Eldjägarna är Mons Kallentofts nionde roman om den nervigt intuitiva och skickliga kriminalinspektören Malin Fors. En historia om hur våldets verkningar kan färdas över jorden och få människor att begå handlingar som de aldrig trott sig vara kapabla till.
Hur hamnade jag här? Malin Fors står som förstenad. Skogen är fortfarande mörk i den tidiga septembermorgonen, från ett industriområde utanför Linköping sprids lukten av brandrök och framför sig på marken ser hon det brända liket av en kvinna.
Dagen innan har en nioårig pojke hittats död i en container. Mördad. Han kom från ett trasigt hem, och det visar sig att han ofta flydde ut ensam om kvällarna. Men vem kan ha velat honom så illa? Även om det verkar långsökt anar Malin att det finns ett samband, på något vis hör han och kvinnan ihop. För vem vet hur vägar korsas och människor möts?
After being awarded the Swedish equivalent to the Whitbread Award for his debut novel Pesetas, Mons Kallentoft chose to give his own unique take on the classic Scandinavian crime novel. His success was immediate. The first book in the series about superintendent Malin Fors received unanimous praise from the national critics; it also conquered the bestseller charts and has today sold more than 300,000 copies in Sweden alone.
Was Mons Kallentoft born to be a storyteller? Yes, perhaps. Because, considering his upbringing, literature was not the obvious path in life. Mons grew up in a working-class home in the provincial town of Linköping, Sweden. Books were a rare phenomenon in his house; instead the young author spent his time playing football and ice hockey.
He discovered literature when he was about fourteen, and bedridden following a severe sports injury. Kafka, Hemingway and George Orwell introduced the young man to a whole new world.
The path to his own authorship led him through the advertising business, journalism and the shady side of Madrid. His debut, Pesetas, which was awarded the Swedish equivalent to the Whitbread Award, takes place among cocaine dealers and bankrobbers in the Spanish capital.
Following another couple of critically acclaimed novels (Marbella Club and Attractive, Healthy & Spontaneous), as well as an well-regarded travelogue/food essay (Food Noir), Mons Kallentoft chose to give his own unique take on the classic Scandinavian crime novel. His success was immediate.
The first book in the series about Superintendent Malin Fors received unanimous praise from the national critics; it also conquered the bestseller charts and has today sold more than 220 000 copies in Sweden alone. The novel recently appeared on the Norwegian bestseller charts and the series about Malin Fors will soon be published by leading publishing houses in nine countries.
Through the series about Malin Fors, Mons Kallentoft re-establishes his connection to his childhood home – a place that the truly cosmopolitan Kallentoft has spent all his life running from. The result is an innovative series of crime novels that are both poignant and packed full of suspense.
Critics and readers agree: Mons Kallentoft was born to tell the story about Malin Fors. Series: * Malin Fors
Jag hade lite för höga förväntningar på denna bok blev lite besviken , inte alls lika bra som de andra men en hemsk och bra historia ändå. Är läsvärd men inte så mycket mera.
Basic Kallentoft. Inget rafflande, men på nåt sätt är jag ändå fast i/fäst vid (?) den här serien. Utspelar sig i Linköping, men med de i deckare numera nästan obligatoriska globala tentaklerna.
Den här serien om Malin Fors tycks aldrig ta slut. Inte heller kan jag tydligen sluta läsa den. Trots att den verkar vara något så underligt som en varannanboksserie. Eftersom jag gillade förra boken riktigt mycket så är tyvärr denna av den andra sorten. Läs mer på min blogg
Det här är den nionde boken om kriminalinspektören Malin Fors i Linköping. Jag har läst alla dom åtta tidigare böckerna, och tyckt mycket om dom alla. Här är en länk till min recension av den senaste boken, den åttonde, ”Jordstorm”.
Jag har hört ryktats om att ”Eldjägarna” ska vara den sista boken i serien, men jag hoppas verkligen att det är ett felaktigt rykte, för jag skulle gärna läsa fler böcker om Malin Fors och dom andra i Linköping.
”Eldjägarna” var precis lika bra som alla dom tidigare böckerna i serien. Handlingen var som vanligt intressant. Och att läsa om Malin Fors gav som vanligt den största behållningen av boken. Jag tycker också att Mons Kallentoft har ett fantastiskt språk i sina böcker.
Kallentofts språk och berättarstil är speciellt och inte alltid så lättsmält. Helt okej story men lite för uppenbara ledtrådar fram emot upplösningen och det känns lite påklistrat att så många karaktärer har alkohol-/drogproblem. Hade önskat få lära känna karaktärerna lite mer, offer och förövare framför allt.
Jakie to uczucie, gdy widzisz przed sobą zwinięte w kłębek ludzkie spalone szczątki? Coś co było kiedyś człowiekiem jest teraz nieokreśloną masą zwęglonego mięsa i kości. Potrafisz wyobrazić sobie to czym piszę? Mons Kallentoft to zrobił i przelał na papier intrygującą powieść, która opiera się na jednym z żywiołów – ogniu…
Malin Fors znajduje w lesie zwęglone zwłoki kobiety. W rejonie przemysłowym pod Linköpingiem płonie fabryka farb. Dzień wcześniej w kontenerze na śmieci zostają znalezione zwłoki dziewięcioletniego chłopca. Często wymykał się z domu, pochodził z rozbitej rodziny. Malin przeczuwa, że istnieje pewien związek pomiędzy tymi dwoma zabójstwami. Czy ma rację? „Ból jest jak najgorętsze wnętrze gazowego płomienia. Nie pomarańczowy czy czerwony, lecz bezlitośnie błękitny jak lód lodowców w domu.” Malin to kobieta po przejściach. Jest osobą inteligentną i dojrzałą, która patrzy na świat racjonalnie. Przez to mamy rzeczywistego głównego bohatera, który budzi nasze zaufanie. Jest to dosyć istotny fakt ze względu na to, iż powieść nie jest przez to przerysowana. „Ktoś cię podpala i płoniesz, topisz się i krzyczysz, wykrzykujesz w noc przesłanie o wszystkich niesprawiedliwościach tego świata.” Powieść jest kryminałem łączącym w sobie w dużej mierze wątki obyczajowe z naciskiem na refleksje dotyczące wartości ludzkiego życia. Ile tak naprawdę jesteśmy warci? Są wśród nas łowcy i ofiary. Tylko czy my wszyscy tak naprawdę nie jesteśmy ofiarami kryjącymi się pod powłoką codzienności oraz obojętności na ludzkie cierpienie? „Śmierć może przyjść do nas kiedykolwiek, jakkolwiek, wszystko się ze sobą łączy i czasem to dostrzegamy.” Myślę, że książka Monsa Kallentofta „Łowcy ognia” jest idealnym przykładem skandynawskiej literatury kryminalnej. Bohaterowie nie są „nieśmiertelni” bądź „nieczuli na urazy”, mamy tutaj do czynienia z typowym skandynawskim klimatem i dziką przyrodą, co może być gratką dla miłośników literatury krajów nordyckich. Akcja biegnie własnym torem. Są tutaj momenty trzymające w napięciu, lecz i takie, które nieco spowalniają tempo. Cieszy mnie fakt, iż autor dobrze skonstruował cały trzon powieści, przez co wszystkie wydarzenia idealnie się ze sobą zgrywają. Styl pisarski Monsa Kallentofta jest prosty i przyjemny. Książkę czyta się szybko ze względu na już wspomniany przeze mnie styl pisarza, jak i przez to, że powieść ma niewiele ponad trzysta stron i nie jest opasłym tomiskiem. Podoba mi się, że autor wplótł do historii przemyślenia osób zamordowanych. Utwór skupia się również na relacjach rodzinnych oraz walce z przeciwnościami losu. Na pomyłkach i wyzysku. Przechodząc do meritum – jest to moja pierwsza książka Monsa Kallentofta i z pewnością nie ostatnia. Czy mogłabym się do czegoś przyczepić? Myślę, że nie ma takiej rzeczy, która szczególnie wpadłaby mi w oko. Książkę przeczytałam w jeden dzień i nie żałuję spędzonego przy niej czasu.
Här det tillbaka till vanlig nivå igen. Bra och spännande. Perfekt att i boken också få in vidrigheterna som gästarbetarna i Qatar får stå ut med för att fotbollsturnering döpt i blod ska gå av stapeln. Nackdelen med den här bokserien är alla barn som stryker med. Det blir jobbigt att läsa men det kan förstås vara meningen. Persongalleriet i polisgänget är nästan hela nöjet och hur de funkar i sina jobb- och yrkesliv. Som vanligt så talar de döda med varandra och gillar det greppet när sådant dyker upp som mellanspel.
Fínn reyfari sem einnig veltur upp spurningunni um það í hvernig samfélagi við búum í og hvernig við berum virðingu fyrir fólki. Virkilega ljót saga og á sér eflaust margar hliðstæður í raunveruleikanum.
Väldigt rörig bok. Kallentoft skriver som bäst när han håller sig till miljöer kan känner till och alla andra inslag blir platta och stereotypa. Ingen verkar heller kunna umgås med alkohol utan att det beskrivs med förmanande ordalag om begäret, vilket blir tröttsamt i längden.
Historierna blir allt mer långsökta för Linköpingspolisen, nog för att det är intressant hur brotten kan härledas till mycket större internationella händelser, men det går liiiiite för lätt för Linköpingspolisen att lista ut detta och lösa brottet. Böckerna är lättsmält underhållning men inte mer.
Älskar att läsa deckare för att rensa hjärnan, och det här är precis en sån: habil. Han försöker omfamna ett ämne, det är drivet, engagerande, lagom komplext. Bra.
begriper inte varför jag envisas med att läsa Kallentoft när jag ändå alltid blir irriterad... från att ha varit en irriterande alkoholist har Malin blivit en nykter irriterande alkoholist som drömmer om den där supen som skulle kännas så god....för att bryta av det hela har hon samtidigt blivit nån slags oroligt mähä som knappt kan släppa sin sambo ur sikte....inte ens när han sover kan hon låta honom vara *suck*
Inte lika bra som hans vanliga, men helt ok. En lite extra-grej i slutet som absolut blev onödig - men en ok bok i samma stil som hans vanliga. Kommer att sakna Malin om han slutar skriva om henne nu.
Arbeidere i Doha, mord på filippinske arbeidere, utnytting av fattige, etterforsker Malin med alkoholproblem, kjæreste Daniel. Leser gjerne flere bøker om Malin og av Mons Kallentoft!
Boken va bra skriven, med ett språk som jag tyckte både var detaljetar och målande, sammtidigt som boken var lätt att komma igenom.
Riktigt grym story som får en att tänka till om livet på många sätt!
Jag personligen läser nästan aldrig, och detta var nog den första deckaren jag har läst som vatit skriven flr vuxna och inte ungdommar, och även den första i Malin Fors serien. Derför tyckte jag att det var lite dåliga beskrivning sv många karsktärer, men antagligen finns dom i tidigare böcker.
Men jag gillade boken mycket, och rekommenderar den starkt!