbiosa kärleken. Men här får den kropp och andetag och är aldrig så enkel. För symbiosen går inte att uppnå. Istället blir det kletigt och fel.
Brb
Jo, vad var det jag skulle säga nu igen...
Rosenregimens kärlekshistoria berör på det där sättet som kanske skulle kallas igenkännande. Eller så speglar den alla kärlekslåtar, alla filmer, all konst om den symbiosa kärleken. Men här får den kropp och andetag och är aldrig så enkel. För symbiosen går inte att uppnå. Istället blir det kletigt och fel.
November 22, 2018
”Sättet hon psykar mig på, får mig att framstå som den galna, fast det var hon som”
Så oerhört smärtsamt mitt i prick skildring av psykisk misshandel, parallellt med att Bengtsson bjuder upp till en underbar språklig dans med sitt poetiska sätt att skriva. Jag ryser och berusas om vartannat.
Så oerhört smärtsamt mitt i prick skildring av psykisk misshandel, parallellt med att Bengtsson bjuder upp till en underbar språklig dans med sitt poetiska sätt att skriva. Jag ryser och berusas om vartannat.
February 13, 2019
Elin Bengtssons språk är SJUKT jag är så avundsjuk. Älskar också hur det är berättat - i korta fragment liksom. Det blir så skört men ändå levande? Sen tycker jag karaktärerna känns väldigt äkta och jag gillar hur himla mörk historien ändå tillåts vara - ingenting är förskönat det är okej att Niko beter sig som hon gör. Eller okej vet jag inte, men det är ju så hon är och det är superjobbigt men sånt är livet och ingen vet vad kärleken gör med oss. Påminner mig om Under odjurspälsen i och med ärligheten och råheten!
Men jag klickade inte riktigt med historien, ändå. Eller karaktärerna. Jag tycker det är ett skitsnyggt hantverk men det är liksom ändå kanske inget jag kommer gå och tänka på särskilt länge? Eller? En hel del tankar för det kanske ändå med sig, just om hur man kan bli i ett förhållande och att man trots att man mår dåligt vill stanna kvar för vem är man ens annars? & det här om hur Niko blivit en annan sedan hon börjat studera. Och hur hon är en annan med olika personer. Uppskattar också att det här inte är någon typisk kärleksbok utan egentligen raka motsatsen - det här är historien om hur ett förhållande faller i spillror. Vilket är rätt jobbigt att läsa om, men också najs pga Elin Bengtssons språk är magi.
Skrivit längre här!
Men jag klickade inte riktigt med historien, ändå. Eller karaktärerna. Jag tycker det är ett skitsnyggt hantverk men det är liksom ändå kanske inget jag kommer gå och tänka på särskilt länge? Eller? En hel del tankar för det kanske ändå med sig, just om hur man kan bli i ett förhållande och att man trots att man mår dåligt vill stanna kvar för vem är man ens annars? & det här om hur Niko blivit en annan sedan hon börjat studera. Och hur hon är en annan med olika personer. Uppskattar också att det här inte är någon typisk kärleksbok utan egentligen raka motsatsen - det här är historien om hur ett förhållande faller i spillror. Vilket är rätt jobbigt att läsa om, men också najs pga Elin Bengtssons språk är magi.
Skrivit längre här!
December 30, 2019
Snabbläst relationsroman med ett våldsamt, poetiskt språk. Utforskar tvåsamhetsnormen och vad som kan hända om en inte passar in. Igenkänning men ändå inte. Hur kan det som är så rätt och tryggt för mig, beskrivas som så kvävande och fel för någon annan?
Det är också en beskrivning av ett destruktivt förhållande, som ger boken en extra skärpa. Inte bara Niko blir gaslightad av sin flickvän; även jag som läsare blir det, och har svårt att hålla isär vad som är psykisk misshandel och vad som beror på att Niko själv inte passar i ett tvåsamhetsförhållande. Fenomenalt och starkt skriven.
Det är också en beskrivning av ett destruktivt förhållande, som ger boken en extra skärpa. Inte bara Niko blir gaslightad av sin flickvän; även jag som läsare blir det, och har svårt att hålla isär vad som är psykisk misshandel och vad som beror på att Niko själv inte passar i ett tvåsamhetsförhållande. Fenomenalt och starkt skriven.
May 27, 2021
En läsupplevelse utöver det vanliga.
August 18, 2019
Fantastisk, gripande & underhållande!
Read
June 27, 2024jadå! intressant men tunn – jag kan se poängen med den uppbrutna kronologin och det fragmentariska berättandet, men hade föredragit en fylligare historia som hunnit mer fler tankar
November 26, 2022
Asså vad fan ska man säga- huvudkaraktären är inte pålitlig. Vilket egentligen är det ända som gör boken "bra" - vem är den elaka i relationen egentligen? Hon som vill stanna hemma eller hon som vill ut på krogen? Skulle inte rekommendera att någon egentligen läser denna, är för uni jag läste denna.
September 8, 2021
Snabbläst. Värd ett par timmar. Men jag hittar inte riktigt det djup som den gör reklam för.
October 24, 2019
finns ingeting jag kan säga om denna boken som inte är självutlämnande
December 3, 2019
Jag gav 3 tekoppar i betyg till denna bok. Men egentligen så vill jag ge den både 1 tekopp och 5 tekoppar simultant, för jag både hatar och älskar den samtidigt.
Detta är en relationshistoria och vi får följa den genom Nikos tankar. Den börjar när Niko möter Emmy på en buss, och inom en månad har de flyttat ihop. Så här säger baksidestexten:
[...]Hon är oförstående inför Nikos lust att spränga sig igenom språket, dansa, söka sig till sin gräns. [...]Hur förhandlar man aptiten och relationen, en regim som kräver att man inordnar sig i ett färdigtuggat språk?
Redan här misstänkte jag att detta var en bok som jag skulle ha mycket blandade känslor kring, men då det var en av mina bokcirkel-böcker så tvekade jag inte utan började läsa. Låt oss starta med det jag inte gillar.
Språket. Hur historien berättas. Jag. Står. Inte. Ut. Jag blir helt skogstokig på hur denna bok är skriven. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för författaren att vara poetisk. För mig framstår det som pretentiöst flum. Jag är ingen poesi-konnässör, en och annan haiku slinker ner då och då, men på det stora hela är poesi inte något för mig. Om en är älskare av poesi så kanske en gillar hur boken är skriven, jag gör det verkligen inte. En huvudperson som vill “spränga sig igenom språket” är uppenbarligen inte någon som jag klarar av att samtala med. Att jag själv är autistisk och har svårt för när folk inte säger vad dom faktiskt menar kanske även bidrar till att jag hela boken igenom vill skrika TALA KLARSPRÅK!
Jag blir så besviken på att det är såhär författaren väljer att skriva sin berättelse. För det är en bra historia! Och den tar upp viktiga ämnen. Det handlar om en relation som är skadlig, de normer som finns i vårt samhälle och om hur monogami ses som det självklara i hur en ska leva sitt liv. Vi möter många av de fördomar som flersamma människor ofta möter. Boken vrider och vänder på reglerna vi har kring relationer och visar hur svårt det kan vara att bryta mot dessa. Jag önskar att Niko i boken hade fått säga “jag är poly” eller “jag är icke-monogam”. Jag förstå att detta är medvetet utelämnat av författaren eftersom “man inordnar sig i ett färdigtuggat språk”, och berättelsen handlar om att Niko inte har ord att sätta på sina känslor. Men det är frustrerande, för vi har faktiskt ord för detta. Det Niko upplever är inte nytt, orden finns redan. Jag tycker författaren hade kunnat låta Niko hitta orden hon söker efter.
Boken tar även upp sätt att leva med bdsm i sin relation. På ett vis tycker jag det är bra att visa att de två huvudpersonerna har en D/S relation med varandra, för det är något som inte så ofta får synas. Men jag är samtidig orolig för att folk som inte själva är bdsm-utövare kommer koppla ihop deras maktförskjutningslekar (som sker med samtycke) med den skadliga kärleksrelationen och de härskartekniker som Niko kontinuerligt utsätts för.
Mycket tankar och känslor kring denna bok har jag, men mitt slutliga uttalande blir nog att jag önskar den var bättre än den var.
https://talaomte.se/rosenregimen-bokr...
Detta är en relationshistoria och vi får följa den genom Nikos tankar. Den börjar när Niko möter Emmy på en buss, och inom en månad har de flyttat ihop. Så här säger baksidestexten:
[...]Hon är oförstående inför Nikos lust att spränga sig igenom språket, dansa, söka sig till sin gräns. [...]Hur förhandlar man aptiten och relationen, en regim som kräver att man inordnar sig i ett färdigtuggat språk?
Redan här misstänkte jag att detta var en bok som jag skulle ha mycket blandade känslor kring, men då det var en av mina bokcirkel-böcker så tvekade jag inte utan började läsa. Låt oss starta med det jag inte gillar.
Språket. Hur historien berättas. Jag. Står. Inte. Ut. Jag blir helt skogstokig på hur denna bok är skriven. Det är uppenbarligen väldigt viktigt för författaren att vara poetisk. För mig framstår det som pretentiöst flum. Jag är ingen poesi-konnässör, en och annan haiku slinker ner då och då, men på det stora hela är poesi inte något för mig. Om en är älskare av poesi så kanske en gillar hur boken är skriven, jag gör det verkligen inte. En huvudperson som vill “spränga sig igenom språket” är uppenbarligen inte någon som jag klarar av att samtala med. Att jag själv är autistisk och har svårt för när folk inte säger vad dom faktiskt menar kanske även bidrar till att jag hela boken igenom vill skrika TALA KLARSPRÅK!
Jag blir så besviken på att det är såhär författaren väljer att skriva sin berättelse. För det är en bra historia! Och den tar upp viktiga ämnen. Det handlar om en relation som är skadlig, de normer som finns i vårt samhälle och om hur monogami ses som det självklara i hur en ska leva sitt liv. Vi möter många av de fördomar som flersamma människor ofta möter. Boken vrider och vänder på reglerna vi har kring relationer och visar hur svårt det kan vara att bryta mot dessa. Jag önskar att Niko i boken hade fått säga “jag är poly” eller “jag är icke-monogam”. Jag förstå att detta är medvetet utelämnat av författaren eftersom “man inordnar sig i ett färdigtuggat språk”, och berättelsen handlar om att Niko inte har ord att sätta på sina känslor. Men det är frustrerande, för vi har faktiskt ord för detta. Det Niko upplever är inte nytt, orden finns redan. Jag tycker författaren hade kunnat låta Niko hitta orden hon söker efter.
Boken tar även upp sätt att leva med bdsm i sin relation. På ett vis tycker jag det är bra att visa att de två huvudpersonerna har en D/S relation med varandra, för det är något som inte så ofta får synas. Men jag är samtidig orolig för att folk som inte själva är bdsm-utövare kommer koppla ihop deras maktförskjutningslekar (som sker med samtycke) med den skadliga kärleksrelationen och de härskartekniker som Niko kontinuerligt utsätts för.
Mycket tankar och känslor kring denna bok har jag, men mitt slutliga uttalande blir nog att jag önskar den var bättre än den var.
https://talaomte.se/rosenregimen-bokr...
March 17, 2023
Otroligt stark skildring utav en relation där båda älskar varandra men inte kan ge vad den andra behöver. Som ett (välbehövligt) knytslag rakt i hjärtat.
February 5, 2024
Jag älskar Elin Bengtssons sätt att skriva på! Så vackert, poetiskt och lekfullt på ett sätt som verkligen förmedlar känslor väldigt bra.
Rosenregimen handlar om Niko som flyttar från landsbygd till stad när hon börjar plugga. Där träffar hon Emmy och blir våldsamt förälskad. Snart har de flyttat ihop. Det dröjer dock inte länge förrän Niko börjar känna sig begränsad av Emmys svartsjuka, rutiner och behov. Niko har en stark längtan efter äventyr och frihet, efter att få känna och uppleva saker, och vill inte behöva planera livet i detalj. Emmy känner sig gång på gång sviken och sårad. Fastän att hon och Niko älskar varandra så mycket, domineras förhållandet snart av gräl, passiv aggressivitet och gråt, som dock då och då byts av med riktigt fina kärleksstunder vilket gör det svårt för karaktärerna att lämna varandra.
Det går att relatera en hel del med båda karaktärerna - till Nikos rädsla för att fastna i saker, hennes panik för att hamna i en repetitiv, förutsägbar vardag, där livet begränsas till små vardagliga bekymmer, att inte kunna slänga sig ut i saker bara sådär. Hennes rädsla för att behöva offra den hon är. Likaså går det att relatera till Emmys oro och behov av trygghet i förhållandet. Niko verkar även vara polyamorös, medan Emmy är bestämt monogam, vilket förstås inte är den bästa förutsättningen för ett fungerande förhållande.
Boken blir kanske något repetitiv efter ett tag, med många beskrivningar av vardagssituationer som börjar ok men sedan snabbt övergår i gräl och psykologiskt våld. Det visar verkligen hur spänt, klaustrofobiskt och ohälsosamt förhållandet har blivit, men kanske att man ändå inte skulle behöva riktigt så många exempel för att förstå det. Dock är boken så pass snabbläst och välskriven att det inte blir allt för mycket av ett bekymmer ändå.
Jag skulle vilja veta lite mer om Emmy. Det är själva förhållandet som är det viktiga, som står i centrum för romanen, så jag tror författaren medvetet väljer att inte berätta så mycket om henne, men jag hade nog ändå känt starkare för förhållandet om hon hade fått bli lite mer av en egen person, med aningen mer djup och nyanser.
I vilket fall är det en riktigt bra och välskriven bok, med en stark relationsskildring, som jag gärna läser om i framtiden!
Rosenregimen handlar om Niko som flyttar från landsbygd till stad när hon börjar plugga. Där träffar hon Emmy och blir våldsamt förälskad. Snart har de flyttat ihop. Det dröjer dock inte länge förrän Niko börjar känna sig begränsad av Emmys svartsjuka, rutiner och behov. Niko har en stark längtan efter äventyr och frihet, efter att få känna och uppleva saker, och vill inte behöva planera livet i detalj. Emmy känner sig gång på gång sviken och sårad. Fastän att hon och Niko älskar varandra så mycket, domineras förhållandet snart av gräl, passiv aggressivitet och gråt, som dock då och då byts av med riktigt fina kärleksstunder vilket gör det svårt för karaktärerna att lämna varandra.
Det går att relatera en hel del med båda karaktärerna - till Nikos rädsla för att fastna i saker, hennes panik för att hamna i en repetitiv, förutsägbar vardag, där livet begränsas till små vardagliga bekymmer, att inte kunna slänga sig ut i saker bara sådär. Hennes rädsla för att behöva offra den hon är. Likaså går det att relatera till Emmys oro och behov av trygghet i förhållandet. Niko verkar även vara polyamorös, medan Emmy är bestämt monogam, vilket förstås inte är den bästa förutsättningen för ett fungerande förhållande.
Boken blir kanske något repetitiv efter ett tag, med många beskrivningar av vardagssituationer som börjar ok men sedan snabbt övergår i gräl och psykologiskt våld. Det visar verkligen hur spänt, klaustrofobiskt och ohälsosamt förhållandet har blivit, men kanske att man ändå inte skulle behöva riktigt så många exempel för att förstå det. Dock är boken så pass snabbläst och välskriven att det inte blir allt för mycket av ett bekymmer ändå.
Jag skulle vilja veta lite mer om Emmy. Det är själva förhållandet som är det viktiga, som står i centrum för romanen, så jag tror författaren medvetet väljer att inte berätta så mycket om henne, men jag hade nog ändå känt starkare för förhållandet om hon hade fått bli lite mer av en egen person, med aningen mer djup och nyanser.
I vilket fall är det en riktigt bra och välskriven bok, med en stark relationsskildring, som jag gärna läser om i framtiden!
December 4, 2020
Språket på den här boken var väldigt fint och "poetiskt" och man får läsa mycket själv mellan raderna. Boken handlar om en destruktiv relation från början till slut med små små bitar som beskrevs. Man vet inte riktigt hur tidsserien ser ut om det har gått en månad eller ett år.
Har man varit med om en liknande relation kanske man kan känna igen sig men jag kände mig mest deppig (kan vara pga världsläget 2020) och vill nog ha mer pepp I livet under tiden jag läste den.
Blev också lite besviken på slutet och kände jaha?! Över att jag som läsare inte fick veta vad som faktiskt hände. Om de gör slut eller inte.
Har man varit med om en liknande relation kanske man kan känna igen sig men jag kände mig mest deppig (kan vara pga världsläget 2020) och vill nog ha mer pepp I livet under tiden jag läste den.
Blev också lite besviken på slutet och kände jaha?! Över att jag som läsare inte fick veta vad som faktiskt hände. Om de gör slut eller inte.
April 13, 2023
Lesbisk, toxic och kinky relation. Står att den ska vara poly och jag tror huvudpersonen kan vara det, men det är inget som utövas. Fin skildring av en passionerad ohälsosam relation, om besatthet som möter viljan att vara sig själv. Tyckte om formatet med de extremt korta kapitlen - tar endast 1-3 timmar att läsa. Jag tycker om "osympatiska huvudkaraktärer" då de ger mig ett nytt perspektiv. Satt halva boken och tänkte Fan gör slut nån gång.. och andra halvan tyckanes att de var jättefina tillsammans. Den emotionellt förvirrade mig på ett positivt sätt.
February 23, 2021
Åh! Om den hade slutat efter två tredjedelar hade jag bah ”Wow!”. Men sen blev det bara mer och mer obehag och tillslut inte lika mycket wow... Men ändå rimligt,, det krävs ju tillräckligt mycket obehag för att Emmy skulle lämna.
This entire review has been hidden because of spoilers.
May 10, 2019
Har svårt att betygsätta boken, är den värd 2 eller 4 stjärnor? Boken lämnar mig med obehagliga känslor och får mig att fundera på förhållandens natur. Väldigt vackert språk!
December 12, 2021
Ibland e böcker för lätta?
July 5, 2023
Opålitlig berättare, tvåsamhetslivet, underkastelse.
December 2, 2023
Intressant läsning, speciellt när man pratat om dessa ämnen på universitetskurs! Tankeväckande :)
Read
May 6, 2024Det här är en av de värsta böckerna jag läst: krystad story, slarvigt skriven och slöseri med papper för att försöka få en rytm i berättelsen.
Displaying 1 - 23 of 23 reviews