Mitt fönster mot rymden är en känsloladdad skildring av ett barns rädsla för att förlora en förälder. Men det är också en rättfram vardagshistoria kantad med pizzakartonger, uppklistrade takstjärnor som börjar lossna, myrstackar och grillkvällar.
Boken är lyhört illustrerad av Josefin Sundqvist.
Det börjar med att Gurkans pappas hosta aldrig går över. Gurkan och pappa som gör allt tillsammans: går till skolan genom skogen, tittar på tornseglarna på sommarhimlen, läser innan läggdags. Pappa lagar maten, tvättar kläderna, håller koll på tiden. Mamma bara jobbar hela tiden, med Avhandlingen om rymden och svarta hål.
Men sen är det som att ett svart hål hotar att sluka Gurkan. För vart tar man vägen när ens pappa nästan hostar bort sig? Och ens mamma inte kan säga godnatt på rätt sätt? Och ens bästa kompis i skolan får öroninflammation just när myrorna vaknar på våren?
En fantastiskt fin liten bok om att vara barn när en förälder blir sjuk. Ibland på gränsen till deprimerande, men alltid med en fin känsla för detaljer och en stämning som känns både vemodig och livsbejakande. Rekommenderas extra starkt för fans av Tove Janssons icke-Muminböcker.