Vi kommer från mödrarna. Alla mödrar genom historien har haft en sak gemensam - Från Moder Jord till Jungfru Maria och Moder Svea - de har sällan fått komma till tals. Tills nu. I den här boken får du möta 20 mammor bosatta i Sveriges fattigaste och mest utsatta områden, de som kallas no-go-zones . Från Rosengård till Rinkeby, från Kronogården till Kronoparken, från Hammarkullen till Gottsunda, från jordens alla hörn väver de samman världen i Sverige. Det är mammor som burit sina barn närmast hjärtat. Som väckts mitt i natten av poliser som berättar att deras barn mördats. Mammor som tvingats uppleva det värsta en mamma kan uppleva men också det bästa en mamma kan uppleva. Den här boken handlar om våldet och kampen men mest av allt om kärleken. Mödrarnas kärlek till barnen och en värld som ofta vänder dem ryggen. Den här boken ger röster åt dem som levt i tystnad och vrider strålkastarljuset mot samhällets skuggsidor. Det här är deras berättelser.
Jag ogillar benämningen ”starka kvinnor” eftersom det indikerar att kvinnor skulle vara svaga utan adjektivet. Men i den här boken är det just starka kvinnor vi får möta. Kvinnor som orkar fortsätta kämpa för det viktigaste vi har - barnen och kärleken - trots många och svåra motgångar.
Teos onnistui hyvin tärkeimmässä tehtävässään eli äänen antamisessa huono-osaisina pidetyille äideille. Äidit saivat kertoa itse kokemuksistaan ilman ulkopuolisen moralisointia. Tämä näkyi myös siten, että näkemykset saattoivat olla hyvinkin ristiriitaisia keskenään – samankaltaisilla alueilla asuminen kun ei tietenkään saa näkemään asioita identtisellä tavalla.
Tarinat olivat kiinnostavia, raastavia ja monipuolisia, mutta toistoa oli lopulta kuitenkin melko paljon. Itse olisin ehkä kaivannut myös laajempaa kontekstualisointia ja tutkijanäkökulmaa. Miten jengirikollisuus suhteutuu Ruotsin yhteiskunnan muuhun kehitykseen? Miksi maahanmuuttajien kotouttamisessa epäonnistuttiin? Selitykset ovat toki tuttuja mediasta, mutta syvällisempää analyysia olisi kiinnostavaa lukea. Tokikin tämän kirjan tehtävä oli nimenomaan päästää ääneen äidit – ne, jotka tapahtumia lähimpänä seuraavat.
Berättelser från ett antal mammor, i Sverige, här och nu, som lär mig nya saker och bekräftar det jag redan visste, allt med driv och intensitet i tilltalet, som en lång pågående mycket sorglig historia om vårt samhälle.
Viktigt perspektiv på modersrollen som sällan lyfts. Synd med många stavfel? Och slarvigt att intron till varje kapitel inte var konsekvent formulerade.
En rad mammor från förorter och miljonprojektsområden får sina liv och berättelser beskrivna genom Pascalidous penna. De kämpar för sin barn och för kärleken till dem. Boken ger en ytterligare dimension till aktuella samhällsproblem som segregation, relativ fattigdom och kriminalitet. Jag tycker den var läsvärd men funderar samtidigt en del kring urvalet av personer som får komma till tals. Men, mer om det efter att jag lyssnat klart på Var är papporna?
Väldigt starka och berörande berättelser från kvinnor i förorten om hur de själva och deras barn påverkats av det ökade våldet och utanförskap. Eventuellt hade analysen och inramningen av de skilda perspektiven kunnat utvecklats mer, men oavsett en läsvärd bok.
”Mammorna” är en otroligt viktig bok och jag tycker det är bra att Pascalidou lyfter Mammornas starka versioner i debatten om utanförskap, integration och samhällsproblemen i förorten. Dock var boken lite tråkigt skriven då den är baserad på intervjuer med ”Mammorna”, vilket gör att den upplevs som pratig enligt mig. Varje kapitel inleds med information från hitta.se om en berörd stadsdel- det blev lite tjatigt. Jag hade önskat en analys/problematisering av kvinnornas berättelser utifrån ett perspektiv som gett tyngd åt deras berättelser. Deras berättelser är viktiga och att de tas upp är värt fem stjärnor, men boken i sig hade behövt mer djup för att lättare förstå samhällsproblemen i förorten.
vilken jävla hjärtslitande bok. det tog mig en tid att läsa eftersom jag behövde ibland ta pauser emellanåt. jag läser Mammorna och jag ser min mamma, min pappa och mig själv. jag ser en del av Sverige som jag brukar titta bort ifrån och blir rädd för min lillebror. han som är tonår och vet ingenting om ondskan som finns i världen. det är inte en lättläst bok på ett sätt att den påminner om hur vi har misslyckats som samhället och att politikerna sviker oss. inte lätt att tänka på ojämlikhet och ojämställdhet som finns överallt omkring oss. det gjorde ont att läsa. det är viktigt att läsa. det påminner också att de som dör är också människor som kanske — kanske behövde bara kärlek. hur skulle världen se ut idag om vi bara använde oss av kärlek?
Fin skildring av människor i Sveriges utsatta områden. Det är lättläst men absolut inte lättsmält. Varje kvinna i boken berättar sin historia, oftast kretsar den kring hennes barn och livet i orten. Det finns så många kloka tankar om hur man skulle kunna börja göra något åt våldsutvecklingen, man bara önskar att politikerna kunde lyssna och ta till sig.
Eftersom språket är så neutralt (Alexandra Pascalidou har intervjuat och sedan skrivit ner i korta meningar) blir det lättare att fokusera bara på vad personen säger utan att bli distraherad av språk, brytning eller utseende. Jag tror det är bra, det hjälper att se hur absurt livet är för en jättestor grupp människor i ett land där jag själv lever ganska sorglöst.
Skakande läsning om frånvarande pappor och människor som lever väldigt långt ifrån ens egen värld. En mamma i boken som är engagerad i nattvandring säger "om polisen gjorde sitt jobb så skulle inte vi behöva nattvandra". Tänker att det är rimligare att vända på det, om alla mammor, och pappor! gjorde sitt jobb så skulle inte polisen och andra instanser som socialtjänsten behöva avsätta så stora resurser i vissa förorter. Boken ger en tydlig bild av utanförskap och borde vara obligatorisk läsning för alla politiker som ägnar sig åt migarationsfrågor.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Lyfter fram mammorna i förorterna. Misär verkar ofta gå i arv. Hur mycket påverkar myndighetspersoners diskriminering? Inga studier finns Stora ekonomiska skillnader är ett stort nu problem. Började öka på 90talet Låg andel utbildade lärare i skolorna
Gemensamt för förorten: fler barn, yngre invånare, färre förvärvsarbetande, högre arbetslöshet, betydligt lägre löner, sämre skolresultat, lägre förtroende för samhället och kortare livslängd. Överdödlighet beroende på sämre vård, mer stress, brist på fritid, semester och avkoppling
"Låt orten komma närmare" Klyftorna i samhället är fan ett samhällshot, och att grunden av problemet inte uppmärksammas av politiker är hemskt o tröttsamt vid det här laget. Ser inga stora politiker ja ser prata om detta ur ett rimligt perspektiv när det påriktigt definieras som ett av sveriges största samhällsproblem..? Snabba lösningar som egentligen inte löser problemet i sig är fokuset istället atm (2023).
Blir så inspirerad o imponerad av hur mycket folk engagerar sig lokalt.
This entire review has been hidden because of spoilers.
⭐️2.4|| Jättesvår bok att betygsätta. Många viktiga och gripande historier/livsöden och jag uppskattade verkligen fokusförskiftningen till mammorna. Dock kändes det ibland som att boken ”flöt ut” lite och tappade den röda tråden. Några historier hade kanske kunnat passa bättre i en annan bok. Inte något fan av faktarutorna som författaren hade. Kändes som det tog bort från allvaret och blev någon kliché tjejtidning.
Fina historier, och viktiga på sitt sätt, men ärligt talat känns det som en bok som inte sålts om inte författaren varit den hon är, och om hon inte haft de förlagsconnections Pascalidou sitter på. Kanske är det som saknas ett spetsigare syfte, eller en spetsigare form? Eller kanske en starkare stilistik? En bok att somna till.
stark skildring av mammorna till söner med kriminella livsstilars berättelser. En historia som sällan porträteras och som blir starkare ju längre in i boken man kommer. Bladvändare och nästan som ett lågmält skrik av frustration, sorg och vrede över utanförskapet och bristen på framtidstro som tycks vara grunden till den kriminella vägen. Man blir berörd!
Rekommenderar alltid att läsa böcker om de platser i det egna landet som vi vet så lite om, men trots det pratar så mycket om — orten. Så även denna. Dock tycker jag alltid att en analys gör en bok än mer skarp, vilket — förutom en kort i slutet — saknas i denna bok. Men men, läs den!
Uppskattade denna då den erbjöd ett perspektiv som ofta inte uppmärksammas. Vissa kapitel och livsöden berörde mer än andra, men allt som allt väckte boken många tankar och känslor hos mig.